Hotellfrukost, mums!

Klockan 9 började showen och först ut i ring var simmental unga kvigor.

Det var väldigt nervöst innan. Vår första gång som domare och läktarna fulla med åskådare och inte minst alla förväntansfulla uppfödare som kom till Elmia med det bästa de hade.

Vi kände stundens allvar och hoppades att vi kunde ge en rättvis bedömning av alla de fina djuren.

Då djuren sen kom in i ring så kände jag faktiskt ett helt annat focus, allt annat försvann och man gick in i uppgiften.

Fina,fina djur. Anna och jag hade kommit överens om arbetsfördelningen så att jag tittade på helhetsintrycket, harmoni och hon granskade detaljer; pekade någon klöv aningen utåt, för raka ben osv.

Jag fick dirigera hur djuren skulle visa sig i ringen och ställa upp dem då vi valt ordningsföljden samt dela ut rosetterna, medan Anna berättade i microfon för publiken hur vi bedömt djuren.

Samarbetet gick bra då vi blev varma i kläderna. Tid och rumsuppfattning försvann lite, men vi gick bara 15 minuter över den beräknade tiden, så någon hade nog planerat bra.

Denna valde vi till bästa unga kviga. Mycket fin!

Vi hade inte på förhand fått några uppgifter om djuren. Vi visste alltså inte varken stamtavla eller uppfödare.

Vi fick faktiskt födelsedatum, men det hade egentligen ingen betydelse, vi koncentrerade oss nog enbart på exteriören.

Det var väldigt intressant att i efterhand gå omkring på mässan och titta på vilka stamtavlor djuren hade. 

För charolais sade ju inte heller stamtavlorna mig något, men för simmental så har jag ändå ganska bra koll på de svenska släkterna. 

Utställningen gick alltså till så att först tävlade unga kvigor i en grupp mot varandra där vi då utsåg bästa kviga.

Sen kom en grupp dräktiga kvigor och sen olika åldrar av kor som kalvat.

De som vann i respektive grupp gick då vidare och tävlade om bästa hondjur.

På samma sätt gjorde vi då med tjurarna, först unga tjurar mot varandra.

Sen lite äldre tjurar.

Den sista här valde vi till bästa handjur.

Bästa handjur gick senare vidare att tävla mot bästa hondjur för att utse bäst i rasen BIR.

Här står då bästa hondjur mot bästa handjur i ringen i tävlingen om bäst i rasen. Och vi valde tjuren som BIR.

BIR gick då vidare om att tävla om BIS: Best in Show, mot de bästa i samtliga köttraser.

BIS bedömdes av samtliga rasdomare gemensamt på eftermiddagen.

Charolais bedömningen skulle börja kl 11.00, men vi hade ju dragit lite över tiden så vi kom igång lite senare än planerat. Det var mindre antal djur i charolaisutställningen, så vi kunde ta igen lite på tidtabellen. Ni var vi ju också lite mer varma i kläderna och vi fick det att flyta på rätt snabbt. Och förstås går det snabbare om det är 5 djur i ringen istället för 9.

Det var lättare än jag hade förväntat mig att bedöma charolaisdjuren. Jag har ju inte samma erfarenhet av dem. Men det var nog  i princip samma som att döma simmental. Och jag förlitade mig på Annas omdöme, men vi var nog helt eniga om vinnarna. Så det var roligt.

Igen, mycket fina djur hela vägen.

Till bäst i rasen valde vi faktiskt den på sista bilden, en äldre ko. Helt fantastisk rygglinje och i toppskick, mycket muskulös och med hållbara ben. Så ska en ko se ut!

Att en ko vinner bäst i rasen är kanske lite oväntat. Tjurar har ju oftast lite mer utstrålning och snygga muskler och kvigor kan vara mycket fina och ännu inte utsatts för den påfrestning som kalvningar ger. Men denna ko var mycket välhållen. Imponerad.

Vår bedömning tar ju inte i beaktande om prestationer i övrigt, det har vi ju inga uppgifter om, utan vi bedömde bara det vi såg. Men man kan ju hoppas att prestationer och exteriör går hand i hand.

