*varning för stötande bilder*

Jaha, jag sitter vid datorn i arla morgonstund och väntar på en elmontör.

Ja, alla installationer i samband med vår husrenovering är inte klara än. Nå, fattas bara några uttag. Och så hade jag velat ha en rörelsecensor till lampan på yttertrappan, men det är ju förstås inte samma montör som kommer idag som har förberett censorn, så jag vet inte om jag orkar påminna igen. Vill bara att det ska bli färdigt.

Och ja, jag är förkyld. Päivis öppnade ju förra veckan och Liam och jag fick förkylning. Det kommer som ett brev på posten varje år då dagis öppnar. Man kanske kunde tycka att folk i dessa tider borde veta bättre än att föra sjuka barn till dagis, men tydligen inte.

Så nu är jag fast hemma. Tack och lov är Lucas hemma på en veckas permission från armén, så han får handla åt oss. För till butiken kan jag ju inte gå.

Jag har också lovat hjälpa till på en vallningstävling i helgen, men det börjar verka dåligt. De vill nog inte ha mig där, hostandes. Suck. 

Men hemma kan jag ju tack och lov jobba som vanligt. Eller så mycket som jag orkar. Finrexin hjälper bra för orken.

Däremot så är ju också Liam hemma, så det i sig är ju en begränsande faktor. Han får ju heller inte ha kompisar medan vi är förkylda, så vi får klara oss med varandra. Nå, vi får hoppas det bara är en vanlig förkylning. Vi har inte testat oss.

Det är inte bara vi som är sjuka, utan de senaste veckorna har det varit sjukdomsboom bland djuren också. Alla djurgrupper har drabbats. 

Det är så konstigt då det är väldigt sällan vi behöver anlita veterinär, men då det börjar jävlas så kommer allt möjligt på samma gång. Veterinären funderade en dag ifall vi ville att han skulle flytta in med oss   

Nå, vi har sytt 3 djur. Olika orsaker, olika tidpunkter.

Flera kor har varit ordentligt halta. Här Polka:

Hon stödde inte på vänster bak och det såg ganska bedrövligt ut några dagar. Förstås på betet längst bort.

Hon har tack och lov repat sig riktigt bra.

Så fick vi ett samtal från sundet om att en tacka stått i strandkanten ensam ett bra tag och inga anga tackor synts till.

Jag och pappa for ut till Ledören för att kolla och hittar helt riktigt en ensam, styv tacka i stranden.

Vi promenerar runt hela området för att söka upp resten. De verkar helt friska.

  Så vi tar fast tackan, kör hem henne i båten och lastar henne på pickup flaket.

In i stallet där jag konstaterar att hon har 40,7 graders feber. Veterinär igen som ger antiinflamatoriskt och smärtstillande, men inte hittar någon orsak. Nästa morgon ligger hon död i boxen.

Fästingsjukdom? Ingen aning. Nå, vi får bara hoppas att de övriga hålls friska.

Följande dag kommer frassin in med blod runt nacken.... Slagsmål med någon storväxt sork? ingen aning, men han vilar en dag och så är han i full gång igen.

Och så går kalvens sår upp igen. veterinär och nya stygn.

Yezz och Nemo har varsin dålig tand, som borde tas bort på klinik. Jag bad om tid av veterinären, men han sa att han ringer då det finns tid till kliniken. Nå, vi väntar.

Nu har vi ännu en tjur som jag borde ringa slaktbilen åt för han har något fel i frambenen och en till stor ko som haltar på ett annat bete. Jag ger Ketovet i några dagar, men om hon inte ändrar snart så måste jag ta in henne på boxvila.

Så det går onödigt mycket tid åt sånt här extra skit just nu. Den sydda kalven fick ju dräneringsrör som skulle spolas och såret putsas och det är inte alltid så lätt. Men det går ju på något sätt.

Veterinären har skött sig otroligt bra i alla fall. Ringt och följt upp hur eftervården lyckas och kommit ut flera dgar och tittat till patienterna. Vi får vara helt nöjda med veterinärservicen. Sen kostar det ju förstås, men det är smällar man får ta. Tänk om ingen veterinär fanns att tillgå. Hemska tanke.