I fredags hade simmentalföreningen styrelsemöte via datorn, webex. Det fungerar ganska bra faktiskt. Då kan alla sitta hemma på möte och det går inte åt en hel arbetsdag bara att samla ihop alla i styrelsen för ett kort möte. Teknik är inte bara skit.

Vi besöt bl.a att ordna en träff med middag för medlemmarna i samband med lantbruksutställningen Kone-Agria i höst 11.10 Först ett litet möte och sen middag. Det är ju svårt att få medlemmarna samlade då de finns över hela landet, men kanske de kan kombinera dessa två, utställning och simmentalträff. Hoppas på deltagare utöver styrelsen.

Vi beslöt också att föreslå en gemensam resa för att titta på avelsdjur i Sverige i januari. Jag har pratat med ordföranden i Sverige som lovat ordna med transport och besöksgårdar om vi kommer. 

Den svenska kronan är ju låg nu så det blir förmånligt att köpa därifrån. Om vi dessutom kan dela på transport- och karantänkostnader så blir det ju helt överkomligt. Och intressant med nytt simmentalblod till landet.

Jag har ju beställt en avelstjur i Finland från ett danskt embryo med en engelsk tjur som far. Clonagh Tiger Gallant. Men tyvärr kom det bara kokalvar efter honom. Så nu har jag ingen avelstjur tills nästa år. De har seminerat mera i år med Tiger, men de föds ju först nästa år så det hjälper mig inte nästa sommar. Så kanske en ny Orvar skulle vara på sin plats. 

Visserligen kan man ju hitta intressanta avelstjurar i Finland också, men utbudet är nog större i Sverige. 

Jag söker också nya semintjurar till nästa säsong, men jag har inte riktigt hittat någon som jag blivit riktigt ivrig över.

i höst föds många kalvar efter semintjurar här. Jag har använt, HectorPP, Unne, Nisse, JaP av Nes och Spartacus och så några som blivit betäckta av Charmör.

I sommar har jag däremot inte seminerat alls. Min beställning av den norska tjuren Gulli av Stustad försvann i cyberrymden, så jag blev utan doser. Och då vårens kalvningar var så jobbiga så tappade jag lite suget.

Men visst tusan är det spännande nu att vänta på nya seminavkommor.

Men det blir också skönt i vår att bara få avkommor efter Charmör. Jag väntar mig en lätt vår.

Han åker på slaktbilen nu i slutet av augusti. Tillsammans med sin mor, Hirscht. Usch.

Men Hirscht hade ingen mjölk att ge sin kalv i år, så nu måste jag bara skicka henne. Usch.

Med åker också Zazza, som fick ett gigantosaurus juver, med åtföljande inflammation i våreas. Det är fortfarande allt för stort. 

Jag borde egentligen ha en större utmönstring av korna. Men det är fortfarande efterfrågan på kvigor, så jag sparar kor och säljer kvigor. Men jag måste nog behålla mer själv.

Eller så köper jag in nya från Sverige!

Nåja. Vi får se hur det blir.

Men nu måste jag verkligen börja jobba på kontoret. Vi hörs!

Sitter här och äter rester från gårdagens middag. Gjorde en omgång köttbullar.

Jag förökte skapa ett instagramkonto igår, men ni vet ju jag och teknik. Så det blev ingenting av det. 

Jag tänkte bara att det skulle vara ett smidigt sätt att sätta upp ögonblicksbilder utan massa text. Alltså sådant man publicerar direkt det händer. Inte äppelblom i augusti som det kan bli på bloggen ibland.

Krister är i Övermark idag och reparerar taket på en ria. Taket blåste bort i nyårsstormen.

Jag har kört vatten och mineraler åt betesdjuren som vanligt och så tänkte jag jobba litet på kontoret. Jag borde egentligen kanske gå och röja litet, men kontorsjobbet har blivit försummat under sommaren och det finns massor att ordna upp. Vi har ännu inte haft vår årliga ekogranskning. Så risken att de står på trappan en dag ökar dag för dag. Det skulle vara bra att ha lite ordning på pappren då. I vardagen är ju all byråkrati långt borta ur tankarna och så plötsligt så kastas man in i alla EU-regler.

