Jag har kanske tidvis varit lite kritisk till vår avelsförening. En av sakerna jag varit kritisk till är att annonsera livdjur på deras hemsida har varit så dyr. Nu minns jag inte exakt, men ca 50e per djur har det kostat att lägga upp ett djur till försäljning och det oberoende om man har fått något sålt via dem eller inte. Dessutom har de lagt till 12% på försäljningspriset. Det har jag lättare att acceptera för då har man ju faktiskt fått ett djur sålt och stambokfört, men 12% tycker jag ändå är lite i saftigare laget. För att ge ett djur ett stamboksnummer?

Nåja, nu fick jag ett sms om att det är gratis att annonsera på deras sida under 2 månaders tid. Så då slog jag förstås till och bjöd ut allt som bara kan säljas till fabas djurförmedling, tjurar kvigor och dräktiga kor:

https://fabaweb.mloy.fi/Skjoweb/BovineTrade/BovineForSale/SelBovineForSaleBeef.asp

Samtidigt pågår vårt bygge inför omläggningen till ekologisk produktion i vår

Sakta men säkert.

Nästa köttleverans är preliminärt planerad till 12 maj. Det går både kvigor och tjurar denna gång, så nu passar det bra att beställa biffkött till sommarens grillpartyn. Det finns inget som slår hamburgare gjorda på kolgrill av Räfbackens biffar.

Om du vill beställa kött så vill vi ha din beställning vecka 16. på tfn 050-5263155

Zenny har barnasinnet kvar och passar på att klättra högst upp på den frusna dynghögen. Ja se kossor.....

Oberoende av vad jag sysslar med så känns det som om det alltid innehåller en massa papper. I detta papperslösa samhälle som vi lär leva i.

Är man på möte så är det papper, eller jobbar man så är det en massa papper.

Idag har jag försökt mig på att registrera alla kommande kalvningar i år. Jisses vad det är svårt då jag själv inte har varit med så mycket. Från i somras finns enstaka noteringar om betäckningar, men för det mesta fick jag gå på egna anteckningar om när tjurarna har gått på bete med vilka kor. Sedan räknar dator ut vilken dag de tidigast kan kalva, men sen är det bara att hålla ögonen öppna och försöka se vem som ser kalvfärdig ut. Jag ser inte fram emot vårens kalvningar. Jag tror att jag aldrig förr varit så dåligt förberedd som i vår. Huadå.

Vinterns brunster har jag lite bättre koll på. Dock har inte alla orkat anteckna i min kalender vilken tjur som betäckt utan det står bara ett öronnummer. Visst kan jag kolla i mina anteckningar vilken tjur som varit ute när, men är det verkligen så svårt att, till exempel om man skrivit ner nummer 248, lägga till ett sträck - och ett O? Alltså 248-O så skulle jag direkt se att det är Orvar. Då skulle registreringen gå mycket snabbare.

Jaja, man ska väl vara glad att det antecknas överhuvudtaget.

Jag trodde att jag skulle hinna med mer idag, men mitt detektivarbete tog längre än väntat. har dock även hunnit tvätta och vika en hel del kläder, så jag får vara nöjd med dagen.

Igår var jag första gången med Yezz och hälsade på hanhunden. Lite för tidigt ännu för parning. Ska försöka imorgon igen. 

Underbart soligt vinterväder igen. Ett rejält snötäcke, full sol och några enstaka grader på minus. Dagen avrundades med ett vackert norrsken.

Liam kunde sova ute i vagnen två gånger idag.

Jag är sååååå förälskad  i detta underbara lilla troll  

Det är jättebra att ha en konsulent till gården. Inte bara för informationen och feedbacken utan även för att man själv börjar fundera över saker och ting. Kan säga att de senaste två dygnen har tankarna i princip enbart kretsat kring djuren, ekologisk odling och hur fasiken vi ska få allt att fungera.

Det är ganska roligt med tankar. Man funderar fram och tillbaka och så plötsligt kommer en idé som aldrig funnits i huvudet förr. Nästan så att man inte vågar uttala den ifall den låter mycket mer korkad då man säger den högt än hur det låter inne i huvudet.

