Första riktiga vardagen på länge. Liam är på Päivis, Krister i skogen och sista man har ryckt in.

Jag har huset alldeles för mig själv. Det är plus 5 grader och uppehåll ute, visserligen grått men helt ok väder.

Nu väntar jag bara att energin ska fylla min kropp och att jag kanutnyttja denna dag effektivt. Varför känns det då som om jag helst vill krypa tillbaka under täcket?

Ahhh, jag har ju glömt att dricka kaffe idag! Hur kan jag förväntas göra något vettigt då?

Måste börja med kaffe, så ska det förhoppningsvis bli lite fart på fötterna efteråt.

Jag lovade visst ta ut lite skit ur kvigornas hus medan Krister är i skogen. Jepp, jepp, ska bli.

Roligt att få snossa på i stallarna lite efter lååååånga dagar med Liam.

Nu börjar också den förskräckta känsla över tjurimporten så småningom övergå i förväntan. Vad kul det ska bli med nya spännande avelsdjur! Jag hoppas verkligen jag hittar flera spännande djur att välja mellan. Förra gången hade jag ju världend bästa Orvar, men denna gång har jag ingen aning om vad som väntar.

Jag kom på att fårhuset kanske kan fungera som karantän. Fåren får flytta ut till hästarnas lösdrift en kort tid innan betet, så har jag vatten åt karantänsdjuren klart. Förra gången körde vi vatten i en 200 liters dunk, men automatiska vattenkoppar skulle ju förenkla jobbet betydligt.

Måste bara se till att inga hästar kommer tillbaka innan betessäsongen.

Nåväl, jag har inte köpt några djur än, men det är ju bra att ha en plan, ifall om.

Kaffet drucket.

Nu ska här köras skit!

Vad ska vi lyssna på idag för att få igång maskineriet?

Den här är lite kul. Även Bruce har lite svårt att komma igång   

Jahapp, sitter här nu mitt i natten och kan inte sova. Vet inte riktigt varför. Börjar jag kanske oroa mig för resan till Sverige om drygt en vecka? Eller sov jag bara för bra förra natten, så jag sov färdigt för två nätter då?

Nå, diskmaskinen blev nu ur- och iplockad nu i alla fall. Har också tvätt som borde vikas, men fasiken det tar emot att börja vika tvätt klockan 3 på natten.

Jag fick meddelande igår att det var rekordstora beställningar på simmental semindoser på förhandsbeställningen i år. Det blev jag väldigt glad över. Det betyder väl att uppfödarna tycker att vi valt ut bra kandidater. Kanske betyder det också att simmental ökar i popularitet. Simmental är ännu kanske lite obekant för många, men den som tar sig tid att läsa resultatlistor så inser ju nog att det är en ras att överväga. 

Jag funderar också nu lite på karantänmöjligheter för våra eventuella importdjur. Ska jag ordna det själv, som förra gången, eller vore det bättre att vi ordnar någon gemensam karantänplats för alla? Och vad kostar det i såfall?

Jag skulle ju också förstås kunna erbjuda karantän åt andra, men det är nog ett stort ansvar, nej det vill jag nog inte egentligen. Glöm det. 

Visst är det bra att vi har så stränga regler för import av levande djur, men nog är det arbetskrävande.

Men jag lovar att det är sista gången jag ställer till med något sånt här. Tja, åtminstone med nöten.

En och annan häst eller hund kanske kan hämtas ännu, men det är ju betydligt enklare procedur.

Inte för att jag behöver hästar eller hundar nu heller, men kanske i framtiden.

Man ska aldrig säga aldrig, men jo, ingen mer koimport efter detta.

Avelsdjursförsäljningen börjar komma igång så småningom. Vi har haft flera förfrågningar. Problemet i år är att vi inte kunnat erbjuda så många som de skulle vilja köpa. Då de ringer och vill ha 20-30 dräktiga hondjur åt gången. Sådana mängder kan vi inte erbjuda. Unga kvigor är ju lättare att skrapa ihop, men det är inte många gårdar som har så många överlopps dräktiga djur. Då måste man nog beställa i tid. Om man beställer dräktiga ett år framåt så kan man ju ordna det enklare, men att ha extra djur i den storleksordningen är nog ganska ovanligt. Det skulle vara någon gård som avvecklar sin produktion kanske.

Nej, hör ni, nu ska jag inte sitta här och spekulera hela natten. Men jag är så trött på att sova. Även om det ibland är så herrans skönt att sova gott, speciellt på morgonen     

Ja, jag kanske inte berättat att vi nog fick täckdikningen färdig i höst. Det var fruset och stenigt och allmänt jävligt, men det gick. Så det blev klart. Skönt att ha bockat av ett projekt.

Jo, jag tänkte bara visa en intressant bild.

Och de här bor runt oss. Och jo, de syns med jämna mellanrum.

Enstaka vargar i skogen har jag inget emot, men hur skulle det månne kännas att träffa på en flock med 8-9 vargar?

