Jag måste bara snabbt sticka mig in och berätta att Polka av Frönshult, en av mina skånekvigor, kalvade inatt.

Det blev tvillingar igen!

Vickan och Polka blev seminerade på samma dag, kalvar med två dagars mellanrum, och får två kalvar vardera. Det måste ha varit en mycket fruktsam dag.

Jag gick ut halv tolv i går kväll och kom in halv tre. De hade båda svalt lite fostervatten så de rosslade lite men annars såg de fina ut. Nu ska jag ut och se efter hur de mår. Måste skynda mig att sköta morgonpasset för klass 2 från lågstadiet ska komma på besök kl. 8.30 de har Astrid Lindgren tema i skolan och vill därför komma och besöka oss.

Det tycker jag är väldigt trevligt för Astrid är en person som jag beundrar storligen.

De lovar tyvärr regn idag och flera dagar frammåt. Vi har ännu flera hektar med korn otröskat och halm som ligger både i sträng och färdigt balat på åkern. Vi kommer inte att hinna bli färdiga före regnet tyvärr.

Nu ska jag väcka sonen och gå ut.

Vi hörs.

Sitter och smuttar på mitt té. Jag har mer eller mindre slutat dricka kaffe. Kaffe är gott, det är inte det, men min mage mår bättre av te. Det är väl ålderstillägg kan jag tänka. Då jag vid sällsynta tillfällen besöker något café så beställer jag nog kaffe, men till vardags så blir det nog té. Speciellt om jag dricker kaffe på något möte kvällstid så ligger jag sedan vaken och lyssnar på min mage. Detta inlägg i mappen onödigt vetande.

Annars så pågår tröskningen nu för fullt. Min insats hittills har mest bestått av att flytta gubbe eller traktor från punkt A till punkt B. Vädret är för en gångs skull på böndernas sida. Inget är bättre en en solvarm dag i september. Grässkörden har vi klar för i år, tröskningen pågår ännu någon vecka om vädret håller i sig och kalvningarna börjar om en vecka ungefär. Vi får koncentrera oss på en sak i taget alltså då vädret är bra. Dåliga år, då vi inte kunnat skörda något pga regn, så har allting skett på samma gång. Det är minst sagt stressigt då man borde vara på flera platser samtidigt då man bara får någon enstaka soldag och så sätter kossorna igång att kalva. Och kalvningarna går alltid först. Men så inte detta år utan jag kommer att få vara och övervaka kalvningarna i lugn och ro i år. Det är nog tungt i alla fall då man har dygnet runt jour.

Min kära dotter tog kamerasladden med sig då hon for, så nu kan jag inte lägga in några aktuella bilder. Ja, vi har bara en sladd, det är patetiskt jag vet.

Men eftersom jag bloggat mycket sparsamt denna sommar så har jag ju många opublicerade bilder på lager.

kanske vi tar lite  blåa blommor denna gång.

Undrar hur denna bild skulle se ut som canvastavla? Och var skulle jag placera den?

Ja, det är städning på schemat idag. Jag är herrans effektiv. Men tvättmaskinerna snurrar i alla fall.

Jag är inte alls intresserad av sport. Allra minst på tv. Men någon match har jag ju sett delar av.

Och jag förundras över hur t.ex på en fotbollsmatch så reagerar fullvuxna människor med en så otrolig entusiasm över att få en boll mellan två stolpar!? What???

Tänk om jag i mitt vanliga arbete skulle kunna bli lika glad över då jag lyckas med det jag håller på med. Skrika rakt ut och knyta nävarna i luften. Kanske dra av mig skjortan och springa runt och hoppa. Bli omkramad av mina medarbetare.

Idag hade jag ett sådant tillfälle. En uppgift som lyckades t.o.m bättre än jag väntade mig. Och visst blev jag glad, även om mina glädjeyttringar kanske hölls sig på en sansad nivå. Men jag ringde i alla fall hem och berättade hur bra det hade gått.

Ja, nu blev det en lång inledning innan jag kom fram till orsaken till mitt glada rop. Jag fick nämligen äntligen den sista kvigan att våga sig över bron över ån idag. Hon har gått ensam i skogen i tre dagar och blivit skyggare för var dag som gått. Igår fick jag höra att vargar dödat en 10 dagar gammal kalv i grannbyn i lördags och då beslöt jag mig för att verkligen göra ett ordentligt försök till att få kvigan närmare hem tillsammans med de andra kvigorna. Ett ensamt djur är ju ett så mycket lättare offer om vargen tar sig in i hagen.

Jag har varje dag försökt locka henne med säd, men det har inte lyckats. Jag har även lockat över de andra 11 kvigorna tillbaka på hennes sida av ån för att hon skulle följa med de andra tillbaka. Jag har även försökt driva över dem med min 11 år gamla hund Wilma, men Wilma har inte längre kvar sin ork på samma sätt som förr. Hon försökte bra, men det gick bara inte.

