Av våra 9 dagar ledigt så tillbringades 4 nätter borta.

Förra torsdagen började vi bege oss nordost mot Vuokatti som ligger ungefär 7 timmar bort från oss. Första dagen kom vi bara till Karleby och övernattade där på Sokos hotell.

Startade sen vidare efter en god hotellfrukost och var framme tvåtiden vid Katinkulta badhotell. Det fanns inga rum kvar på själva hotellet då jag bokade, utan vi hade istället bokat en stuga 100 m ifrån. 

Det var riktigt lyckat faktiskt. Nytt bekvämt hus med alla bekvämligheter. Jag hade dessutom bokat hotellfrukost och fri tillgång till badavdelningen. Så inte gick det någon nöd på oss.

Krister fick skida både på längden och nerför och Liam och jag fick bada. Vädret var bra, för att vara vinter, och vi kom hem helskinnade på måndag kväll.

Det fanns mycket roligt att underhålla en tvååring med på hotellet.

En förmiddag var vi faktiskt med till backen.

Drack varm choklad och åt gräddbakelse, tittade på pistmaskin. Men en förmiddag ute räckte gott och väl åt mig i alla fall. 

Och så här glad blev Liam då Krister kom hem med sockermunkar   

Nästa gång vi åker bort blir det nog till varmare breddgrader. 

Första dagen efter semestern drog igång med en rivstart.

Krister körde hem ensilagebalar och säd. Lagren skulle fyllas på. Då man har avbytare så ska ju allt vara så lättskött som möjligt och allting ska vara framkört till dörren, men nu var allt slut och krävde påfyllning. Så Krister började med en 10 timmars dag. Sedan middag och så min tur att gå sista varvet och se över alla djur, mata hästarna och motionera hunden.

Och jaha, vad tror ni jag ser. Zumba, beräknad tid 11.3, står och trampar oroligt. Jaha, 10 dagar för tidigt brukar ju bara betyda en sak, tvillingar. Och varför ska de alltid vänta till sena kvällen? Nå bra på ett sätt egentligen, så hindrar de ju inget annat jobb.

Jag gick in med hunden och hämtade draglinor och diverse tillbehör och sa gonatt till pojkarna där inne. Jag förstod att jag hade en lång natt framför mig.

Första kalven kom ganska snabbt av sig själv. En rätt så stor kokalv.

Jag hjälpte till att torka den torr med handdukar. Ute visar termometern på nästan minus 20 grader och jag hade nog hellre önskat att kalvningen väntat någon dag tills värsta kölden är förbi, men nu är det bara att tacka och ta emot.  

Medan jag väntar på nästa kalv håller jag mig värmen med att skotta upp snö mot glipan under dörrren till skrapgången för att minska på golvdraget. På insidan mockar jag mot ett lager halm. Inte gör det nu så stor skillnad på innertemperaturen, men all förbättring räknas då det är så här pass kallt och det ligger nyfödda kalvar i bädden.

Den första kalven är pigg och ganska snabbt på fötter och börjar söka föda. Men Zumba är fortfarande orolig och kalvningssjuk så hon står inte stilla tillräckligt länge för att diande ska lyckas. Lite råmjölk hinner hon i alla fall få.

Zumba lägger sig ner och jag ser en klöv sticka fram. Men inga riktiga krystvärkar börjar. Det ser blodigt och fult ut. Ser inte bra ut det här.

Vid midnatt ungefär beslutar jag mig för att sätta fast henne i fångstgrinden och känna efter.

Tack och lov stiger hon genast upp och sticker in huvudet då jag skramlar lite i sädämbaret. Det känns genast lite som en vinst då sånt går snabbt och smidigt.

På med långa plasthandskar och glidmedel och känna efter. Jaha, en bakklöv. Kalven kommer fel väg med bakfötterna först. Och sjutton! Bara ett ben.

Jag försöker trycka in det ena benet tillbaka och känner efter om jag hittar det andra. Det känns som om det finns bra med utrymme i kossan och jag får relativt enkelt upp det andra bakbenet. På med draglinorna och börja dra.

Det kommer mycket blod och sörja, fosterpåsen är tjock, så jag får klippa upp den för att kunna sätta på draglinorna. Vid det här laget är jag ganska övertygad om att kalven är död. Men den måste ju ut i vilket fall som helst, så kossan får ta hand om den första pigga kalven.