Då alla raser var klara med sin bedömning, så forsatte tävlingen med att alla hondjur som blivit bäst i sin ras kom in i ring och alla domare från alla raser diskuterade sig fram till vilket djur som i tur och ordning fick lämna ringen tills bara den bästa var kvar. Vi var 6 domare i ring, 3 från Finland, en från Sverige, en från Danmark och en från Frankrike.

Till sist så hade vi då enats om vilken som var utställningens bästa hondjur och utställningens bästa handjur.

Här står då de sista båda handjuren kvar mot varandra. En röd angustjur mot simmentaltjuren. Domarnas röster föll ut så att angustjuren blev bästa handjur och simmentaltjuren blev andra.

Vi var väl inte helt eniga här kan jag erkänna, men majoriteten valde angustjuren. Så då blev det så.

Bästa handjur och bästa hondjur fick då komma in i ring och tävla om Best in Show.

Däremot var domarkåren helt eniga om vilket djur som blev Best i Show.

Här står då två unga djur i ring och tävlar om Best in Show. Olidligt spännande. En angus tjur och en limousinkviga. Vem vinner?

Jag blir nästan rörd då jag ser detta. Även om inte min ras vann BIS, så var vi helt eniga att denna kviga var en värdig vinnare. Så snygg!

Stort grattis till uppfödarna!

Dagen avslutades med en god prisutdelningsmiddag på mässområdet med alla som hade ställt ut djur och alla domare. Vi hade intressanta diskussioner vid matbordet, men efter middagen var vi nog så tråkiga att vi gick tillbaka till hotellrummet och stupade i säng.

Det hade varit en intensiv, spännande och helt fantastisk dag och både kropp och knopp var helt slutkörda.

Men det här lever jag länge på. Oerhört nervöst innan, men en skön känsla efteråt. Vi får hoppas att utställarna var nöjda mer vår insats. Alla kan ju tyvärr inte vinna, men jag skulle nog vilja ge pris åt alla. Tänk vilken arbetsinsats de alla lagt ner. Att träna djuren att gå fint i utställningringen, att tvätta dem och ställa dem i utställningsskick och att sen kuska dem över halva landet för att ställa ut på Elmia. Respekt!

Dessutom vill jag nämna utställningen i showmanship, som alltså var barn och unga som ställde ut sina djur och bedömdes över hur väl de visade upp sina djur. Jag var inte själv med och bedömde då, men jag tittade på.

Så imponerad! 

Vilket fantastiskt fritidsintresse att träna på att leda stora köttrasdjur på utställning. Kräver förstås engagerade föräldrar. Men jag blev faktiskt varm i hjärtat av detta   

Nu har jag laddat upp bilder hit så att jag har material för en hel roman. Men det ska vara kort och focuserat, har jag tänkt mig, så vi försöker bita av en sak i taget.

Baaahhh, var ska jag börja?

Jag måste ju nästan börja i slutet, det som ligger närmast i minnet. Jag har allltså varit med om en helt fantastisk resa.

Nu är ju mitt minne inte så pålitligt, så tider och detaljer får ni ta med en nypa salt, men jag ska försöka återge storyn i stora drag.

Det var en gång, nä kanske inte riktigt så, men jag tror det var i våras, så ringde ordföranden Roger från svenska simmentalföreningen och frågade ifall jag och en till från Finland skulle vara intresserade av att ställa upp som domare för simmentalrasen på höstens Elmia mässa i Jönköping.

Jag höll ju på att trilla av stolen, jag????!!!

Månne jag hade missuppfattat frågan? 

Nä, jag hade förstått rätt. Och visste jag någon annan lämplig som kunde tänkas passa?

Jag funderade ju på flera alternativ, men vi kom då gemensamt fram till att finska simmentalföreningens ordförande skulle vara lämplig. Hon jobbar som seminolog och är ansvarig för några dikogårdars avelsplanering och så har hon genomfört alla exteriörbedömningskurser som Faba ordnat, även om hon inte arbetar som exteriörbedömare.