Fick en sån tanke idag.

Bakgrund:

Inom ekologisk djuruppfödning krävs att alla hondjur plus alla handjur under 1 år får gå på bete under sommarmånaderna.

Vår situation är den att hälften av våra kor kalvar på hösten, vilket alltså innebär att de kalvarna är under 1 år därpåföljande sommar. Alltså borde alla de höstfödda tjurarna få gå på bete. Detta är inte helt problemfritt, så vi har tänkt oss att lösa det på det sättet att vi säljer alla höstfödda tjurar till förmedling på våren innan betessäsongen. Dessutom kommer vi ju inte att ha tillgång till egenproducerad spannmål på samma sätt då vi istället kommer att odla i huvudsak gräs.

Men så börjar jag titta på tjurarna som fötts i höst. Båda mina svenskor har fått tjurkalvar i höst. Hirscht med Champs Bravo och Polka med Worldwide. Ska jag sälja sådan topptjurar för uppfödning till slakt? NEJ!!!! Vill inte! Kan inte!

Men hur ska vi göra då? Tankarna går fram och tillbaka, men om vi gör så, nej det går inte, men om vi gör si?

Så slog det mig. Tänk om vi bara säljer 10 tjurar till slutuppfödning på annan gård och jag sparar de bästa tjurarna för uppfödning till avelstjurar? Tänk om vi istället för att avvänja kalvarna från sina mödrar vid 6 månaders ålder låter dem gå kvar med sina mammor så länge de måste på bete för att uppfylla ekokraven? Det enda vi behöver tänka på då är att sortera sinkorna i två grupper; en grupp med kokalvar och en grupp med tjurkalvar. De med tjurkalvar får gå på bete i anslutning till nötse, så får kalvarna gå in och få extra foder då de vill.

Då behöver vi inte vara rädd för att någon grupp med ungtjurar rusar iväg genom stängslet. De hålls nog lugna tillsammans med sina mammor. Dessutom har vi ju haft problem med att få de unga kvigorna att förstå sig på hur man beter sig på betet. Om de får gå med sina mammor så är ju det problemet löst!

Återstår ju att se hur det påverkar mödrornas hull då de går med kalv längre än vanligt och om de hinner återhämta sig inför nästa hösts kalvningar. 

Men jag tror att det här är en bra idé.

För att fodret säkert ska räcka så väljer jag hellre att slakta bort mer kor i vår och spara mina bästa tjurar.

Jag tror det här blir bra. Men det blir många betesgrupper att hålla reda på. Orvar med kor och småkalvar, Butter med Orvars döttrar och betäckningsdugliga kvigor, sinkor med fjolårskvigor och sinkor med fjolårstjurar. -Ja just det, har beslutat att spara Orvar i evigheternas evighet :)

Och så får vi hoppas att gräset växer utan extra salpetergödsel.

Vad händer om växtodlingen misslyckas? Vågar inte tänka på det.

Nu återstår bara att välja ut vilka kor som måste gå. Suck.

Kan man inte bara spara alla?

Nej just ja, vi har ju för liten areal för att få fodret att räcka till. Skit.

Idag har vi haft Fabas avelsrådgivare på plats. Eftersom vi inte fått någon rådgivning på flera år så var det mycket som haltade i uppföljningen. Jag hade en hel del kor som inte blivit stamboksförda och förstås inte heller exteriörbedömda. Eftersom vi dessutom har 25 tjurar till salu som avelstjurar i år, så fanns det helt enkelt inte tid att exteriörbedöma alla under en dag.

Vi började med en kopp kaffe och lite genomgång av pappren och information om kommande förändringar inom kontrollen. Sen valde vi ut några djur för bedömning. Vi valde 3 unga tjurar, Orvar samt 5 av Orvars döttrar. 

Då en avelstjur har minst 5 exteriörbedömda avkommor får de ett särskilt index utgående från det.