Jag börjar dra med Zumba fortfarande stående fast i fångstgrinden. Det känns som om den nog kommer att komma ut relativt lätt i alla fall, så jag kan klara det själv utan att ringa efter draghjälp.

Jag drar fram till bäckenet och får ta i ordentligt, men så glider resten av kalven ut med ett ploff. Den blinkar!

Vad?! Den lever!!!

Jag rensar luftvägarna och drar upp den i liggbädden. Springer efter handdukarna som ligger på foderbordet och rengör runt munnen och hanterar den ganska våldsamt runt bröstkorgen så andningen säkert kommer igång.

Jodå, den lyfter huvudet och ser pigg ut. Jag torkar bort det mesta av slemmet, men släpper sedan lös Zumba så att hon får slicka och knyta an till sin andra kalv.

Zumba är en toppenko som helt och fullt accepterar att jag står mitt bland dem och torkar hennes nyfödda lilla tjur.

Känns så roligt då man har förtroende för varandra.

Nu försöker dessutom den förstfödda blanda sig i och börja söka mat igen. Jag låter Zumba fortsätta slicka sin nyfödda medan jag hjälper den förstfödda till spenarna. Ganska snabbt hittar hon rätt och börjar ivrigt suga i sig den viktiga råmjölken.

Jag har en nappflaska i bröstfickan på min vinterhalare och passar på att fylla den från ena bakspenen medan kalven diar. Jag bjuder flaskan åt den nya, som lite motvilligt sväljer. Han är alldeles nyfödd, det är svinkallt och någon konstig varelse tvingar något i munnen. Kan förstå om det tar en stund att ta in allting.

Jag går tillbaka och fyller en flaska till. Den här gången har han redan fattat att kanske det inte var så dumt heller med nappflaska. Han dricker duktigt.

Fortfarande fuktig och liggande. Zumba är nu riktigt trött och lägger sig ner. Jag drar upp den nya till juvret och trycker in en spene i munnen medan de båda ligger upp efter varandra. Han dricker duktigt.

Nå nu kan jag pusta ut. Alla lever, båda har druckigt råmjölk. Det är visserligen kallt, men kalvarna är stora och kommer att klara sig.

Själv ser jag mer ut som om jag hållit på med slakt istället för kalvning. Ja det var ovanligt blodigt av någon orsak. Draglinorna är alldeles blodröda. Nu stela och ihopfrusna och fulla med fastklistrad halm.

Bara städningen kvar nu då.

Jag sätter på värmande kalvtäcke åt den sistfödda och bäddar ner dem båda i ett tjockt lager med halm.

Klockan är 2.30 då jag kommer in. Fyller tvättmaskinen. Vi har en skilld tvättmaskin där vi tvättar smutstvätt som ni kanske kan förstå.

Tar en varm dusch och sätter mig ner med ett glas Xanté päroncognac framför kokanalen en stund.

Klockan är 3.30 då jag går och lägger mig.

Klockan 6 nästa morgon kan jag inte sova längre. Fortfarande svinkallt ute. Kan de dricka själv? Hur mår de`

Måste bara ut och kolla så de säkert får varm mjölk i magen.

Jag måste nog hjälpa dem båda att hitta rätt, men pigga och glada verkar de vara.

Nå nu in på frukost med Liam. Lite lek på förmiddagen innan det är dags att gå ut igen.

Tur att semestern var slut innan det började på i alla fall. Så att vi var hemma i alla fall.

Tänk då avbytaren hade kommit förts klockan 8 nästa morgon! Oj fy, då man tänker på det.

Men nu gick det ju inte så. Det gick riktigt bra. Men nästa kalvning får nog vänta till beräknad tid tycker jag.

Åhhh, jag tänkte nästan glömma! Info för avelsnördar. Zumbas pappa är Steinadler, morfar Eugene av Rörum. Och kalvarnas pappa är Bar 5 Evolution.

Ni som följt min blogg en tid vet ju att teknik inte är min starka sida.

Nåja, i alla fall så skaffar jag mig tekniska prylar som sedan inte fungerar, vanligen pga att jag gjort något fel.

Ja, man borde ju inte berätta hur dum man är, men man får ju bjuda på sig själv lite också tycker jag.

