Sitter och tittar i övervakningskameran och funderar om jag borde gå till sängs eller om jag borde hålla mig vaken? Tänker Ditte kalva inatt eller är hon nu bara lite allmänt höggravid och obekväm?

Vad tror ni?

Nåja, jag bloggar lite och tittar till henne om en stund.

Fåren kom hem från Märigrund igår. Havet låg spegelblankt då vi gav oss iväg. En ordentlig köldknäpp på natten gjorde flotten förrädiskt hal.

Ja, morgonen började med att Krister matade kossorna och storasyster förde Liam till Päivis, medan jag satt på webmöte med simmentalföreningen. 

Men vi var färdiga för avfärd kl 10.

Regnskyar syntes ut till havs, men inget som störde oss.

Hela flocken låg och sov vid stranden då vi kom,så ingen tid gick åt att söka får.

Vi stängde in halva flocken i en fålla som vi byggde upp av lösgrindar och så lastade vi på den andra hälften. Gick bra med hjälp av hundarna. Lite mankemang med grindarna, men det löste sig.

Det tar ungefär en timme att köra flotten fram och tillbaka, plus lastning och lossning. Vi har en uppsamlingshage på fastlandet där de får vänta tills vi hämtat alla och där de får stå medan jag kör hem dem i hästsläpet de 13 kilometrarna hem. 

Så det blev lite stressigt att hinna hämta Liam före kl 17. Men det gick.

Tog hem pizza till middag, för det fanns ju mera att göra denna dag än fårflytt, så det fanns inte tid för matlagning.

Krister slog av det sista gräset för i år på eftermiddagen medan jag körde skytteltrafik med fåren.

Nemo fick hjälpa mig att lasta i släpet och Yezz fick hjälpa mig flytta fåren ur transporten och in i beteshagen här hemma. Funkade kanonbra.

Jag utlovade ju film av tvillingarna Grynet och Greta, pappa Spartacus. Så här kommer den:

I söndags var jag hela dagen och hjälpte till att ställa till inför vallningstävling och kurs i Pensala inkommande helg.

Starten blevtyvärr lite fördröjd, då en tjur hade fastnat med huvudet mellan järnrören i inredningen.

Varför han stoppat in huvudet där kan jag inte förstå, men försök lämna gården bara så händer allt möjligt och omöjligt. 

Nå efter en stunds svett och tårar så fick vi loss honom och jag kunde tvätta upp mig och hundarna och åka iväg.

Det var ett heldagsprojekt innan vi var klara och det hann bli mörkt innan jag var hemma igen.

35 startande ekipage i den högsta klassen ska starta här nästa helg. Jag står med i gänget som ställer ut fåren till de tävlande.

Domaren Mosse flygs in från Scotland. Honom ska vi då gå på kurs för under måndag och tisdag. Jag har inte riktigt funderat ut vad jag vill lära mig på kursen och vilken hund jag ska satsa på. Yezz är ju min bästa hund och om jag ännu vill tävla så är det ju henne jag borde lägga krutet på. Men Nemo fyller snart 3 och han har blivit lite eftersatt. Jag har lite dåligt samvete över hans ringa träningstid. Visst, han funkar bra i det dagliga arbetet att flytta undan kossor, men en vallningstävling skulle han ju inte klara av. Stackars lilla Nemis.

Nå det är ju jag som ska lära mig nytt under kursen så att jag kan träna rätt där hemma, så kanske Yezz får vara min läromästare denna gång. Så kan jag använda det jag lär mig på Nemo då jag kommer hem. 

Ska vi hoppas.

Väderprognosen visar konstant regn från natten till lördag fram till natten till onsdag och vi ska stå ute på en åker under dygnets alla ljusa timmar. Kul.

Äsch, nu vräker jag i mig en massa ostbågar här framför datorn också. Inte så smart. Men varför lämnar de fram ostbågar på bordet?

Jag lämnar er ikväll med en blomma från betesängen.

Så får jag gå och se nudå om det blir sängen eller kalvningsboxen för mig inatt.

Hu, minusgrader på termometern alla redan.

Vi höres!

Ja, vårt liv består ju mest av kossor. Kossor är ju inte kanske jämförbart med ett annat arbete utan de är ju på ett sätt en del av familjen. Vårt liv kretsar runt kossornas liv. Vi planerar egentligen det mesta vi gör utgående från vad kossorna behöver. Deras årsrytm påverkar våra arbetstimmar. Just nu är det ju fokus på att se till att det finns tillräckligt med foder och halm så att vi klarar vintern och snart står fokus på att ta emot de nya kalvarna.