Konsulenten var mycket imponerad av Orvars resultat och rekommenderade oss att spara honom så länge det går. Att hitta en motsvarande tjur kommer att bli svårt. Dags för en shoppingresa igen snart?

Tänk att hela Orvars saga blev så bra. Det hade jag inte kunnat drömma om den dagen jag först hittade honom på nätet.

Jag har en förfrågan om att sälja Orvar, men jag måste nog gå igenom mina papper och planera inkommande betäckningssäsong. Jag vill ju så gärna ha honom kvar, men då han börjar ha så många egna döttrar på gården. Det blir så många olika betäckningsgrupper att hålla reda på. Köper jag en ny tjur så är det bara, smack, alla i en grupp.

Vågar jag berätta att jag fantiserar om att låta Orvar gå kvar här fast han blir pensionär.  Jag vet, helt knäppt. Så får inte en producent som försöker leva på sina djur tänka. Men Orvar.....

Att sätta honom på slaktbilen känns helt otänkbart. Får tårar i ögonen bara av tanken.

Att sälja honom till ett bra hem som avelstjur skulle förstås vara ett alternativ, och den gården som nu har frågat är en av de få som jag skulle kunna tänka mig att sälja honom till, för där vet jag att allt är tipp topp. Men Orvar....

Alla stambokföringar kommer att följas av en saftig räkning nu då. Detta avelsarbete är nog väldigt intressant, men fasiken sån tid det tar med allt planerande, genomförande och uppföljning.

Roligt var det även att Räfbackens Benjamin, som jag hade valt ut som tjur åt Orvars döttrar, fick väldigt höga poäng i dagens bedömning. Han fick totalpoäng 91= erinomainen, utmärkt. Han har inte så högt avelsvärde i sina papper, men jisses att han är snygg.

Jag börjar mer och mer lita på mina instinkter då det kommer till val av avelsdjur. Jag har ju inte gått de kurser som konsulenten har gått och inte heller sett så många djur som hon har sett. Men ändå var vi överens om vilken som var bäst. Kul.

Nu återstår att ta fram alla listor på kor och kvigor, sortera enligt släktlinje, välja vilka som får stanna och vilka som måste bort och försöka få en vettig gruppering inför betessäsongen. Några timmars lungn och ro skulle jag behöva. Går det att finna i detta hus månne?

Igår firade jag min födelsedag med att ha dyngdag. Trots kölden så ska stallarna rengöras en gång per vecka. Så vi skrapade ut gammal skit och körde in ren torv åt kvigor, kor och tjurar. Det gick hur bra som helst.

Däremot så har inte semineringarna gått som jag önskat denna gång heller. Jag skulle bara slängt in en tjur till alla och inte stressat över brunstkollen då jag vet att jag inte kan övervaka brunsterna så bra som det krävs under mammaledigheten. Men som vanligt tror jag att jag hinner mer än vad jag gör. Jag hade minimerat semineringsantalet till några kor och 5 kvigor. Kvigorna stod i eget hus där det inte finns några tjurar. Nå, inom december - januari ska de ju semineras. Nu har vi slutet av januari och 1 st kviga har blivit seminerad. Misslyckat är bara förnamnet. 

Så igår passade vi så på att flytta kvigorna över gården till samma hus som korna. Och sen flytta en grupp med yngre kvigor tillbaka över gården i den tomma boxen. Flyttningen gick bra. Men all denna trafik med vackra kvigor fick tjurarna att bli helt bananas. Varpå 2126 Räfbackens Ben fick för sig att han hade vingar. Så han tog fart och flög över boxväggen - INTE!. Boxväggen är ca 1,50m hög och så har vi därtill två tjocka plankor över så att det är ungefär 2 m högt. Plankorna krossades och Ben hamnade hjälplös på mitten med frambenen dinglande på ena sidan boxväggen och bakbenen kvar i egen box. 1000kg tjur blev gunghäst med ett veck i mitten. HJÄLP!!!!!!!!