Jag gick ju också Fabas exteriörkurs för uppfödare, men vi som inte var anställda av Faba så fick ju inte tillgång till alla papper, bara grunderna.

Och jo, hon kunde också ställa upp på Elmia. Så det gick ju smidigt, trodde jag......

Jag bokade genast två rum på hotell nära mässan.

Nå, då det var dags att beställa båtbiljetterna så bokade jag biljett åt mig och Krister, han ville också komma med på lantbruksmässa, och så skickade jag våra uppgifter vidare och sa att hon ju kunde boka på samma rutt, så kör vi tillsammans från Stockholm.

Då fick jag svaret att hon var sjukskriven resten av året, kan jag hitta en ersättare     

Tll saken hör att de också hade tagit kontakt från svenska charolaisföreningen och frågat om vi två också kunde bedömma deras rastävling. Jag slog ifrån mig, eftersom jag inte kände mig säker på att dömma en annan ras, men Johanna var ju utbildad på alla köttraser, så för henne var det inget problem, så då lovade även jag ställa upp.

Nu, två veckor före Elmia, stod jag plötsligt ensam som domare i Sveriges största djurutställning! Ve och fasa.

Det blev att ringa till Sverige, förklara situationen, och lova att snabbt försöka hitta en ersättare.

Nåja, det var många krokar i den långdansen, men till sist fick jag tag på Anna-Greta som med kort varsel lovade komma med. Prisa gudarna!

Anna är dessutom svenskspråkig och en av fyra certifierade exteriörbedömmare i Finland. Så det löste sig sist och slutligen till det bättre.

Jag hade nog tänkt på Anna redan i våras, men jag uteslöt henne för jag trodde inte att hon skulle ställa upp på egen fritid med sina kunskaper. Men jag hade tack och lov fel och slutet gott allting gott. 

Men det hann nog bli lite svettigt där en stund.

Fasiken, varför blir det alltid så långa utläggningar, vi har ju inte ens kommit till Elmia än, som inlägget skulle handla om.

Nåjo, vi hade fått avbytare och Linn lovade sköta Liam som råkade ha höstlov samtidigt. Så det löste sig fint. Jag hade två kor som eventuellt skulle kunna kalva under tiden, men de satte jag in i kalvningsbox så avbytaren kunde ha bra koll på dem under tiden.

Anna kom med i vår bil och vi körde ner till Åbo, nattbåten över till Stockholm och sen vidare ner till Jönköping. Framme vid hotellet 11-tiden.

Nå, några dagar före Elmia så undrade Roger om vi båda också kunde vara domare i SIRE-tävlingen? Nå vad är det då?

Jo, det är beprövade äldre tjurar, från olika raser, som tävlar mot varandra i exteriör. Men förutom en skönhetstävling så vägs också deras prestationer som avelstjur in i helhetsbedömningen. Vi kommer att vara 5 domare som rangerar tjurarna från första till sista plats och så räknas det ihop och så utses bästa tjur.

Nåjo, visst kan vi väl det då vi ändå är på plats. Så kl 14 på onsdagen vi kom dit så kastades vi direkt in i hetluften och fick bedömma de stora tjurarna . Häftigt!

Här är några av de tävlande. Krister fick vara fotograf. Tyvärr har jag inte bilder på alla, men mäktiga tjurar var det.

Vinnare av SIRE-priset blev faktiskt en simmentaltjur, Ulster av Frönshult!

Ägare av Ulster är gården Vita Fall, som förutom ära och berömmelse, också vann 20 000kr. Dessutom fick de komma med i tv4 Sverigesvepet.

På kvällen blev vi bjudna på middag på hotellet med simmentalföreningen.

Nej hör ni, dagen från oss skrider. Jag måste nog gå och jobba litet idag också. Det räcker med Elmias första dag idag, så hoppas jag kunna återkomma snart med resten.

Jag tycker det är kul att läsa gamla inlägg och se att mycket nog inte alls gick som planerat   

Läser om Doris som jag skulle spara och Bilius, som inte alls skulle bli diko, pga vassa horn och för högt födelseindex.