Jag traskar ner i mörkret i snön som jag berättade, med min viltkamera, sätter i ett minneskort som jag hittat i skåpet bredvid datorn.

Försäljaren av kameran glömde sälja minneskort åt mig, men det löste ju sig då jag kom på att jag hade ett överlopps minneskort i min digikamera, som gått sönder.

Nå, jag väntade med spänning att titta på alla bilderna då vi kom hem från Vuokatti. Jag hämtar kameran och flyttar över minneskortet i datorn för att föra över bilderna - ingenting händer!? Öhhhh....???

Jag tar ut minneskortet, tittar på det, men vad är det här? Adapter!?

Ahhhh, jag har inte satt i ett minneskort utan en adapter som ser ut som ett minneskort som man kan sätta ett mindre chip i.

Jaha, jaha. Gör om gör rätt.

Jag söker upp det riktiga minneskortet och stoppar i kameran. Nå då jag tittar igen så har jag 3 bilder. Två av mig själv och ett av den tomma terrängen. Inte en stjärt av något rovdjur - besviken!

Nå jag flyttar kameran till ett nytt ställe och hoppas på bättre tur.

Tadaa!

Den fungerar!

Ingen varg tackochlov, men vår egen räv som bor i backen. Räfbacken!

Åhhh, är de vår nu?

Nja, temperaturen visar minus 22. Ganska krispigt. 

De första kalvningarna väntas till 8.3 Hoppas den värst kylan är över tills dess. Jag har tagit in två kossor redan i kalvningsbox pga att det är så här kallt. Då är det lättare att övervaka då de börjar på med kalvningarna.

Idag är första arbetsdagen efter 9 dagar med avbytare. Jag får återkomma med semesterbilder då jag hunnit ladda upp bilder. 

Annars så måste jag lovprisa facebook lite. Jag är med i en loppisgrupp i Närpes på fb. I förra veckan satte jag in en annons om att jag ville köpa en utdragbar barnsäng. Nästan genast fick jag erbjudande på en 1,5 år gammal säng som deras barn inte hade velat sova i. Alltså så gott som oanvänd - 50€. Vi for dit och kunde konstatera att den var helt perfekt. Lastade den i hästtransporten och monterade upp den bredvid vår säng. Så inatt har Liam sovit hela natten i egen säng! Plötsligt har vi fått tillbaka hela bredden på vår säng. Hittills har vi legat på varsin liten remsa på var sida om sängen och Liam har lekt väderkvarn i mitten.

Kanke vi kommer att få sova ordentliga nätter hädanefter!

Lammen som föddes i januari växer annars väldigt bra. Det är ett rent nöje att titta på dem. Vilken tur i oturen att de föddes då de gjorde och inte nu då det är så herrans kallt. Nu äter alla bra och har fått en tjock ull som skyddar dem från kylan, så nu klara de sig hur bra som helst. 

Jaha, dags att börja göra något nu alltså efter semestern. Känns lite trögt, men det ska väl nog gå på något sätt.

Yllesockorna på gott folk, och kom ihåg att mata småfåglarna!

Vi har avbytare i 9 dagar nu i slutet av februari. Jag hade gärna hoppat på en resa söderut, men min bättre hälft ville hellre åka och skida denna gång, så vi är så småningom på väg norrut några dagar.

Temperaturen visar nu -21 här hos oss, utlovas ännu kallare längre norrut. Kul!

Men det är ju typiskt då man har ledigt och borde kunna koppla av så ligger jag vaken i sängen och snurrar. Men jag får väl ta mig en middagsvila senare idag så det jämnar ut sig.

Vi fick meddelande om varg i närområdet i söndags kväll. Så då var jag och riggade upp en nyinköpt viltkamera i backen bakom kossorna. Jag pulsade ut i mörkret i djup snö och monterade upp den i skenet av min pannlampa. Det är en sån där billigare verion som inte skickar bilder utan man måste hämta minneskortet och titta igenom bilderna. Förstås hängde jag upp den på ett svårtillgängligt ställe, så jag har ännu inte hunnit dit för att se om jag fångat något spännande på bild. Lite svårt att ta med en tvååring i backen i snön. Jag vet ju inte ens om jag har kameran rätt riktad eller tar den bara bilder på kråkor i någon tall.