Största delen av de höstkalvande korna tog jag ju in förra veckan. Det går bra att göra ensam med hundarna. Korna vet ju vad som är på gång och hittar hem.

De fick stanna några timmar i hästarnas hage och hjälpa till att äta upp hästarnas gräs. Två hästar klarar inte riktigt av att äta upp en hel bal innan den börjar mögla, speciellt den här tiden på året. Och då måste vi slänga en massa foder. Och det är ju rätt onödigt.

Men då de ätit färdigt så gick de vidare till grinden och sa att nu vill vi gå hem.

Mina medhjälpare efter dagens arbete-

Jag såg annars bild på en skylt som jag gärna skulle vilja ha.

Jag läste igår igen på tidningen om en skola i Vasa som ska handla "klimatsmart" och inte servera gris- och nötkött några veckor i höst.

Sucka mitt hjärta.

Tänk då det ska vara så svårt att fatta att nötkött från Finland inte kan jämföras med kött från Sydamerika, där de skövlar regnskog.

I Finland föder vi upp biffkött på gräs som binder koldioxid då det växer. För att inte tala om vilken nytta betande djur gör för den biologiska mångfalden.

Allt hänger ihop. Djur, gödsel, öppna marker, blommor som trivs endast på betesmarker, insekter som utnyttjar dessa blommor, fåglar som lever av insekterna. 

Det är egentligen inte så svårt att förstå, men stadsfolk har på bara en generation kommit så långt från landsbygd och kretslopp så man nästan blir mörkrädd.

Här gillar vi biff i alla fall.

Min lösning på klimatkrisen är enkel. Se till att familjeplaneringen fungerar i områden som inte klarar av att föda sin befolkning.

Nåja, det kommer nog väggen mot en vacker dag. Om det då är naturkatastrofer eller virussjukdomar återstår att se.

Men vi kan väl försöka tänka efter före, åtminstone lite?

Idag har vi igen haft styrelsemöte med simmentalföreningen via webben. Alla var på plats och tekniken fungerade. Jättekul!

Vi planerar som sagt möte för medlemmarna samtidigt som maskinutställningen Koneagria i Jyväskylä 11.10

Tyvärr har ordföranden inte möjlighet att delta utan viceordföranden får hålla mötet då. I djupaste Finland, på finska! Om vilket geni tror ni gick med på att vara viceordförande på årsmötet i våras? Jo just det, Cindi Katarina pruppaböx!

Vidare i dagens möte så kom vi till punkten då avelsrådet skulle ha sammanträde i Tikkurila 26.9 och välja ut nya semintjurarnför nästa år. Nå tyvärr hade ordföranden inte möjlighet att delta då heller. Och vem tror ni är ersättare? Jepp, samma jäkla pruppaböx. 

Jag tror inte min finskalärare hade trott att just jag skulle bli finne på gamla dar. Nå, det går som det går.

Så nu har jag letat semintjurar runt världen. Skickat 9 fina förslag till styrelsen och väntar på feedback.

Har du som läser tips på någon simmental semintjur som jag inte får missa, så ta gärna kontakt.

Nå, nytt på gården:

Förra tisdagen då det var lungt väder hämtade vi hem fåren från Ledören.

Vattnet var som en spegel.

Vi brukar ta hem dem innan villaavslutning från Ledören för där finns så många sommarstugor och raketskjutningen brukar bli ganska intensiv. Och då vi vet att våra får kan simma, så tar vi inga onödiga risker utan de får komma hem. Fåren på Märigrund drabbas inte på samma sätt av raketerna, så de får gå kvar ännu några veckor. Just nu utlovas bara blåsigt väder också, så det är rätt så omöjligt att hämta dem.

Ett varv med flotten räckte, men sen fick jag köra två varv med hästsläpet de 13km hem från stranden.

Vi såg 5 älgar under resorna fram och tillbaka.

Vi var annars och hälsade på fåren på Märigrund också förra veckan och de verkade må bra.

Brumma ville gosa lite som vanligt.

Nej, nu har det nog blivit mycket framför datorn på en dag. Måste nog arbeta lite med kroppen en stund innan jag hämtar Liam från Päivis.

Ja men på samma gång nu då vi pratar får så vill jag lägga in en bild på en dorpertacka som håller på att fälla sin gamla fäll. Nytt har redan vuxit upp under. Är det inte häftigt?

Idag syntes äntligen Hirscht slaktresultat på datorn. Hon vägde 555,5kg, köttklass R+ och fettklass 5-.

Allt för fet alltså. Men så blir det då man går och äter foder ämnat för gruppen med kor med kalv, men inte har mjölk att ge sin kalv.

Men vikt och köttklass var det ju inget fel på.