Nåja, Doris sålde jag dräktig till en gård i östra Finland. De köpte en hund av mig och tänkte ändra från mjölkkor till Hereford biffkor. 

Hereford?, sa jag. Har ni funderat alls på simmental?

Nej, det hade de inte. Nå de fick komma och titta på våra djur och det slutade med att de ville beställa 20 kvigor.

Oj, 20 kvigor?!

Nåja, jag fick ihopskrapat en grupp, och i den försvann då Doris. Men jag hade ju kvar mamma Bilius. Och eftersom jag sålt alla avelskvigor fick Bilius stanna ett år till. Och hon är ännu kvar!

Hon väntar nu sin åttonde kalv, efter Testo, här i sommar.  Och födelsevikterna på hennes kalvar har inte varit onödigt höga alls. Även om hon själv hade en födelsevikt på 61kg. 

Så kan det gå. Veterinären tog bort hennes vassa horn också, så det problemet försvann. 

Riktigt fina kalvar har hon faktiskt fått, men jag har ännu inte sparat någon kokalv efter henne, men det ska jag försöka ändra på nu. Kvigan 513 Illusion planerar jag att spara som diko. Får se då om några år om mina planer håller bättre denna gång.

Men Bilius själv blir nog äldre. Jag tycker mig märka att hon ligger ner rätt ofta. Jag får hålla ögonen på henne i höst efter att hon fått sin kalv, om hon piggnar i eller om det börjar bli dags att runda av, så att säga.

Annars så har jag ju satt en hel del tid på att städa i skrubbar och gamla hus i vinter och ibland dyker det upp gamla minnen också där.

Hittade denna bild som togs för Vasabladet då jag var på hundutställning med min första hund, labradoren Becky med min syster Tina som sällskap. Becky fick jag, genom lite utpressning på mina föräldrar, då jag började gymnasiet, så det här borde vara någon gång kring 1986-87?

Becky var en fantastisk hund, oj vilken smart och vänlig själ hon var. Hon var min bästa vän i de tunga tonåren.

Oj, vad det vore roligt med en labrador igen! Men nej, så roligt ska vi inte ha. Det finns alldeles tillräckligt med hundtassar på det här hundhotellet redan.

Men alltså 1980-talet?! Var inte det alldeles nyss?

Jaja, här kan vi ju inte sitta still och bli äldre. Ha en bra dag!

Det är kö till arbetsdatorn idag, så jag passar på tillfället och använder laptoppen för att titta in här en stund.

Vad ska jag berätta då? Vi väntar fortfarande på att lamningarna och kalvningarna ska sätta igång på riktigt. Imorgon kommer en grupp 10 åringar från 4H hit för att titta på djuren. Jag lovade små lammungar, men det finns ännu bara 2 st, så det blir ju lite futtigt. Nå ett dygn ännu innan de kommer, hoppas det då finns riktigt nya små.

Två kalvar har vi fått.

Den första är en kokalv efter Harley PP. Morfar är VB Nisse.

Allt gick enligt skolboken. Jo mamma är Gunnel, som jag skrivit om förr. Hon som alltid är längst fram överallt och som jag dräktighetsundersökte i vintras då hon var med och hoppade bland de brunstande korna. Men nu har hon alltså kalvat enligt planen. Kalvens halvbror, efter samma pappa, blev just tjurauktionens dyraste djur i Sverige. Han klubbades till ett pris på 114 000 SEK. 

Lilla Junneli blev plötsligt lite värdefullare   

Vi har också fått en tjurkalv efter tyska Moonlight. Också det gick helt problemfritt. Jag ska väga och märka den idag. Morfar är VB Testo.

Instängd inför kalvning är också Lancelot av Bäckabyn dottern Betty som väntas kalva när som helst. Seminerad med Hiking. Alla dessa tjurar är nya för oss, så det är väldigt spännande att följa med hur de ser ut och hur kalvningarna går.

Ja, igår kväll fick vi igen en massa snö. Usch. Hur ska vi bli av med eländet. Ser i sociala medier hur de vårbrukar på torra marker i Skåne. Just nu känns det som om det aldrig tänker bli vår här.