Nå, kanske idag jag hinner justera den.

Jag har haft som uppgift de senaste dagrna att begära fullmakter av ägarna till en ö i byn för att kunna skriva skötselavtal för fårbete. Ön ägs av 3 olika samägda områden och bara ett område har styrelse och årsstämma. De övriga områdena måste jag alltså kontakta samtliga delägare personligen och hoppas de skriver på.

Eftersom det var soligt och fint igår så kom jag på den briljanta? ideén att sätta Liam på sparken och ta med en hund och köra runt i byn för att personligen övverräcka fullmakterna och berätta om fårbetesplanerna. De delägare som inte bor i byn har jag skickat brev med posten åt, men jag tyckte det var så dumt att skicka brev via posten åt byborna.

Min tidsplanering blev lite fel kan jag säga. Jag hann med hälften ungefär.Liam var ju av den bestämda åsikten att vi skulle in och leka i alla stugor vi besökte. Så han stegade in i husen, började klä av sig och ville leka. Ingen skillnad vem som öppnade dörren. Själv försökte jag berätta om mitt ärende, hålla koll på hunden som satt fast vid sparken och hålla kläderna på pojken. 

Nå rätt så roligt hade vi och vintervädret var perfekt. Det var kallt, men solen sken och det var alldeles vindstilla.

Det fick mig också att fundera på att man egentligen borde gå och hälsa på folk lite oftare än man gör. Finns säkert många som sitter ensamma för det mesta. På ett ställe där en dam ville bjuda mig på kaffe, sa jag sa att jag har så många brev att leverera att jag nog inte hinner. Efteråt började jag fundera på att hon nog inte får så ofta besök. Hade jag inte kunnat stanna och prata över en kopp en stund? Ångrar det en aning.

Vi har annars ingen gemensam koppling, så det skulle kännas dumt att gå in bara utan orsak en annan gång. Men  jag ska vara mer uppmärksam i fortsättningen. Fast jag borde inte ha några fler ensamma gummor på min lista.

Jaha, det börjar ljusna i stugorna runt omkring. Kanske det börjar bli morgon?

En kopp kaffe kanske skulle passa nu.

Love you Bruce!   

Liam har sovmorgon. Vi var på 6-års kalas igår kväll och det tog tydligen på krafterna. Nu är klockan snart halv tio och han har inte synts till än.

Skönt! Jag får sitta ensam i tystnad med en kaffekopp i handen och blogga litet.

Tänkte lägga in några bilder som blivit över.

Fast först en bild av en gäst vi haft på besök över helgen då husse och matte varit borta på klassträff.

En brun labradorvalp! Gullelulledigdå!

En sån skulle man ju kunna ha.

Jag har ju haft labradorer i många år, men det var länge sedan sist nu.

Jätteroligt att få ha en till låns en stund i alla fall.

Vi har frossat i fastlagsbullar den senaste månaden, men nu får det vara färdigt med det.

Men oj, så de är goda!

Liam och jag och hundarna var och hälsade på Krister i skogen och hade picknik med. Det var jätteroligt. Det var svårt att få med dem hem tillbaka.

Vi var på lantbruksmässa till Seinäjoki i början av månaden. De här kossorna fick vi hälsa på flera gånger.

Att vara på mässa med barn innebär ju att man får turas om att springa efter bebis. Att ställa sig och diskutera med någon är ingen idé. Då är man utan barn. Men då vi är två så får vi ju turas om att titta på barn och att titta på utställarna. Fast jag började ju dagen med att vara på simmentalföreningens årsmöte, så då jag kom till utställningen var det min tur att sköta barn   

Nu vaknar han. Måste springa!

Jonä, alla fjolårslammen är nu borta. Vi slaktade de minsta här hemma och de större fick faktiskt åka till vårt nya avtals slakteri. Vi fick ju inget avtal på lammen, bara nöten. Men nu fanns det i alla fall rum för ett gäng. Tack och lov, så slapp vi dem.

Och visst är det fest då man kommit så långt att man får dem i pannan.

Mumsfilibabba!

Hönorna har också börjat värpa igen efter vinteruppehållet. Känns bra att få egna ägg igen.

Fast ett var pyttelitet!

