En av våra kogrupper fick i år tillgång till ett bete som de inte tidigare varit på. 

Det var nära intill deras gamla vanliga bete och de behövde bara gå genom en korridor över en grannes mark för att komma till nytt fint grönt gräs.

Nåjo, de gick längs korridoren, fram till det nya betet, och där var det stopp. Så svängde de och gick hem igen. Krister gick före med sädämbare och försökte locka dem, men nehepp, tvärstopp. Dit gick de inte!

Det här var alltså i juni då jag var mer eller mindre fast i hemmet med lilleman. Nåja tiden gick och gräset växte och så kom jag på att jag skulle pröva på ett Pettson och Findus trick. Kor är väldigt nyfikna djur och i en bok med Pettson och Findus så har grannes kor rymt och då drar Findus en påse över sig och då blir korna så nyfikna att de följer efter honom in i hagen igen.

Jag drog ingen påse över huvudet, men jag tog tackorna med lamm och flyttade dem genom hela kohagen, via korridoren och in på nya betet. 

Och då kunde korna inte hålla sig längre utan då måste de också prova.

Varför drev jag inte över dem med hunden, kanske ni undrar?

Jo, för då kor blir riktigt uppspelta och nervösa så springer de hellre genom stängslet än in på ett område som de är lite rädda för. Om jag hade haft korna i korridoren och hunden bakom och den hemska betesmarken framför, så är risken stor att de hade försökt forcera stängslet eller svänga och springa över hunden. Och jag ville ju inte riskera något av de alternativen. Så Findustricket är jag mycket nöjd med.

       
  Nu borde jag ju infoga en bild på hur området ser ut idag, men jag har inte orkat vandra ända dit. Kanske en annan dag.

I början av augusti hade vi 4H´s matskola på besök på gården. Avsikten var väl att de skulle se varifrån maten kommer. 

De fick se på då vi flyttade kor på nytt bete, rida på hästarna, titta på hönorna och tjurarna och till sist hade jag uppvisning av vallning med träningstackorna och Yezz.

Deras kunskap om djuren varierade kraftigt och ibland blir man storligen förvånad över hur lite barn, som faktiskt bor på landet, vet om djur. Alltså lär föräldrarna inte barnen någonting alls om vad djurens avkommor t.ex heter?

Jag tycker att det är väl bland det första man lär sig med pekböcker och sånt.

Att barn springer runt och flaxar och skriker har jag ju lärt mig, så det är det första jag ber dem att ta det lungt och inte skrämma djuren. Men deras beteende t.ex runt hästarna är rent av farligt om man inte har ögonen med sig.

Jag hoppas att de lärde sig någonting nytt i alla fall, men det är alltid så svårt att veta på vilken nivå man ska lägga berättandet. Jag försöker i alla fall vara så tydlig som möjligt. Och så får ju alla förstås ställa frågor.

Flickorna t.ex fick jag nästan tvinga till att komma och titta på traktorerna och maskinerna vi använder på gården. Jag försökte förklara att även flickor kan , och bör, köra traktorerna, men jag vet inte om jag hade någon framgång i min predikan. Mediernas upprop om hur flickor ska vara är nog effektivare än mina tafatta försök. I mitt huvud så snurrar ju tankarna om att få säga att det är väldigt lite arbetsuppgifter som kräver skräppor, men jag förstår för det mesta att hålla tyst.

I övrigt så blev sommarens semineringar "än bledär" på ren svenska. Ingen seminering överhuvudtaget alltså. Jag visste ju att det skulle bli svårt eftersom jag inte kunde övervaka brunster som vanligt, så jag tog bara in 4 kvigor som jag trodde att någon skulle kunna se brunster på så att jag bara skulle behöva ringa och beställa seminören. Tydligen visade de inga brunster alls, så i mitten av juli tröttnade jag att vänta och även dessa fyra fick gå ut med tjuren. Det är dessutom väldigt glest med anteckningar om när tjuren har betäckt korna, så vårens kalvningar blir rena gissningsleken. Nåja, man kan ju inte alltid ligga på topp. 