Jag skrek på Krister allt jag fick ur lungorna och han kom springande och så fick vi med gemensamm krafter tjuren tillbaka med en kraftig duns i egen box. Han ramlade på ryggen och verkade rätt så omskakad en stund, men helt oskadd. Tokstolle.

Jag hade också lyckats seminera mina båda svenska kor, trodde jag. Båda misslyckade. Vår egen ungtjur Benjamin tog hand om dem istället. Han är en helt bra avelstjur, men jag vill ju få in nytt blod till besättningen med hjälp av mina svenskor. Men inte denna gång.Benjamin fick igår komma in från sitt uppdrag hos korna, så nu är dom utan tjur. Orvar står och väntar på andra sidan stängslet redo att sättas i arbete ifall någon ännu visar brunst

Efter kvigflyttningen fick 2131 Butter komma in i samma box som 3 av kvigorna och han satte genast igång med att intensivt uppvakta 375 Brittney. Jasså!? Va hon brunstig?

I en egen box står ännu 3 kvigor, en som ju förhoppningsvis blev dräktig vid seminering med Champs Bravo och så har jag ännu förhoppning om att seminera minst en till. Missar jag så är det ju bara att öppna boxdörren in till Butter. Håller tummarna.

2123 Räfbackens Benjamin Far: Strabinos, Morfar: Gormo

Han har fått betäcka Orvars döttrar i vinter plus några till.

Vi har haft lite små bekymmer med djuren också den senaste tiden. 

Det började med en 6 månaders tjur som fick trumsjuka. Det innebär alltså att gasbildningen i magen blir för stor och våmmen sväller upp som en jättestor ballong. Man behandlar i första hand genom att hälla i djuret några liter matolja för att ytspänningen på gasbubblorna ska spricka och magen börja fungera normalt igen. 

Tjuren blev sjuk första gången i början av november tror jag. Vi gav matolja, men då gasen inte försvan blev vi tvungna att ta en nål och punktera magen så att gasen slapp ut den vägen. Nåja kalven repade sig och såg ut att ha klarat det bra. Så i juletider så började det på igen. Han svällde upp och hade ont. Vi började som vanligt med punktering och matolja. Det hjälpte för stunden, men efter någon dag såg han likadan ut igen. Vi började överväga slakt. Så kom vår veterinär hit för att ta andra provomgången av våra kalvar för Mycoplasma Bovis provet och då frågade vi om råd hur vi skulle göra med den sjuka tjuren. Hon sa då att vi kunde pröva att ge den jäst.

Sagt och gjort, jag tog ett packet jäst ur kylskåpet, blandade med ljummet vatten och gav åt kalven. Detta upprepades nästa dag. Och kalven blev bara sämre. Då råkade en annan veterinär komma hit och vi frågade även denna veterinär som sa att absolut inte jäst utan köp en barnmedicin som heter Cuplaton för att minska på gasbildningen och försök gärna få magbakterier från en frisk ko.

Vi köpte tre flaskor Cuplaton och gav en om dagen. Det verkade hjälpa och tjuren svällde inte upp igen......på en vecka. Så var han stor som en ballong igen. '

Mera matolja, mera punktering. Så till sist gick jag in till korna och vräkte in armen i gapet på en idisslande ko och slet ut gräset hon låg och tuggade på. Vätskan som fanns i tuggan pressade vi ut i en flaska och fyllde på med ljummet vatten och så rände vi i det i kalven. Till sist tryckte jag ner det som var kvar av kons tugga i kalvens hals. 

Och se nu, peppar,peppar, verkar han hållas normal och återfå sin matlust. Vi ska tro att han klarar sig nu.

En annan stor tjur, ca 15 månader, har fått något som irriterar hans ögon. Det rinner vätska ur dem och han verkar irriterad, men han äter och verkar klara sig väl än så länge, så honom har vi bara under uppsikt och håller tummarna för att det bara är något skräp och inget smittsamt så att alla står med rinnande ögon snart.

Och så har tre tackor fått en ögoninflammation. De blev blinda på ena ögat den ena efter den andra. Vi trodde först att de skadat sig på något vasst, men då veterinären fick se dem så sa hon att det var en smittsam ögonsjukdom. Isolera sjuka djur genast och behandla med 10ml Petovet med spruta i muskulaturen i 10 dagar.

