Nu har jag då haft min första utbildningsdag i egensemin. Som så mycket annat så är det ju mera invecklat än det ser ut. Då seminören kommer så går det ju så snabbt och smidigt. Nå, det visar sig vara ganska många steg och inte så bara att stoppa in dosen rätt.

Nå, övning ger väl förhoppningsvis färdighet. Idag ska jag bara öva att genomföra det tekniska, utan ko. Att göra allt i rätt ordning. Jag fick en knippe gammla mjölkodoser som jag kan öva med.

Ibland undrar jag nog varför jag började på med något sånt här. Det är nog enkelt att ringa och beställa seminören och stå och hålla i svansen en stund. Sen tar det ju minst 3 veckor innan jag vet om jag lyckades med semineringen eller om det ska göras om.

Just nu är jag i våndasträsket. Hoppas komma ut så småningom en lärdom rikare och med framsteg för vår avelssida.

Men där är vi inte än.

Idag far den första avelstjuren. De närmaste två veckorna kommer de flesta att flytta till sina nya gårdar. Sen får svenskarna flytta hem från sin karantän.

Fifi visade också brunst i går, men jag valde att inte seminera henne än. Det får bli senare då hon finns hemma.

Gräset har äntligen satt fart. Idag måste jag stängsla bort verkstadsbygget, så att fåren får flytta till nytt grönt. Jag hade ju trott att bygget skulle vara färdigt vid det här laget, men som alltid så tar det mycket längre än planerat. Då de där byggarna är så upptagna hela tiden.

Då hästarna flyttade hem så promenerade jag ju med hela fårflocken över åkrarna till hagen i västra byn. Det var en solig vårkväll och det gick riktigt bra.50 minuters promenad med får och hund. Det borde man göra varje kväll egentligen. En gång måste jag över landsväg, men det var bra sikt så jag kunde vänta tills inga bilar kom innan vi gick över.

Hur klarar sig djurbönder utan vallhund? Jag förstår inte.

Ja , jag vet inte. Man kanske borde börja stiga upp vid 4-tiden på morgonen då det ändå är så ofta man bara ligger och snurrar runt i sängen den tiden? Kanske det är nu man borde motionera? Ähh, låter inte så lockande att gå ut i natten och springa längs vägarna. Skulle också kännas skumt ifall man mötte någon annan nattuggla ute på vägen den här tiden.

Jag menar om man möter någon på dagen eller kvällen så duger det ju med att hälsa, men nog skulle det kännas olustigt om man mötte någon kl 4 ut på promenad. Man skulle kanske rentav bli lite rädd om man märker att någon annan är ute. Lite märkligt liksom. Kanske bäst jag hålls inne.

Jahapp, kanske man skulle läsa morgonen tidningar? Har ju inte ens några kalvningar att övervaka än.

Det jag skulle kunna göra är att skriva om då jag hjälpte till på en vallningstävling i höstas. Jag har ju till ock med laddat upp bilderna, men inte kommit mig för att blogga om det.

Det ordnades alltså en tävling i Österbotten, närmare bestämt i Pensala en regnig helg i höstas. Dessutom ordnades vallningskurs med domaren Mosse som flugits in från Scotland.

Det var 35 startande på två dagar. Alltså alla fick starta två gånger. Det skulle ha 5 nya får till varje hund. men vi fick hämta flocken igen då hälften tävlat så varje får gick 2 gånger per dag.

Jag hjälpte då till i utställningen och sorterade 5 tackor åt gången som två andra förde ut åt de tävlande och höll stående tills tävlingshunden hämtade dem.

Av de 5 tackorna så skulle 2 tackor ha ett band för delningen i tävlingen. Föraren ska alltså dela flocken så att de märkta fåren är i en grupp och omärkta e den andra, med hundens hjälp.

Nåjo, svårt att förklara. Visar bilder istället.

Här i sorteringsfållan:

Hjälphundarna har reflexväst.

På sista bilden har alltså den tävlande hunden hämtat och håller på att lyfta fåren.

Vädret denna helg var varierande. Ibland fick vi njuta av sol och ibland kom det massa regn. Främst på sista kursdagen så regnade det nonstop.