Jaja, kanske jag ska ta en tidig lunch och hoppas arbetsrummet blir ledigt snart. Jag har lite papper att scanna in och skicka, lite arrendeavtal som jag ska kolla upp arealerna på i dataprogrammet med de senaste digiterade arealerna i. 

Drömmer om sommaren....

Ja i senaste inlägget så kom jag ju fram till att jag skulle vänta med att beställa mera doser. Hur tror ni det gick?   

Idag skickade ordföranden ut en förfrågan, det finns 4 doser extra i lager av Worldwide, vill någon ha?

Vem tror ni svarar ja, snabbt som blixten?

Behöver jag 4 doser till? Nej, sa jag ju! Nåjo, nu blev det så här i alla fall.

Jag måste annars visa mitt fina persikoträd som gått helt bananas i verkstaden:

Skitdålig bild, men ni ser ju vad den blommar, stackarn. Och måtte det bli helst någon enstaka persika!

Jag pillar på med min målarborste och hoppas jag gör någon nytta.

Otroligt vacker vinterdag idag annars. Jag borde verkligen gå ut och fånga dagen. Först skotta snö, för hundrade gången i vinter och sedan, med bestämda steg, börja på med projekt tömma Räf lyan. Hästtransporten står redo utanför, för att fyllas med sådant som ska till återvinningsstationen.

Just nu känns det som om jag inte vet i vilken ände jag skall börja, men det är väl bara att ta tag i första bästa grej.

Egentligen hade jag planerat att börja redan igår, men då for vi och hämtade vår nya båt.

Eller ny och ny, den är 17 år gammal   , men för oss är den ny. Vi behöver ju en större båt för att kunna ta oss ut till skärgårdsbetena även då det blåser mer än 2m/sekund.

Denna Ideal är 5,5m lång och klarar förhoppningsvis lite mer än min gamla solpanelsbåt. Baktill finns en 50hk Tohatsu. Det räcker gott och väl. Ännu är det dock långt till vår.

Den är ju nog begagnad syns det. Men det passar ju oss. En ny och fin båt passar inte åt oss som kör med hundar, vilda ungar och kanske byggmaterial och en och annan tacka. Skickliga på sjön är inte någon av oss heller, så det kan ju komma en och annan kantstötning, men det gör inget, för båten är redan kantstött. Känns skönt.

Nu måste jag sluta, vi hörs.

Idag seminerade jag bort den sista dosen jag hade med Chaplin. Semineringstidpunkt är ju egentligen december och januari, för att få en koncentrerad kalvningstid, men det hann ju gå lite över i februari nu. Men jag har ju tänjt på mina egna regler förr.

Seminerad blev Dietrisch, dotter till Hirscht och Orvar. Fin ko, med riktigt trevligt lynne. Men hon blir inte riktigt lätt dräktig. Det var fjärde försöket nu. Först blev hon betäckt, sen kom en seminör och seminerade första gången med Chaplin och nu var det då andra försöket för mig med Chaplin. Semineringen gick bra och det borde vara på rätt tid i brunsten, så lyckas det inte denna gång så tycker jag inte vi kan skylla på seminören.

Till saken hör att det tog 4 gånger för den senaste kalven också. Svår att få dräktig alltså. Ifjol brände jag dessutom av två dyra Imperatordoser på henne utan resultat, så det gör jag inte om. Chaplin är förmånlig och finns dessutom att fås hur många doser som helst, så honom kan jag offra några doser av.

Gittan däremot, som fick en dödfödd kalv 15.12, har inte visat någon brunst än. Så hon får vänta till slutet av maj, då vi börjar seminera för kalvningar våren 2023.

Ett litet bakslag fick vi då de informerade att Frosty King som vi beställt 10 doser av till sommaren, inte går att få. Fast han var reserverad till säljaren, så hade tydligen någon kommit emellan och bjudit stora pengar för doserna. Så även om det kommit in beställningar från Finland på över 80 doser på den, så fick vi ingenting. Min favorit!