Fick lite överlopps äggvitor då jag bakade en drömtårta. Så då fick det bli ckokladmaränger.

Jag lovade ju i ett inlägg i höstas att jag siktar på -15kg till juni.

Kommer inte att hända, kan jag säga redan nu.

Kanske jag siktar på -15 kg under ett år?

Jag fyller jämna år nästa år, tills dess ska jag väl kunna ha mist ett kilo eller 15?

Liam och jag har roligt med kameran.

ibland känns det nog som om vi är otroliga amatörer. Man kan inte tro att vi hållit på som bönder i snart 30 år.

Först det här med att vi fått överraskningslamm. 1/3 av tackorna har lammat i misstag och vi har nu 16 oplanerade lamm. Nåväl, det är ju inte så illa egentligen då man tänker efter. Dessa kommer nu att avskiljas innan betessläpp och tackorna kommer att få njuta av en barnledig sommar ute på holmarna. Det innebär förhoppningsvis också att vi har slaktlammen klara innan installning på hösten.

Lamningen är över för den här gången nu eftersom det är mer än 145 dagar sedan avskiljning av fjolårslammen.

Så den riktiga lamningen börjar i månadskiftet mars-april

Det här missödet fick mig också att tänka att det kanske faktiskt är en god idé med tidigare lamning. Nja, januari är nog för tidigt. Vi har ju ändå haft det relativt milt detta år i januari. Det kan ju faktiskt vara 25-30 grader kallt i några veckors tid i värsta fall.  Men lamning från början av mars istället för april kanske vore något? Tål att funderas på.

Lammen har klarat sig trots minusgraderna otroligt bra. En 75% dorper lammade i denna omgång. Hon är alltså bara 9 månader och fick ändå 2 fina lamm som hon sköter om exemplariskt. Här en liten film från då de är riktigt nyfödda.

  Är det inte otroligt?

Nåja, då det bara var en tacka kvar som hade juvret fyllt inför lamning  i denna ingång, så ringer Krister in då han ska halma åt korna och säger: nu får du komma och ta hand om en kalv!

-Men vad f-n?

Kalvningarna ska ju börja andra veckan i mars!

Vad är nu detta?

För tidigt födda tvillingar eller?

Nejdå. En ungtjur har tagit tillfället och betäckt en ko i första brunsten efter fjolårskalvningen.

Vi hade en tjur som var född 2 månader tidigare än de andra. Man får inte stänga in kalvar ensamma i box, så vi fick vänta tills hans kompisar blivit 6 månader och kunde avvänjas. Tjurar ska inte bli könsmogna före ca. 10 månaders ålder. Men se det brydde sig Dante inte om.

Tack och lov verkar han bara ha hunnit tjyvbetäcka en ko. Men nog är det ju himla konstigt att vi under samma år får både lamm och kalv som inte var planerade. Det måste nog ha varit något speciellt hormonår förra året.

Nåjo, jag hade styrelsemöte med samfälligheten senare samma kväll, så för att hinna med kalven så fick Krister komma in och laga mat med Liam och jag gick ut och tog hand om nya kalven. Den låg våt bredvid sin mamma i sinkoavdelningen och vi visste ju inte hur många timmar den legat där. Jag föste ut alla andra kor och fick upp kalven på fötter och motade mor och son in i kalvningsboxen. In med ren halm och torka kalven torr med handdukar. På med värmande kalvtäcke och mjölk i magen.

In och byta av Krister som ännu inte matat de andra djuren. 

Dusch, middag och iväg på möte.

Efter mötet ut igen, kolla så sista tackan inte börjat lamma ännu. Och så på mjölkdrickarskolning med nya kalven. 

  Sånt roligt kan man syssla med om nätterna.

Nu har alla tackor lammat färdigt och vi tror inte det kommer någon ny tjyvkalv.

Detta var förhoppningsvis bara en konstig parantes i vår djuruppfödning. Denna säsong kommer vi att vara MYCKET noggranna!

Vi får se till att lille Räfbackens Fiasko här kommer in från kossorna redan i augusti. Ja årets bokstav är F, och trots att det inte är hans fel, så var hans namn givet.

Nä, han lever ju och mår bra. Ingen avelstjur, men visst är vi glada åt varje nyfödd levande varelse. 

Glad vändag på er mina bloggvänner!