Igår kväll försökte jag göra upp en översiktslista över förväntade kalvningar i höst och det gick ju bra ända tills jag skulle printa ut pappret. Då var det plötsligt inte läsbart längre.....

Tur det finns papper och penna. Men det är ju ogjort ännu.

Hade lite diskussioner med de höstkalvande korna igår kväll.

Mulet jo, men inte mycket regn.

Ikväll gott folk har jag satt tid på att ladda upp bilder och filmer. Så nu ska det bli bloggande av här. Men inte just nu för nu måste jag ut med hundarna.

Men delar en film från äppelblomningen i våras. Vi har i alla fall inte märkt något av den hotande insektdöden här.

Och så spelar jag Liams favoritmusik för tillfället. Den här måste vi spela flera gånger om dagen just nu. Och den passar ju bra just nu då jag ska ut med voffarna.

Fortfarande knastertorrt i markerna. Tills imorgon har det utlovats regn, men som vanligt så blir regnstaplarna kortare och kortare ju närmare fronten vi kommer. Just nu är budet 3mm tills imorgon. Första regnet på flera veckor. 3mm!

Som en fis i rymden.

Nåväl, jag ska fortsätta att måla mitt hus idag. Jag har skrivit flera blogginlägg i huvudet medan jag målar om konsten att måla vita bräder mot en röd vägg. Det går långsamt vill jag lova. Misstag syns direkt. Och jag har massor av vita bräder mot röda bräder. Vad var det för ljushuvud som ville ha träfasad över den underhållsfria tegelväggen?

Javisst ja, bäst att vara tyst.

Alla sädesåkrar är nu avslagna, balade och hemkörda från åkrarna. Besvärligt med massor av kajor som terroriserar och hackar hål på plasten innan Krister hunnit köra hem allt. Vissa går att lappa, men vissa måste vi utfodra med direkt innan fodret förstörs. 

Alla kossor stödutfodras på betet nu. Det är ingen tillväxt överhuvudtaget på betet. Det som betats av växer inte upp igen. Skulle ju vara lika bra att ta hem alla djur för att skona betesmarkerna. Men de ekologiska reglerna tillåter inte det. Så de får stanna på betet och äta balar ur foderhäckar där.

Jaha, jag har fört Liam till Päivis och varit och vattnat blommorna till gravgårdarna i Närpes och Övermark. Nu dags att fylla på vatten åt betesdjuren. Kanske jag hinner måla några brädor på eftermiddagen.

Ja! Jag har ju glömt att visa då jag äntligen fick Liam att gå med på en klippning hos frisören inför hans 4-årsdag.

Gick bättre än väntat faktiskt. Han satt stilla nästan som en lydig pojke. Jag var mycket förvånad.

dag börjar Päivis igen. Äntligen lite rutiner.

Men juli har vi klarat av riktigt bra tillsammans. Jag trodde jag skulle klättra på väggarna, men vi har ju tagit lite ledigt också. Det är nog nyttigt att bryta av arbetet ibland.

Jag började på ett inlägg i fredags, men Liam vaknade, och sen har det varit full rulle. Jag har en känning av en sommarförkylning och det gör mig lite trött. Fick just lite panik då jag började tänka framåt. Hur fasiken ska vi orka få honom genom grundskolan? Suck. En dag i taget. Just nu sover han. Det var jag som ville vila mig lite på eftermiddagen, men det var han som somnade. Nå vackert så. Jag får en stunds tystnad med mitt kaffe.

På tal om skolan. De två äldre barnen upplever för första gången en höst utan skolstart. Linn fick nyligen sina betyg. Vi har inte ens hunnit fira henne.

Det ligger mycket jobb bakom de där pappren- Många års utbildning på ett främmande språk plus praktik på ett finskspråkigt stall, på en fårgård på Island och så har hon lärt sig mjölka och tröska på Bollerup i Skåne.

