Ja vet ni. Det har varit så mycket olika projekt och grejer på sistone så jag vet inte var jag ska börja.

Det jag helt glömt att berätta om är att Linn for på praktik till en fårgård med 400 tackor på Island i maj. Det var en sak som kom helt plötsligt. Jag såg en annons i april om en fårgård som sökte arbetskraft under lamningen, tipsade Linn som tog kontakt och vips var hon på väg. Det blev liksom ingen tid att fundera, bara pang på. Där fick hon uppleva mycket nytt och spännande. Tror dock att 5 veckor var alldeles tillräcklig tid borta.

Under tiden fick jag sköta hennes hästar och hundar. Alla överlevde kan jag väl säga.

Då hon väl kom hem skaffade hon en massa sommarhästar till sitt ridläger som hon planerat i juni. Vi gick i ett huj från 3 till 8 hästar. 3 av dem var dock endast en knapp vecka här, men 5 finns på gården åtminstone över sommaren. Kanske kommer det ytterligare en ännu i sommar. Det är som vanligt ingen ordning med antalet hästar här. 

Liam tyckte det var roligt med hästar i hans storlek.

Jag lovade stå för markservicen under det 3 dagar långa ridlägret. Förstås hade jag glömt bort att jag lovat åka på en lantmäteriförrättning för samfälligheten samma dag som lägret började. Blev att förbereda enchilladas natten före.

Ja, så hade vi djur på Farmarimässan i Seinäjoki. Till det gick 3 arbetsdagar. På onsdagen hade jag också med hundarna på vallningsuppvisning.

Perfekt utställningsväder. Sommar och sol och nästan 100 000 besökare.

Yezz och jag fick vara med i Maaseudun tulevaisuus tidningen.

Kossorna skötte sig bra, men trillingstjuren Daniel hade skadat ett ben på något sätt. Jag fick samtal från veterinären på torsdagkväll med frågan om de fick inleda behandlig. Givetvis fick de göra det. Tyvärr är han fortfarande halt. Har honom i ensambox nu och övervakar för att se om han repar sig utan desto mera medicin. Om han inte är bättre nästa vecka måste vi på börja ny behandling. Lite trist förstås.

Ja första skörden är avklarad. Krister håller som bäst på att köra hem balarna från åkrarna. 

Vi har inbokat 4 dagar semester nu torsdag till söndag. Får just se om Krister kan unna sig någon ledig tid. Han skulle verkligen behöva vila nu. 

Det känns som om denna sommar kommer att bli för kort, då våren var kall så länge.

Vi har ännu några åkrar som vi borde plocka sten på efter sådden, men växterna börjar bli så långa nu att det är svårt att se dem. Tyvärr kommer då slåttermaskin att hitta dem då det är dags att slå.

Vi skulle också måla lite uthus i år, men det är inte alls påbörjat.

Och så har vi 1,5km stängsel som ska byggas.

Visst arbetet väntar, men kommer sommaren att räcka till?

Och så ska liggbäddarna tömmas ut. Det borde göras i god tid före djuren ska in från betet igen. Och så ska den brunna gödseln på dyngplattan köras ut över den skördade arealen medan gräset är kort, så att det kommer en andra skörd.

Nej, nu blir jag lite stressad   

Ja, och så ska jag på vallhundskurs sista veckan i juli. I höst hoppas vi kunna tävla i nivå 2 i finska mästerskapen.

Ja, jag tänkte ju glömma att berätta att jag var med Slc´s fullmäktige på möte på Åland i tre dagar förra veckan. Mycket intressant. Jag borde nästan skriva ett eget inlägg om det. Påminn mig om jag glömmer.

Det märks att det var en stund sedan jag skrev sist. Säkert har jag glömt en massa nu också.

Nu vaknar pussgrisen. Måste springa.

Hejdå!

En dag i förra veckan fick jag meddelande från Linn på facebook att nu hade hon hittat hästen hon vill ha.

Inget konstigt med det. Linn och jag kollar hästannonser jämt och hittar massor med underbara hästar som vi vill ha.

Nu har vi däremot precis beslutat att spara en valp så man kanske tycker att det skulle räcka som projekt.

men visst, hästen va snygg, priset överkomligt och vi är ju som bekant inte riktigt kloka.

