Ja, vårt liv består ju mest av kossor. Kossor är ju inte kanske jämförbart med ett annat arbete utan de är ju på ett sätt en del av familjen. Vårt liv kretsar runt kossornas liv. Vi planerar egentligen det mesta vi gör utgående från vad kossorna behöver. Deras årsrytm påverkar våra arbetstimmar. Just nu är det ju fokus på att se till att det finns tillräckligt med foder och halm så att vi klarar vintern och snart står fokus på att ta emot de nya kalvarna.

Största delen av de höstkalvande korna tog jag ju in förra veckan. Det går bra att göra ensam med hundarna. Korna vet ju vad som är på gång och hittar hem.

De fick stanna några timmar i hästarnas hage och hjälpa till att äta upp hästarnas gräs. Två hästar klarar inte riktigt av att äta upp en hel bal innan den börjar mögla, speciellt den här tiden på året. Och då måste vi slänga en massa foder. Och det är ju rätt onödigt.

Men då de ätit färdigt så gick de vidare till grinden och sa att nu vill vi gå hem.

Mina medhjälpare efter dagens arbete-

Jag såg annars bild på en skylt som jag gärna skulle vilja ha.

Jag läste igår igen på tidningen om en skola i Vasa som ska handla "klimatsmart" och inte servera gris- och nötkött några veckor i höst.

Sucka mitt hjärta.

Tänk då det ska vara så svårt att fatta att nötkött från Finland inte kan jämföras med kött från Sydamerika, där de skövlar regnskog.

I Finland föder vi upp biffkött på gräs som binder koldioxid då det växer. För att inte tala om vilken nytta betande djur gör för den biologiska mångfalden.

Allt hänger ihop. Djur, gödsel, öppna marker, blommor som trivs endast på betesmarker, insekter som utnyttjar dessa blommor, fåglar som lever av insekterna. 

Det är egentligen inte så svårt att förstå, men stadsfolk har på bara en generation kommit så långt från landsbygd och kretslopp så man nästan blir mörkrädd.

Här gillar vi biff i alla fall.

Min lösning på klimatkrisen är enkel. Se till att familjeplaneringen fungerar i områden som inte klarar av att föda sin befolkning.

Nåja, det kommer nog väggen mot en vacker dag. Om det då är naturkatastrofer eller virussjukdomar återstår att se.

Men vi kan väl försöka tänka efter före, åtminstone lite?

Vi firade inte villaavslutning vid skären i år, utan istället firade vi Linns examen med familjen här hemma.

Vi är 13 personer då jag och mina systrar med familj och våra föräldrar samlas. Nästan så att den nybyggda salongen redan är för liten   

Jag måste ju bara få visa vårt nya bord som jag lät en hantverkare i byn fixa åt mig av några gamla golvplankor som stått i vårt garage i många herrans år. Till bordsben satte vi gamla symaskinsunderreden från förr.

Runt borde ryms 12 stolar ( eller 13).

Vi åt middag och så gjorde jag för första gången i mitt liv en glutenfri karuselltårta. Det var spännande att göra.

Jag gjorde den med en lemoncurd och med vaniljgrädde och hallon på. Men man kan ju fylla den med vad man haver.

Så här blev den.

Jag har i samband med vår renovering återbrukat lite gamla möbler.

Det här gamla skåpet har stått hos Kristers farbror och inte blivit använt på årtionden. Jag blev förälskad i skåpet första gången jag såg det, men inte haft någonstans att sätta det förrän nu.

I nya farstun har jag gjorte en hatthylla av en gammal sits från en hästkärra som funnits här på gården. Den är nytillverkad, alltså den har aldrig hunnit användas på någon hästkärra. Tillverkare lite oklar, men troligen är det min farfars morfar som tillverkat den.

Stråhatten hittade jag också på vinden. Den är tillverkad i början av 1900-talet i Finland, men vem som använt den är lite oklart.

Jag har också burit in min farfars Olofs gamla Amerikatrunk.

Den är lite spännande tycker jag. I lådorna finns gamla fotografier och brev som skickades mellan Amerika och hemlandet i början av 1900-talet. Där har jag ett projekt att gå igenom då snön yr runt knutarna i vinter.

Jag gillar trunken, dels påminner den mig om min familjs historia med många Amerikaemigranter och dels är den en påminnelse om att man ska våga drömma.

Tänk vilket äventyr att för 100 år sedan ge sig iväg på hästkärra genom Finland och Sverige för att gå ombord på båten till Amerika.

Jag tycker ju att det är jobbigt nu att resa fast det bekväma flyget tar mig direkt från Helsingfors till San Fransisco på 11 timmar.