Då det var uppehåll så blev vi istället knottmat.

Det var annars riktigt roligt och intressant att jobba i utställningen. Tyvärr fick man ju inte se mycket av själva tävlingen, men någon måste ju se till att det gick att tävla också.

Sedan hade två riktigt givande kursdagar. Och även om min tik nu börjar bli lite gammal att gå på kurs, så lärde ju jag mig mycket nytt igen.Mosse är en bra lärare. Och jo, jag borde skaffa en ny hund och börja skola den. Yezz blir ju faktiskt 7 år nu redan, men tiden är inte riktigt mogen. Jag vill inte göra ett halvbra jobb med en ny hund. Det är inte rättvist mot hunden. 

På åkern hade husfolket också ställt upp ett café där vi fick äta och dricka kaffe.

Det är ju nog mycket arbete för värdfamiljen att ställa till med ett sånt här stort arrangemang då både domare, tävlande och hjälpfolk ska ha mat och husrum förutom allt praktiskt som ska ställas till med djuren. Det krävdes nog mycket planering och arbete av hela familjen. Man önskar ju att det skulle ligga lönsamhet helst i att ordna ett stort arrangemang i den här storleksklassen, men det är nog tyvärr mest bara hårt jobb. Och kvar finns uppstädning då alla utomstående åkt hem.

Jag kan bara tacka å det varmaste för att jag fick vara med. Fantastisk gård och familj som gjorde allt detta möjligt. Tack!

Lite spännande var det till sist att se om vi skulle ta oss hem från åkern efter mycket bilkörande längs åkervägar i spöregn. Men jag tror alla kom bort därifrån   

Okej, nu har Idi bott med oss i snart 3 veckor och jag börjar känna honom lite.

Vi börjar med det positiva.

Idi är en snäll och trevlig hund. Han gillar att vara med folk och han kom genast bra överens med gårdens andra djur, såväl hundar som katter. Nemo blev glad att få en kompis av samma skrot och korn och de har sprungit upp och ner längs åkrarna jämsides och haft roligt. 

Yezz har varit glad att slippa Nemo och få sköta sig själv på promenaderna. Hon är ju en vuxen dam och inte som de flamsiga ungpojkarna.

Han kom till oss med bilskjuts till vallhundstävlingarna i Pensala och fick tillbringa de först fyra dagarna mest i en hundbur i bilen. Men det gick bra.

Första natten sov vi tillsammans i min systers gäststuga.

Han försökte komma upp i sängen en gång, men nöjde sig med en nedknuffning.

Jag lät honom gå i koppel bakom stora fårflocken i Pensala några gånger, men han verkade inte se fåren utan var mer intresserad av de andra hundarna. Så jag hade inte så stora förhoppningar på att han skulle kunna användas som vallhund. De tidigare ägarna hade varken tiden eller det rätta intresset och kunskapen att träna den.

Nåja, vi kom hem och kunde konstatera att de enda kommandona han förstod var SITT och VÄNTA. Inget annat.

Vilket jag ju kan tycka är lite tragiskt. Världens mest samarbetsvilliga hundras och 3 år gammal.

Jag satte på honom en lång lina och gick ut till baggarna för att se hur han reagerade. Nu verkar han faktiskt titta på fåren! Han springer lite osäkert runt och jag berömmer hans försök. Det ser lungt och fint ut.

Jag avbryter ganska snabbt, för att inte förivra mig och hålla på för länge. Glad och nöjd går jag därifrån.

Nästa dag försöker jag igen. Denna gång är baggarna långt bort på fältet och jag skickar Yezz iväg för att hämta dem.

Nu har jag då precis varit på en jättebra vallhundskurs med Yezz och just försökt förbättra hämtet. Jag har inte haft kontakten med henne på långa avstånd, vilket gjort att hon kommit med dem i allt för högt tempo. Först 100 meter från mig har hon börjat lyssna. Men det där hade vi nu då tränat på och nu skulle det sättas i praktik. Jo pyttsan!

Man skickar alltså höger eller vänster och hunden ska göra en fin djup hämtning som inte stör fåren före de lyfter flocken bakifrån i lungn takt. För att få henne att ta mina kommandon skulle jag då stanna henne några gånger då hon springer ut, för att liksom visa att jag nog är med hela vägen.