Och så har vi Lucas då som tog studenten i maj. Det var inte så självklart. Han har fått mycket uppmuntran och pepp från lärarna och så tog han sig i kragen och såg till att klara skrivningarna. Honom firade vi i alla fall med en riktigt fest och trevligt hade vi.

Det är några år innan vi kommit så här långt med lille Liam. Om två år börjar han förskolan.....

Efter Gränna fortsatte vi resan neråt landet längs E4. I Husqvarna svängde vi in på jakt efter vägkarta. Hittade ett ICA som inte hade kartor men visade oss vidare till biblioteket. Biblioteket var semesterstängt, tillbaka till ICA. Jag frågade om de inte kunde ta fram en vägkarta över södra Sverige på datorn så att jag fick ta ett foto med mobilen. De printade istället ut några kartor åt mig, som inte var så tydliga, men åtminstone syntes huvudorterna.

Vi fortsatte vår väg lite tryggare. Jag som kartläsare och Krister som chaufför.

Plötslig skrek Liam -pisspaus. och vi svängde av E4 på första bästa avtag. Hittade en älgpark och ett café med fiskbutik.

Passade på att ta en kaffe och dela på en räkmacka. Och se där, mitt i ingenstans fanns vägkartor!

Jag kalkylerade en ny rutt och resan fortsatte. Vi beslöt köra längs östkusten den sista sträckan via Kivik, Rörum och Simrishamn. Mycket mysigt område. Liam sov längs den sträckan men vaknade då vi stannade till i Simrishamn. Vi tog en promenad längs gågatan ner till vattnet och gick tillbaka och åt en jättegod middag på en charmig restaurang som utlovade att de enbart använder kött från svenska gårdar. Liam tog en hamburgare grillad på kolgrill och vi tog varsin grillad ryggbiff. Allt skulle varit perfekt om de inte haft så fasligt mycket flugor som surrade på över maten och i fönstren. Liam kunde ju knappt koncentrera sig på maten, han satt bara och försökte smätta alla flugor. Så då vi var färdiga och servitrisen frågade om allt var till belåtenhet så sa vi jo. jättegott, men gör något åt flugorna. Hoppas de tog till sig av kritiken.

Så vidare 30 km till Bollerup, där vi träffade en ur styrelsen som sov i husvagn som gav oss nycklarna till vårt boende på internatet. Nu minns jag inte riktigt vilken tid vi var framme, men det var i princip bara att bädda sängarna och gå till sängs. En lång spännande dag var till ända.

Nästa dag for alla vi som kommit på fredag kväll på gemensam frukost till ett hotell 7 km från internatet. Det låg alltså mitt ute i ingenstans. Det hade vi aldrig hittat själva.

Detta var utsikten från hotellets parkering. Mycket god frukost och ett så fridfullt och härligt ställe. Där hade vi nog kunnat stanna någon dag. Ja, inte med Liam då, men om man söker avkoppling så var nog detta rätt ställe.

Jag tog kort på skylten för att minnas var vi var, Örums Nygård Gårdshotell, Spa och konferens. 

Ifall ni har vägarna förbi så kan ni övernatta där, veckans tips.

Jag måste också ta kort på deras barstolar.

Tips till den händige.

Äsch hörni, nu är klockan över tolv. Jag måste väl ge mig för ikväll.

Ikväll har jag annars tagit vinterklåddin. +24 grader i vattnet Ledursundet. Nu börjar det likna sommar äntligen.

Fast termometern visar 27,5 grader här inne nu då jag ska sova, och det är väl kanske inte så tjosan. Men bättre varm än frusen.

Godnatt på er!

Ja jisses, jag har visst snö på de senaste bilderna. Nu har vi haft flera dagar sommar redan. Alltid lika ovant så här i början då termometern visar plus 25 grader. Naturen har exploderat i grönska den senaste veckan. Otroligt att tänka sig att vi hade snöstorm för bara någon vecka sedan.

