Vi bor i ett tegelhus som är 50 år gammalt. När man bor i ett gammalt hus så är det ju alltid någonting som behöver fixas. Vi har dock inte gjort så stora ingrepp under våra snart 30 år i huset. Eller jag har ju bott i samma hus hela mitt liv, men som "projekt Groop family".

Källaren fick ju en ordentlig genomgång då vi hade vattenskada för några år sedan. Då jag var barn så pälsades rävar i vår källare. Ena delen bestod av bilgarage för två bilar samt en mörk och fuktig potatiskällare. Resten bestod av bastu, tvättstuga och allmänt lagringsutrymme. Numera har pannrummet flyttats närmare ingången så att man inte behöver dra ved genom hela källaren. Gamla garaget har delats på mitten och halva är tvättstuga och resten är lagring för arbetskläder och vedlager. Andra delen består av bastu, duschrum, musikrum och kontor/gästrum. Ingen kan gissa att där torkades rävskinn i början av 70-talet. Hur luktade det i vårt hus då tro? 

För ca 10 år sedan byttes de gamla spruckna takplattorna ut till plåt och för snart 20 år sedan renoverade vi köket. Tänk vad tiden går. Vi har ju nytt kök!

Nu senaste vår gjorde vi ju nytt ventilationssystem upp e stugan med insug och utsug av luft. Stugan var helt enkelt för tät och vi hade problem med inomhusluften. Det bildades mögel på väggarna i skrubbar och i duschrummets fönster. Då man hade sängkammardörrens dörr stängd över natten så kunde man nästan skära luften med kniv på morgonen. Allt detta är borta nu och luften känns frisk ännu då vi stiger upp.

Nu upptas mina fantasier ganska ofta om att snygga till stugan lite. Den tyngsta delen av detta projekt är delen att övertyga maken om detta projekts förträfflighet. Han började med ord som omöjligt, men har nu allt mer börjat använda ordet onödigt. Nåjo, visst. Men ibland så får man faktiskt göra saker som är onödiga också. 

Min tanke är den att vi ska lämna denna plats bättre än då vi kom. Göra huset snyggare, mer attraktivt. Visst onödigt, väggarna håller ju ute köld och väta, men en 50 år gammal tegellåda är faktiskt inte snygg.

Så nu sparar jag bilder på datorn då jag hittar snygga fasader. Och drömmer om mitt fina hus.

Vad är väl ett rött trähus med vita knutar på landet? Det kan ju vara tråkigt och onödigt och.....alldeles underbart!

Jag har helt glömt bort att nämna att vi köpt lite tillskottsmark. Eller inte glömt, men inlägget om det försvann då internet bröts och sen har jag inte kommit igång igen.

Jo, vi köpte ett gammalt fuktskadat hus med lite ängsmark, 2,5 ha åker i 4 skiften och 1 ha skogsmarksbotten bara några hundra meter härifrån.

Ängsmarken har vi stängslat in, men åkermarken belastas av ett arrendekontrakt så det slipper vi inte åt före 2019.

Sen ska det också täckdikas och stängslat in. Ja, vi betalar för att få arbeta som vanligt.

Meningen är också att vi ska kunna ha en ridväg genom ängsmarken, för att Linn med ridelever ska ha en tryggare väg då de ska rida ut i terrängen. Nu måste de gå på allmän asfalterad väg med dålig sikt och där bilarna kör allt för snabbt. Begränsningen är 50km/ h, men det är det inte många som håller. Då vägen dessutom är smal och krokig så har det varit lite med livet som insat att ta sig ut med häst. 

Nå nu visar det sig att en del av området är extremt blött med stora vattensamlingar och alltså inte användbart som väg.

Denna vecka hade vi avtalat med en grävare som skulle komma och gräva in avloppsledningar till vårt hus. Ja, det är ju ett helt eget kapitel som jag kunde skriva om, kommunens stora stolleprov. Nåja, det har klagats vitt och brett om bybornas ovillighet att genomföra projektet och det har sagts åtskilliga gånger att befolkningen kanske inte förstår så bra att alla är tvungna enligt lag att koppla in sig. Jag tror nog att det är vattenbolaget som inte förstår att det är folkets sätt att protestera mot ett projekt som är oerhört dyrt och nyttan med det är ifrågasatt. Jag skulle inte tycka att det vore konstigt om man vid ett nybygge eller större renovering skulle behöva koppla in sig, men varje liten koja i hela kommun? I vissa fall kommer avloppet att kosta mer än stugan är värd. Vettigt? Jag undrar. Tycker synd om de som har det ekonomsikt svårt redan och sedan påtvingas detta.

Men nu står grävandet stilla minst en vecka medan vi väntar på att de får fram nya brunnar. Som om inte projektet vore dyrt nog från början!

Denna första röda text skrev jag i början av november och sparade som utkast, men sen blev det lite uppehåll, så nu har saker och ting redan ändrats. Så jag fortsätter med dagsläget.

Grävaren har varit här och dikat det våta området.