Bra gräs har de skördat åt oss i alla fall, så tjurarna ska förhoppningsvis växa så det knakar. Nu är det bara att hoppas på vackert skördeväder i september, så att vi får spannmålen och halmen skördad. Javisst ja, jag borde höra mig för om vi får ta kornhalm någonstans av någon annan bonde i närheten.

Och ja, vi har äntligen enats om hur vi ska förverkliga vår omläggning. Det blir så att tjurarna får en egen rasthage utanför sina lösdriftsboxar och boxarna förstoras så att hela höstgruppen går i en box och vårgruppen i den andra. Vi asfalterar rastgården nu pga dåligt med arbetskraft istället för att göra betongplatta som vi har åt korna.

Idag har vi åtta boxar där det finns mellan 3 till 6 tjurar i varje beroende av ålder. Vi knycker alltså bara bort grindarna inomhus.

Och så måste vi lägga tak över sinkornas skrapgång för att uppfylla kraven på tillräckligt med kvadratmetrar per ekologisk ko.

Brädan visar hur taket kommer att bli.

Idag är hela östra väggen helt öppen, men den kommer nu att bli stängd.

Här inspekterar Krister det som troligen är hans sista spannmålsodling. I alla fall ogräsfria spannmålsodling. Det är detta han har haft svårast med att släppa. Att kunna acceptera ogräs blir en stor utmaning.

Förhoppningsvis får vi ritningen färdig och godkänd snabbt nu då vi äntligen bestämt oss hur det ska bli.

Så vackert väder hela september, och gärna oktober, ber vi om nu. Blir det flera veckor regn nu så skiter sig våra planer och då är hela omläggningen i farozonen.

Så håll tummarna. 

Igår var Liam med på sin första vallningsträning. Kameran var med, men händerna var lite upptagna med bebis och hund så jag tog tyvärr inga kort denna gång.

Vi fick börja på först eftersom jag inte visste hur länge han skulle ha tålamod att stå på en blåsig åker.

Träningen gick rätt bra, även om Yezz hade lite för mycket iver i byxorna. Detta fast hon hade haft ett ganska så tufft jobb med att flytta egna tackor mad lamm på bete på förmiddagen. Men på träning så blev hon så ivrig av nya får och långa hämt. I stort sätt skötte hon sig bra, men visst finns det mycket att öva på än. Hennes bästa egenskap är väl nog ändå att hon vill vara mig till lags och att hon är lyhörd för mina kommandon. Mera träning bara, så kommer hon bli riktigt bra.

Liam sov inlindad i en filt innanför min jacka, men medan jag tränade fick han byta famn och trivdes lika bra i Sofies famn.

På lördagen tog vi amerikafrämmande på lunch till Linds kök. Där var Liam inte lika medgörlig. Han gnällde och var allmänt missnöjd. Men vi klarade i alla fall av lunchen och alla blev mätta och nöjda.

2014 balade vi första gräset 8.6 I år kommer det bli mycket senare. Den kalla regniga våren har gjort att tillväxten på gräset varit svag.

Vi har avbytare bokad hela denna vecka och nästa enbart med tanke på grässkörden, men vad hjälper det om det inte finns något gräs att skörda? Nå, förhoppningsvis hinner det växa till sig tills nästa vecka och då hoppas vi på sol, sol, sol. 

Jag tror nog annars att vi gjort rätt beslut angående vår omläggning till mera kor och försäljning av kalvar vid 6 månaders ålder. Fabas service har nog blivit en besvikelse. I kontrollavgiften ingår ett besök av rådgivare från Faba, en avelsexpert, per år. Men vi har senast haft besök av en rådgivare 2012. I år har vi dessutom endast sålt två tjurar till avel och noll kvigor. Det är nog hiskeligt mycket arbete att väga samtliga kalvar tre gånger och få endast 2 sålda till livs. Det bästa med att höra till kontrollen är ju att vi själva har fått betydligt bättre komaterial och att vi lärt oss mycket om avel, men kostnaden och arbetsåtgången är för stor i förhållande av vad vi tjänar på ett högre pris på avelsdjur. Jag har 10-15 semindoser kvar, så de ska vi använda upp, men sen blir det nog bara att använda avelstjur. Tänk vad enkelt, borta är all extra tid till seminering. 

