Jahapp, som boende här i vildmarken där vargflockar stryker runt knutarna, så fick vi mitt i allt ett strömavbrott igen. Förstås då jag skrivit ett långt inlägg och inte hunnit spara.

Nåja, det var ett ganska negativt inlägg om lantbruksbyråkrati, så lika bra det försvann i cyberrymden. 

Nu har jag ätit en god avocadosmörgås, solen skiner och livet känns lite lättare igen. Dessutom ska jag få träna lite vallning med en god vän på eftermiddagen och så kommer en fårköpare senare idag, så jag är rätt så förväntansfull för tillfället. 

Jag var igår och körde en stunds vallning med Ozkan.

Hmmm, hon är lite osäker. Man märker liksom att hon tycker att det är väldigt kul att få gå med fåren, men då matte säger något som hon är osäker på vad det betyder, så bryter hon kontakten till fåren. Inte bra.

Men jag tänkte ge det en chans. Bara låta henne gå med mig och fåren och enbart få uppmuntran. Kanske väcker det vallhunden inom henne till liv.

Jahapp, ny vecka, nya möjligheter!

Förra veckan gick lite på halvfart då Liam var lite förkyld och alltså hemma från förskola och eftis. Vi måste hålla dem hemma med låg tröskel nu, så lite hosta bara så betyder hemmadag.

Nå, jag får väl kalla mig lyckligt lottad då jag har möjlighet att ställa arbetsdagen själv. Jag behöver inte ringa in någonstans och meddela att jag inte kommer i jobb. Jag har full förståelse för den stress det innebär för både arbetstagare och arbetsgivare.

Själv försöker jag bara komma ner i den sinnesstämmningen att nu blev arbetsveckan inte som planerat. Att försöka arbeta samtidigt som man har ett överenergiskt och impulsivt barn i byxbenen har jag lärt mig är en dålig idé.

Tack och lov är vi fler som jobbar på gården, så arbetet fortsätter även om jag mer och mer känner mig som hemmafru istället för bonde. Men eftersom jag nu har varit småbarnsmamma i snart 30 år, så vet jag att den här tiden nog också är snabbt övergående, även om det känns som en evighet då man är mitt i det.

 Idag fick jag då äntligen iväg ansökan om stöd för djurens välbefinnande. Jag hade ju gjort det förberedande arbetet redan tidigare, så själva ansökan gick snabbt.

Sen är det några nya byråkratiska regler i år med djurstöden, så vi måste lämna in ännu en ansökan snart, problemet är bara att myndigheterna har inte riktigt hunnit med i krångelmaskineriet, så det går inte att söka än. Ännu något att oroa sig över. Ännu en risk att misslyckas.

Idag ska simmentalföreningens styrelse ha teamsmöte. Verksamheten är utmanande att hålla igång under pandemin, men vi måste komma på ett sätt att hålla igång föreningen och kontakten till medlemmarna.

Jag har blivit ombedd att skriva om finska simmentalföreningen i Sveriges simmentalförenings tidning, så det har jag gjort. Blir spännande att se då tidningen kommer ut.

Jag är annars väldigt nöjd över hur semineringarna har lyckats nu i december och januari. Peppar, peppar, men de flesta verkar ha blivit dräktiga på första försöket. Nästa helg är det 3 veckor efter seminering för de 4 sista. Jag antar att åtminstone någon av dem går om, men jag har endast en semindos kvar i byttan, Chaplin, så jag hoppas inte alla går om. Sen var det en kviga som fick en dödfödd kalv i december, svansen kom först, så henne tänkte jag försöka seminera så fort hon kommer i brunst, men hon har inte visat något än. Det är liksom sista veckan nu för att seminera till höstkalvningarna, de som inte tar nu, blir flyttade till vårgruppen. Så, jag har en dos kvar och 5 möjliga brunster. Låter som lite dålig matematik. Men det kan lyckas. Låt oss vara optimister!

Om jag ska ge en kommentar till det här semineringsexperimentet, så måste jag väl ändå säga att jag börjar känna mig lite säkrare för varje gång. Jag börjar känna hur det ska kännas nu, för att bli rätt. Varenda ko är lite olika, men i stora drag så börjar jag få kläm på det. Jag är inte alls lika snabb och smidig som min favoritseminör Tina, men jag tror jag får jobbet gjort i alla fall. 

