Det är kö till arbetsdatorn idag, så jag passar på tillfället och använder laptoppen för att titta in här en stund.

Vad ska jag berätta då? Vi väntar fortfarande på att lamningarna och kalvningarna ska sätta igång på riktigt. Imorgon kommer en grupp 10 åringar från 4H hit för att titta på djuren. Jag lovade små lammungar, men det finns ännu bara 2 st, så det blir ju lite futtigt. Nå ett dygn ännu innan de kommer, hoppas det då finns riktigt nya små.

Två kalvar har vi fått.

Den första är en kokalv efter Harley PP. Morfar är VB Nisse.

Allt gick enligt skolboken. Jo mamma är Gunnel, som jag skrivit om förr. Hon som alltid är längst fram överallt och som jag dräktighetsundersökte i vintras då hon var med och hoppade bland de brunstande korna. Men nu har hon alltså kalvat enligt planen. Kalvens halvbror, efter samma pappa, blev just tjurauktionens dyraste djur i Sverige. Han klubbades till ett pris på 114 000 SEK. 

Lilla Junneli blev plötsligt lite värdefullare   

Vi har också fått en tjurkalv efter tyska Moonlight. Också det gick helt problemfritt. Jag ska väga och märka den idag. Morfar är VB Testo.

Instängd inför kalvning är också Lancelot av Bäckabyn dottern Betty som väntas kalva när som helst. Seminerad med Hiking. Alla dessa tjurar är nya för oss, så det är väldigt spännande att följa med hur de ser ut och hur kalvningarna går.

Ja, igår kväll fick vi igen en massa snö. Usch. Hur ska vi bli av med eländet. Ser i sociala medier hur de vårbrukar på torra marker i Skåne. Just nu känns det som om det aldrig tänker bli vår här.

Jaja, kanske jag ska ta en tidig lunch och hoppas arbetsrummet blir ledigt snart. Jag har lite papper att scanna in och skicka, lite arrendeavtal som jag ska kolla upp arealerna på i dataprogrammet med de senaste digiterade arealerna i. 

Drömmer om sommaren....

Idag var första dagen som man kunde göra stödansökan för husdjuren, så det satte jag som prio ett från arla morgonstund. Logga in, tre kryss i rutan och skicka iväg till behandling. Verkade enkelt, för enkelt? Har jag missat något?

Kollade också upp att jag säkert hade genomfört överföringen av fullmakter till nötkreatursregistret, naseva och slakteriet. Jo, alla tre ploppade upp i skärmen. Borde vara i sin ordning. Man är ju hela tiden rädd att man ska göra något fel. 

Igår började jag då på att tömma och sortera i gamla stugan. Först var det nog bara att dra efter andan en stund, men så småningom fick jag in rytmen och hästtransporten blev nästan full. Dock har jag nog fått lite orders om saker som ska bäras in igen, suck, men ändå, en liten början. Efter lunch idag ska jag forstätta en stund. Återvinninsstationen har öppet på fredag eftermiddag, så tills dess planerar jag att ha ett fullproppat lass. Och jag garanterar, då det äntligen är borta så kommer ingen att sakna skräpet!

Jag tog lite foton på bedrövelsen innan jag började, men jag täcks inte sätta in dem här innan jag kan ta några bilder på hur det ser ut efteråt. Ni kan bli förskräckta då ni ser vilka horders vi är.

Dock tycker jag ibland att det är svårt att veta hur man ska tänka om vissa saker. Vissa gamla möbler vill vi ju spara, men vi har 3 klaffskåp! Vad gör man med 3 klaffskåp? Sen finns det en bäddsoffa, visserligen inte använd på minst 25 år, men helt fungerande. Vill ens Hoppets stjärna ha sånt?