Värst blir det dock att skicka iväg mina söta små tjurkalvar till okänt öde. Kanske jag hittar en bra gård med omsorg om djuren som jag kan sälja direkt till.

Nu en kaffe kopp.

Jag försöker nu anpassa mig till min nya roll som mammaledig.

Liam och jag har ju inga egentliga rutiner ännu, utan det blir att anpassa dagen efter hans hunger, sömn och blöjbytesbehov.

Igår kväll försökte fadern sköta medan jag fick gå på hundpromenad och titta till fåren, men efter 30 min ringde han efter hjälp.

Det är ju bara så i den här åldern att det bara är mamma som duger. 

Så medan jag sköter barn så frodas ogräset i blomrabatterna, gräsmattan förväxer och den förgrodda utsädespotatisen fortsätter gro i källaren. En bra dag så hinner jag städa och tvätta lite kläder samt ha maten färdig till kvällen. Andra dagen sitter jag med hungrig bebis mest i famnen. 

Och det är ju så det ska vara, det är bara det att det är svårt att anpassa sig från ett intensivt arbetsliv till detta. Jag gillar ju att syssla med sånt där det syns att jag gjort något, praktiskt fysiskt arbete. Och att nu gå till sängs på kvällen och "bara" skött bebis, känns ovant och lite som om jag smiter undan. Ja det låter kanske konstigt men det tar en tid innan jag anpassat mig.

Snart ska djuren på bete och då kommer jag nog att ha svårt att hålla mig undan. Vi har tre olika beten och djuren ska sorteras i olika grupper beroende på vilken tjur de ska gå med. Det innebär en hel del sorterande av djur hit och dit. Två kvigor ska i Orvars grupp och två ska i Aminoffs grupp och övriga ska semineras och flyttas över gården till en box med fångstgrindar. Rätt kalvar ska sorteras med rätt mamma och lastas i lastbilen och köras ut. Jag har gjort upp en lista åt arbetsfolket med de olika grupperna sorterade, men visst är det svårt för dem som inte känner djuren på samma sätt som mig. Jag har ju i huvudet vilka djur som står var och vart de ska, men för dem som bara får en lista med öronnummer och tvingas springa och titta i alla grupper vem som står var så kan det vara ganska svårt.

Men det är ju inte ett sådant jobb som man kan ta med en två veckors bebis på.

Blir kanske att kalla in mormor som barnvakt en stund. Kanske jag får 30 minuter till då.

Eller så kanske de andra är glada att jag hålls borta och inte står och ger order om hur de ska göra? 

Jo, jag vet att de klarar av det, men då jag har så svårt att släppa kontrollen. Det är ju mina djur.......

På söndag ska Liam och jag troligen på vår första vallningsträning. Lika bra att han får vänja sig i tid. I juli ska vi på fyra dagars kurs i Pensala. 

Jaha, dags för blöjbyte. Kanske vi vågar oss ut i vagnen efter det. Solen skiner ju för en gångs skull, fast det ser väldigt blåsigt ut.

Årets vårbruk har varit synnerligen besvärligt. Att hitta den rätta dagen med tjänlig såbädd har inte varit så enkelt, då regnet stått som spön i backen minst varannan dag.

Ännu återstår några hektar som inte hunnit harvas och sås. 

Denna vecka har Krister haft pappaledigt, men han har varit ute i jobb innan Liam och jag vaknat och då han kommit in igen så har vi redan gått och sova igen. Tack och lov har han inte behövt mata djuren annat än på morgonen utan hans avbytare Ragnar har skött om det. 

Idag skiner solen igen, men senaste natt regnade det 4mm igen, så idag måste vi bara vänta på att det ska torka upp igen, men tyvärr utlovas nästa regnområde komma över oss i natt. Nästa vecka måste alla djur ut på bete, men ännu kvarstår en hel del stängselarbete innan vi kan sätta ut några djur.