Nå vårpaniken har infunnit sig och det är massor som behöver göras. Krister har fullt upp med vårbruk ännu. Gödsel ska spridas, det ska plöjas, harvas, sås och vältas. Och till sist återstår stenplockningen. Idag utlovas 15mm regn. Vi skulle behövt några dagar uppehåll ännu, men visst är det bra med lite regn- Vi har ju ännu förra årets torka i färskt minne.

Bara det torkar upp igen efteråt så det går att så igen.

Igår for de första avelstjurarna iväg till nya gårdar. Lastningen gick perfekt. Lugna pojkar som i maklig fart gick rakt på bilen. Det är viktigt att avelstjurarna är lugna i transporten så att de inte är rädda och stressade då de kommer fram till sina nya gårdar. Av rapporterna jag fått, så verkar tjurarna tagit det hela med ro. Vi ska hoppas de sköter sina jobb duktigt nu i sommar.

Och vi har fått skörda de första primörerna.

Mumsfilibabba!

Fåren har fått komma ut på bete här hemma innan vi för ut dem till öarna.

Vi ska modifiera flotten lite så att vi kan sätta en starkare motor på så att vi klarar av att köra den utan dragbåt. Men vi behöver köpa två motorfästen från Vasa. Ingen har tyvärr tid att åka till Vasa just nu, så det får vänta lite. Men snart....

Jag måste fotografera tulpanerna i fårhagen innan jag släppte ut fåren.

Nu finns de inte mer.

Och så måste jag gå ner i brunnen och sätta på sommarkranen till vattnet i hagen. Jag är ju inte bara höjdrädd, jag är också klaustrofobisk   

Men jag överlevde, tack och lov. Det var dessutom sent en kväll, så skulle jag ha fastnat i brunnen så skulle ingen ha saknat mig före nästa dag.

Och vet ni vad. Något har dödat min tupp!

Förstås min fina renrasiga blåbandade guldbrahma. Blandrastuppen Polly klarade sig.

Och alla hönorna, tack och lov.

Vet inte vem som varit framme. Jag såg inga tydliga skador eller blod. Mink eller mårdhund? 

Nu är resten av flocken instängda i hagen. Det går tydligen inte att ha dem lösa, tyvärr.

Mina Giant Sequoia trädplantor har vuxit upp i sitt lilla växthus.

Och jag har planterat om dem i egna krukor.

Alla är vi små i början.

På dagens program står att försöka få djuren skötta med Liam hemma. Suck. 

Han sover än, så nu just är det lugnt. Men snart drar rumban igång. Jag vet inte om det är jag som är gammal eller ungen som är ovanligt aktiv, för att använda ett neutralt ord.

Men jag väntar mig inte en dag med mys och gulligull om jag säger så. Ska bara försöka hindra honom från att skrämma kossorna, bråka med hundarna och klämma ihjäl småkryp. Giv mig styrka.

Ha en bra vårdag där ute!

Hej,

Liam fick åka ner till mommo och moffa en stund, så jag fick lite extra tid idag. Meningen var att jag skulle uttnyttja tiden till att köra in lite ved och gå genom lite stängsel inför kommande betessläpp, men nu haglar det!?  Usch.

Passar istället på att förbereda middagen lite. Har tinat upp en bit nöt ytterfilé så här tisdagen till ära. Jag vet inte riktigt hur jag ska tillreda den idag. Det är ju inte precis grillväder. I förrgår grillade jag annars hamburgare. Ojoj, så gott det var! Det är nog en av mina favoriträtter att grilla på kolgrillen.

Men, vet ni vad. Jag har ju förbannat dessa datorer så mången gång, men igår plötsligt så fick jag flera saker att fungera. Jag har inte kommit in på min gamla epostpå säkert ett halvår, men igår prövade jag för femtioelfte gången att köra in programmet och då gick det som en dans. Det sa bara tjoff och så började inkorgen fyllas. Jag försökte samma sak på datorn i kontoret idag också och tjoff, så fungerade det där också!? Nu börjar jag misstänka att felet nog inte legat hos mig, utan till epostprogrammet. Varför skulle det annars plötsligt bara fungera?

Dessutom fick jag äntligen in virusprogrammet i laptopen. Förut har jag bara fått in det i kontorsdatorn. Men igår stod datorgudarna vid min sida.