Madrasser, täcken och söndriga stolar är ju klart fall, och gammal elektronik, ut med skiten. Sen samlar jag skilt sånt som går att elda upp, träsaker och papper. Tidningar ska ju till returen, men en miljon med böcker!? De är ju i helt läsbart skick. Allt från en hel låda med pocket, succeromaner, till hästromaner, till kokböcker, romaner osv, osv. ÅNGEST!

Då jag kommer så långt att jag har bort allt skräp, så kommer vi till skedet att riva ut gamla tapeter och heltäckningsmattor, men,men, en sak i taget. Det går inte att tänka för långt framåt, då blir inget gjort. Så idag; ta ut gungstolen och skrivbordsstolarna som inte fick slängas, bär ut annat skräp till transporten är sprängfylld. Önska mig lycka till!

Snö, har vi i alla fall i år så det räcker och blir över. Jag tycker faktiskt att det är rätt kul att skotta snö, både med hjullastaren och för hand med skottan, men nu börjar snöhögarna bli så höga att det blir svårt att fylla på mer. Vi måste så småningom tänka på alternativa snödumpningsställen. Vi har ju fritt fall bakom Nötse, men det är långa rader med halmbalar där som i så fall måste flyttas någonstans först. Så snön är minst sagt tidskrävande. Och mer snö utlovas i helgen. Yeiii!???

Yezz är glad i alla fall.

En vacker vinterdag tog vi oss faktiskt över till Ledören för att ta bort vindfällen som förstörde fårstängslet förra våren. Vi kunde inte ha några får på ön pga omfattande skador. Men nu tog vi oss ut i alla fall och fick bort allt. Återstår förstås senare i vår att reparera stängslet, men nu är det genomförbart i alla fall. Om inga fler stormar ställer till det innan nästa säsong.

Fler vindfällen finns på holmen, men de som låg över stängslet är i alla fall fixade.

En fin vinterdag.

Ha en skön dag! Snart är det äntligen vår igen.

Se vad passande musik jag hittade idag!   

Ja i senaste inlägget så kom jag ju fram till att jag skulle vänta med att beställa mera doser. Hur tror ni det gick?   

Idag skickade ordföranden ut en förfrågan, det finns 4 doser extra i lager av Worldwide, vill någon ha?

Vem tror ni svarar ja, snabbt som blixten?

Behöver jag 4 doser till? Nej, sa jag ju! Nåjo, nu blev det så här i alla fall.

Jag måste annars visa mitt fina persikoträd som gått helt bananas i verkstaden:

Skitdålig bild, men ni ser ju vad den blommar, stackarn. Och måtte det bli helst någon enstaka persika!

Jag pillar på med min målarborste och hoppas jag gör någon nytta.

Otroligt vacker vinterdag idag annars. Jag borde verkligen gå ut och fånga dagen. Först skotta snö, för hundrade gången i vinter och sedan, med bestämda steg, börja på med projekt tömma Räf lyan. Hästtransporten står redo utanför, för att fyllas med sådant som ska till återvinningsstationen.

Just nu känns det som om jag inte vet i vilken ände jag skall börja, men det är väl bara att ta tag i första bästa grej.

Egentligen hade jag planerat att börja redan igår, men då for vi och hämtade vår nya båt.

Eller ny och ny, den är 17 år gammal   , men för oss är den ny. Vi behöver ju en större båt för att kunna ta oss ut till skärgårdsbetena även då det blåser mer än 2m/sekund.

Denna Ideal är 5,5m lång och klarar förhoppningsvis lite mer än min gamla solpanelsbåt. Baktill finns en 50hk Tohatsu. Det räcker gott och väl. Ännu är det dock långt till vår.

Den är ju nog begagnad syns det. Men det passar ju oss. En ny och fin båt passar inte åt oss som kör med hundar, vilda ungar och kanske byggmaterial och en och annan tacka. Skickliga på sjön är inte någon av oss heller, så det kan ju komma en och annan kantstötning, men det gör inget, för båten är redan kantstött. Känns skönt.