Tackorna har börjat lamma och tack och lov har de skött allting själva i år. Fina stora lamm har det blivit och alla har klarat sig fint förutom en tacka som inte riktigt vill acceptera sitt ena lamm. Hon har blivit fasthållen några gånger per dag för att lammet ska komma åt att dia. Lammet ser stort och starkt ut, men vi vågar inte riktigt släppa ut dem ur lamningsboxen än före vi är hundra procent säkra att han får dia.

Kossorna har kalvat klart för i vår och resultatet är 21 kalvar på 20 kalvningar, 12 tjurkalvar och 9 kokalvar. Klart godkänt alltså.

De tjurar som använts är förstås Orvar och så två egna ungtjurar Zolvert (e. Olvert av Esered) och Andy (e. R. Sickan) plus semintjurarna Strabinos, Champs Bravo, Olvert av Esered,  Tiset Vagn och Worldwide.

Efter Champs Bravo har vi tyvärr bara fått 3 tjurkalvar. Låga födelsvikter har han gett också. Normala år skulle jag vara väldigt nöjd med det, men om vi ska sälja alla tjurar till förmedling för slutuppfödning till slakt i höst, så är det så harmligt med dessa fina avelstjurar som bara försvinner i kötthanteringen.

Efter Worldwide och Tiset vagn fick vi tack och lov kokalvar, så de ska jag spara till egen avel.

Victoria fick ju en tjur efter Steinadler, men dess födelsvikt blev så hög(59kg) pga att hon gick 10 dagar över beräknad kalvningstid, så det kan bli svårt att få den såld till annat än kött, men tusan vad jag skulle vilja spara den och pröva den i aveln. Kanske han ryms in i något hörn i vinter?

Oj, nu är plötsligt hela familjen i köket. Måste passa på tillfället.

Vi hörs.

Igår kväll kom den näst sista kalven. Jag fick stå som åskådare på foderbordet. Bara en kviga kvar att kalva i vår nu då. Hon har beräknat datum 22.5, men hon ser riktigt kalvningsfärdig ut. Tvillingar på gång?

Hon är seminerad med kanadensiska tjuren Worldwide. Den första vi får efter den.  Mycket spännande. Jag hoppas på kokalv.

Vi har förstorat rasthagen åt gruppen ko med kalv. Hittills har de bara haft en rastgård med betongunderlag. Betong är bra för det är lätt att rengöra och där står de och äter från foderhäckarna, men då det regnar och slaskar så blir det ju förstås blött och otrevligt att stå i foderrester, skit, piss och regn. Vi rengör ju rasthagen ca 1 gång per vecka, men regnar det mycket så blir det slaskigt.

Därför har vi nu gjort en flisbädd åt dem:

Underlaget är först grova stenar med en tjock bädd av flis ovanpå. Tanken är att denna yta dränerar sig själv och alltid således är torr att stå eller ligga på. Korna gillar den jättemycket, speciellt vårens nya kalvar som gärna sover här under dagen medan mammorna äter. En annan fördel med detta är att djuren nu fördelar sin liggtid här och i halmbädden, vilket gör att ströåtgången minskar och deras liggbädd hålls renare. Och mera yta per ko är ju aldrig fel. 

Förhoppningsvis ska det också vara bättre för kornas ben och klövar då de börjar visa brunst och rider på varandra och bråkar.

Idag är det också vägning av de höstfödda kalvarna. Och jag sitter inne i kontoret!

Jag har bara skickat med lista på vilka som ska vägas och så får Sofia och Krister klara resten. Jag känner nog nu att jag inte duger till något i djurhanteringen just nu, så lika bra jag håller mig undan. De klarar nog av det utan mig, ska vi hoppas.

På bild Räfbackens Boss. En riktigt famnkatt, efter Orvar av Frönshult. Hoppas någon koflock där ute vill ha honom som avelstjur, han förtjänar att bli mer än bara en låda malet i Prismas hyllor.