Fördelarna är de som jag tänkte mig i alla fall. Jag kan seminera på rätt tid i brunsten och jag kan anpassa min arbetsdag på ett smidigare sätt, då jag inte behöver ställa mig efter seminörens väntade ankomstid. Dessutom minskar det ju risken för smittor, då färre människor rör sig på gården.

Och även denna period, så har jag kunnat seminera på dagar då jag haft annat program, då jag annars inte hade vågat beställa seminören pga risk för kolliderande tider. Så, so far so good.

I höst har jag inte alls någon tjur i tjänst, då vi måste skicka bort Chicago. Så höstens kalvningar är helt beroende av hur jag lyckas med semineringarna. Jag använder 2 tjurar, VB Mustik och VB Chaplin.

Veckan nyhet är att mitt älskade persikaträd har börjat blomma!

Periskan och jag är tydligen helt överens om att det börjar vara dags för vår nu.

Persikan har alltså fått övervintra i verkstaden i sällskap av andra känsliga växter, med ett stackars lysrör som sol.

Bilden är från i höstas då jag räddade dem från den fruktansvärda frostdöden. Trumpetblomman hade inte riktigt hunnit förstå att det var höst. Där finns också en skranglig citron och en magnolia. Får se om de klara vintern allihopa.

Tyvärr var det en blomma som jag helt enkelt glömde att ta in. Minns inte vad den heter, det var någon känslig klätterväxt. Nåja, man kan inte lyckas med allt. jag fick ögonen på den då frosten redan hade tagit stypgrepp på den.

Men persikastackarn kom ju nog igång lite onödigt tidigt. Det finns ju inga bin och humlor nu.

Men jag tänkte som så; om jag klarar av att seminera en ko, så måste jag väl klara av att pollinera en persika!

Så fram med målarborsten och flytta runt lite pollen bara. Får se då hur det lyckas. Men det är ju nog minst 4 månader innan hon kan flytta ut i trädgården. Borde jag ta in henne i huset i värmen? Eller mår hon bäst ännu i verkstaden? Jag vet inte   

Jag är lite rädd att magnolian skyndar efter och börjar blomma för tidigt också. Då får jag flytta ut en stol i verkstaden och sitta där och njuta av blomprakten.

Nåja, nu kom den äldre sonen hem och vill ha kaffesällskap. Måste gå.

Vi ses!

Jahapp, och plötsligt har vi ett nytt år.

Det är ju tur att jag har varit flitig att blogga under tidigare år, så det finns något att läsa fast jag inte är så aktiv bloggare nu för tiden.

Idag är det äntligen plusgrader efter en alltför lång tid med ordentligt kallt. Fast istället så stormar det, så det är ju lika illa i allla fall.

Nåja, jag har försökt ta mig i kragen och börjat städa i en skrubb. Jag har mycket gammlt skrot på mitt städschema i vinter. Det är inte lätt och inte roligt. Men en del fick jag gjort, men inte alls det jag borde. precis som med det mesta så måste man komma i rätt stämmning. Jag tror det första man ska göra är att bränna upp en hög. Bara för att komma igång. Det blir för mycket velande och sorterande. Saker som inte blivit använda på evigheter och inte kommer att bli använda, men för bra för at slängas. Nå nu har jag printat ut listan på vilka slags prylar de tar emot på Hoppets stjärna, så hoppas att jag får iväg lite saker.

Jag tänkte också vara duktig och skicka iväg stödansökan för djurens välbefinnande i god tid, men se den ansökan öppnar inte förrän den 13de, så jag får hålla mig till tåls.

Jag söker också efter ishockeyhandskar åt Liam, de ska finnas i någon skrubb någonstans, men de har ju inte använts på 10-15år, så frågan är var jag ska börja leta. De fanns inte med övrig hockeyutrustning.

Ja, jo mycket är på gång och mycket har hänt, men jag hittar inte tråden så jag kan börja tråckla upp riktigt.