Och vi har fått början till en ridväg. Tyvärr var området så väldigt blött, så grävaren lämnade en ränna tvärs genom vägen för att det skulle kunna torka upp bättre. Det innebär ju då att vi inte heller denna vinter kan använda vägen. Men nästa sommar kommer han igen och lägger ner en vägtrumma och gör vägen klar. Då blir det bra ska vi hoppas. Den som väntar på något gott.

Vi är numera också inkopplade till et kommunala avloppsnätet. Smakar det så kostar det, brukar det ju heta. Kanske lite opassande att använda i avloppssammanhang, men billigt blev det ju inte att spränga ner avlopp i berget. Vi klarade oss dock oväntat bra och det gick inte åt så vådligt många kg dynamit.

Återstår en del jobb innan vi har gräsmattan och hästhagen i skick igen.

Jag brukar säga att vi är stenrika här på backen. Ni förstår kanske varför? Sten på sten på sten.

Måste återkomma med planerna för den nyinköpta gården.

Nu en kaffekopp med mina söner. God morgon!

Katterna återfunna välbehållna. De var båda tillsammans vid kossorna. Varför de varit där i ett dygn förstår jag inte. Men friden är återställd. Jag hann redan fantisera många hemska scenarion i mitt huvud.

Är lite orolig över mina kissor idag. De ligger gärna och sover i kökssoffan större delen av dygnet den här tiden på året. Men de var inte inne igår kväll och ingen väntade utanför dörren ännu nu på morgonen.   

Var är mina gullungar?

Väntar som bäst på att slaktbilen ska dyka upp. Finns ett litet restlager kvar med tjurar som inte duger till avel.

Det är nog hög tid för dem att gå till slakt, men pga att slakteriet höjer priset litet vid årsskiftet så har vi inväntat det. Bra att de kommer så här direkt i början i alla fall.

Jag kommer att ta en framdel i retur och har ännu någon osåld låda malet kött ifall det börjar sina i någons frys. Bara att höra av sig till mig, så levererar vi till trappan inom kommunens gränser.

Jag har också den sista gruppen med baggar som kommer att få möta allas vår sankte Per denna månad. Även där finns ännu osålt. För nog är det ju så att man är hungrig igen nu efter julen.

Jag har också försökt bjuda ut 8 ungtackor som är 50% dorper och dräktiga med renrasig dorper till livs. Men det är inget riktigt sug efter ungtackor verkar det som. Fast det kan ju delvis bero på att vi inte har gått med i Maedi Visna programmet för fåren. Det finns flera olika nivåer på det programmet också och man ska ta blodprov på alla djuren ett antal gånger innan man uppnår högsta nivå. Känns dock ganska onödigt med tanke på att massor med får har testats i Finland i många herrans år och inga fall har uppptäckts. Sjukdomen finns inte i landet helt enkelt. Men vi gillar ju papper i detta landet så i vårt fall så saknar tackorna några papper. 

Risken finns att de får gå kvar på gården bara för att de är så fina. MEN JAG BEHÖVER INTE MER TACKOR!!!!

Jag ska ännu försöka prångla ut dem någonstans, men om det inte lyckas så måste jag ta mig samman och anmäla dem till slakt.

Jag förstår nog varför jag gillar avelsarbetet. Det är sååå mycket roligare att få sälja djuren till livs än till slakteriet. Bässar och tjurar har jag inte så stor skillnad på. Eller de flesta har ju slakterivägen utstakad direkt, men tackor och kvigor som kan bli framtida avelsdjur har jag svårt med att skicka till slakt. Det enda "fel" de gjort är ju att jag inte har möjlighet att spara alla.

Men just du som läser nu: Visst har du alltid tänkt att det vore mysigt att ha 8 tackor? Ja, jag tänkte väl det. Ring mig så ordnar vi saken.......

Liam sover fortfarande och nu brinner det i pannan. Vi fortsätter.

En sak som jag tänkt säga länge är den att vi kommit på vad problemet är ifall man inte ser mina uppladdade filmer och youtubeklipp här.

Det beror på webläsaren. Om du öppnar bloggen via Internet explorer så fungerar det inte. Men om man går in via t.ex chrome så borde det fungera.

Fast nu borde jag börja på med middagen. Jag hade tänkt göra tortillas idag, men kan konstatera att jag glömt att köpa creme fraiche. Suck, får bli makaroner och stekt malet kött istället då. Och jag som var sugen på mexikanskt......

Nåja. Hoppas på kortare bloggintervaller framöver.

Hej, så länge!

Nej, jag har inte ramlat av jordens yta. Har inte ens varit särskillt deppig denna mörka årstid. Har bara inte hittat motivationen att blogga. Har en stund här och en stund där, men jag behöver kunna andas lite och gå ner i min bloggzone innan jag kan skriva.

Nu kom jag på att jag kanske hinner skriva någon liten rad medan Liam sover. Fast nu hör jag att Krister kör in ny ved i källaren och jag har glömt att elda!

Sparar inlägget och hoppas hinna återkomma.

Infogar både bild och film så alla kan se.