Nu måste jag sluta, vi hörs.

Idag seminerade jag bort den sista dosen jag hade med Chaplin. Semineringstidpunkt är ju egentligen december och januari, för att få en koncentrerad kalvningstid, men det hann ju gå lite över i februari nu. Men jag har ju tänjt på mina egna regler förr.

Seminerad blev Dietrisch, dotter till Hirscht och Orvar. Fin ko, med riktigt trevligt lynne. Men hon blir inte riktigt lätt dräktig. Det var fjärde försöket nu. Först blev hon betäckt, sen kom en seminör och seminerade första gången med Chaplin och nu var det då andra försöket för mig med Chaplin. Semineringen gick bra och det borde vara på rätt tid i brunsten, så lyckas det inte denna gång så tycker jag inte vi kan skylla på seminören.

Till saken hör att det tog 4 gånger för den senaste kalven också. Svår att få dräktig alltså. Ifjol brände jag dessutom av två dyra Imperatordoser på henne utan resultat, så det gör jag inte om. Chaplin är förmånlig och finns dessutom att fås hur många doser som helst, så honom kan jag offra några doser av.

Gittan däremot, som fick en dödfödd kalv 15.12, har inte visat någon brunst än. Så hon får vänta till slutet av maj, då vi börjar seminera för kalvningar våren 2023.

Ett litet bakslag fick vi då de informerade att Frosty King som vi beställt 10 doser av till sommaren, inte går att få. Fast han var reserverad till säljaren, så hade tydligen någon kommit emellan och bjudit stora pengar för doserna. Så även om det kommit in beställningar från Finland på över 80 doser på den, så fick vi ingenting. Min favorit!

Så då blev jag nog lite besviken. Istället bjöd de ut en annan irländare, men inte var ju den lika bra som Frosty, så jag tackade nej. 

Istället funderar jag på att vända mig till ett annat bolag och beställa 2 tjurar därifrån.

En som jag tittat lite på är denna:

Den har inga resultat av avkommor ännu i Finland, men hans morfar har jag haft ögonen på tidigare vill jag minnas, så jag lockas lite att testa denna.

Och så funderar jag på att ta några doser av denna:

Worldwide har jag använt förr med gott resultat. Men jag har trots det inte så många med Worldwide i stamtavlorna, så jag kan nog faktiskt ta några doser till. Jag har däremot sparat en ungtjur åt mig själv, Räfbackens Imperium, med Imperator som pappa och Worldwide som morfar, så där kommer han ju nog att komma in till en del, men som sagt, jag var nöjd med hans resultat, så jag beställer några doser till nu då Frosty föll bort.

Fast egentligen borde jag spara beställningen till hösten, för jag har inte så väldigt många att seminera i vår, bara ca 25 st, resten kalvar så sent så jag tänkte sätta dem direkt med tjur. Så behärskning! Vi sparar Kanadatjurarna till hösten. Säg åt mig ifall jag plötsligt ändrar mig. Jag har ju dessutom åtminstone 3 ungtjurar som jag tänkte sätta i tjänst i sommar, varav 2 har worldwide som morfar.

Vilken tur att jag bloggade innan jag beställde. Det hjälper faktiskt att få skriva ner tankarna innan man gör något. 

Jag blir fort för ivrig.

Och vem vet, kanske de lyckas få fram Frostydoser till nästa säsong.

Nåja, nu har jag rensat lite i hjärnan. Nu konstaterar jag att mitt skrivbord dock ännu är kaotiskt. Suck bara att börja sortera papper, nu igen!

Fast lite musik för att fira att semineringarna är över för denna gång måste vi ju ha. Kanske lite Mantovani får spela i bakgrunden idag för att lättare orka ta itu med pappersvändandet.

Nu är det ungefär två månader kvar tills årets lamningar drar igång. 