Jag måste medge att detta trodde jag nog aldrig att vi skulle behöva uppleva. Inte i min vildaste fantasi. Och då brukar jag vara bra på att fantisera.

Men jag skulle faktiskt vilja se en viltlevande varg, på sådär passligt avstånd. Och förstås inte med djuren.

Å gud vad skönt! Ett tomt och tyst hus alldeles för mig själv. Dessa långhelger kan ju bli lite väl intensiva. Nu njuter jag av en dag då jag får ställa tidtabellen helt själv.

Jag ska ta bort avelstjuren från kossorna idag. De som inte blivit dräktiga nu får hålla sig till slutet av maj. 

Jag skickade också ett litet mail till Bayern Genetiks i Tyskland idag och frågade om en semintjur som jag är väldans intresserad av: Hawk Eye.

Jag har nog frågat om den från vår avelsorganisation i Finland också, men där påstods det att det inte gick att få in just den. Men så tänkte jag att det kan väl inte skada att jag frågar direkt själv också. Det brukar ju nog lösa sig på något mirakulöst sätt då jag hittat något intressant jag vill ha.

Tackorna behöver få nya gräsbalar idag också. Och jag kan konstatera att tackor som får fri tillgång på gräs och inte är dräktiga är visserligen väldigt nöjda med livet, inte ett bää hörs, men späcklagret fylls minsann på. Det kommer att vara ett gäng tunga damer vid vårklippningen.

Jag har en del bilder från förra året som inte kommit med i mina inlägg ännu, så det är väl dags att visa lite av dem innan de glöms bort helt.

Liten bild från då jag kör hem balar under grässkörden. Det är ju rätt många arbetsmoment vid skörden. Det ska slås, eventuellt strängläggas, balas, plastas och så ska balarna så fort som möjligt köras hem och staplas så kompakt som möjligt. Det finns många fåglar som annars pickar sönder plasten medan balarna ligger ute på åkrarna och därmed förstör vårt dyrbara foder. Det är ju viktigt att plasten är hel så ingen luft kommer in i balarna och det börjar mögla och ruttna.

Så tog jag en bild under höstens ekologiska granskning. Papper, papper, papper.  Men godkända blev vi i år igen och får leverera ekologiska produkter även under 2020.

Jag passade också på att förbättra vägen till hästarna i höst. Grövre material under för dräneringen och mjukare sand ovanpå för hästarnas bekvämlighet. Men just nu har jag inga hästar alls i hagen. Får se hur länge det står sig. Rätt nöjd för tillfället faktiskt då det är mörkt, fuktigt och blåsigt att slippa springa och byta blöta hästtäcken stup i kvarten. Vägen håller ju bättre en vinter som denna också då den får stå ifred. 

Vägar i allmänhet mår nog inte så bra då vi inte ännu har någon riktig vinter. Annars så är jag helt nöjd med plusgraderna. Det var ju minusgrader för någon dag sen. Jag försökte vara positiv. Men usch vad äckligt det är när det är kallt. Jag fick nog längtan till sydligare breddgrader direkt. Jag mår inte bra i köld, jag är inte skapt för det. Så är det bara.

Den här bilden tyckte jag var lite rolig   

Men nu ska jag gå ut och sortera ut tjuren, alldeles ensam. Bäst så.

jepp, nu är det över för denna gång. Dags att börja se framåt och ännu ett spännande år. Förhoppningsvis utan allt för vilda planer och projekt.

Måste visa resultatet då jag försökte släppa lös min inre Ernst (Ernst Kirschtsteiger, mysig tv profil med endel konstiga funderingar)

Lite överbliven ull och röda band blev en julig krans. Nåväl, ni må ursäkta mitt första tafatta försök. Kankse då jag tillverkat 100st de börjar se ut som något vettigt.

Jag försöker just nu övertyga min yngsta om att det är dags för att läsa en gonattsaga, men han tycker det är mycket roligare att irritera katterna.......suck.

Idag är det jag som fixar maten. Skinkan är klar och fiskarna väntar bara på uppläggning. Potatislådan gottar sig i ugnen.

Tack och lov gick äntligen alla andra ut så jag fick lite lugn och ro.

Passar då på att spela min favorit julmusik och njuta av lugnet före stormen.

Den där tomten är nog tacksam att hota med då det börjar gå för villt till. Det är ju ingen idé att spela vacker julmusik och försöka njuta bland skrik och bråk och ungar på övervarv.

Men nu:

Ha det gott go vänner. Och det menar jag i dubbel bemärkelse. Gott och gott.  

God Jul! 

Min önskelista:

Vi har 5 gamla ödegårdar att ta hand om. Gårdar med hus i stort behov av underhåll och inte minst att få ordning på allt som sparats under de senaste 100 åren. Ingen av dem beboeliga, men ändå med inneboende möjligheter som kanske inte vi hinner ta vara på, men kanske någon i efterföljande led.

