Xanna hade beräknad nedkomst 2.11 Hennes juver har varit fyllt redan länge och vi har alla gått omkring och bara väntat på den lyckliga nedkomsten.

Fredag kväll och Krister frågar vilken tid jag vill ha bastun klar. Klockan 20.00 ska jag nog vara inne, lovar jag.

Jag ska bara......ta in hästarna, mata fåren, stänga in tacklammen över natten eftersom en varg har synts till i grannbyn, se till kalvningskorna och eventuella brunster.

Nå förstås trampar Xanna oroligt runt i boxen, hon har påbörjat kalvningen.

Jag skickar sms att jag troligen inte kommer att kunna hålla tidtabellen, men om Krister kan hålla ett vakande öga i övervakningskameran och meddela när det närmar sig och fötterna syns så hinner jag sköta hästar och får under tiden?

Så jag springer iväg och gör allt annat klart och kan konstatera att kalvningen inte gått så långt framåt som jag hade önskat. Jag kan ana en klöv och kanske en till, eller? Xanna är orolig och stiger upp och svänger om så fort jag kommer för nära.

Tack och lov är hon lättlurad med havren och kommer ganska smidigt fast i låsgrinden.

På med plasthandskarna och känn efter: en STOR klöv och ett huvud. Nej, nej nej! Jag trycker tillbaka huvudet och får tag om knäet på den bakåtvikta klöven. Det sitter som berget.

Jaha, jag ringer in och ber om hjälp och ringer efter mamma som får komma som barnvakt.

Vid fellägen på får så kan det också vara besvärligt, men då trycker man med några fingrar och krånglar på en stund så brukar det lösa sig.

Men en ko är det lite värre. Kalven väger runt 60kg och kossan som har krystvärkar väger runt 800kg. Det är inte så bara att trycka in en kalv tillbaka och dra fram bakvända ben.

Då Krister kommer så stoppar han in sin arm och trycker tillbaka kalvens huvud i utdrivningskanalen samtidigt som min arm går under hans och söker efter det bakvikta benets klöv.

Det tar alla mina krafter, dels att arbeta mot kons värkarbete som ibland klämmer om våra armar så det tar så helsikes ont, dels att få klöven svängd först utåt mot bukväggen och sedan rätt väg i kanalen. Puffa dra, puffa dra. jag är nerklätad av allt möjligt slemmigt och svetten rinner.

Till sist får jag klöven vänd och ploff kommer klöven ut. Yes!!!!

På med draglinorna och så börjar vi dra. Snart kommer även näsborrarna och tungan fram. Tungan rörs: Den lever!

Snabba tag nu, och dra och dra och Xanna krystar en sista gång, kalven stannar till lite vid höfterna, men vi tar ett nytt grepp och ploff, kalven faller till golvet. Vi drar upp den i liggbädden, ger lite hjärtmassage och torkar den med handduk och halm, kollar luftvägarna och drar ut lite slem. Kalven ruskar på huvudet och andas bra.

Åhh så skönt!

För säkerhets skull hämtar jag en nappflaska och fyller med råmjölk från Xanna medan hon ännu står fast i låsgrinden. Hon sparkar några hugg, men jag får så småningom flaskan fylld. Först kommer bara några ynkliga strålar, men då jag dragit några gånger så är det som om proppen går ur och mjölken kommer i stora mängder.

Jag för flaskan till kalvnes mun och den börjar ganska snart att suga i sig den viktiga råmjölken.

Nå nu har vi gjort det vi kunde ikväll. Vi släpper lös Xanna och går in och duschar och sätter igång en tvättmaskin. Liam är fortfarande vaken då vi kommer in. Blev ingen bastu ikväll heller, men en levande kalv är ju inte helt fel.

Idag på morgonen ser jag i kameran att den nya kalven har svårt att hålla balansen. Förstås kan han ha problem med frambenen som vi jobbade så hårt med igår kväll.

Jag går ut och sätter fast Xanna igen och hjälper kalven till spenen. Det går ganska snabbt och han hugger hungrit in direkt han får spenen i munnen. Detta skede kan ibland vara väldigt jobbigt om kon trampar oroligt omkring och kalven inte fattar vad den ska göra, men flaskan han fick igår kväll har gett mersmak och därför har han ännu krafter kvar.

Benen håller inte riktigt att stå på än, men det finns ju andra sätt.

