Igår hade vi byns samfällda områdens årsstämma.

Vi gick förstås igenom de lagstadgade ärenden som vi alltid gör plus ärenden som kommit styrelsen till del.

Bl.a godkände stämman ett besittningsavtal på Märigrund för fårbete åt oss för en 5-års period. Det innebär alltså att jag kommer att behöva ha minst 30 tackor plus lamm över vintern i 5 år, vilket innebär att jag måste fundera på en lite bättre övervintringsstrategi än jag har nu. Men det får vi återkomma till senare.

Ett annat roligt förslag som kom upp på stämman var att vi borde ta ett stämmobeslut på att inga skarvar ska få bosätta sig på byns marker. Vi skrattade ju glatt åt förslaget och höll med om att det borde vi ju göra, hehehe....

Men sen började jag fundera att tusan, det skulle vi ju ha gjort! Vem ska besluta om vilka främmande arter som får bosätta sig på byns marker om inte markägarna? Skarvarna håller på att tömma våra vatten på fisk och vi står handfallna  och hjälplösa och tittar på. Skarven är i mina,och många andras ögon en främmande invasiv art som inte gör någon nytta i vår natur. Jag brukar i allmänhet inte vara den som ropar högst om att skjuta djur, men denna skarvfågel ser jag ingen orsak till att tillåtas föröka sig fritt.

Tänk om vi skulle tagit ett sådant beslut på stämman? Vilka reaktioner skulle vi ha fått?

Byns samfällda markägare har tagit beslut om att skarven ska bekämpas aktivt på byns område.

Jag tycker inte några gröna vågen veganer i huvudstaden ska bestämma vilka arter som får härja fritt i vår natur.

Nej, beslutet ska tas av dem som lever av och med naturen.

Och vi har ju redan förlorat kampen före den börjat. Skarven finns nu i sådana mängder så vi klarar inte av att utrota den ens om vi försökte. Men stamvårdande jakt borde i alla fall få genomföras varje år, precis som vilken annan fågeljakt som helst.

Men det är ju bara min åsikt.

Men lite roligt hade det varit att ta ett sådant beslut i alla fall. Jag menar, alltid hade det retat någon