Så då blev jag nog lite besviken. Istället bjöd de ut en annan irländare, men inte var ju den lika bra som Frosty, så jag tackade nej. 

Istället funderar jag på att vända mig till ett annat bolag och beställa 2 tjurar därifrån.

En som jag tittat lite på är denna:

Den har inga resultat av avkommor ännu i Finland, men hans morfar har jag haft ögonen på tidigare vill jag minnas, så jag lockas lite att testa denna.

Och så funderar jag på att ta några doser av denna:

Worldwide har jag använt förr med gott resultat. Men jag har trots det inte så många med Worldwide i stamtavlorna, så jag kan nog faktiskt ta några doser till. Jag har däremot sparat en ungtjur åt mig själv, Räfbackens Imperium, med Imperator som pappa och Worldwide som morfar, så där kommer han ju nog att komma in till en del, men som sagt, jag var nöjd med hans resultat, så jag beställer några doser till nu då Frosty föll bort.

Fast egentligen borde jag spara beställningen till hösten, för jag har inte så väldigt många att seminera i vår, bara ca 25 st, resten kalvar så sent så jag tänkte sätta dem direkt med tjur. Så behärskning! Vi sparar Kanadatjurarna till hösten. Säg åt mig ifall jag plötsligt ändrar mig. Jag har ju dessutom åtminstone 3 ungtjurar som jag tänkte sätta i tjänst i sommar, varav 2 har worldwide som morfar.

Vilken tur att jag bloggade innan jag beställde. Det hjälper faktiskt att få skriva ner tankarna innan man gör något. 

Jag blir fort för ivrig.

Och vem vet, kanske de lyckas få fram Frostydoser till nästa säsong.

Nåja, nu har jag rensat lite i hjärnan. Nu konstaterar jag att mitt skrivbord dock ännu är kaotiskt. Suck bara att börja sortera papper, nu igen!

Fast lite musik för att fira att semineringarna är över för denna gång måste vi ju ha. Kanske lite Mantovani får spela i bakgrunden idag för att lättare orka ta itu med pappersvändandet.

Jahapp, ny vecka, nya möjligheter!

Förra veckan gick lite på halvfart då Liam var lite förkyld och alltså hemma från förskola och eftis. Vi måste hålla dem hemma med låg tröskel nu, så lite hosta bara så betyder hemmadag.

Nå, jag får väl kalla mig lyckligt lottad då jag har möjlighet att ställa arbetsdagen själv. Jag behöver inte ringa in någonstans och meddela att jag inte kommer i jobb. Jag har full förståelse för den stress det innebär för både arbetstagare och arbetsgivare.

Själv försöker jag bara komma ner i den sinnesstämmningen att nu blev arbetsveckan inte som planerat. Att försöka arbeta samtidigt som man har ett överenergiskt och impulsivt barn i byxbenen har jag lärt mig är en dålig idé.

Tack och lov är vi fler som jobbar på gården, så arbetet fortsätter även om jag mer och mer känner mig som hemmafru istället för bonde. Men eftersom jag nu har varit småbarnsmamma i snart 30 år, så vet jag att den här tiden nog också är snabbt övergående, även om det känns som en evighet då man är mitt i det.

 Idag fick jag då äntligen iväg ansökan om stöd för djurens välbefinnande. Jag hade ju gjort det förberedande arbetet redan tidigare, så själva ansökan gick snabbt.

Sen är det några nya byråkratiska regler i år med djurstöden, så vi måste lämna in ännu en ansökan snart, problemet är bara att myndigheterna har inte riktigt hunnit med i krångelmaskineriet, så det går inte att söka än. Ännu något att oroa sig över. Ännu en risk att misslyckas.

Idag ska simmentalföreningens styrelse ha teamsmöte. Verksamheten är utmanande att hålla igång under pandemin, men vi måste komma på ett sätt att hålla igång föreningen och kontakten till medlemmarna.

Jag har blivit ombedd att skriva om finska simmentalföreningen i Sveriges simmentalförenings tidning, så det har jag gjort. Blir spännande att se då tidningen kommer ut.