Jag kämpar ju hela tiden med att minska på fårantalet, och det har väl gått ganska bra. Av 22 födda tacklamm har jag nu 14 kvar, resten har jag sålt till liv. Jag har ännu 5st 75% dorper ungtackor som jag hade velat sälja, men de är ju inte betäckta, så det är lite dåligt med efterfrågan. Däremot har jag sålt samtliga dräktiga tackor som jag tänkte, så jag är nere i 13 tackor, kvar på gården, som gått med baggen. Och också baggen är såld. Så summa summarum så måste jag väl vara nöjd.

Kvar är också gamla tackorna Maa och Brumma. De fick inte träffa baggen i år, men de är kvar som erfarna pensionärer för att leda flocken på betena. Så i dagsläget har jag 29 tackor, och i vår kommer väl ca. 25 lamm. Så ca. 55 får ska ut på skärgårdsbetena i sommar. Ganska passlig mängd.

Ungtackorna kan jag ju träna vallning med hela våren, då de inte är dräktiga, så det måste jag ta mig tid till att göra.

Sen får vi ju se till hösten om jag hittar någon ny bagge, eller om vi tar ett mellanår med lamningar.

I dagens vasablad var en kolumn som delvis tog upp hur det var i våra trakter för 300 år sedan. I början av 1700-talet härjade pesten och sen kom Stora Ofreden då ryssen härjade våldsamt i bygden. Det var fruktansvärda tider. Man borde läsa på. 300 år är ju inte en väldigt lång tid, egentligen. 

Ja nu blev det ett stort hopp, från får till mänskliga lidanden     

Men det går inte att alltid hålla så bra koll på vad som far genom hjärnan. Man får ju så många intryck hela tiden.

Vi hoppar villt vidare och så kom jag att tänka på en rolig sak, nämligen vi har på sommaren en egen koloni med tornseglare på gården. De är så trevliga då de kommer. De är egentligen de som berättar att vi har sommar på riktigt. De flyger fram och tillbaka i små flockar i hiskelig fart och hjälper säkert till att bekämpa flugorna på gården.

De har sina bon under cementplattorna i den gamla bondstugan på gården.

Och det är nu det alltså kommer att uppstå ett problem. 

Om vi byter ut taket på stugan och byter ut de söndriga takbräderna, så kommer ju våra kära gäster att bli husvilla.

Det vill vi ju förstås inte. Så då började jag googla holkar för tornseglare. Och visst finns det!

Så sådana borde vi sätta igång att spika, så att de lär sig bo i ett modernt radhus istället för ett gammalt hus. Vi måste ju förstås också tänka på tidpunkten för när vi byter taket, så vi inte stör dem medan de har ägg eller ungar i boet.

Jag hittade också anvisningar på andra roliga holkar, så nu tänkte jag mig en liten utmaning till er läsare.

Låt oss bygga en holk!

Småfåglarna behöver vår hjälp. Och det är nu de ska byggas, så att de hinner upp i tid innan bobyggandet.

Jag bifogar här lite förslag på holkar. 

Visst är ni med? Det är ju en rolig sysselsättning både för yngre och äldre. 

Trevlig fortsättning på dagen!

Jo, jag har ju slarvat lite med text och bilder, så jag tänkte jag måste visa lite från förra sommaren. Det börjar ju bli dags att längt till nästa sommar nu, så vi blickar lite tillbaka hur skönt det kan vara.

Min trumpetblomma som jag impulsköpte förra våren. De har ju en fantastisk växtkraft, fast blommningen kom lite väl sent på säsongen.

Och ingen sommar utan trädgårdsprojekt. Jag hade planerat att lägga några chifferstenar framför farstun i samma stil som uteplatsen. Bara rada ut dem och lägga kross runt tänkte jag. Jag hade några plattor kvar från den senaste utbyggnaden av uteplatsen, så jag tänkte att de räcker nog till.

Så jag och Liam började på att jobba. Han gillar faktiskt att jobba i trädgården med mig.