Vi har fått närmare 30mm regn. Det känns bra nu.

Denna vecka kör Linn skytteltrafik med sjuka hästar tilll kliniker. Det är benskador på både egen och andras hästar. Eventuellt måste jag åka med som assistent i morgon.

Det finns inga hästar kvar här nu på gården. Under sommaren har det varit som vanligt med varierande hästantal, men nu har den sista hästen flyttat. Får se om det är för gott. Första vintern för mig utan häst på nästan 30 år.

Mitt gamla varmblod är sällskapshäst åt en frieserhäst i Sundom och Linn har unghästen Fanta och sin nya ridhäst Athina med sig i Solf. Nya tider.

Här en film, med min fina Piruett och Toivo som Linn haft på foderavtal, på bete i Norrnäs i sommar.

Sista filmen med drottningen   

Då djuren blivit slaktade så kommer slaktresultatet direkt i vår dator. Så också nu. På alla utom Hirscht!

Då inget resultat ännu kommit efter ett dygn ringde jag till kontoret och frågade om allt är som det ska. Men kontoret är i Vasa och slakteriet i Kauhajoki, så vad visste de väl där.

Jag sa om hon lever ännu så kommer jag och hämtar hem henne.

Nu är det helg och inget vet vi ännu. Springer hon i skogen i Kauhajoki?

Nog hör de väl av sig om det har hänt något?

Troligen är det väl bara hennes id.nummer som ställer till det i datorn. Hennes nummer börjar med SE då hon kommer från Sverige och inte FI som alla andra.

Men olustigt är det.

Som  om det inte räckte så började höstkalvningarna med elände. Champagne hade kastat två fina tjurkalvar på fredag morgon. Välskapta och 30 -35kg vardera. Efter norska semintjuren Ja P av Nes. Hon har dessutom inte rensat sig utan verkar inte må så bra.

Ska kalvningarna inte få gå bra i höst heller?

Är ensam in på lunch idag. Åt en tonfisksmörgås. Gott.

Jag hade anmält slaktdjur till sista veckan i augusti, men fick textmeddelande igår att de hämtar dem redan idag. Usch.

Nåja. efter lunch ska jag ta in dem från betet och stänga dem i box. Vad ska jag säga åt Hirscht? Usch.

Min karriär på instagram var kort. Jag skrev ju om mitt första försök som inte lyckades. Försökte igen igår och tryckte bara glatt vidare vartefter det kom frågor. Tydligen så frågade den i något skede om jag vill följa alla mina telefonkontakter. För plötsligt började jag få godkännande från alla möjliga och omöjliga.

Ja avinstallerade skiten direkt och skämdes. Huu vad genant.

Note to self: läs igenom vad som frågas innan du klickar vidare.

Hittade en gammal låda från slakteriet i vår gamla släktgård då jag sökte något annat.

Den är nog från före min tid. Troligen har tidigare bönder på gården fått återtag av kött i denna.

Blir ingen köttretur denna gång. Men efter betessäsongen åker någon kviga och då tar vi nog tillbaka. Bl.a en jättefin kviga, Fabiola, dotter tii Xylvia som brukar få tvillingar och trillingar. Morfar Tiset Vagn ovh farfar worldwide. Men hon är så otroligt rädd. Kommer man för nära så springer hon iväg i full fart och skrämmer då resten av flocken. Jag hade nog tänkt ta en kalv efter henne, men det är inte värt det. Hon kan ställa till mycket elände. Och skulle hon behöva hjälp vid kalvningen så blir det besvärligt.

Och så har jag en jättefin  Zumbadotter, Flamenco (barnbarn till Polka). Morfar Steinadler pappa Evolution. Men hon var tvilling med tjur, så hon är högst troligen steril. MEN, hon var med i en grupp brunstiga tillsammans med tjuren i somras och hon verkade visa brunst. Så henne ska jag absolut dräktighetsgranska innan hon far till slakt. Det har aldrig hänt förr här att någon tvilling med tjur har blivit dräktig. Men hoppas på tur denna gång.

Bönderna har börjat tröska nu häromkring, så nu får vi förhoppningsvis börja samla halm så småningom. Skulle ju passa att det efterlängtade regnet börjar nu, då vi vill få torr halm.

Ja hör ni, kaffekoppen tog slut och jag har något jag måste göra. Tyvärr.

I fredags hade simmentalföreningen styrelsemöte via datorn, webex. Det fungerar ganska bra faktiskt. Då kan alla sitta hemma på möte och det går inte åt en hel arbetsdag bara att samla ihop alla i styrelsen för ett kort möte. Teknik är inte bara skit.