En spännande sak, som jag nog borde bilda en helt egen kategori för här i bloggen, är att vi har börjat ett nytt projekt. Överraskning?

Nä, tänkte det. 

Jo, vi tänkte försöka renovera vår gamla släktgård. Vad ska jag månne kalla kategorin? Mission Impossible?

Det är alltså en traditionell österbottnisk bondstuga som stått obebodd sedan 1995 då min farmor dog vid en ålder av 100år. Stugan uppfördes på sin nuvarande plats på mitten av 1800-talet, men den lär ha flyttats flera gånger. Så hur gammal den är på riktigt har vi ingen aning om. Bönder har dock funnits på gården åtminstone sedan 1500-talet.

Så, det är med skräckblandad förtjusning vi börjar på. Vi vill ju skapa ett fungerande hus, men utan att förstöra allt för mycket av det ursprungliga. Jag känner att vi kommer att lära oss mycket nytt, eller gammalt, hur man nu vill utrycka det.

Vi har börjat lite försiktigt med att dränera runt stugan och så fort vädret tillåter så kommer vi väl att undersöka hur de nedersta stockarna mår. Sedan är nästa stora projekt att byta ut taket. Men ingenting är ännu klart. Vi måste göra grundlig undersökning först.

Och så ska jag ta mig till och städa ur allt gammalt bråte som samlats under alla år. Det är inget litet projekt kan jag lova.

Vi hann precis få ner slangarna i slutet av november innan allt frös ihop.

Ja, jag misstänker att det här projektet nästan borde få en helt egen blogg. Det kommer att bli omfattande. Men det här är inte något som blir klart i ett huj. Just nu känns det ännu lite oöverskådligt. Men det mesta brukar ju lösa sig med tidens gång. Kategori: Räf lyan! Efter vårt gamla släktnamn Räf. Nå inte så förtydligande namn kanske, men om ni i fortsättningen då bara vill läsa om detta projekt, så väljer ni kategori Räf lyan.

Usch, vad lite jag fått gjort idag. Fy. Går det att spola tillbaka dagen och börja om?

Idag ska jag iväg på massa ärenden. Lämna tillbaka försenade låneböcker, handla mat och bättre vinterstövlar åt Liam. Försöka få ut ett paket adresserat åt Lucas som inte hinner hem från skolan inom aviserad hämtningstid, samt hämta 10kg rökt svinkött.

Jag har tyvärr försenat mig att beställa ekologisk julskinka. Det är så begränsat utbud av det tyvärr. Nå, kanske det blir hjort på julbordet istället. Varför inte?

På lördag ska vi på 60-års kalas. Visst ska det bli roligt, samtidigt som man ännu är lite skeptisk till folksamlingar. 

Jag borde ha hunnit till frissan. Jag börjar snart se ut som en ödemarksvilde. Men det hinns inte med denna gång. Kanske till 70-årskalaset.

Det snöar idag. Det hade de inte sagt något om. Det får bli pickupen med 4-hjulsdrift idag.

Jag fick annars kontakt med elöverföringsbolaget. Men nu har det ju hunnit bli is på vattnet och träden på linjen är på Ledören. Och ännu håller inte isen att ta sig över på. Men det lovas minusgrader i minst 10 dagar till, så månne inte det ska lösa sig, förr eller senare. Hoppas bara att inte kablarna hinner komma ner.

Jepp, jepp. Ut i kylan bara. Vi ses.

Det är sista november och termometern visar -21 grader! He,he,he........

Nåja, jag sitter nu i alla fall inomhus, ännu en stund, och passar på att göra lite reklam för de semintjurar som vi i simmentalföreningens styrelse valt ut för förhandsbeställning till säsongen 2022.

Först ut är Ingmar PP

Ingmar är en så kallad kombinationstjur, dvs han kan användas både på mjölk- och på köttsimmental. Han väntas då ge dikor som ger bra med mjölk. 

Ingmar är vårt förslag till tjur att användas till kvigor för lätta förväntade kalvningar.

Andra tjurar som med fördel kan användas till kvigor är VB Unne och VB Spartacus. Unne ger lätta kalvningar, men det blir en lite mindre modell på de vuxna djuren också. 