Ja, jag kan inte föreställa mig de mödor de gått igenom. Det måste ha varit oerhört spännande.

Jag ligger lite efter i sommarredovisningen.

Lite sommarblommor:

Lite gott:

Alltså det här är världens godaste efterrätt-

vaniljglass med röda vinbär och varm kolasås.

Kolasåsen är väldigt enkel, bara lika delar farinsocker och grädde som kokas upp så den blir lite tjock och så häller man den varma såsen på glassen och bären.

Det är kallt och varmt och sött och surt och alldeles underbart!

Bilden ovanför är österbottnisk zuccinipaj. Men den hinner jag inte skriva receptet på nu. Kanske senare idag.

Och så lite spänning från Humlegården

Idag har vi igen haft styrelsemöte med simmentalföreningen via webben. Alla var på plats och tekniken fungerade. Jättekul!

Vi planerar som sagt möte för medlemmarna samtidigt som maskinutställningen Koneagria i Jyväskylä 11.10

Tyvärr har ordföranden inte möjlighet att delta utan viceordföranden får hålla mötet då. I djupaste Finland, på finska! Om vilket geni tror ni gick med på att vara viceordförande på årsmötet i våras? Jo just det, Cindi Katarina pruppaböx!

Vidare i dagens möte så kom vi till punkten då avelsrådet skulle ha sammanträde i Tikkurila 26.9 och välja ut nya semintjurarnför nästa år. Nå tyvärr hade ordföranden inte möjlighet att delta då heller. Och vem tror ni är ersättare? Jepp, samma jäkla pruppaböx. 

Jag tror inte min finskalärare hade trott att just jag skulle bli finne på gamla dar. Nå, det går som det går.

Så nu har jag letat semintjurar runt världen. Skickat 9 fina förslag till styrelsen och väntar på feedback.

Har du som läser tips på någon simmental semintjur som jag inte får missa, så ta gärna kontakt.

Nå, nytt på gården:

Förra tisdagen då det var lungt väder hämtade vi hem fåren från Ledören.

Vattnet var som en spegel.

Vi brukar ta hem dem innan villaavslutning från Ledören för där finns så många sommarstugor och raketskjutningen brukar bli ganska intensiv. Och då vi vet att våra får kan simma, så tar vi inga onödiga risker utan de får komma hem. Fåren på Märigrund drabbas inte på samma sätt av raketerna, så de får gå kvar ännu några veckor. Just nu utlovas bara blåsigt väder också, så det är rätt så omöjligt att hämta dem.

Ett varv med flotten räckte, men sen fick jag köra två varv med hästsläpet de 13km hem från stranden.

Vi såg 5 älgar under resorna fram och tillbaka.

Vi var annars och hälsade på fåren på Märigrund också förra veckan och de verkade må bra.

Brumma ville gosa lite som vanligt.

Nej, nu har det nog blivit mycket framför datorn på en dag. Måste nog arbeta lite med kroppen en stund innan jag hämtar Liam från Päivis.

Ja men på samma gång nu då vi pratar får så vill jag lägga in en bild på en dorpertacka som håller på att fälla sin gamla fäll. Nytt har redan vuxit upp under. Är det inte häftigt?

Jo, faktiskt så hör jag regnet som smattrar mot plåttaket. Vi har fått 11mm och det utlovas lika mycket till inatt. Mycket efterlängtat denna torra sommar. Hoppas gräset hinner komma igång ännu i höst före frosten tar resten.

Tänkte visa lite bilder från sommarens sista varma dag. En söndag för två veckor sedan så planerade mina systrar och jag en tur med våra föräldrar runt Grytskär.

Jag vet inte när jag senast har kört runt. Någon gång då jag var ung, kanske rent av barn. Och det börjar ju bli något år sedan.

Men trots det varma vädret så blåste det för mycket för att vi skulle kunna genomföra vår plan. Vi tog istället plan B och lastade alla ombord på vår flotte och körde iväg till Grytskärs Sanden, som är en långgrund sandstrand på läsidan av ön.

Det visade sig vara en riktigt lyckad B-plan. Vi drack lite vin och njöt av varma vindar och faktiskt sista dagen med varmt vatten. På kvällen hade vattentemperaturen fallit med säkert 10 grader och simning var inte att tänka på längre.

En riktigt lyckad dag som vi får minnas nu i höstregnet. 

Efteråt kokade vi nypotatis med pickalakan och  sill på Ledören. Enkelt, men ack så gott.

Tacksam för familjen, för hälsan och att vi får bo i denna trygga del av världen.

Alltså är det bara jag, eller känner ni igen er med vilda planeringar och massor av fantastiska idéer?