Vi besöt bl.a att ordna en träff med middag för medlemmarna i samband med lantbruksutställningen Kone-Agria i höst 11.10 Först ett litet möte och sen middag. Det är ju svårt att få medlemmarna samlade då de finns över hela landet, men kanske de kan kombinera dessa två, utställning och simmentalträff. Hoppas på deltagare utöver styrelsen.

Vi beslöt också att föreslå en gemensam resa för att titta på avelsdjur i Sverige i januari. Jag har pratat med ordföranden i Sverige som lovat ordna med transport och besöksgårdar om vi kommer. 

Den svenska kronan är ju låg nu så det blir förmånligt att köpa därifrån. Om vi dessutom kan dela på transport- och karantänkostnader så blir det ju helt överkomligt. Och intressant med nytt simmentalblod till landet.

Jag har ju beställt en avelstjur i Finland från ett danskt embryo med en engelsk tjur som far. Clonagh Tiger Gallant. Men tyvärr kom det bara kokalvar efter honom. Så nu har jag ingen avelstjur tills nästa år. De har seminerat mera i år med Tiger, men de föds ju först nästa år så det hjälper mig inte nästa sommar. Så kanske en ny Orvar skulle vara på sin plats. 

Visserligen kan man ju hitta intressanta avelstjurar i Finland också, men utbudet är nog större i Sverige. 

Jag söker också nya semintjurar till nästa säsong, men jag har inte riktigt hittat någon som jag blivit riktigt ivrig över.

i höst föds många kalvar efter semintjurar här. Jag har använt, HectorPP, Unne, Nisse, JaP av Nes och Spartacus och så några som blivit betäckta av Charmör.

I sommar har jag däremot inte seminerat alls. Min beställning av den norska tjuren Gulli av Stustad försvann i cyberrymden, så jag blev utan doser. Och då vårens kalvningar var så jobbiga så tappade jag lite suget.

Men visst tusan är det spännande nu att vänta på nya seminavkommor.

Men det blir också skönt i vår att bara få avkommor efter Charmör. Jag väntar mig en lätt vår.

Han åker på slaktbilen nu i slutet av augusti. Tillsammans med sin mor, Hirscht. Usch.

Men Hirscht hade ingen mjölk att ge sin kalv i år, så nu måste jag bara skicka henne. Usch.

Med åker också Zazza, som fick ett gigantosaurus juver, med åtföljande inflammation i våreas. Det är fortfarande allt för stort. 

Jag borde egentligen ha en större utmönstring av korna. Men det är fortfarande efterfrågan på kvigor, så jag sparar kor och säljer kvigor. Men jag måste nog behålla mer själv.

Eller så köper jag in nya från Sverige!

Nåja. Vi får se hur det blir.

Men nu måste jag verkligen börja jobba på kontoret. Vi hörs!

Fortfarande knastertorrt i markerna. Tills imorgon har det utlovats regn, men som vanligt så blir regnstaplarna kortare och kortare ju närmare fronten vi kommer. Just nu är budet 3mm tills imorgon. Första regnet på flera veckor. 3mm!

Som en fis i rymden.

Nåväl, jag ska fortsätta att måla mitt hus idag. Jag har skrivit flera blogginlägg i huvudet medan jag målar om konsten att måla vita bräder mot en röd vägg. Det går långsamt vill jag lova. Misstag syns direkt. Och jag har massor av vita bräder mot röda bräder. Vad var det för ljushuvud som ville ha träfasad över den underhållsfria tegelväggen?

Javisst ja, bäst att vara tyst.

Alla sädesåkrar är nu avslagna, balade och hemkörda från åkrarna. Besvärligt med massor av kajor som terroriserar och hackar hål på plasten innan Krister hunnit köra hem allt. Vissa går att lappa, men vissa måste vi utfodra med direkt innan fodret förstörs. 

Alla kossor stödutfodras på betet nu. Det är ingen tillväxt överhuvudtaget på betet. Det som betats av växer inte upp igen. Skulle ju vara lika bra att ta hem alla djur för att skona betesmarkerna. Men de ekologiska reglerna tillåter inte det. Så de får stanna på betet och äta balar ur foderhäckar där.

Jaha, jag har fört Liam till Päivis och varit och vattnat blommorna till gravgårdarna i Närpes och Övermark. Nu dags att fylla på vatten åt betesdjuren. Kanske jag hinner måla några brädor på eftermiddagen.

Ja! Jag har ju glömt att visa då jag äntligen fick Liam att gå med på en klippning hos frisören inför hans 4-årsdag.

Gick bättre än väntat faktiskt. Han satt stilla nästan som en lydig pojke. Jag var mycket förvånad.