Fredagskvällen fick ett sorgligt slut då vi fick en elefantunge efter många om och men ur Hirscht. En död sådan.

Det var ju så här det inte fick sluta. Jag tar varje kalvs död väldigt personligt. Vad hade jag kunnat göra bättre? Borde jag ha tagit veterinärhjälp och satt igång förlossningen redan för en vecka sedan?

Men det är ju nog meningen att korna ska klara det på egen hand. Vad berättar det faktum att Hirscht endast har en kalv i livet efter 3 kalvningar? 

Ja kalla fakta säger ju att hon borde gå på slaktlistan, men hon är en av mina absoluta favoriter. Hon kommer fram och sätter huvudet i min famn, varje gång jag går in i hagen, och vill bli kliad runt nacken. Hon är så lugn och sävlig. Jag vill gärna avla på hennes lynne, men om kalvarna blir för stora?

Tyvärr är hon också för fet. Hennes bakgrund med döda kalvar och försenade dräktigheter har gjort att all mat som skulle gå till hennes mjölkproduktion istället har satt sig på låren och ryggen. Högst antagligen är även hennes övervikt en delorsak till kalvningsproblemen. Inte första gången, men kanske denna gång.

Hur ska jag då få henne att gå ner i vikt? Ja nu borde jag då ha tillgång till flera olika fållor för att kunna ge rätt sorts mat till rätt ko. Hirscht borde ju nu få i princip bara halm och mineraler, men hon kommer att gå i samma grupp som dräktiga kvigor och de behöver betydligt bättre mat än så. Men får Hirscht bra ensilage nu så blir hon ju bara fetare och fetare och nästa kalvning blir ännu svårare.

Jag hade ju enkom valt en semintjur åt henne  i år som skulle ge mindre kalvar, men det hjälpte inte.

Suck och stön. Enklast skulle det ju vara med slaktbilen. Men då jag inte vill!!!!!!!!!!!

F-n också då man blandar känslor in i sina val. 

Kanske jag anmäler henne till programmet Biggest looser?

Min fina Hirscht