Idag så beslöt jag mig för att ta med Walle också som stöd åt Wilma. Walle är nästan döv nu så att valla med honom har varit ganska besvärligt på sistone. Men nu har jag skaffat en lång spårlina som jag satte fast honom i för att kunna visa honom hur jag ville att han skulle gå. Detta har jag inte testat förut, utan idag var första gången. Jag tänkte inte ta med valpen, men då jag lastade de andra i bilen så stod hon bredvid och hoppade så ivrigt, så jag slängde in henne i bilen också. Jag tänkte att om det inte funkar så åker vi bara hem igen.

Jag gick först och satte säd på bron som vanligt, men jag såg inte till någon kviga. Sen körde jag runt hagen med bilen och så tog jag ut hundarna längst bort i hagen och så började vi söka. Ungefär 100 meter från bron låg kvigan ensam och sov. Jag kopplade Walle och satte fast Yezz i andra änden av den långa linan och så höll jag fast på mitten. Wilma fick gå längst fram och driva upp kvigan. Hon steg upp och tog några steg från oss men så stannade hon och stirrade en stund på oss liksom för att avgöra lite att vad tusan är på gång nu.

Wilma gick långsamt mot henne. Kvigan svängde runt och började småspringa i riktning mot bron. Tryggheten fanns trots allt hos de andra kvigorna på andra sidan. Walle och yezz blev ivriga och skulle säkert ha satt av i full galopp om de inte haft mig som bromskloss. Jag skickade Wilma till höger för att förhindra att kvigan skulle vika av och springa bakom oss. Så gick vi på ett brett drev bakom kvigan tills vi kom fram till bron. Då kvigan stannade för att äta av säden så stannade även vi, så att hon skulle lugna ner sig. De andra kvigorna såg att det var något kul på gång och kom vandrande över bron. Bra! tänkte jag, nu får hon stöd och går över med de andra tillbaka. Men nej.

De andra kvigorna tyckte det var roligt att leka lite med hundarna och de tog några galoppsprång rakt mot oss. Jag drev på hundarna och kvigorna fick sig några nyp i näsan för att de skulle förstå att vi menade allvar.

Och Yezz! Hon var så duktig!

Hon blev jätteivrig och visade ingen rädsla alls för dessa vimsiga hoppkvigor. Tack och lov att jag hade linan på henne annars slulle hon väl ha drivit kvigorna hur långt som helst. Yezz hade ju ingen aning om vad vi försökte göra och vi har ju ännu inte övat in några kommandon utan hon tyckte ju bara det var jättehäftigt att få gå på kvigorna. Hon är alltså 5 månader!

Nåja, kvigorna svängde på klacken och sprang tillbaka över bron. Alla utom en! Inte ännu heller vågade hon sig över. Istället gjorde hon ett utbrytningsförsök och sprang genom vår linje med mig, Walle och Yezz, så jag fick skicka Wilma igen för att stoppa henne. Och Wilma lydde till 100% idag. Oj vad hon är duktig ibland. Hon förstod precis vad jag ville att hon skulle göra. Kvigan vände om och kom tillbaka till bron där vi hade förflyttat oss för att ta emot henne och hindra henne att springa om igen. Nu kom kvigorna på andra sidan fram till brokanten igen och då äntligen tog hon några försiktiga steg ut på bron. Jodå, bron höll, och hon gick försiktigt hela vägen över. Vi följde sakta efter i bredd. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!! DET LYCKADES!!!! Duktiga, duktiga hundar!!!! Oj vad jag berömde dem då och alla blev alldeles vimsiga av glädje då matte blev så glad. Vi var som ett fotbollslag jag och hundarna idag och Wilma var Zlatan    Totalt tog matchen ungefär en timme, utan paus :)

Vi är ensamma nu hundarna och jag på våra promenader. Linn började sin skola idag, drygt 3 timmars bilfärd rätt in i Finland. Vi måste klara oss utan henne och hon måste klara sig utan oss. Tack och lov finns det telefoner och facebook. Hon kommer att klara sig bra. Hon är tuff min Linn även om hon inte vet om det själv. Snart kan hon finska också och då kommer hon att kunna leva i detta land som en fullvärdig medborgare och inte som många av oss andra som lever med detta handikapp att bara prata knagglig finska.

Mina lagkamrater.

Måste bara bifoga denna bild också då Yezz för första gången tittar på korna. Då är det tryggt att ha stora starka Walle framför   

Ja, vi glömmer misstävlingarna och dyker tillbaka i koskiten.

Mina naturbeteskvigor ska det nu handla om.

Jag berättade ju om hur vi förde dem med lastbilen på naturbete och att vi nu försöker få hem dem igen.