Det här är den ynkliga lilla tvillingkalven som vi jobbade över en vecka med för att lära honom dricka själv. Och han klarar sig idag bra. Båda tvillingarna går med sin mamma och hon klarar av att ge dem båda tillräckligt med mjölk. Hon är för mager nu. Dels för att hon haft två kalvar i magen medan hon själv ännu växte och dels för att hon nu producerar mjölk åt två tjurkalvar. Hon står därför ännu inne i kalvningsboxen där hon får fritt av vårt bästa ensilage plus så mycket kraftfoder hon vill ha. Hon har verkligen varit en positiv överraskning och låtit oss hjälpa henne och kalvarna utan att protestera det minsta. Plus i kanten och en defintiv kandidat på spara-listan.

Den enda kalv som misslyckats i vår är den som föddes missbildad.

Här ligger han inlindad i ett hästäcke i pannrummet medan vi försökte sonda mjölk i honom, men han gick inte att rädda. Ryggraden var sned och frambenen kunde inte böjas. Sorgligt, men, men, alla kan tyvärr inte räddas. 

Nu har vi också fått två spännande inbjudningar. Danska simmentalföreningen firar sitt 40-årsjubileum 2-4 juli i samband med utställningen i Herning, Danmark. Dit är alla simmentalföreningar i världen inbjudna. Det blir möte, utställningar av 90 simmental och en auktion av livdjur, förutom festmiddag och intressanta möten. Oj vad spännande!

Igår fick jag brev från simmentalföreningen i Sverige som även de firar 40-års jubileum. De firar 18.7 i Bollerup i Skåne. Besöksgård, möte och kvällsfest.

Ojoj, så mycket roligt. Och jag har ju mammaledigt!

Men, men. En sak i taget. Kanske vi väntar in bebis nu innan vi tar några beslut om resor i sommar. Men kanske, kanske, vi kan åka, helst till Sverige??????

Jag har märkt det förr och nu hände det igen.

Då jag igår skrev ner det jag borde göra, så blir det av någon orsak lättare att ta tag i saken. Kanske jag hade någon knut på hjärntrådarna som lossades då jag fick läsa vad jag borde göra, för plötsligt blev allt mycket enklare.

Så jag tvättade och hängde upp 4 maskiner med tvätt, jag sorterade köttet i två frysar. En inehåller nu endast nötkött och den andra innehåller gris och lammkött samt grönsaker och bär. Nu fick jag en mycket bättre översikt över vad som finns i frysen. Nu återstår bara att flytta ner allt från lilla frysen i köket och avfrosta den.

Sen hjälpte jag en svag tvillingskalv att dricka och gav kraftfoder åt ungdjuren. Efter det gick jag in och kokade enchilladas tills barnen kom hem från skola respektive jobb, hoppade i duschen och for iväg till kyrkan för information om sommarens konfirmering och konfirmationsläger.

Sen hade jag resten av kvällen ledig! Fantastiskt.

Avslutade kvällen med att titta på programmet om unga bönder i Sverige och där kom samma tankar upp. Ett ungt par som just fått veta att de har barn på gång oroade sig över hur de skulle orka och hur allt skulle fungera då hon blir mammaledig. Men som de sa; bönder har fått barn i alla tider och det har ju fungerat på något sätt.

Idag har jag hittills matat får och hönor och igen försökt stödmata tvillingen, men han vill inte ha min burkmjölk. Hoppas han får tillräckligt av sin mamma, men han ser tunn och svag ut. Jag gav i alla fall en kalv-hjälps spruta i munnen på honom. Den innehåller en coctail av vitaminer. Hoppas han piggnar i lite, för nu tänkte jag hoppa i duschen igen för att åka iväg på sista ultraljud till Vasa. De ska väl uppskatta förväntad födelsevikt idag. Bara 4 veckor kvar nu.

Avbytaren på plats idag, så vi behöver inte oroa oss för oövervakade kalvningar i alla fall.

Det är vår, det är vackert väder, det är högsäsong på gården. Och här går jag och är mer eller mindre ur funktion.

Jovisst, ibland gör jag något litet, men det känns som om jag borde göra mycket mer.

Avbytare har jag 3 dagar i veckan 7,5h/dag. Resten av veckan får Krister sköta det mesta av mina uppgifter. Plus sina egna. 