Så den sista av de sålda valparna flyttade till sitt nya hem på måndag och samma veckas fredag for vi till Nousianen och köpte häst.

Ja vad annat kunde vi göra? Hon är ju bara underbar!

Lite orolig är jag dock att hon ska stanna som ponny och inte bli till häst, hon e ganska liten. Men hon är bara 1,5 år än så hon hinner förhoppningsvis växa än.

Galen får man vara bara man inte är dum. Men var går gränsen?...........

Så har årets kalvningssäsong inletts. Den första kom på långfredagen. Två till kom idag. 

Inga större bekymmer hittills, men den ena kalven som kom idag fick jag hjälpa lite på traven ikväll innan han hittade rätt under spenarna. Passade på att mjölka ur en extra flaska med råmjölk på samma gång då jag ändå höll på. Kan vara bra att ha första hjälpen i frysen ifall det blir något krångel längre fram.

Jag försökte ta en bild av lilla Doris kalven  i samband med vägningen och öronmärkningen idag, men det blev en misslyckad bild. Jag får försöka ta en bättre så såningom. Det lär ju nog komma fler små gulliga kalvar än.

Bifogar istället en bild från lördagens påskjippo i Näsby centrum där Linn var med sina hästar och erbjöd en liten ridtur för påskhäxorna.

Liam verkar gilla hästarna ännu i alla fall. Måste erkännas att Linn och jag börjat titta på ponnyannonser. Ja, ifall vi skulle hitta någon lämplig åt Liam.  

Ja det är ju inget akut behov på något vis, men man vet ju aldrig när den rätta råkar finnas på marknaden. Då gäller det att slå till.

I lördags hann vi fira en 50-åring i byns ungdomsföreningslokal. Liam gillar då det händer saker och han höll igång till sena kvällen. Tog en god stund efter att vi kom hem innan han äntligen hittade nattsömnen.

Nu sover dock resten av huset. Jag har just sprungit genom duschen efter kalvhjälpen och väntar nu på att håret ska torka litet innan jag lägger mig.

Och ja, dit det bär så bär det. Ni minns jag berättade om att jag sått kronärtskockor? Nåja, nu har jag blivit riktigt vurm och sått apelsin och citronkärnor samt två avokadon och en ananas!

Jag tror ju inte att allt gror, men jag bara fick något sånt där knas infall. OM allt gror måste jag ju köpa ett litet växthus!?

Hoppas inget gror.

Lämnar er med en skön gonattvisa. Gonatt!

Varning för starka bilder.

Atte kom till oss på foderavtal då Linn gick sista året i gymnasiet.

Vi hade länge sökt, både i Finland och Sverige, efter en läromästare åt henne som skulle ta henne vidare med både hoppning och dressyr. Till sist satte hon in en annons på en finsk hästsida på nätet där hon beskrev vad hon sökte efter.

Döm om vår förvåning då Ataman fanns i ett stall endast 30km från oss. Hon provred och blev förälskad och ganska snabbt flyttade Atte hem till oss. Efter att det första året på foderavtal var till ända så ville ägaren sälja honom till Linn och så gick det till då Linn köpte sin första egna häst.

Atte var lugn som en filbunke och ganska långt hunnen i sin dressyrskolning. Han var precis den häst Linn behövde just då och tillsammans har de haft några fantastiska år. 

Det senaste året har han haft problem med lätt hälta, och efter ett antal veterinärundersökningar blev det klart att Atte har artros och bara kan användas till lättare ridning i fortsättningen. Att Atte skulle få bo kvar här sina sista dagar var självklart. Att hans sista dagar var så här få, var däremot inte väntat.

Förra veckans onsdag for Linn på middag med sina kompisar. Hennes trogna stallsflickor som är 12-13år gamla skulle ta en liten ridtur själva på Atte och Piruett på kvällen. Linn hade satt in hästarna i stallet och flickorna kunde själva sadla på och rida ut. Linn bad mig hålla ett öga på dem så att allt går bra.

Då flickorna rider iväg står jag i köksfönstret och tittar ut. Plötsligt stegrar sig Atte lite. Oj, han måste ha blivit skrämd av något, tänker jag. De försvinner utom mitt synfält bakom härbret och då de kommer fram igen sitter inget flicka på ryggen!