Så jag skickade Yezz höger, med Idi i koppel. Stannade henne efter 10m, LIGG!- Yezz stannar, skickar igen höger, 10 m - LIGG! Yezz stannar. Skickar igen höger, 10 m _LIGG! Yezz stannar INTE!

Istället sätter hon i högsta växeln, visar fingret åt mig (känns det som) och genomför hela hämtet.

Varpå jag springer efter i gummistövlar och med Idi i koppel efter mig, vrålande hela vägen- GÅ BORT - GÅ BORT!!!!!!!

Vilket gör att Yezz springer ännu längre bort och ser missnöjd ut.

Nåväl, Idi och jag är framme vid baggarna och jag beslutar att istället låta honom gå några varv runt flocken med bara koppelt hängande efter sig som säkerhetslina.

STORT MISSTAG!

Bagglammen som stått och förundrat tittat på då jag springer, (så fort som en medelålderskärring i gummistövlar över en blöt åker nu kan springa) sätter plötsligt iväg i full galopp då Idi försöker runda dem.

Idi tycker att detta var ju häftigt och sätter iväg i en vild jakt efter dem.

Baggarna rusar mot grinden. Jag springer ,igen, efter får och hund nu skrikandes på finska! Maahan, maahan, maahan!!!!!!!

Men Idi som bara kan sitt och vänta och som dessutom har jätteroligt lyssnar inte alls.

Yezz har jag ju skickat långt bort åt andra hållet och hon bara ligger och tittar förvånat på. Ska jag hjälpa till eller?

Nå baggarna forcerar grinden och sticker iväg hemmåt längs vägen. Idi tar till sist mitt Maahan och ligger innanför grinden. Jag pustar och stånkar och tar fast honom. Så skickar jag Yezz efter bagglammen. Hämta! Yezz far iväg efter dem.

Jag ringer till Linn som står i hästhagen tillsammans med Liam och ska sköta om hästarna. Jag vill varna dem så inte hästarna blir skrämda och springer över barna.

Men baggar och hund är redan framme. Yezz håller dem mot hästhagen. Hästarna tack och lov inte så lättskrämda.

Trött arg kärring försöker så få Yezz att lungt föra fåren tillbaka längs vägen. Men fåren var skärrade, Yezz  osäker och jag arg och frustrerad. Så hela byn märkte nog säkert denna dag att jag skaffat mig en finskspråkig hund.

Idi visste inte vad han skulle tro.

men skam den som ger sig.

Nästa dag kom långlinan på igen. Och nu visste Idi vad maahan betyder -LIGG!  

Så visst finns det hopp. Men det kräver en del träning.

Frågan nu är väl om jag ska sätta tiden på honom och få honom till en halvbra vallhund, eller ska jag försöka hitta ett nytt hem till honom?

Vilket hem skulle passa Idi då?

Nå, det bästa skulle ju vara om han fick ett hem med någon som har mycket tid för honom. Han skulle må mycket bra som innehund och som aktiv träningskompis. Någon som gillar att springa varje dag med honom eller hålla på med någon hundsport som spår, lydnad eller agility. Men de 3 första åren är ju förlorade förstås. Det är kanske lättare att börja från valp. Men alla gillar ju inte valptiden, med söndertuggade skor och piss på mattan.

Jag tror ju nog ockå att en kunnig vallhundsmännsika skulle få ordning på honom i vallningen, men idag kan jag inte sälja honom som arbetshund i alla fall.

Det som är lite speciellt med Idi är att han är väldigt sugen på mat. Mina andra hundar prioriterar inte ätandet. De äter om de hinner. Men Idi blir alldeles till sig då det är dags för mat. Det gör ju att han säkert har lätt för sig att lära sig med hjälp av godis som belöning.

Men han gillar inte att sitta i bur. Då skäller han konstant. 

Ja vi får se hur framtiden blir för Idi. Vi gillar honom, men han skulle förtjäna ett hem med tid för bara honom. Vet du någon som skulle passa åt Idi, så hör gärna av dig. Han är inte till salu åt vem som helst. Nästa familj/person ska vara för evigt.