Nu är de tillbaka upp i liggbädden och jag har ännu inte sett att han skulle ta något eget initiativ, men han drack så mycket i morse så han klarar nog sig några timmar än. Kanske måste jag hjälpa ännu en gång innan de klarar sig helt själva. Men den kritiska delen är över. Nu kommer den nog att klara sig.

Det har alltid varit svårt att få Liam klippt. Hans pannlugg är alltid för lång och håret hänger över öronen. Så fort jag närmar mig med saxen så får han myror i brallorna.

Men undrens tid är inte förbi. Här om kvällen då jag klippte hans far med klippmaskinen så blev Liam väldigt intresserad och ville bli klippt han också. Det var mycket spännande må jag säga. Jag visste ju inte om han skulle ångra sig efter att jag dragit ett drag med rakmaskinen. Skulle ju kunnat bli en intressant frisyr!

Så samtidigt som jag försökte vara så snabb som möjligt så måste jag ju också vara extremt försiktigt för att inte riva i hans mjuka hår.

Det gick vägen och även pannluggen for. Bebi vort fin! Blev hans kommentar.

Berätta inte för honom vad storasyster sa: HERREGUD VAD HAR DU GJORT!?

Så nu har vi en ny bebis, knappt så vi känner igen honom. Och luggen växer ju ut igen, om vi tycker så   

Före:

Efter:

Idag ska jag ta nya salmonellaprov på försäljninsdjuren. Det finns krav på att gårdar inte ska köpa djur som har salmonellaprov äldre än 2 månader. För oss innebär det att det blir många prov per år. Det skulle ju vara enkelt om man sålde alla djur på samma gång, men livdjurshandeln pågår hela året och då gäller det att inte ha föråldrade prov.

Nästa vecka flyttar åtminstone 1 tjur, så jag måste skynda mig att få in provburkarna.

Skiten ska packas i små burkar som stoppas i plastpåsar. Plastpåsarna i en skyddande låda och så i ett kuvert. Det gäller ju att se till att paketet inte riskerar gå sönder under transporten och skiten rinner ut.

Igår avskiljde vi 12 vårfödda kalvar från sina mammor. Så nu är det allsång på backen. 24 djur som råmar allt vad lungorna ger. På med öronskydden, de slutar nog snart.

I år har vi rekordlågt antal kalvningar. Det beror på att det varit stor efterfrågan på kvigor och jag passat på att sälja medan det finns köpare.

Det pågår litet av en dikoboom just nu. Mjölkkornas antal minskar, vilket innebär att mjölkraskalvar till slakt minskar. Därför finns det nu utrymme för utbyggnad av dikogårdarna. De som specialiserat sig på uppfödning av förmedlingskalvar till slakt, står med tomma byggnader då det inte finns kalvar.

Tydligen finns det många som passar på och bygger nytt åt dikor, eller byter inriktning från mjölkkor till dikor.

Ifjol sålde vi 20 kvigor och i år har vi också sålt 20 kvigor och 7 kvigor till flyttar så fort vi får dem avvanda. Mer hade kunnat sälja om det funnits.

Men vi håller ju på att bli utan kor själva! Jag har sparat fler äldre kor som jag egentligen skulle ha skickat till slakt, men alla som mår någorlunda bra har fått stanna. 

Men nu har jag sparat en grupp kvigor åt mig själv, för att jag inte ska bli helt utan.

I december har jag kvar 8 st kvigor som är i semineringsklar ålder. Om ni minns Darling, som bröt sitt ben då hon bara var någon dag gammal. Henne ska jag seminera nu med en kanadensisk tjur som heter Bank Roll. Hennes ben är nog lite snett, men det verkar inte störa henne. Vi tar en kalv och så ser vi hur det går.

Darling är enda kvigan som jag har kvar från fjolårets vårfödda kvigor. Jag kunde ju inte sälja en med krokigt ben.

Sen har jag 7 st höstfödda kvigor. Två av dem är trillingar med tjur. Jag har inte ännu sett att de visat någon brunst, så de kan jag inte räkna med till avel. Då är det fem kvar. De planerar jag att seminera med en svensk tjur som heter Pepper av Katslösa. Han är ingen riktigt favorit, men det var svårt att hitta lämplig tjur som passar att användas på kvigor och inte är släkt med mina djur. Peppers pappa är Prostock Hickory som jag haft några doser av förr, men inte lyckats få någon kalv av. Vi får se hur det går.

Till kossorna ska jag använda två nya tjurar. Tidigare nämnda Bank Roll och VB Unne.