Nästa tjur är en av mina favoriter.

Frosty King! Här pratar vi tillväxt och exteriör! Dock är Frosty hornad, men eftersom många nu har gentestat sina kor, så går det bra att kombinera Frosty med homozygot hornlösa kor, så blir avkomman hornlös i alla fall.

Många pratar idag om att små kor skulle vara bättre för miljön, men det är rent ut sagt bullshit om ni frågar mig. Bäst för miljön är så effektiv produktion som möjligt. Djuren ska kunna ge så många kilon kött som möjligt per kilo foder. Det är bäst för miljön. Det gäller åkermark också. Att odla men inte få någon skörd är det absolut sämsta alternativet för miljön. Det är väl banne mig mat åt jordens växande befolkning vi producerar?!

Okej, nu blev det lite utsvävning i min tjurpresentation, men jag blir så förbaskat trött på de som anklagar kossor för den globala uppvärmningen. Kor fungerar i ett kretslopp och koldioxid är livsviktigt för att något ska kunna växa alls. Det är fossila bränslen som är boven, inte kor! Nåja, vi fortsätter:

Nästa ut är Primus PP

PP står alltså för homozygot hornlös = alla kalvar blir hornlösa.

(Pp betyder heterozygot hornlös, alltså att tjuren är hornlös, men att den också har gener för horn.)

Primus är en bra tjur. Att beakta är dock att Hedetoft United finns i stamtavlan. United har använts ganska mycket i Finland, så han finns i ganska många stamtavlor. Också semintjuren Mustik som använts flitigt har United bakom, så man får hålla koll på släktskapen om man använder Primus.

Primus går också att fås könsseparerad. Man kan alltså välja om man vill ha kvigor eller tjurar efter Primus. Könsseparerade doser är dyrare, men ifall man vet vilket kön man vill ha, så finns det alternativet.

Sist ut är Amadeus PP

Amadeus står för helt nya linjer. Pappa är en tjeckisk tjur som är helt obekant för oss. 

Amadeus har riktigt fina index och ska bli intressant att följa.

Själv tycker jag, utgående från bilden att han är lite klen. Inte så muskulös i bakdelen. Men jag ska absolut pröva honom. Jag får väl välja ut några av mina bastantare kor för att balansera exteriören.

Nu hoppas vi bara att vi får in många beställningar på våra tjurar. Primus och Amadeus är dessutom väldigt förmånliga om man jämför med samtliga rasers förhandstjurar. De kostar bara 10€ per dos.

Själv har jag beställt 10 doser vardera av Ingmar, Frosty King och Amadeus och 6 doser Primus. Jag har ju redan en del Mustikdoser, så det får räcka.

Ahhh, äntligen når den bleka novembersolen upp över trädtopparna. Orkar den månne höja temperaturen en aning så denna frusna själ vågar sig ut och jobba? 

Det lovas annars dessutom över 10m/s nordlig vind till eftermiddagen. Så roligt........

Och som om det inte räcker med elände så är elen rekorddyr. 

Ja på tal om el. Jag sitter och väntar på att elöverföringsbolaget ska ringa tillbaka på svenska. Jag har suttit vid deras hemsida nu i flera dagar och försökt anmäla att två träd ligger mot elkabeln till vår fastighet. Det finns en länk till en blankett som inte fungerar. Jag har försökt kommunicera med deras chatt, gett kordinater, namn och telefonnummer. Ingen reaktion. Jag har försökt ladda ner deras app, men den bara står och snurrar. Idag tröttnade jag och försökte ringa deras felanmälningsnummer. Valde svenska som språk. Gissa vad som hände? Just det, ingenting. Så nu väntar jag på att någon ska ringa tillbaka. Önska mig lycka till......

Usch vad det är kallt! Jag protesterar!

Varenda år inbillar jag att det nog inte är så farligt, men tusan då man måste gå ut och allt är så förbannat kallt.

Nä, låt det bli vår, NU!!!!!!!

Nåja, bara att bita ihop. Att resa verkar ju inte heller vara ett alternativ inom överskådlig framtid. Faktiskt så är jag helt nöjd med det. Ja, det är ju inte alla som har hört om det, tydligen, men det pågår faktiskt en pandemi. Och så enkelt är det faktiskt att hur vi agerar har betydelse. Hur svårt kan det vara att hoppa över semesterresandet tills läget har lugnat ner sig?