Så in i en hästbox med dem och så injicera en gång om dagen. Och döm om min förvåning då de en efter en repade sig och fick synen tillbaka.

Nu behöver en liten kille mig.

På återhörande.

Denna vecka har gått i förkylningens tecken. Vi har snörvlat en efter en annan här, mer och mindre. Värst är det ju förstås för minstingen som får så svårt att äta då han har täppt näsa. 

Tacksam är jag i alla fall att det bara är en simpel vanlig förkylning. Man vet ju att det är övergående.

Fick beskedet om att en bekants barn, som är knappa 2 år, fått leukemi. Kan inte föreställa mig deras fasa. Jag är inte religiös, så jag kan inte bidra med deras önskan om böner, men de finns i mina tankar. Stackars liten.

För övrigt har vi haft 2 veckor semester nu. Sol och bad kanske man borde satsa på då. Njae inte riktigt.

Jag, som både har mammaledigt och semester, har passat på att klippa tackorna.

Jisses vad mycket ull det finns på gotlandsfåren! Men fin och lätt att klippa är den.

Jag klippte 20 tackor. Jag brukar ju hålla mig till under 10 tackor, men eftersom jag kommer att få hyra dorperbagge i år så sparar jag allt som duger till avel. Inte kanske så genomtänkt, men, ibland bara blir det så här hos oss.  

Att jag nästa vår kommer att ha 20 lamningar samt en valpkull förutom mitt vanliga arbete samt en bebis under ett år kanske borde hejda mig, men nej, tydligen inte. Problemet är väl egentligen att jag inte har utrymme för 20 tackor plus lamm= ca 60 får. Men det löser väl sig.

Nu skulle vi haft den där gården vi ville köpa tidigare. Där skulle det funnits rum för mina får! Och mina frusna hönor! Snablar.

Tog hem baggarna från betet idag. Tyckte att det blev onödigt ruggigt väder åt dem ikväll. Men då jag var ute och titta till dem en sista gång ikväll så var det bara några som hade brytt sig om att gå in och ligga i halmen. De andra låg på utsidan i regnet. Nå, nu vet jag att de har ett alternativ i alla fall, så behöver jag inte ligga osovandes för det.

Har två rymningstackor nu igen. Som så gärna vill gå och beta på grannens gräsmatta. Tänkte spika för där de rymmer idag, men bebis var inte riktigt med på noterna, så vi måste gå in istället. Kanske imorgon.

Ja, vi har också fortsatt med vår utbyggnad under semestern. Vi har nu gjutit stenfoten till den vägg som ska komma på kosidan. Nu behövs bara hämtas lite byggnadsmaterial ur skogen för att bygget ska kunna fortsätta. Det är lite knepigt att bygga tillsammans med djuren, men med kreativa lösningar så går det på något vis.

Slaktbilen var beställd till denna vecka, men det är kö till slakteriet så det blir uppskjutet till nästa vecka. Det betyder att vi får returkött torsdagen den 26.11 Det finns ännu kvar att beställa kött om någon vill ha.

Lite besviken är jag allt på slakthämtningen. De uppmanar oss att anmäla djuren misnt 4 veckor på förhand för att få avhämtning då vi vill.

Jag hade anmält dessa redan i september, men ändå fungerar inte hämtningen. Det är ju så harmligt då man säljer kött vidare och har utlovat ett visst leveransdatum och så måste man ändra det i sista stund. Folk har ju planerat att ta hand om köttet och kanske ordnat med både det ena och det andra och så får de planera om alltihop.

Apropå ull så stod jag förra veckan inför ett moraliskt dilemma.

Vår fina ull som produceras i detta land, är ju mera eller mindre ett problemavfall. Ingen vill köpa vår ull, som kommer av får som lever enligt världens strängaste djurlagstiftning. Och fåren i detta land har det i allmänhet bra.