Jag är annars väldigt nöjd över hur semineringarna har lyckats nu i december och januari. Peppar, peppar, men de flesta verkar ha blivit dräktiga på första försöket. Nästa helg är det 3 veckor efter seminering för de 4 sista. Jag antar att åtminstone någon av dem går om, men jag har endast en semindos kvar i byttan, Chaplin, så jag hoppas inte alla går om. Sen var det en kviga som fick en dödfödd kalv i december, svansen kom först, så henne tänkte jag försöka seminera så fort hon kommer i brunst, men hon har inte visat något än. Det är liksom sista veckan nu för att seminera till höstkalvningarna, de som inte tar nu, blir flyttade till vårgruppen. Så, jag har en dos kvar och 5 möjliga brunster. Låter som lite dålig matematik. Men det kan lyckas. Låt oss vara optimister!

Om jag ska ge en kommentar till det här semineringsexperimentet, så måste jag väl ändå säga att jag börjar känna mig lite säkrare för varje gång. Jag börjar känna hur det ska kännas nu, för att bli rätt. Varenda ko är lite olika, men i stora drag så börjar jag få kläm på det. Jag är inte alls lika snabb och smidig som min favoritseminör Tina, men jag tror jag får jobbet gjort i alla fall. 

Fördelarna är de som jag tänkte mig i alla fall. Jag kan seminera på rätt tid i brunsten och jag kan anpassa min arbetsdag på ett smidigare sätt, då jag inte behöver ställa mig efter seminörens väntade ankomstid. Dessutom minskar det ju risken för smittor, då färre människor rör sig på gården.

Och även denna period, så har jag kunnat seminera på dagar då jag haft annat program, då jag annars inte hade vågat beställa seminören pga risk för kolliderande tider. Så, so far so good.

I höst har jag inte alls någon tjur i tjänst, då vi måste skicka bort Chicago. Så höstens kalvningar är helt beroende av hur jag lyckas med semineringarna. Jag använder 2 tjurar, VB Mustik och VB Chaplin.

Veckan nyhet är att mitt älskade persikaträd har börjat blomma!

Periskan och jag är tydligen helt överens om att det börjar vara dags för vår nu.

Persikan har alltså fått övervintra i verkstaden i sällskap av andra känsliga växter, med ett stackars lysrör som sol.

Bilden är från i höstas då jag räddade dem från den fruktansvärda frostdöden. Trumpetblomman hade inte riktigt hunnit förstå att det var höst. Där finns också en skranglig citron och en magnolia. Får se om de klara vintern allihopa.

Tyvärr var det en blomma som jag helt enkelt glömde att ta in. Minns inte vad den heter, det var någon känslig klätterväxt. Nåja, man kan inte lyckas med allt. jag fick ögonen på den då frosten redan hade tagit stypgrepp på den.

Men persikastackarn kom ju nog igång lite onödigt tidigt. Det finns ju inga bin och humlor nu.

Men jag tänkte som så; om jag klarar av att seminera en ko, så måste jag väl klara av att pollinera en persika!

Så fram med målarborsten och flytta runt lite pollen bara. Får se då hur det lyckas. Men det är ju nog minst 4 månader innan hon kan flytta ut i trädgården. Borde jag ta in henne i huset i värmen? Eller mår hon bäst ännu i verkstaden? Jag vet inte   

Jag är lite rädd att magnolian skyndar efter och börjar blomma för tidigt också. Då får jag flytta ut en stol i verkstaden och sitta där och njuta av blomprakten.

Nåja, nu kom den äldre sonen hem och vill ha kaffesällskap. Måste gå.

Vi ses!

Det är sista november och termometern visar -21 grader! He,he,he........

Nåja, jag sitter nu i alla fall inomhus, ännu en stund, och passar på att göra lite reklam för de semintjurar som vi i simmentalföreningens styrelse valt ut för förhandsbeställning till säsongen 2022.

Först ut är Ingmar PP

Ingmar är en så kallad kombinationstjur, dvs han kan användas både på mjölk- och på köttsimmental. Han väntas då ge dikor som ger bra med mjölk. 