Nåja, mänskligheten behöver ju minskas, så kanske man får ta ansvar för sina egna handlingar. Jo, man kan dö.

Ja ni märker att det är vinter, jag blir ganska mörk.

Jag har faktiskt börjat ladda upp lite bilder. Skönt att kunna längt sig tillbaka till sommaren,

Fast vi har haft lite bekymmer med de minsta.

Kisse kom in en dag och var riktigt dålig. Vi misstänkte att hon blivit överkörd. Hon bara låg och blundade och pep till vid beröring. Det var en söndag, förstås. Hon fick ligga i kökssoffan under övervakning och det var nog nära att vi ringt någon med bössa, för vi trodde faktiskt att slutet var nära. Ibland gick vi nära bara för att se om hon ännu andades. Men veterinären var på väg för att raspa tänderna på hästarna till måndag morgon, så vi beslöt att avvakta tills hon tagit en titt på henne, ifall hon ännu då skulle vara vid liv.

Nå veterinär kom och konstaterade att hon säkert varit i slagsmål och fått en repa i nacken som blivit infekterad, varvid hon fått feber. Antibiotika bara så blir hon nog bra. Feber!? Vi som trodde hon blivit överkörd!

Nåja, hon fick smärtstillande och antibiotika och blev fullständigt återställd. Lilla gumman, 11 år i år.

Nu nyligen var det då dags för nästa sjukling. Lilla , lilla Ozkan, 11 månader.

Sängläge i samma soffa.

Hon hade inte alls samma tydliga symptom. Vi hade märkt att hon en tid dragit sig lite undan, lite dålig matlust. Gick och la sig bakom vedsäckarna t.ex Men då vi gick ut så var det full fart. Inget som tydde på att hon var sjuk. Först trodde vi att det var något som skrämde henne. Var det några smällar, eller kanske något rovdjur som vi inte visste något om?

Men så en lördag då hon var hos Linn i Övermark så sa Linn att hon skakar, har hon månne feber?

Nå då det kom hem på söndag så mätte vi feber: 40.4 grader. Skit! Vad är det för fel med hunden? Allmäntillståndet annars bra, bara feber.Söndag förstås igen.

Men vi avvaktade till måndag och jag for till klinik. Det blev både blodprov, ultraljud och röntgen, men inget fel hittades. Blodprovet visade mycket högt infektionstal, det låg på 189 och ska inte vara över 10. Men varför?

Nåja, på onsdag fick vi antibiotika i alla fall, fast vi inte visste vad som gjorde henne sjuk. Första tabletten spydde hon upp efter några timmar. Då blev jag verkligen orolig. Vad är det för fel?

Men efter det hölls tabletterna nere och febern gick ner. En gång till spydde hon under kuren, men den fungerade i alla fall. Nu är det en vecka sedan avslutad kur och hon verkar ännu må bra. Vi ska mäta tempen ännu idag för att se att det är normalt. På söndag fyller hon 1 år. Hoppas det inte är något allvarligt som vi ännu inte upptäckt.

Jag borde annars skärpa mig och träna henne nu om hon ska bli någon vallhund. Mamma Yezz är ju faktiskt redan 8 år. Hon fungerar nog ännu, men nog märks det ju att farten är långsammare.

Men det är så kallt ute! Jo, jag vet att jag är en liten fis. Men tyvärr, det är nu bara mitt handikapp. Jag får skylla på min far. Han har alltid undvikit regn. Vi brukar säga att han säkert smälter i regn. Nå, regn tål jag, men inte kallt.

Idag har jag sammanställt beställningslistorna för årets sista köttretur. Slaktbilen hämtar djuren imorgon. Det är en del sorteringar innan de kommer, men det ska nog gå bra, hoppas jag.

En del kor mönstrar jag ut nu. Lite dåliga klövar, lite dåligt lynne. Annars bara gett för höga födelsevikter.