Så här lite enkelt tänkte jag mig. Bara att fylla lite kross runt om så blir det enkelt och bra.

Men äsch, stenarna räckte inte till hela vägen och så påstod Krister att det nog kommer att börja växa ogräs runt plattorna om jag inte sätter cement runt. Hmmm......

Nå det blev att beställa en pall med stenar till och pussla ut en stig.

Och till sist hade jag radat ut ett mönster som jag var nöjd med. Men hett som tusan var det i somras och att sitta och peta ner cement mellan stenarna blev ett ganska utdraget projekt. Jag gjorde det sent om kvällarna för att inte betongen skulle torka ihop för snabbt.

Men till sist blev det ändå färdigt.

Lite större projekt än jag hade tänkt, men nu borde det hålla några år i alla fall.

Nu tror jag att jag inte ska bygga med chiffer på en tid. Känner mig färdig med plattläggning nu för en tid. 

Men man ska aldrig säga aldrig.

Nu vill jag spela en cover för er som jag tycker mycket om:

Jahapp, som boende här i vildmarken där vargflockar stryker runt knutarna, så fick vi mitt i allt ett strömavbrott igen. Förstås då jag skrivit ett långt inlägg och inte hunnit spara.

Nåja, det var ett ganska negativt inlägg om lantbruksbyråkrati, så lika bra det försvann i cyberrymden. 

Nu har jag ätit en god avocadosmörgås, solen skiner och livet känns lite lättare igen. Dessutom ska jag få träna lite vallning med en god vän på eftermiddagen och så kommer en fårköpare senare idag, så jag är rätt så förväntansfull för tillfället. 

Jag var igår och körde en stunds vallning med Ozkan.

Hmmm, hon är lite osäker. Man märker liksom att hon tycker att det är väldigt kul att få gå med fåren, men då matte säger något som hon är osäker på vad det betyder, så bryter hon kontakten till fåren. Inte bra.

Men jag tänkte ge det en chans. Bara låta henne gå med mig och fåren och enbart få uppmuntran. Kanske väcker det vallhunden inom henne till liv.

Jahapp, ny vecka, nya möjligheter!

Förra veckan gick lite på halvfart då Liam var lite förkyld och alltså hemma från förskola och eftis. Vi måste hålla dem hemma med låg tröskel nu, så lite hosta bara så betyder hemmadag.

Nå, jag får väl kalla mig lyckligt lottad då jag har möjlighet att ställa arbetsdagen själv. Jag behöver inte ringa in någonstans och meddela att jag inte kommer i jobb. Jag har full förståelse för den stress det innebär för både arbetstagare och arbetsgivare.

Själv försöker jag bara komma ner i den sinnesstämmningen att nu blev arbetsveckan inte som planerat. Att försöka arbeta samtidigt som man har ett överenergiskt och impulsivt barn i byxbenen har jag lärt mig är en dålig idé.

Tack och lov är vi fler som jobbar på gården, så arbetet fortsätter även om jag mer och mer känner mig som hemmafru istället för bonde. Men eftersom jag nu har varit småbarnsmamma i snart 30 år, så vet jag att den här tiden nog också är snabbt övergående, även om det känns som en evighet då man är mitt i det.

 Idag fick jag då äntligen iväg ansökan om stöd för djurens välbefinnande. Jag hade ju gjort det förberedande arbetet redan tidigare, så själva ansökan gick snabbt.

Sen är det några nya byråkratiska regler i år med djurstöden, så vi måste lämna in ännu en ansökan snart, problemet är bara att myndigheterna har inte riktigt hunnit med i krångelmaskineriet, så det går inte att söka än. Ännu något att oroa sig över. Ännu en risk att misslyckas.

Idag ska simmentalföreningens styrelse ha teamsmöte. Verksamheten är utmanande att hålla igång under pandemin, men vi måste komma på ett sätt att hålla igång föreningen och kontakten till medlemmarna.