Vi har i alla fall som långtidsprojekt att försöka få ordning på skräpet.

De senaste hundra åren har sopsortering inte varit högt i kurs verkar det. Eller om vi tänker tillbaka bara under min livstid, så pratades det ju inte om sortering då jag var barn. Man slängde allt på tippen bara, i bästa fall. Naturen var ju också oändlig förr och skräp ofarligt.

Så nu får vi då försöka göra det bästa av situationen och sortera och slänga.

Ja det går ju inte att beskriva allt skräp som av någon outgrundlig orsak har burits in i förråd och sparats.

Så vi firas delvis jul på detta sätt:

Här brinner gamla obrukbara vagnar och diverse träredskap.

I en hög samlar vi gammalt järnskrot och frysar och kylskåp ska till återvinningscentralen.

Det är ju visserligen rätt så roligt att bränna brasor och roligt är det då man får ordning på någon knut. Men jisses vad mycket jobb vi har framför oss ännu.

Sen, om och när vi får skräphanteringen klar, kan vi börja titta vad vi har att jobba med och fundera över byggnadernas användning.

Men just nu ser vi bara skräp, och mera skräp.

I måndags satte vi oss på bussen till Vörå. Ja, det går ju inga bussar direkt till Vörå annars, men den här var beställd för ÖSP´s höstmöte. Det var dimmigt coh nära fryspunkten, så vi var glada att få köra buss.

ÖSP firade 85 år under höstmöten. Först var det höstmöte, så fick vi god lunch och så var det föreläsning och utdelning av förtjänsttecken. Denna gång fick jag vara en av de som premierades.

Dagen avslutades med kaffe och tårta.

Tacksam för uppskattningen.

Och jag måste nog säga att jag är glad för att producentförbundet finns. De gör nog nytta för oss bönder. Vem skulle annars bevaka våra intressen?

Och duktigt folk har de lyckats rekrytera inom organisationen. Kunniga, intresserade och välformulerade är de.

Mötet sköttes perfekt och höll tidtabellen.

Jag har lite svårt att förstå de bönder som inte ansluter sig till bondeorganisationen. Javisst, det är billigare så, men vi andra får ju istället betala för allt. Och organisationen arbetar ju för alla markägares bästa.

Visst kan man vara av olika åsikt i många saker, men var ska man diskutera detta om inte inom bondeorganisationen? Vi har högt till tak, och allas åsikt får komma fram. Men majoritetens åsikt gäller ju. Det är väl det som kallas demokrati?!

Det här var nu mitt sista möte som fullmäktigeledamot för SLC. Nästa år fortsätter en annan kvinna på min plats. Lycka till Josefin!

Inte kan jag stoltsera med mycket jag åstadkommit, men att stärka kvinnornas roll inom bondeorganisationen har varit en hjärtesak för mig. Och därför kan jag nu tryggt lämna över stafettpinnen då jag hittat en kompetent och engagerad kvinna i mitt ställe.

Via lokalavdelningen har jag skrivit några motioner som fått blandat mottagande. En handlade om att höja summan för utjämningsreserveringar i beskattningen. Den togs väl emot och borde träda i kraft detta år. Men sedan var regeringen och föll innan det hann träda i kraft, så nu är jag lite osäker på om det gick igenom eller inte.

En annan motion jag skrev handlade om att det var för mansdominerat i styrelsen och jag yrkade på att det alltid borde finnas en plats åt en ungdom och en åt en kvinna i styrelsen. Den togs däremot inte väl emot av styrelsen och det kan hända att jag trampade på några ömma tår då jag påstod att styrelsen mest bestod av gamla gubbar som hängav sig åt inbördes beundran. Det var tom en `gammal gubbe` som tyckte att jag borde ha förstånd att vara tyst, varpå jag replikerade att det liknar lite gamla kommunistfasoner om man inte fritt får uttrycka sin åsikt.

Så den motionen blev det inget av, MEN, då det var dags att välja nya styrelsemedlemmar så hade 3 distrikt valt en kvinna som sin kandidat. Så fast motionen föll, så hade den haft sin funktion att medlemmarna började se sig om ifall det fanns kvinnor som kunde sitta i styrelsen. Så nu har det gått från 0% till 50% andel kvinnor. Lite nöjd över det är jag i alla fall. 

Men det är just det jag vill poängtera. Om inga kvinnor ställer upp och engagerar sig, så finns det inget stöd och ingen som tänker efter ifall det existerar kunniga kvinnor. Män väljer i första hand män. Förstås.

Jag vet inte riktigt hur man ska få med de bönder som står utanför, producentorganisationen. Javisst det kan vara så att de absolut inte vill. Men tänk om det är bara för att ingen frågat på länge och gett de rätta argumenten? 

Nå, all information finns ju lättillgängligt på nätet nu för tiden. På www.ösp.fi  eller www.slc.fi hittar du all information du behöver. Kom med vetja!

#bondenbehövs #viskaparlandet