Idag har det varit en intressant dag, eller vad jag ska säga. En sån där dag som känns i hela kroppen.

Vi skulle ju ta prov på alla kalvar under 9 månader idag för Mycoplasma Bovis uppföljningen. Veterinär meddelade att hon skulle komma 10.30, så då beslöt vi att väga ettårs kvigorna före. Det är ju en del att ställa till för vägning; skrapa gången, köra in våg och ställa upp grindarna till en fungerande fålla. Vägningen gick rätt bra, men då vi var färdiga så skyndade jag mig vidare för att sortera kalvarna från sina mammor medan Krister fick plocka undar grindar och våg. Jag hann precis få in alla innan hon kom.

Hon ska då stryka in en lång tops i ena näsborren. Det är inte kalvarna så förtjusta i. Vi har en grind som man kan sätta fast i fångstgrinden på foderbordet. Vi förde kalvarna en och en bakom grinden och så stod jag bakom kalven för att den inte skulle backa. Jag blev alltså nerpissad, nerskiten och sparkad på benet. Jag har en präktig blånad  att visa upp.

Alla blev provtagna i allafall och vi fick släppa ihop kalvarna med sina mammor igen.

Så tog vi lunch. Ut igen efter det. Krister började rengöra i stallarna och jag matade hästarna och tänkte börja klippa ungtackorna. Jag har 8 ungtackor i en hästbox nu för att det ska vara enkelt att ta ut dem och klippa dem och så ska 5 av dem flytta då de är klippta. Nå, sist jag klippte så fällde jag saxen i betonggolvet, så ett bakskär sprack. Jag har ett ovässt kvar. Jag har beställt ett nytt på lantbruksbutiken, men jag vet inte hur lång leveranstiden är. Jag tänkte i alla fall börja klippa med mitt gamla ovässta, så är jag i gång i alla fall. Jag har tydligen förträngt hur galna ungtackor kan bli då de blir klippta första gången. Jag hade tänkt klara mig med att bara ha dem i grimma, utan klippstol, men det var ett misstag. Oj så de kastade sig runt. Som då en krokodil dödar ett byte. Rakt upp och så snurra runt i luften. Jag klippte 2 st, sen var ryggen slut och saxen också.

Efter det var det dags att parera en kalvning. Benita har gått några dagar över tiden, så vi har passat på henne dygnet runt nu flera dagar. Kalvningen började äntligen idag. Pappa till kalven var semintjuren Hugin av Esered. Han borde ge lätta kalvar, så jag var inte alls orolig inför kalvningen. Benita har fått en kalv förr och är i gott skick. Men kalvningen drog ut på tiden. En vattenblåsa syntes länge, men krystningarna kom inte igång på allvar. Jag gick runt och städa lite på foderbordet medan jag väntar och då Benita lägger sig ner och börjar krysta så går jag dit och sätter på draglinorna för säkerhets skull. Benita är ganska trång, men kalven kommer ändå ganska så snabbt då jag drar. Jag behöver inte söka efter draghjälp. Men då kalven kommer ut är den död. Navelsträngen har brustit för tidigt och kalven har dränkt sig i fostervattnet. Åhhhh, så onödigt. Men jag hade ingen orsak att ana oråd, då alla förutsättningar var som de skulle och kalven kom rätt väg. -Fan ska ha sitt, som vår gamla veterinär brukar säga.

Jag fick gå och hämta en sopsäck och en pulka att dra bort kalven  på. Tror ni inte jag lägger mig pladask på röven då jag går över gården? Ajajaja. Behövde jag ännu detta idag. Blå både fram och bak.

In och koka mannagrynsgröt som går snabbt. Storebror får hämta hem lillebror. Efter maten ut igen. Hästar ska matas, fåren ska ha säg och gräs och hundarna måste få en kort promenad och lite mat.

Nu tror jag att det börjar vara dags att söka sig i sängen. Imorgon har vi semester. Men inte från hästar och hundar och får och kalvningar förstås.

Räven har fastnat på bild igen. Nu har jag flyttat kameran.