Liten kommentar till använda semintjurar, så Bar 5 Evolution har kanske inte riktigt levt upp till förväntningarna. Höga födelsevikter, men inte tillväxten som kanske borde funnits där.

Worldwide överraskar annars positivt. Hans döttrar verkar bli bra moderdjur. Lätta kalvningar och tillräckligt med mjölk. De ser också ut att ge bra köttklass.

Vb Nisse har i alla fall här gett lite höga födelsevikter, men döttrarna verkar fungera bra. Jag har faktiskt en riktigt speciell Nissedotter. Hon heter Gunnel och hon är med överallt! Ska man köra in foder, så står Gunnel vid grinden, ska man föra ut djuren, så kommer Gunnel, ska man ta in ungdjur, så nästlar sig Gunnel med och om någon är brunstig, så kan ni vara säker på att Gunnel är med i leken.

Här en bild då Gunnel absolut ville in då jag avskilde ungkvigorna.

Nå, i söndags var det mycket brunster på gång och Gunnel var förstås med och hoppade. Hon var alldeles genomsvettig. Men då ungtjurarna också började visa intresse för henne så tänkte jag att fasiken, inte kan hon väl själv vara brunstig? Hon borde vara 170+ dagar på väg med semintjuren Harley. Men det ser faktiskt inte bra ut.

Så jag ringde semintjänst, för seminering av 4 st och dräktighetsundersökning/seminering av Gunnel.

Tack och lov var hon ändå dräktig! Jäkla ko! Nå ,nu vet jag.

Jaja, inte kan jag ju ta igen allt som hänt i ett enda inlägg. Kanske jag kommer att uppdatera lite oftare nu. För ut vill jag ju ändå inte gå.

Oj,oj,oj nu var det länge sen!

Tja, det har varit en händelserik sommar som vanligt och jag har haft svårt att samla tankarna till att blogga. Ibland gör jag allt för invecklat för mig själv.

Nå, det första jag borde göra är att ladda in några triljoner bilder från de senaste månaderna, men det blir en annan dag.

Vad händer då? Nå, vi stretar på som vanligt. Sommaren har varit varm och torr, men vi har fått riktigt bra skördar. Foder har vi tillräckligt. Jag har dessutom sålt mycket djur till avel, så vi har mindre djur än vanligt i husen i vinter. Nå en vinter får det väl vara lite mindre. Kokalvarna som föddes i våras tänkte jag spara åt oss själva varenda en, så då fyller det upp igen.

Fåren tänkte jag minska på också i vinter. Just nu är det väl ca 40 tackor inne. Jag ska försöka ta ner det till 20+, varav hälften ungefär får gå med baggen. Det är ju alltid samma sjå varje höst då man ska sälja de där lammen, så nu tänkte jag förenkla livet lite.

Ja! Nytt för i år är att vi skickat 6 tjurkalvar för uppfödning på slakteriets tjuruppfödningsstation. Där vägs och testas de på olika sätt och de som fyller kraven bjuds ut på auktion i vår. Vi har inte skickat dit förr, så det här är nytt och spännande för oss. Jag valde ut några intressanta tjurar efter de nya semintjurarna vi använt; Imperator, Alvaro, Emil, Testo, Hugin och så en efter Chicago av Katslösa.

Den där Imperatorsonen är något av en favorit. Han har onödigt högt födelseindex, så det är inte säkert att någon vågar ropa in honom, men både Imperator och morfar Orvar var ju sådana som ger tunga kalvar, men de är långa och kommer ut lätt. Han heter Impostor och har ärvt sin morfars underbara lynne. En riktig tillväxttjur.

Så jag lovade honom att om ingen vill ha honom så köper jag tillbaka honom själv.   

Chicago gick det annars inte så bra för. Vi satte ut honom med korna efter avslutad seminering och han såg ut att sköta jobbet. Men han började halta på vänster bakben. Och då ko efter ko började gå om i ny brunst tog vi in honom på vila och medicinering. Men han blev inte bättre utan veterinären sa att det bara var att skicka till slakt. Så det var inte så roligt.

Därför sparar jag nu varenda kvigkalv efter honom åt oss själva och så sparar jag också en tjurkalv som får gå med en grupp kor i sommar. Tjurens morfar är Bar 5 Evolution. 