Jag har blivit ombedd att skriva om finska simmentalföreningen i Sveriges simmentalförenings tidning, så det har jag gjort. Blir spännande att se då tidningen kommer ut.

Jag är annars väldigt nöjd över hur semineringarna har lyckats nu i december och januari. Peppar, peppar, men de flesta verkar ha blivit dräktiga på första försöket. Nästa helg är det 3 veckor efter seminering för de 4 sista. Jag antar att åtminstone någon av dem går om, men jag har endast en semindos kvar i byttan, Chaplin, så jag hoppas inte alla går om. Sen var det en kviga som fick en dödfödd kalv i december, svansen kom först, så henne tänkte jag försöka seminera så fort hon kommer i brunst, men hon har inte visat något än. Det är liksom sista veckan nu för att seminera till höstkalvningarna, de som inte tar nu, blir flyttade till vårgruppen. Så, jag har en dos kvar och 5 möjliga brunster. Låter som lite dålig matematik. Men det kan lyckas. Låt oss vara optimister!

Om jag ska ge en kommentar till det här semineringsexperimentet, så måste jag väl ändå säga att jag börjar känna mig lite säkrare för varje gång. Jag börjar känna hur det ska kännas nu, för att bli rätt. Varenda ko är lite olika, men i stora drag så börjar jag få kläm på det. Jag är inte alls lika snabb och smidig som min favoritseminör Tina, men jag tror jag får jobbet gjort i alla fall. 

Fördelarna är de som jag tänkte mig i alla fall. Jag kan seminera på rätt tid i brunsten och jag kan anpassa min arbetsdag på ett smidigare sätt, då jag inte behöver ställa mig efter seminörens väntade ankomstid. Dessutom minskar det ju risken för smittor, då färre människor rör sig på gården.

Och även denna period, så har jag kunnat seminera på dagar då jag haft annat program, då jag annars inte hade vågat beställa seminören pga risk för kolliderande tider. Så, so far so good.

I höst har jag inte alls någon tjur i tjänst, då vi måste skicka bort Chicago. Så höstens kalvningar är helt beroende av hur jag lyckas med semineringarna. Jag använder 2 tjurar, VB Mustik och VB Chaplin.

Veckan nyhet är att mitt älskade persikaträd har börjat blomma!

Periskan och jag är tydligen helt överens om att det börjar vara dags för vår nu.

Persikan har alltså fått övervintra i verkstaden i sällskap av andra känsliga växter, med ett stackars lysrör som sol.

Bilden är från i höstas då jag räddade dem från den fruktansvärda frostdöden. Trumpetblomman hade inte riktigt hunnit förstå att det var höst. Där finns också en skranglig citron och en magnolia. Får se om de klara vintern allihopa.

Tyvärr var det en blomma som jag helt enkelt glömde att ta in. Minns inte vad den heter, det var någon känslig klätterväxt. Nåja, man kan inte lyckas med allt. jag fick ögonen på den då frosten redan hade tagit stypgrepp på den.

Men persikastackarn kom ju nog igång lite onödigt tidigt. Det finns ju inga bin och humlor nu.

Men jag tänkte som så; om jag klarar av att seminera en ko, så måste jag väl klara av att pollinera en persika!

Så fram med målarborsten och flytta runt lite pollen bara. Får se då hur det lyckas. Men det är ju nog minst 4 månader innan hon kan flytta ut i trädgården. Borde jag ta in henne i huset i värmen? Eller mår hon bäst ännu i verkstaden? Jag vet inte   

Jag är lite rädd att magnolian skyndar efter och börjar blomma för tidigt också. Då får jag flytta ut en stol i verkstaden och sitta där och njuta av blomprakten.

Nåja, nu kom den äldre sonen hem och vill ha kaffesällskap. Måste gå.

Vi ses!