Förra veckan var vi på sista eko husdjurskursen. Vi var förstås båda på kursen och avbytaren var ledig. Jag väntade inga kalvningar. Den enda som stod på kalvningslistan var Victoria, men hon hade redan gått 10 dagar över beräknad tid, så jag utgick från att jag missat i mina observationer och att hon skulle kalva först 3 veckor senare. 

Då finns det något som kallas för beredskapstimmar för avbytare. Alltså att avbytaren ska vara beredd att hoppa in i arbete vid behov även på ledig tid. Så avbytaren anmälde till arbetsgivaren att hon var i beredskap medan vi var på kurs.

Linn var ledig från sitt jobb denna dag, så jag bad henne ta en runda till korna mitt på dagen för att kolla att allt var lungt.

Förstås har då Victoria börjat kalva! 10 dagar över tiden = stor kalv på gång!

Hon ringer till Sofia som kommer över för att hjälpa till. Förstås är alla kalvningsboxar upptagna av redan kalvade kor. De hjälps åt att släppa ut en ko med kalv och försöker få Victoria att gå in i stället. Victoria är vår största ko. Hon är dessutom rätt misstänksam mot folk hon inte känner. Ja även mot mig ibland, men jag känner ju henne och vet hur hon ska hanteras. Dessutom höll hon då på att kalva och så hade hon stulit en annan kos kalv i förvirrningen. Hon trodde kanske att hon redan kalvat?

Efter en hel del strul så får de in henne utan extra kalv i kalvningsboxen. Ganska spännande hade det nog varit förstod jag.

Nåjo, Victoria kalvar utan desto mera assistans, en stor tjur på nästan 60kg.

Så efterspelet från avbytartjänst. Nej, jag kan inte ha en avbytare i beredskap så länge Krister inte anmält att han också har semester. I annat fall är det i först hand hans uppgift att sköta mitt arbete.

Men Krister matade djuren både på morgonen före vår kursdag och på kvällen efteråt. 

Så för att följa reglerna så skulle han har behövt ta ut en semesterdag eller en skolningsdag för att vi skulle kunnat ha Sofia i beredskap! Fast han skötte sitt arbete!

Man blir så trött.

För oss var det ju jättebra att vi kunde kalla in Sofia för att hjälpa Linn med kon, men så får det tydligen inte gå till. Var är flexibiliteten?

Hur blir det i juni då mina kor ska semineras? Det är ju ett arbete som jag skött helt själv. Då tycker man ju att min avbytare skulle få vara i beredskap för att hjälpa till då seminören kommer till gården. 

Men tydligen så är det så att Krister får komma hem och vänta på seminören ifall min avbytare har en ledig dag. Själva semineringen tar inte så många minuter, men rätt ko ska tas fast och så ska man assistera seminören. Största tiden går åt att vänta och ställa till så att allt är färdigt tills seminören är på plats.

Så förutom att jag då inte kan hjälpa till med skördearbetet så ska Krister dessutom fördröjas av att mitt arbete inte blir skött.

Jag måste erkänna att jag känner lite ångest över hur det ska gå i sommar. Hoppas vi får en snäll bebis som är nöjd och glad att ligga i vagnen medan jag parerar seminören. 

Hoppas jag i alla fall är i så bra skick att jag orkar hålla hushållet i skick och se till att alla har rena kläder och maten på bordet då hungriga arbetare kommer in.

Nu borde frysarna städas ur, gården räfsas, kläder tvättas och inte minst stödansökan fyllas i. Väntar på att inspirationen och orken ska infinna sig och jag plötsligt blir väldigt effektiv........

Bäst att få så mycket som möjligt ur världen nu, eftersom det säkert blir svårare med en liten familjemedlem till.

Det där med mammaledigt...

Ibland önska jag att vi bodde i lägenhet i stan och att jag skulle klaga på hur uttråkad jag är över att vara ensam hela dagen med en skrikande bebis och mitt största projekt under dagen skulle vara att träffa väninnorna på något café med läckra bakelser.

Jo, jag har säkert fördomar mot stadsbor, men just idag tycker jag lite synd om mig själv.