Jag insåg ju ganska snabbt att det inte kommer att fungera att bygga en fålla av grindar och fösa på dem på lastbilen tillbaka eftersom de är så skygga för oss.

Plan B innebär att vi för dem tillbaka via bron över ån, upp genom åkern, genom hästhagen och hem igen.

Jag har således börjat mata dem med spannmål på bron varje kväll, för att få dem tamare och för att locka dem över ån. Det började ganska bra. Två kvigor kom över efter bara någon kvälls matning. På naturbetet finns nästan inget bete kvar och på andra sidan ån finns grönt och gott bete. Enkelt val för kviga tycker man ju, men då bron är så skrämmande för vissa.

För varje kväll har nu mer och mer kvigor vågat komma med över ån, och efter ca 2 veckors matning så är för tillfället 11 av 12 kvigor på rätt sida av ån. 1 kviga är alltså kvar ensam, och det är inte bra. En ensam kviga kan i princip springa vart som helst eftersom hon blir otrygg av att vara ensam. Så nu hoppas, hoppas jag att hon ska ta sitt förnuft till fånga och komma över idag.

Ja tackorna har vi tagit hem från skärgårdsbetet och de finns i samma hage. Tanken är att tackorna ska få gå på naturbetet och putsa bort lite björksly som inte kvigorna ätit. Det gröna saftiga betet de går på nu är egentligen för kraftigt foder för tackorna.

Vill samtidigt presentera årets ungtackor som jag kommer att spara till avelsdjur.

Salt

Peppar

och

vår vackra Mocca.

Hej, hallå var är jag?

Bifogar även en film från mina lockningsförsök för två kvällar sen då ännu nästan hälften av kvigorna var kvar på fel sida.

Jag återkommer med rapport om vi får hem dem i höst.
 

Trevlig villaavslutning alla. Tack och lov i år med raketförbud pga brandrisk i skog och mark. Nu behöver förhoppningsvis inga djur bli skrämda.

Jo, jag lovade i något svagt ögonblick även att berätta hur vårens kalvningar gått. Ja jag måste ju skynda mig och berätta nu innan höstens kalvningar sätter igång.

Läste annars ett reportage i Vasabladet om en bloggerska som skrev 6st blogginlägg om dagen! Hon hade visserligen några fler läsare än vad jag har (dagens underdrift), men ändå.

Jo kalvningarna.

Alla är i livet. Min nollvision på dödlighet uppfylld.

Första kalven kom 7.4, Viivi fick en tjurkalv. Den ni såg födas i ett tidigare inlägg. Den sista kalven kom 20.5, vår bästa ko Victoria fick en kokalv efter Orvar. Totalt blev det 18 kalvar varav tjurkalvar endast 6st. Endast en kalv hade seminfar, Gormo, resten var efter Orvar eller våra egna uppfödningar Räfbackens X-tra och Xerxes.

4 kor som hade seminerats eller betäckts på sommaren visade sig vara tomma på hösten. Denna gång gick ingen av dem till slakt utan de blev seminerade igen i december och kommer nu då att få kalv i höst istället. Eftersom jag har begränsad tid som jag tillåter dem att bli dräktiga, så blir det ibland lite förskjutningar i tidtabellen. Därför måste jag ha ett litet överskott på kor som betäcks, så att jag håller mig runt 20 kalvande både vår och höst. I år blev det nu 18 kalvande på våren och så har vi 22 kalvande i höst, totalt 40 kalvningar.

Jag har nog märkt att flera av de seminerade eller betäckta kvigorna i sommar har visat ny brunst i höst. Förstås av dem som jag helst vill spara. De kommer nog att sparas för seminering i december, men då har jag även 12 st. unga kvigor extra.

På tal om de unga kvigorna; jag fick den goda idén att vi skulle köra våra 12st 10 månader gamla kvigor med lastbil till ett naturbete som vi har en bit från gården. Sagt och gjort, vi lastade kvigorna på lastbilen och förde ut dem på bete. Allt vi behövde göra i skötselväg var att fylla på vatten, enkelt eller hur?

Nåja, eftersom kvigorna inte såg människor på en längre tid så blev de rätt skygga. Hur ska vi få hem dem?

Fortsättning följer.......

Ja, glömde ju i studentinlägget infoga dessa fantastiska klackar. Måste bara fotografera i samband med en prisutdelning. Inte har unga flickor idag det lätt, bekvämt kan det ju inte vara, men det gamla ordspråket gäller väl ännu; vill man vara fin, får man lida pin. Dessutom ska de helst visa både lite bröst och stjärt. Tänk vad enkelt att vara man. Heltäckande skor med liten klack och så en kostym till. Största problemet är att välja vilken färg det ska vara på slipsen. Inte tycks jämställdheten gå framåt än heller.