Sitter och tittar i övervakningskameran och funderar om jag borde gå till sängs eller om jag borde hålla mig vaken? Tänker Ditte kalva inatt eller är hon nu bara lite allmänt höggravid och obekväm?

Vad tror ni?

Nåja, jag bloggar lite och tittar till henne om en stund.

Fåren kom hem från Märigrund igår. Havet låg spegelblankt då vi gav oss iväg. En ordentlig köldknäpp på natten gjorde flotten förrädiskt hal.

Ja, morgonen började med att Krister matade kossorna och storasyster förde Liam till Päivis, medan jag satt på webmöte med simmentalföreningen. 

Men vi var färdiga för avfärd kl 10.

Regnskyar syntes ut till havs, men inget som störde oss.

Hela flocken låg och sov vid stranden då vi kom,så ingen tid gick åt att söka får.

Vi stängde in halva flocken i en fålla som vi byggde upp av lösgrindar och så lastade vi på den andra hälften. Gick bra med hjälp av hundarna. Lite mankemang med grindarna, men det löste sig.

Det tar ungefär en timme att köra flotten fram och tillbaka, plus lastning och lossning. Vi har en uppsamlingshage på fastlandet där de får vänta tills vi hämtat alla och där de får stå medan jag kör hem dem i hästsläpet de 13 kilometrarna hem. 

Så det blev lite stressigt att hinna hämta Liam före kl 17. Men det gick.

Tog hem pizza till middag, för det fanns ju mera att göra denna dag än fårflytt, så det fanns inte tid för matlagning.

Krister slog av det sista gräset för i år på eftermiddagen medan jag körde skytteltrafik med fåren.

Nemo fick hjälpa mig att lasta i släpet och Yezz fick hjälpa mig flytta fåren ur transporten och in i beteshagen här hemma. Funkade kanonbra.

Jag utlovade ju film av tvillingarna Grynet och Greta, pappa Spartacus. Så här kommer den:

I söndags var jag hela dagen och hjälpte till att ställa till inför vallningstävling och kurs i Pensala inkommande helg.

Starten blevtyvärr lite fördröjd, då en tjur hade fastnat med huvudet mellan järnrören i inredningen.

Varför han stoppat in huvudet där kan jag inte förstå, men försök lämna gården bara så händer allt möjligt och omöjligt. 

Nå efter en stunds svett och tårar så fick vi loss honom och jag kunde tvätta upp mig och hundarna och åka iväg.

Det var ett heldagsprojekt innan vi var klara och det hann bli mörkt innan jag var hemma igen.

35 startande ekipage i den högsta klassen ska starta här nästa helg. Jag står med i gänget som ställer ut fåren till de tävlande.

Domaren Mosse flygs in från Scotland. Honom ska vi då gå på kurs för under måndag och tisdag. Jag har inte riktigt funderat ut vad jag vill lära mig på kursen och vilken hund jag ska satsa på. Yezz är ju min bästa hund och om jag ännu vill tävla så är det ju henne jag borde lägga krutet på. Men Nemo fyller snart 3 och han har blivit lite eftersatt. Jag har lite dåligt samvete över hans ringa träningstid. Visst, han funkar bra i det dagliga arbetet att flytta undan kossor, men en vallningstävling skulle han ju inte klara av. Stackars lilla Nemis.

Nå det är ju jag som ska lära mig nytt under kursen så att jag kan träna rätt där hemma, så kanske Yezz får vara min läromästare denna gång. Så kan jag använda det jag lär mig på Nemo då jag kommer hem. 

Ska vi hoppas.

Väderprognosen visar konstant regn från natten till lördag fram till natten till onsdag och vi ska stå ute på en åker under dygnets alla ljusa timmar. Kul.

Äsch, nu vräker jag i mig en massa ostbågar här framför datorn också. Inte så smart. Men varför lämnar de fram ostbågar på bordet?

Jag lämnar er ikväll med en blomma från betesängen.

Så får jag gå och se nudå om det blir sängen eller kalvningsboxen för mig inatt.

Hu, minusgrader på termometern alla redan.

Vi höres!

Lite att pigga upp er med denna höstmorgon   

Men hörni, jag har visst köpt en hund!

