Första riktiga vardagen på länge. Liam är på Päivis, Krister i skogen och sista man har ryckt in.

Jag har huset alldeles för mig själv. Det är plus 5 grader och uppehåll ute, visserligen grått men helt ok väder.

Nu väntar jag bara att energin ska fylla min kropp och att jag kanutnyttja denna dag effektivt. Varför känns det då som om jag helst vill krypa tillbaka under täcket?

Ahhh, jag har ju glömt att dricka kaffe idag! Hur kan jag förväntas göra något vettigt då?

Måste börja med kaffe, så ska det förhoppningsvis bli lite fart på fötterna efteråt.

Jag lovade visst ta ut lite skit ur kvigornas hus medan Krister är i skogen. Jepp, jepp, ska bli.

Roligt att få snossa på i stallarna lite efter lååååånga dagar med Liam.

Nu börjar också den förskräckta känsla över tjurimporten så småningom övergå i förväntan. Vad kul det ska bli med nya spännande avelsdjur! Jag hoppas verkligen jag hittar flera spännande djur att välja mellan. Förra gången hade jag ju världend bästa Orvar, men denna gång har jag ingen aning om vad som väntar.

Jag kom på att fårhuset kanske kan fungera som karantän. Fåren får flytta ut till hästarnas lösdrift en kort tid innan betet, så har jag vatten åt karantänsdjuren klart. Förra gången körde vi vatten i en 200 liters dunk, men automatiska vattenkoppar skulle ju förenkla jobbet betydligt.

Måste bara se till att inga hästar kommer tillbaka innan betessäsongen.

Nåväl, jag har inte köpt några djur än, men det är ju bra att ha en plan, ifall om.

Kaffet drucket.

Nu ska här köras skit!

Vad ska vi lyssna på idag för att få igång maskineriet?

Den här är lite kul. Även Bruce har lite svårt att komma igång   

Jahapp, sitter här nu mitt i natten och kan inte sova. Vet inte riktigt varför. Börjar jag kanske oroa mig för resan till Sverige om drygt en vecka? Eller sov jag bara för bra förra natten, så jag sov färdigt för två nätter då?

Nå, diskmaskinen blev nu ur- och iplockad nu i alla fall. Har också tvätt som borde vikas, men fasiken det tar emot att börja vika tvätt klockan 3 på natten.

Jag fick meddelande igår att det var rekordstora beställningar på simmental semindoser på förhandsbeställningen i år. Det blev jag väldigt glad över. Det betyder väl att uppfödarna tycker att vi valt ut bra kandidater. Kanske betyder det också att simmental ökar i popularitet. Simmental är ännu kanske lite obekant för många, men den som tar sig tid att läsa resultatlistor så inser ju nog att det är en ras att överväga. 

Jag funderar också nu lite på karantänmöjligheter för våra eventuella importdjur. Ska jag ordna det själv, som förra gången, eller vore det bättre att vi ordnar någon gemensam karantänplats för alla? Och vad kostar det i såfall?

Jag skulle ju också förstås kunna erbjuda karantän åt andra, men det är nog ett stort ansvar, nej det vill jag nog inte egentligen. Glöm det. 

Visst är det bra att vi har så stränga regler för import av levande djur, men nog är det arbetskrävande.

Men jag lovar att det är sista gången jag ställer till med något sånt här. Tja, åtminstone med nöten.

En och annan häst eller hund kanske kan hämtas ännu, men det är ju betydligt enklare procedur.

Inte för att jag behöver hästar eller hundar nu heller, men kanske i framtiden.

Man ska aldrig säga aldrig, men jo, ingen mer koimport efter detta.

Avelsdjursförsäljningen börjar komma igång så småningom. Vi har haft flera förfrågningar. Problemet i år är att vi inte kunnat erbjuda så många som de skulle vilja köpa. Då de ringer och vill ha 20-30 dräktiga hondjur åt gången. Sådana mängder kan vi inte erbjuda. Unga kvigor är ju lättare att skrapa ihop, men det är inte många gårdar som har så många överlopps dräktiga djur. Då måste man nog beställa i tid. Om man beställer dräktiga ett år framåt så kan man ju ordna det enklare, men att ha extra djur i den storleksordningen är nog ganska ovanligt. Det skulle vara någon gård som avvecklar sin produktion kanske.

Nej, hör ni, nu ska jag inte sitta här och spekulera hela natten. Men jag är så trött på att sova. Även om det ibland är så herrans skönt att sova gott, speciellt på morgonen     

Ja, jag kanske inte berättat att vi nog fick täckdikningen färdig i höst. Det var fruset och stenigt och allmänt jävligt, men det gick. Så det blev klart. Skönt att ha bockat av ett projekt.

Jo, jag tänkte bara visa en intressant bild.

Och de här bor runt oss. Och jo, de syns med jämna mellanrum.

Enstaka vargar i skogen har jag inget emot, men hur skulle det månne kännas att träffa på en flock med 8-9 vargar?