Jag ropar till Lucas att se efter lillebror medan jag rusar ut efter hästen. Då jag kommer ut på gården ser jag hur Atte ramlar ihop. Väl framme så ser jag att flickorna är oskadda men mycket oroliga. Atte lägger sig ner och jag sliter av honom sadel och träns. Han krampar och ögonen stirrar rakt ut. Jag förstår ganska snabbt att nu dör han. Jag ropar åt flickorna att de ska ringa åt Linn och säga att hon ska komma hem genast och att de ska gå in med Piruett i stallet och sadla av.

Inom några minuter, som kändes som en evighet, så dör han. Då Linn kommer hem så undrar hon först att varför ligger han där än? Och jag måste ge det hemska beskedet att Atte är borta.

Det är något väldigt brutalt över att ett så stort djur som en häst dör. Och sådär knall och fall. Jag ringde till dejourerande veterinär och frågade vad som kunde vara orsaken och hon sa att antingen hjärtattack eller så har någon större blodådra brustit.

Jag hämtade stallflickorna och sa att det är över nu. Ni får komma och ta farväl.

Så ofattbart.

Jag fick ta av honom skorna och så hämtades han på fredagen av kadaverbilen för destruktion i Honkajoki.

Tack för allt Atte, du stora godhjärtade klippa till häst. Du fattas oss......

Har haft lite fullt upp på senaste tiden. Hunnit med bröllop, konfirmation och dop och skött om liten bebis samtidigt.

idag är den lille lite snuvig, så han sover mest. Därför hinner jag in och hälsa på här en liten stund.

Vi hade planerat en tur i badbunken under förmiddagen, men vi får se hur det går med det idag. Hade också tänkt kalla in barnvakt så att jag skulle få gå runt gårdsplan med röjsåg. Vi håller fullständigt på och växer igen, men det är väl bra att det syns att jag inte jobbar, så kanske det uppskattas den dag jag hinner göra något igen.

Men det roliga(?!?) som hänt de senaste dagarna är att antalet hästar plötsligt ökat från 2 stycken till 5.

Hur gick detta till?

Ni som hängt med bloggen ett tag minns kanske att vi beslöt att sälja alla fyra hästarna då Linn slutade gymnasiet och skulle börja studera. Vi sålde två, men efter det ångrade vi oss och mette-Marit och Atte fick bli kvar. Och det visade sig vara rätt beslut, eftersom Linn bytte studieplats och plötsligt behövde ha Atte med på utbildningen.

Nåja, nu har Atte behandlats för hälta och konstaterats ha artros i alla knän. Dvs hans tid som aktiv ridhäst är nu över.

Han kan ännu användas till lättare ridning, men inga hårda träningar eller tävlingar kommer mera att vara aktuella. Nu gäller det bara att försöka få honom så smärtfri som möjligt.

Så därför kontaktade Linn en av mina kompisar som har en skolad häst och frågade om hon får låna den över sommaren. Hon fick låna den, men då kom också sällskapshästen med, så plötsligt hade flocken ökat från 2 till 4 hästar.

Nå tror ni inte att samma dag som hästarna flyttade hit så såg vi en annons om att vår älskade Piruett som vi sålde för 1,5 år sedan nu var till salu pga att ägaren skulle flytta utomlands. Linn ringde direkt med resultatet att Piruett flyttar hem tillbaka på tisdag.

Det är konstigt det här med Piruett. Vi har försökt sälja henne flera gånger, men hon kommer alltid tillbaka. Nu kommer hon hem för att stanna. Linn har flera gånger sagt att hon saknar Piruett. Nå nu är friden återställd.

Just hemkommen från veckans matshopping. Något jag undviker så länge det går, men är det tomt i alla skåp så är jag så illa tvungen.

Kalvar, kalvar, kalvar. I alla knutar och vrår. Allt har nu gått så mycket bättre än med Hirscht. Om hon fick en elefant så kom det en liten antilop dagen efter. Krister var på lantbruksmässa och jag hade inget annat än att sköta om djuren och matlagning till mig och sonen före jag skulle åka på hans konsert till simhallen. Allt gick fint, men på förmiddagen började jag titta på kvigan Ziesta att hon nog hade ovanligt spänt juver. Hmmm...

