Ja, bara för att man gått och blivit förkyld så stannar ju inte livet av med djuren. Det är högtryck i kalvningstiden och kor ska stängas in, övervakas, kalvar ska vägas, märkas och släppas ut. För det mesta går det ju bra, men inte alltid. Förstås inte denna vecka. Kon som fick en dödfödd kalv förra veckan flyttades till sinkoavdelningen för att få svagare foder och förhoppningsvis gå tillbaka på mjölkproduktion utan åtgärder. Hon såg lite hängig ut och spenarna pekade rakt ut på det överfulla juvret.

Och så en morgon såg hon ut så här:

Kalvningsförlamning. Ring veterinär!

Veterinären kom och gav kalcium i blodet och under huden plus en vitamininjektion. Vi försökte skrämma upp henne på benen, men ingenting fungerade. På kvällen ringde jag igen och bad honom komma med mera kalcium. Då låg hon upp så pass att hon kunde dricka ett ämbar vatten. Då jag gick sista rundan så stod hon upp igen. Vinglig, men uppe. Sen tog det några dagar innan magen fungerade igen och hon började knapra i sig lite gräs. Vi klarade det! Det är aldrig roligt då kossor blir sjuka, men roligt att det går att åtgärda ibland i alla fall.

Sen kalvade en ko en konstig kalv. Alltså beteendet var konstigt. Då han skulle stiga upp så slängde han sig bakåt på rygg så alla benen hamnade i luften. Såg helt knasigt ut. Jag försökte stöda bakdelen, men så slängde han sig bakåt igen. Då slängde han sig så kraftigt bakåt att han slog käken i grinden. Blodet flödade ur munnen och jag fick vicka loss två tänder. En till kändes också lös, men den fick jag inte bort.

Jag gav selenpulver i munnen och ketovet antiinflammatoriskt och smärtstillande. Vi mjölkade kossan och fick ner lite mjölk.

Tempade honom och kunde konstatera att han var lite kall.

Jag gick ut och mjölkade kon och gav honom i flaska. Då han kommit upp till normaltemp drog jag ut honom igen.

Jag upprepade behandlingen och passade på att dra kalven till juvret medan kossan låg ner.

  Alla sätt är bra.

Dagen efter kunde han dricka själv.

Efter denna föddes en kalv till med liknande symtom. Direkt med selen i munnen och lite extra vitaminer. Mjölk i magen. Han var inte lika dålig utan började äta själv ganska snabbt.

Selenbrist är ganska vanligt på ekologiska gårdar då våra marken inte innehåller så mycket selen och vi inte tillför selen med konstgödseln. Vi har nog gett mineraler åt korna som innehåller selen, men tydligen inte tillräckligt. Det blir att ge en extra giva selen nu åt alla kor och tackor och hoppas att det inte kommer mera vingelkalvar.

Denna vecka har Liam och jag varit däckade av förkylning. Speciellt Liam har varit i dåligt skick. Ingen matlust och feber sedan måndagen har gjort att jag haft en famnkatt hela veckan.

Han har fått hänga med ut och mata fåroch hästar, men det har nog inte varit samma glada kille som vanligt.

Vi fick säkert bobborna med oss hem förra fredagen då vi var ute på bondekryssning med Wasabåten. 

Vi hade ju två dagar semester förra veckan. Torsdagen gick i princip åt att förbereda för fredagens kryssning, men vi hann ner till skären och grilla lite korv i alla fall.

Nu tycker säkert många att det här ju är så härligt, att få åka till skären och elda i spisen. Men jag for nog med bara som sällskap. Det är kallt i stugan och snö och is därute. Fy. Sitta där och frysa? Nä jag är så trött på den här vintern.

Långtidsprognosen utlovar att vi ska ha kallare än vanligt åtminstone till juni!

Jag förstår inte hur mina föräldrar kunde överge Kalifornien för det här? Vill ha sol och värme!

Nå, fredagen fick vi då stiga på bussen nere i byn och följa med bönder på kryssning. Det är ju en del saker som ska släpas med då man ska ut med ett litet barn. Sittkärran, bilstolen, byteskläder och varma kläder både till Liam och tilll mig. Vi skulle ju på gårdsbesök i Sverige, så jag släpade med utebyxor, kängor och skinnmössan åt mig också. Finns inget som är så kallt som att komma ur en varm buss och sedan stå utomhus och titta på något. Ja sen ska ju ungen släpas också. Han väger ju 15kg ungefär nu, så han börjar bli rätt tung.

Liam älskade vår resa. Det fanns möjlighet att gå på olika föreläsningar under båtfärden över till Umeå, och jag hade nog anmält mig, men det fick jag ju nog glömma då det fanns ett bollhav.

Vem orkar sitta på föreläsning då man istället kan rutcha i bollar?

I övrigt kan jag bara lovorda de som planerat kryssningen. Buss fram och tillbaka, båtresa med föreläsningar samt kaffe och smörgås. Gårdsbesök och möjlighet till shopping i Umeå och till sist en jättegod middag med lokalproducerade råvaror på väg hem tillbaka. En österbottnisk tapastallrik till förrätt och nöt innerfile med potatisgratäng till varmrätt och till sist kalvdanspannacotta med jordgubbar. Middagen var jättelyckad. Och i mitt tycke en väldigt viktig del då man åker ut så där tillsammans med andra bönder. Maten är viktig.

Hemma igen var vi vid 1-tiden på natten. De mera festsugna bönderna fortsatte ut på stan då vi kom i land. Men vi var nog nöjda att bege oss hemåt. Lucas kom och hämtade oss till bussen.

Det är ganska bra att ha barn med körkort.

Ja allt skulle ha varit perfekt, om det inte vore för förkylningsbobborna som vi fick med oss hem. Men det är väl smällar man får ta.