Kan inte svara på vem man ska skylla på. Tycker dock att det är synd då flickors största uppgift fortfarande är att se söta ut. 

Tänkte bildbomba lite betesdjur.

Midnattsol hos vårens kalvar.

Vår äldsta ko Hemgårds Jenny, född 2000.

Jennys kalv Andy, efter Räfbackens Xerxes, Finlands bästa ifjol.

Avslutar med en liten smörblomma, med önskan om en fortsatt solig sommar.

Vi fortsätter väl bara som om jag skulle skriva aktivt varje dag?

För tillfället steker jag abborfileér som jag fått av mor och far. Dessutom fick jag en zuccini som jag marinerat och även den ska stekas i smör. Som grädde på moset så hjälpte de mig att plocka blåbär, så nu finns blåbär i frysen så vi borde klara oss över vintern. Hallonen står näst på tur, bara solen kommer igen.

Hallonbuskarna har varit fulla med kart, men den senaste veckans torka har minskat en aning på skördeprognosen.

Nå vad har hänt med djuren i sommar då?

Alla får och de flesta av nöten är på bete just nu. En hel del av tjurarna och kvigorna har sålts till slakt eller avel, så i nötse står inte många djur för tillfället.

Ko nr 256 fick missfall i förra veckan. Hon hör till de höstkalvande korna och var nästan 7 månader på väg, så kalven vägde väl ca 15kg. Far till kalven var semintjuren Nisse av Gyllebo. Annars framskrider graviditeterna normalt och vi hoppas på 22 kalvande i höst.

Orvar mår denna sommar bra och har inte haft några problem med hälta. Jag kommer snart att redogöra för våra nya avelsvärden som kom i juni, men först måste jag hinna studera dem själv.

Under rubriken, Hänt i rabatten, har jag mycket att berätta om, eller låta bilderna tala, men jag nöjer mig idag att dela med mig av min nya pion, för familjen börjar samla sig runt matbordet.

På återseende!

Får sitta en stund medan den lappländska hjortronkakan med frasigt täcke gottar sig i ugnen. Nytt recept jag hittat på nätet, kan ännu inte uttala mig om resultatet.

Fick ett mörkbrunt lamm inatt. En ungtacka som dragit ut på tiden. De andra lammade för en månad sedan. Nu är det bara en texeltacka kvar, men tyvärr syns inget juver på henne än, så hon är väl nog tom.

Fick en kalv igår också, nu är det bara 5 kalvningar kvar i vår. Återkommer med vårens resultat då alla är klara.

Vi vägde kalvar i tisdags. Halvårskalvarna och 4 st ettårskvigor som vi inte hann väga förra gången. Nu har jag 9st ettårsvikter efter Orvar. Det krävs 10st innan han får sitt avelsvärde. Ifjol sålde jag ju två kor som var dräktiga med Orvar till en annan gård. Vi får hoppas att de vägt sina kalvar så att vi kommer upp till 10st. Faba har nästa körning 27.5, så då blir det spännande igen. Han har fått högt index för födelsevikt, och det är ju inte önskvärt, men jag hoppas att han kompenserar det med höga 200 och 365 dagarsvikter. Eller, jag vet ju att de är bra, men hur resultatet ser ut efter Fabas körning, det vet jag inte.

Det är lite synd att han får högt index för kalvningarna, för vi har aldrig haft en tjur som gett så lätta kalvningar. Inte en enda har vi behövt hjälpa till med, inte ens med kvigorna, så storleken har ingen betydelse, som det brukar heta. Orsaken till att de blir så tunga är att de är väldigt långa, men det påverkar ju inte förlossningen på något vis.

Vi fick förresten en förfrågan igen om att exportera kvigor till Ryssland. Jag bjöd ut 13st, så får se då om de vill ha dem. Vi fick ju 25 kvigor ifjol, och det är mycket mer än vad vi behöver för egen del, men då de är så j-kla fina, så jag vill helst inte sälja någon av dem. 12 st åt oss själva är egentligen för mycket också, men fasiken, jag kan inte sälja dem! Nu är jag dum igen. De ville köpa 30st, och så sitter jag här och håller fast dem. Sälj dumhuvud då det finns köpare, men då jag inte kan :(

Jag har annars spenderat veckan mest som taxikusk känns det. Krister ska ha skjuts hit och dit i vårbruket och Lucas har kört på många övningar. Om jag haft taxametern på så hade jag nog tjänat en slant denna vecka.

Skolmusikkåren for ner till Esbo idag på skolmusikfestivalen. Väckning 4.30

De kommer bl.a att få vara med i Yle5, Min morgon imorgon fredag kl. 7.45 Hoppas de är vakna då och spelar rätt :)

Här en film från marschen på 1 maj.

MIn lilla tuffing