Ingmar är vårt förslag till tjur att användas till kvigor för lätta förväntade kalvningar.

Andra tjurar som med fördel kan användas till kvigor är VB Unne och VB Spartacus. Unne ger lätta kalvningar, men det blir en lite mindre modell på de vuxna djuren också. 

Nästa tjur är en av mina favoriter.

Frosty King! Här pratar vi tillväxt och exteriör! Dock är Frosty hornad, men eftersom många nu har gentestat sina kor, så går det bra att kombinera Frosty med homozygot hornlösa kor, så blir avkomman hornlös i alla fall.

Många pratar idag om att små kor skulle vara bättre för miljön, men det är rent ut sagt bullshit om ni frågar mig. Bäst för miljön är så effektiv produktion som möjligt. Djuren ska kunna ge så många kilon kött som möjligt per kilo foder. Det är bäst för miljön. Det gäller åkermark också. Att odla men inte få någon skörd är det absolut sämsta alternativet för miljön. Det är väl banne mig mat åt jordens växande befolkning vi producerar?!

Okej, nu blev det lite utsvävning i min tjurpresentation, men jag blir så förbaskat trött på de som anklagar kossor för den globala uppvärmningen. Kor fungerar i ett kretslopp och koldioxid är livsviktigt för att något ska kunna växa alls. Det är fossila bränslen som är boven, inte kor! Nåja, vi fortsätter:

Nästa ut är Primus PP

PP står alltså för homozygot hornlös = alla kalvar blir hornlösa.

(Pp betyder heterozygot hornlös, alltså att tjuren är hornlös, men att den också har gener för horn.)

Primus är en bra tjur. Att beakta är dock att Hedetoft United finns i stamtavlan. United har använts ganska mycket i Finland, så han finns i ganska många stamtavlor. Också semintjuren Mustik som använts flitigt har United bakom, så man får hålla koll på släktskapen om man använder Primus.

Primus går också att fås könsseparerad. Man kan alltså välja om man vill ha kvigor eller tjurar efter Primus. Könsseparerade doser är dyrare, men ifall man vet vilket kön man vill ha, så finns det alternativet.

Sist ut är Amadeus PP

Amadeus står för helt nya linjer. Pappa är en tjeckisk tjur som är helt obekant för oss. 

Amadeus har riktigt fina index och ska bli intressant att följa.

Själv tycker jag, utgående från bilden att han är lite klen. Inte så muskulös i bakdelen. Men jag ska absolut pröva honom. Jag får väl välja ut några av mina bastantare kor för att balansera exteriören.

Nu hoppas vi bara att vi får in många beställningar på våra tjurar. Primus och Amadeus är dessutom väldigt förmånliga om man jämför med samtliga rasers förhandstjurar. De kostar bara 10€ per dos.

Själv har jag beställt 10 doser vardera av Ingmar, Frosty King och Amadeus och 6 doser Primus. Jag har ju redan en del Mustikdoser, så det får räcka.

Ahhh, äntligen når den bleka novembersolen upp över trädtopparna. Orkar den månne höja temperaturen en aning så denna frusna själ vågar sig ut och jobba? 

Det lovas annars dessutom över 10m/s nordlig vind till eftermiddagen. Så roligt........

Och som om det inte räcker med elände så är elen rekorddyr. 

Ja på tal om el. Jag sitter och väntar på att elöverföringsbolaget ska ringa tillbaka på svenska. Jag har suttit vid deras hemsida nu i flera dagar och försökt anmäla att två träd ligger mot elkabeln till vår fastighet. Det finns en länk till en blankett som inte fungerar. Jag har försökt kommunicera med deras chatt, gett kordinater, namn och telefonnummer. Ingen reaktion. Jag har försökt ladda ner deras app, men den bara står och snurrar. Idag tröttnade jag och försökte ringa deras felanmälningsnummer. Valde svenska som språk. Gissa vad som hände? Just det, ingenting. Så nu väntar jag på att någon ska ringa tillbaka. Önska mig lycka till......