Nåja, så skulle jag köpa en höftvärmare i ull i farsdagspresent åt min ryggsjuke make. jag hittade ett inhemskt företag som tillverkar dessa produkter. Men märk min besvikelse då det framkommer att de använder merinoull till sina produkter. Merinofår utsätts för plågsam behandling då de flås levande runt analen för att förhindra att fluglarver förökar sig där. Detta är något jag ju förstås under inga förutsättningar vill understöda, men vad göra?

Nu utlovas i alla fall i detta bolags broschyr att det är luomuvilla, alltså ekologisk ull. Och jag kan ju inte i min vildaste fantasi tro att denna behandling är tillåten om det får kallas ekologisk. Men, det är ju på andra sidan jorden. Så det är inte lätt att veta vilka regler som gäller där.

Nå, jag beställde produkten. Valde att tro att allt är som det borde vara. Och hoppas att inhemsk ull i framtiden blir upptäckt som en fantastiks råvara. 

Fast jag satsar ju på dorper, som fäller den där sabla ullen av sig själva. Så slipper jag klippningsbesväret och problemavfallet. Och så lever vi lyckliga i alla våra dagar med produkter gjorda på andra sidan jordklotet.....

Shit, blev visst en roman ikväll igen. Men det var å andra sidan länge sen jag skrev något nu.

Tänkte ta before-after bilder. Men den blev inte så vacker som klippt. Så det blev bara before.

Gonatt!

Vi håller ju som sagt på att göra en rasthage åt tjurarna för att kunna villkoren för ekologisk produktion.

Då vi fick planerna klara så beställde vi betongelement för foderbordskanten och så bokade vi in asfaltgubbar att göra underlaget. 

Betongbolaget som skulle göra elementen åt oss lovade leverans inom 2 veckor, vilket alltså var i slutet av förra månaden. Asfaltgubbarna skulle komma i början av denna månad efter att elementen var på plats.

Så vi började med att ha en grävmaskin att ta bort av den gamla ytan.

Efter det jämnades det upp och mättes ut var elementen skulle placeras. Och så var det bara att vänta. Lite stress var det ju ifall de skulle komma mitt i tröskningen. Men tröskningen kom och gick, september kom och gick och inga element. Vi hade beställt elementen via en lokal firma och vi bad dem för två veckor sedan att höra sig för var elementen dröjde. Vi fick svaret att de hade haft problem med lastbilen som skulle köra upp dem, men i slutet av följande vecka skulle nog elementen komma. Ok, vi väntar en vecka till.

Så kom asfaltkillarna och sa att de kommer på måndag följande vecka. Det går bra, sa vi för elementen ska komma veckan före. Nå det blev torsdag- inga element. Vi ringde den lokala försäljaren och bad dem meddela elementfabriken att på fredag ska elementen vara på plats, annars får de behålla dem. Inget svar.

Så på fredag for Krister till försäljaren och sa att nu sitter jag här tills du har på klart om de kommer idag eller inte alls. 

Nå det visar sig att de inte ens har alla element färdigt gjutna! Men på måndag, då lovar de komma. 

Skit på er- behåll era element, nu kan vi inte vänta längre för asfalten kommer på måndag.

Så en snabb plan B innebär att handla färdiga små betonelement som ska gjutas på plats och betong, låna en betongblandare och börja bygga egna element på plats. Och det ska göras bums om betongen ska hinna torka tills på måndag.

Så vi kallar in både mormor och morfar i tjänst, så får morfar hjälpa på bygget och jag sköta kossorna.

Grus fylldes för grunden.

Och morfar som är 80+ jobbade lika bra som karlar som är 30-40 år yngre än honom! Tänk vad bra att ha en pappa att ta till då det kniper.  

Det blev bygge i traktorlampans sken.  Men det blev klart.

Sen blev det att fylla med grus till grunden.

På måndag kom gubbarna med vägbjörnen och förberedde bottnen.

Och på tisdag gjordes asfalten.

      Klart!

Nu återstår endast grindar och foderbordsgrindar och ett hål i väggen så tjurarna kan komma ut. Spännande!