Igår tog vi nya Mycoplasma Bovis prov på vårens alla kalvar. I det stora hela så gick det nog smidigt. Men man blir ganska döv av att stå i en box bredvid oroliga komammor som tror att vi tänker skada deras små bebisar. Vår gård har A-status i M.Bovis programmet som är den högsta nivån man kan ha, men för att upprätthålla den och om vi vill sälja djur till andra gårdar med samma status så får proverna inte vara äldre än 12 månader. Så varje vår samma visa.

Jag börjar nog bli rätt trött på allt extra jobb med det här avelsarbetet. Vi kommer nog att seminera kossor ännu i år, men sen vete fåglarna om vi orkar fortsätta. Det går ju att köpa en tjur också och låta den sköta allt och bara märka kalvarna och skicka till slakt efter 20 månader. Låter som en betydligt enklare lösning.

Nu har vi förstås äntligen köpt en vettig behandlingsbur med en dyrbar våg, men kanske det går att sälja den vidare.

Men, men inte var det meningen att sitta här och spekulera om framtiden. Jag tänkte ju börja berätta om vår husrenovering som skulle ta 3 månader men pågår än.

Vi börjar från början. Nu har jag ju faktiskt före och efter bilder. Eller alla efter bilder har jag ju inte än, eftersom det ännu inte är 100% färdigt. Men ni får se vart det barkar i alla fall.

Så här såg alltså huset ut före renoveringen. 50 år gammalt hus, bara taket som bytts ut.

I augusti 2018 påbörjades så vår lilla renovering och utbyggnad av matsal och farstu.

Fönstren byttes ut och grunderna byggdes.

 Cementbilar kom och golv gjöts.

Det var gubbar i varje fönster.

Det är ganska ansträngande att bo i en renovering. Och vi får väl inse att både byggaren och vi gjorde en missbedömning över renoveringens omfattning. 

Vi var utan utgång från huset i 3 månader. Liam var orolig att tomten inte skulle kunna hitta in, men så fredagen före julafton fick vi dörr!

Den var efterlängtad. Och julbocken slapp in. Vi hade ju nog räknat med att renoveringen skulle vara färdig till jul, men det var den inte alls.

Nå, jag frågade om det fanns någon möjlighet att mitt hus skulle vara färdig till min 50-årsdag i slutet på januari, men jag visste ju nog själv svaret på den frågan. 

Så det blev att beställa en sista minuten resa till Gran Canaria istället. Återkommer till den resan så småningom.

Min insats i renoveringen var förstås materialval och målning samt restaurering av de balkar som jag ville ha i taket i matsalen.

Vi hittade balkarna i uthus i Övermark.

Som jag sedan sprapade och målade hemma i verkstaden.

Svettigt värre.

Och så på plats i den blivande matsalen:

Men sen återstod massor. Eldragning, golvvärmesystem, golvläggning, väggar, tak.

Det här är ju ett viktigt arbete som inte ska synas att man gjort det om man gort det bra. Spackling över skivkanter och spikhuvuden. Jag var själv målarmästare för att spara lite.

Och jag vet inte hur många vita bräden jag målat om kvällarna i verkstaden i vinter. Trodde ett tag att hela huset blir vitt om det behövs så förbaskat med vita bräder.

Så jag målade och jag målade och jag målade. Men sen ska ju allt målas igen i sommar då det är upp på väggen, för nu syns ju alla spikhuvuden. Så jag tror inte den här renoveringen någonsin blir klar.

Men nu lite bilder på hur det börjar se ut så småninom. Sakteligen.

Matsalen:

Södra gavelfönstret byttes ut till franska dörrar.

Det blev trossar till taklist för att undvika besvärliga hörn på vårt sneda tak.

Terapirum för mig och lekrum för Liam.

Okej, det här får räcka för idag. Vi kan väl inte gå igenom ett års renovering på bara ett inlägg heller.

Vi fortsätter någon annan dag. Nu ska jag återgå till ytterfilèn.

Vi ses.