Efter att alla seminerats i december släpper jag på vår egen Räfbackens Charmör ( f: Champs Bravo)

I år har det fötts kalvar efter Worlwide,Evolution, Hugin av Esered, Strabinos, Testo samt egna ungtjurarna Ben och Conga och  så förstås Orvar av Frönshult. Vi väntar ännu på de tre sista kalvarna efter Orvar. De ska komma nu inom de närmaste veckorna.

Vi har köpt kvävebyttan som vi hyrde i början. Så nu är det bara att tuta och köra med semineringarna.

Av årets födda kalvar är jag särskilt förtjust i Räfbackens Europa. Mamma Zumba (mf. Steinadler), pappa Worldwide.

Vissa blir bara favoriter. Ska bli så spännande att se vad det blir av denna.

Vi fick också en jättesnygg tjurkalv efter Bar 5 Evolution i höst. Han är chokladbrun och riktigt krullig. Jag blev förälskad direkt. Men tror ni inte fanskapet vägde 64kg i födelsevikt! Blir prima kött, sablar.

Två Hugindöttrar har jag också sparat för seminering nästa sommar och ytterligare en Worldwide dotter. Men ingen annan är lika fin som Europa.

Kan nästan spela en liten melodi för henne   

Inför förra veckans snö, slask och minusgrader tog jag in hela fårflocken. Klart de klarar sig ute också, men det känns bättre och inte minst tryggare att ha dem inne då vargar tycks synas överallt nu för tiden.

Ser lite lustigt ut då snön kommer innan löven hunnit falla.

Liam var lika nöjd med snö i sandlådan.

Inomhus hölls fåren torra och det är förstås enklare att utfodra enbart på ett ställe. Men, jag har inte rum inomhus för 50 får. Så det blev förstås alldeles för trångt. Ligg och ståplats har de nog alla, men foderbordet är för kort. Dessutom kunde de minsta tacklammen tränga sig igenom på foderbordet och gjorde förstås det om och om igen för att kunna äta ifred. Lamm på foderbordet = piss och skit på foderbordet. Inte kul.

Men nu utlovas bättre väder igen och jag sorterade ur de 17 tacklammen och förde ut dem i en hage med vargstängsel igen. De har dessutom ett litet lider med halm i dit de kan gå och sova om de vill.

All snö är nu borta och solen skiner. Kall vind, men ändå bättre än slask.

Nu hoppas vi att foderbordet hålls rent och att alla äldre tackor ryms att äta samtidigt så att det blir lugn och ro.

Bara att börja på med klippningen nu då så vi får släppa baggarna som sällskap då de är nyklippta och fina.

Alltså slask, usch och fy och blä.

Är det vår snart?

Det bästa med hösten är ju allt gott som man får skörda.

Ja nu är det ju för sent, men alltså lite tidigare.

Ikväll ska jag få gå på fest. Finsk mästerskaps guldfest!

Gäller bara att ordna med skjuss, barnvakt och fårvakt.

Party, party            

Vallningsträning först, givetvis.

Jag måste väl medge att en solig dag med snö är rätt vacker, men att jobba ute är ju ingen höjdare precis den här tiden på året.

Igår kväll skulle jag egentligen ha varit på ett producentmöte. Men då jag var ute ett sista varv och gav gräs åt fåren så vräkte snön ner och det var straxt under noll grader. Dessutom beckmörkt då mötet skulle börja 19.30 Så jag fegade ur helt enkelt. Jag resonerade att inget möte är värt att riskera livet för.

Mina ögon börjar bli sämre också och jag tycker det är lite obehagligt att köra i mörker med våta vägbanor. Den här tiden finns inga garantier heller att alla i mötande trafik har på dubbdäck, så mot vägde tyngre än för.

Visst har jag lite dåligt samvete då för att jag inte for. Men det kändes skönt att få hållas inne i alla fall.

Om jag hade planerat lite bättre så hade jag kunnat be att få sitta på med ordföranden. Men deras möte började tidigare. Visst hade jag kunnat ta mig en kvällspromenad i Tjöck, men då hade jag behövt börja på i tid här hemma.

Jag måste väl ringa och höra om jag missade något viktigt. Nästa gång kommer jag med.

Nu väntar en tid av mörker och regn och hala vägar. Linn har åkt iväg till Ilmajoki idag och mellanbrodern ska ordna Halloween-fest med gymnasiet för lågstadieelever ikväll. Inte roligt att ha dem ute på vägarna heller.

Kör försiktigt gott folk!

Kanske det börjar bli dags att ge upp hoppet om att sommaren 2017 ska komma?

  Mina stackars blommor   

R.I.P Fats Domino