Det var inte planerat, men sånt händer mig ibland tydligen.

Nej det var så här:

En av valparna som jag sålde från senaste valpkullen så trivs inte riktigt i sin famlij. Det finns för många andra hundar av spetstyp som springer runt och bjäbbar. Detta gör att Idi är stressad mest hela tiden. Ägaren ville ha hjälp att placera om hunden och det försökte jag med först. Men så tänkte jag att nej skit, jag köper tillbaka den. Lättast så.

Ägaren är veterinär så jag bad henne kastrera honom innan han flyttar, så det inte blir något bråk med mina hundar.

Så nu bara väntar jag på besked när vi får hämta hem vår nya hund. 

Vi får se då om jag bara tränar honom lite och säljer honom vidare, ellerom han får stanna. Det visar sig så småningom.

Så här såg han ut som valp hos oss.

Ja vet ni varför han heter Idi?

För att då han beter sig illa så kan man ropa idiot......

Blir nog bra det här ska ni se.

Nu ska jag försöka dela en länk med film och bilder då tv var och filmade Mico och Sune som kom på sjätte plats! i europeiska mästerskapen i höst. Texten är på finska, men bilder och film kan ju alla ta del av.

Hoppas detta funkar här nu

https://yle.fi/uutiset/3-10445118?utm_source=facebook-share

Kom att tänka på att det i år är 30 år sedan jag hade min första valpkull. Vi for med vår labrador Becky ända till Kuopio för att para med någon snygg utställningshund. Ja, jag var galen redan på den tiden tydligen.

En rolig erfarenhet och en historia man får le åt idag.

Genom åren har jag då också träffat alla möjliga och omöjliga valpköpare. Jag minns en gång då jag hade en kull border collies. Jag minns inte vilket år, men det var någon gång på 1990-talet. Jag hade en osåld hanhund kvar och satte in annons i tidningen. Då ringde en fårbonde från Malax och var intresserad av att köpa. Jag blev ju ivrig, för det fanns inte så många fårbönder på den tiden som förstod sig på vallning av får med hund.

Vi kom överens om dag och tid då han skulle komma.

Nå klockan gick och ingen kom. Jag väntade i flera timmar och tänkte till slut att han nog ångrat sig.

Då ser jag plötsligt någon komma på cykel längs vår gårdsväg.

Vem är det här funderar jag en stund. Det är valpspekulanten! På cykel från Malax! Ja vad kan det vara 60-70km?

Jag pratar en stund med honom om valparna och undrar lite försiktigt hur han tänkte transportera hem valpen?

Ja han tänkte sätta den i en låda bak på cykeln och trampa hem med den.

Sväng cykeln och kom inte hit igen!

Jag blev lite uppskakad faktiskt. Tänkte han faktiskt cykla flera timmar med en valp i en låda?

Valpen fick sedan ett riktigt bra hem, men cykelgubben blev starkast kvar i minnet.

Här är en bild från Finska mästerskapen i vallning för 20 år sedan.

Jag och Chess i mitten med några av hennes valpar som hjälpte till att ställa ut fåren på tävlingen. Det var första gången jag tävlade i ett FM då. Chess fick en andra plats i unghundsklassen.

Här en bild på vinnarna i högsta klassen.

Åtminstone några av dem är fortfarande aktiva tävlande än. Bl.a Annika som sitter här på bilden. Hon var en av domarna då Yezz tog FM-guld i juniorklassen för 4 år sedan.

Saknar att ha en bunt med valpar runt fötterna, men det är inte aktuellt för tillfället. Men någon gång blir det säkert valpar igen.

Jag har som vanligt tagit massor med bilder i sommar, men jag hinner inte alltid skriva inlägg om dem. Men jag vill ju så gärna visa bilderna i alla fall. Så jag tänkte lite kompromissa och sätta in en film och bildtråd, med lite nytt i några dagar framåt. Hinner jag bifoga text så inflikar jag det vartefter.

Solnedgångar hos tjurarna borde ha fått en egen kategori denna sommar. Nästan varje kväll har bjudit på ett enastående skådespel. Energiladdning när det är som bäst. Best things in life are free.