Jag måste medge att detta trodde jag nog aldrig att vi skulle behöva uppleva. Inte i min vildaste fantasi. Och då brukar jag vara bra på att fantisera.

Men jag skulle faktiskt vilja se en viltlevande varg, på sådär passligt avstånd. Och förstås inte med djuren.

Å gud vad skönt! Ett tomt och tyst hus alldeles för mig själv. Dessa långhelger kan ju bli lite väl intensiva. Nu njuter jag av en dag då jag får ställa tidtabellen helt själv.

Jag ska ta bort avelstjuren från kossorna idag. De som inte blivit dräktiga nu får hålla sig till slutet av maj. 

Jag skickade också ett litet mail till Bayern Genetiks i Tyskland idag och frågade om en semintjur som jag är väldans intresserad av: Hawk Eye.

Jag har nog frågat om den från vår avelsorganisation i Finland också, men där påstods det att det inte gick att få in just den. Men så tänkte jag att det kan väl inte skada att jag frågar direkt själv också. Det brukar ju nog lösa sig på något mirakulöst sätt då jag hittat något intressant jag vill ha.

Tackorna behöver få nya gräsbalar idag också. Och jag kan konstatera att tackor som får fri tillgång på gräs och inte är dräktiga är visserligen väldigt nöjda med livet, inte ett bää hörs, men späcklagret fylls minsann på. Det kommer att vara ett gäng tunga damer vid vårklippningen.

Jag har en del bilder från förra året som inte kommit med i mina inlägg ännu, så det är väl dags att visa lite av dem innan de glöms bort helt.

Liten bild från då jag kör hem balar under grässkörden. Det är ju rätt många arbetsmoment vid skörden. Det ska slås, eventuellt strängläggas, balas, plastas och så ska balarna så fort som möjligt köras hem och staplas så kompakt som möjligt. Det finns många fåglar som annars pickar sönder plasten medan balarna ligger ute på åkrarna och därmed förstör vårt dyrbara foder. Det är ju viktigt att plasten är hel så ingen luft kommer in i balarna och det börjar mögla och ruttna.

Så tog jag en bild under höstens ekologiska granskning. Papper, papper, papper.  Men godkända blev vi i år igen och får leverera ekologiska produkter även under 2020.

Jag passade också på att förbättra vägen till hästarna i höst. Grövre material under för dräneringen och mjukare sand ovanpå för hästarnas bekvämlighet. Men just nu har jag inga hästar alls i hagen. Får se hur länge det står sig. Rätt nöjd för tillfället faktiskt då det är mörkt, fuktigt och blåsigt att slippa springa och byta blöta hästtäcken stup i kvarten. Vägen håller ju bättre en vinter som denna också då den får stå ifred. 

Vägar i allmänhet mår nog inte så bra då vi inte ännu har någon riktig vinter. Annars så är jag helt nöjd med plusgraderna. Det var ju minusgrader för någon dag sen. Jag försökte vara positiv. Men usch vad äckligt det är när det är kallt. Jag fick nog längtan till sydligare breddgrader direkt. Jag mår inte bra i köld, jag är inte skapt för det. Så är det bara.

Den här bilden tyckte jag var lite rolig   

Men nu ska jag gå ut och sortera ut tjuren, alldeles ensam. Bäst så.

Oj nej, tänker mina närmaste, vad är det nu då?

Jo, jag har ju länge irriterat mig över all onödigt väntande på seminörer. Dessutom så är det ju svårare att få kossorna seminerade på rätt tidpunkt eftersom semineringen passas in efter seminörens tidtabell och inte kossans. 

Vi har ju byttan med semindoserna redan på gården. Ja just nu är den ju tom, men nästa semineringsperiod börjar först i slutet av maj.

Så, ja ni förstår säkert redan vart jag är på väg med mitt resonemang. Jag ska bli seminör!

Jag menar, hur svårt kan det vara? Man har en brunstig ko, sen har man ett rör med tjursperma så stoppar man bara in röret dit det ska. Tjoff klart!

Men det är ju inte bara att börja laborera på egen hand utan man måste ju gå en kurs.

Så jag har gjort lite efterforskningar och funderar nu då alltså på att anmäla mig till en kurs för hemmaseminörer.

Råkar sig så passligt att det ordnas en 2-dagars kurs i slutet av mars i Kannus, 3 timmars resa härifrån. Sedan ska man bara seminera egna djur i praktiken några gånger, under övervakning av en riktig seminör. Låter ju smidigt och bra.

Kursen är ju förstås helt på finska, men månne inte det ska gå bra. 

Nu vill jag ju gärna ha med något kul sällskap på kursen. Någon av mina läsare som funderat på att börja seminera egna djur? Eller vet någon som borde?

Jo, jag vet att det inte var många dagar sen jag skrev om att jag inte borde hitta på några nya projekt, men what to do, då fantastiska planer bara ramlar över mig?