Ibland så blir det riktigt rusning iidélådan och det ploppar upp allt möjligt roligt.

Jag vill ju egentligen ha en lugn tillvaro med samma gamla välkända vardag, men då hjärnan lever sitt eget liv.

Idag så kom min amerikalängtan igång, då jag tittade igenom bilderna från vår senaste resa. Så funderade jag att jag och mamma och Liam nog kunde åka en sväng i mörkaste november och hälsa på moster och Mica-mommo.

Men, så kom jag på att det är ju studenten som blivit utlovad en resa i år, före armén väntar.

Men hur ska det kunna genomföras då? Hur kul är det för honom att åka ensam, eller med sin tråkiga mor på USA-resa?

Men, vi skickar honom på språkstudier till San Fransisco i höst och så far vi och hälsar på honom!

Vilken fantastisk idé! Visst? Eller någon kort arbetspraktik någonstans. Vad månne vi kan hitta? Måste genast börja googla möjligheter. Han jobbar hela september tror jag, men efter det kan vi slänga iväg honom på ett flygplan någonstans. 3 månader i Kalifornien, wow!

Dags att börja packa unge man. Mamma har en plan!

Sista filmen med drottningen   

Då djuren blivit slaktade så kommer slaktresultatet direkt i vår dator. Så också nu. På alla utom Hirscht!

Då inget resultat ännu kommit efter ett dygn ringde jag till kontoret och frågade om allt är som det ska. Men kontoret är i Vasa och slakteriet i Kauhajoki, så vad visste de väl där.

Jag sa om hon lever ännu så kommer jag och hämtar hem henne.

Nu är det helg och inget vet vi ännu. Springer hon i skogen i Kauhajoki?

Nog hör de väl av sig om det har hänt något?

Troligen är det väl bara hennes id.nummer som ställer till det i datorn. Hennes nummer börjar med SE då hon kommer från Sverige och inte FI som alla andra.

Men olustigt är det.

Som  om det inte räckte så började höstkalvningarna med elände. Champagne hade kastat två fina tjurkalvar på fredag morgon. Välskapta och 30 -35kg vardera. Efter norska semintjuren Ja P av Nes. Hon har dessutom inte rensat sig utan verkar inte må så bra.

Ska kalvningarna inte få gå bra i höst heller?

Är ensam in på lunch idag. Åt en tonfisksmörgås. Gott.

Jag hade anmält slaktdjur till sista veckan i augusti, men fick textmeddelande igår att de hämtar dem redan idag. Usch.

Nåja. efter lunch ska jag ta in dem från betet och stänga dem i box. Vad ska jag säga åt Hirscht? Usch.

Min karriär på instagram var kort. Jag skrev ju om mitt första försök som inte lyckades. Försökte igen igår och tryckte bara glatt vidare vartefter det kom frågor. Tydligen så frågade den i något skede om jag vill följa alla mina telefonkontakter. För plötsligt började jag få godkännande från alla möjliga och omöjliga.

Ja avinstallerade skiten direkt och skämdes. Huu vad genant.

Note to self: läs igenom vad som frågas innan du klickar vidare.

Hittade en gammal låda från slakteriet i vår gamla släktgård då jag sökte något annat.

Den är nog från före min tid. Troligen har tidigare bönder på gården fått återtag av kött i denna.

Blir ingen köttretur denna gång. Men efter betessäsongen åker någon kviga och då tar vi nog tillbaka. Bl.a en jättefin kviga, Fabiola, dotter tii Xylvia som brukar få tvillingar och trillingar. Morfar Tiset Vagn ovh farfar worldwide. Men hon är så otroligt rädd. Kommer man för nära så springer hon iväg i full fart och skrämmer då resten av flocken. Jag hade nog tänkt ta en kalv efter henne, men det är inte värt det. Hon kan ställa till mycket elände. Och skulle hon behöva hjälp vid kalvningen så blir det besvärligt.

Och så har jag en jättefin  Zumbadotter, Flamenco (barnbarn till Polka). Morfar Steinadler pappa Evolution. Men hon var tvilling med tjur, så hon är högst troligen steril. MEN, hon var med i en grupp brunstiga tillsammans med tjuren i somras och hon verkade visa brunst. Så henne ska jag absolut dräktighetsgranska innan hon far till slakt. Det har aldrig hänt förr här att någon tvilling med tjur har blivit dräktig. Men hoppas på tur denna gång.

Bönderna har börjat tröska nu häromkring, så nu får vi förhoppningsvis börja samla halm så småningom. Skulle ju passa att det efterlängtade regnet börjar nu, då vi vill få torr halm.

Ja hör ni, kaffekoppen tog slut och jag har något jag måste göra. Tyvärr.