Vi hann väl få 14 kalvar efter Chicago och så väntar vi 2 till nu i december och så eventuellt någon enstaka nästa vår.

Det kan ju inte alltid gå som planerat. Vi hade ju nog tänkt använda Chicago ännu i flera år. 

Nåja, nu måste jag iväg till bybutiken innan Liam ska hämtas från förskolan. Kanske någon ny dag jag får in lite foton.

Ha det bra!

Är inte så bloggmotiverad, men tänkte nu i alla fall skriva lite för att visa att jag lever.

Så trött på mig själv. Planerar massor, genomför hälften.

Nåjo, semindoserna kom, alla utom Chaplin. Nå, så jag skickar epost och frågar, vad hände med Chaplin?. Fick inte svar direkt, så då kom jag på den utmärkta tanken att jag skickar till seminören som hade Mustikdoser och säger att han får lämna av resterande doser åt mig då han kör förbi. Hörde inget av honom heller.

Nåjo, så småningom får jag svar från utdelningen att nej, Chaplin blev tyvärr kvar där. kan de skicka honom med nästa leverans v 23?. Jag svara att nej, jag behöver honom redan nästa vecka, går det att lösa? Jo, de kan skicka doserna med bussen. Ok, så gör vi. Ni kan skicka 10 doser då på samma gång istället för 5 som jag beställt!

Nå tror ni inte seminören svara senare att jo han har några Mustikdoser kvar. Han kommer hit med dem.

Hehe. Så nu har jag nog tillräckligt med doser i alla fall.

Nå, om de inte används, så måste jag ju bara beställa mer kväve så har jag doserna klara till december.

Nästa år ska jag inte beställa många doser. Kanske 10 totalt. Så gör vi!   

Ja, igår fick jag samtal att vargen är på väg över åkrarna rakt mot vårt stängsel nedanför ladugården. Gulp!

Tack och lov svängde den då den kom fram till stängslet. Ingen ström var på, för inga djur är ännu på bete. Men de är nog onödigt närgångna nu. det syntes tydliga spår i den nysådda åkern. Jag ser inte fram emot betessäsongen på samma sätt som vanligt i år. 

Djur som lever bakom betongväggar hotas inte av varg på samma sätt som djur som får vistas på bete. Det är väl dit vargkramarna vill komma. De brukar ropa högt på sociala medier att det är djurägarens ansvar att skydda sina djur. Jo, bakom betong är de nog rätt trygga från vargen.

Jag hade föredragit att ha vargen bakom lås och bom och betesdjuren ute. Men jag är ju bara en enkel bonde som inget förstår.

Prognosen visar regn, regn,regn. Spannmålen som ska tröskas har vi sått, men inget annat. Nu behöver vi en vecka uppehåll. 

Jag försöker ordna upp lite pappersarbete medan det regnar. Varför tar sånt också så mycket längre tid än man tror?

Växterna i trädgården börjar så småningom vakna till liv. Det är ju alltid en hel del jobb med det. Ris och gamla kvistar ska städas bort, det ska gödslas och rensas. Och så måste jag ta mig till och flytta på några plantor som tar sig för stora friheter i rabatten. Men sånt är ju bara roligt, men inte i regn kanske.

Stängselgenomgång är ju möjligt fast det regnar. Inte kul, men möjligt. Liam är hemma idag, så inte idag, men kanske i morgon. Fåren är på bete redan, men de klagade idag att de nog skulle vilja komma till en ny hage nu. De får hö inomhus, men det smakar ju inte så gott längre då de fått smak på grönt gräs.

Två tjurar ska lastas imorgon någon gång för flytt till ny gård. Vet inte ännu vilken tid, så det ställer ju lite arbetsplaneringen.

Ja! Vi har fått vår första vaccinering. I augusti får vi den andra. Kanske pandemin lugnar ner sig så småningom, ska vi hoppas. Så konstig den här tiden har varit.

Och så en bild från byns båthusområde en afton i april.

Jag bara måste få bo med utsikt mot väster någon gång. Jamaica funderar jag på.

Nä, nu måste jag dammsuga källaren. Kul nästan jämt.