Kollade min lista och kunde konstatera att hon har beräknat datum till 23.10, så det är lungt inte kalvar hon ju nu då. Men tji fick jag.

Jag förde upp sonen till 16.45 Då hade jag bara kvar att halma 2 halmbalar och ge en ensilagebal. Inga problem. jag skulle ändå hinna till konserten i god tid.

Då jag kommer ut igen kan jag konstatera att Ziesta går med svansen utåt och ser bekymrad ut. nej fasiken, hon tänker visst kalva i alla fall. Okej, jag för bort de andra korna och sätter in henne i kalvningsbox. Inte går det väl så snabbt tänker jag och börjar därför skrapa gången där jag ska köra balrivaren. jag kikar in som hastigast och ser förstås två fötter sticka ut. jasså, det går så här snabbt! Jag springer in efter handdukar och draglinor för säkerhets skull. Då jag kommer ut igen har de utstängda korna lyckats få upp grinden och springer glatt skuttande omkring på min nyskrapade gång NEJ!!!!!!!! Jag hinner inte med sånt här skit nu. Fast med yttergrinden och ut med korna igen. Visst har de hunnit smutsa ner en del, men det hinner jag inte bry mig om nu. Jag går in igen till kvigan och får se då hon föder en liten, liten tjurkalv. Klockan är då 19.10 och konserten började för 10 minuter sedan. Suck. Jag halmar och kör gräs, kollar att ko och kalv har det bra. Springer en snabb tur med hundarna, duschar och kör snabbt upp till centrum. Jag hinner höra den sista låten.

Förlåt, jag hade faktiskt velat vara där.........

Bifogar också en filmsnutt av en djupt sovande liten kalv. ibland blir man ju rädd att de är allvarligt skadade.

och Mette-Marit har fått tackorna som sällskap medan Atte skolar sig på Kimito.

Vet inte hur bra de trivs med varandra, men hon behöver nu inte vara ensam i alla fall.

Nu åter till kossorna, vägning av gårdagens kalvar och instängning av blivande föderskor står först på programmet. 

Idag har hästarna fått sina vinterskor. Visserligen är det inget vinterföre än, men precis som med bildäck så är det väl bra att vara ute i god tid innan halkan slår till.

Jag hann ju tidigare skriva och berätta om Ragnhild som hade slidframfall för 3 år sedan, men som efter det fått två kalvar utan några problem. Nåja, i onsdags ramlade det ut, 2,5 vecka efter kalvning. Varning för lite läbbiga bilder.

Här har jag just tagit in henne och hennes kalv i behandlingsboxen i väntan på veterinär. Hon mår inte bra.

Bilden är, tack och lov kanske, otydlig. Men det röda som hänger ut, ska inte hänga ut.

Veterinären kom, gav lugnande och ryggmärgsbedövning, och med hjälp av en vinflaska som armförlängare så tryckte han in hela paketet igen och sydde ihop. Hon var riktigt pissnödig, paketet hade säkert varit i vägen.

Som ny.

Ragnhild mår nu bra igen. Jag glömde ju förstås att fråga hur länge hon ska vara ihopsydd. Jag måste ju själv skruva bort skruvarna.

Denna gång vågar jag inte utmana ödet igen, utan Ragnhild kommer att få gå till slakt i vår då hennes kalv är så gammal att han klarar sig själv.

Lammen är nu styckade och frysta, Tackorna klippta och utflyttade i vinterhagen. Nu återstår bara att mocka bort fårskiten ur hästboxarna där de varit i drygt en vecka i väntan på slakt och klippning. Men det hinner jag inte idag, för nu måste jag gå och mata kossorna. Krister får förhoppningsvis det sista plöjt i Övermark idag. Sakta men säkert får vi höstens arbeten gjorda.

Ja, jag beställde en ny klänning på nätet som jag tänkte ha på bröllopet. Får se om det passar, fy, är både ivrig och rädd. Jag i klänning, det blir aldrig bra. Det går bara i skalan från dåligt till i bästa fall mindre dåligt.