Jag livar som sagt upp då vintern övergår i vår och timmarna utomhus blir betydligt fler.

Det är så roligt att kunna röra sig utan att frysa eller riskera att bryta benen i halkan.

Roligt är det också att vara snart 3 år och utforska världen.

Storebrors trädkoja finns kvar.

Att klättra i träd är toppen.

Liam har inga restriktioner gällande märkning av kalvar. Han skulle gärna hjälpa till om han fick.

Lycka är att mysa med storasyster och lammen!

Vi har funderat mycket fram och tillbaka hur vi ska ordna med dagvård åt Liam. Han blir 3 år i maj och mitt hemvårdsstöd avslutas. Vi blir sedan tvungna att föra honom till någon annan by till dagis.

Så  nu har vi lämnat in anhållan om dagvård, men enbart om det kan ordnas i Norrnäs. Om ingen ansöker om dagvård i byn så vet de ju inte om att behovet finns.

Vi är ju ändå 6st vuxna runt Liam och vi får turas om att sköta för att få allt att fungera. Visst, huvudansvaret ligger på mig, men det kommer nog att gå, tror jag. Visst är det frustrerande ibland då det finns tusen saker som borde göras och man sitter fast med grinig unge, men fördelarna överväger.

Jag har honom på kölista till finskspråkiga dagvården i centrum, och för den fördelen att få ha honom i finskt språkbad kan jag tänka mig att köra honom, men inte för vanlig dagvård. Jag inbillar mig att han har bästa möjliga dagvård just här hemma. Silly me.

Denna vecka har Liam och jag varit däckade av förkylning. Speciellt Liam har varit i dåligt skick. Ingen matlust och feber sedan måndagen har gjort att jag haft en famnkatt hela veckan.

Han har fått hänga med ut och mata fåroch hästar, men det har nog inte varit samma glada kille som vanligt.

Vi fick säkert bobborna med oss hem förra fredagen då vi var ute på bondekryssning med Wasabåten. 

Vi hade ju två dagar semester förra veckan. Torsdagen gick i princip åt att förbereda för fredagens kryssning, men vi hann ner till skären och grilla lite korv i alla fall.

Nu tycker säkert många att det här ju är så härligt, att få åka till skären och elda i spisen. Men jag for nog med bara som sällskap. Det är kallt i stugan och snö och is därute. Fy. Sitta där och frysa? Nä jag är så trött på den här vintern.

Långtidsprognosen utlovar att vi ska ha kallare än vanligt åtminstone till juni!

Jag förstår inte hur mina föräldrar kunde överge Kalifornien för det här? Vill ha sol och värme!

Nå, fredagen fick vi då stiga på bussen nere i byn och följa med bönder på kryssning. Det är ju en del saker som ska släpas med då man ska ut med ett litet barn. Sittkärran, bilstolen, byteskläder och varma kläder både till Liam och tilll mig. Vi skulle ju på gårdsbesök i Sverige, så jag släpade med utebyxor, kängor och skinnmössan åt mig också. Finns inget som är så kallt som att komma ur en varm buss och sedan stå utomhus och titta på något. Ja sen ska ju ungen släpas också. Han väger ju 15kg ungefär nu, så han börjar bli rätt tung.

Liam älskade vår resa. Det fanns möjlighet att gå på olika föreläsningar under båtfärden över till Umeå, och jag hade nog anmält mig, men det fick jag ju nog glömma då det fanns ett bollhav.

Vem orkar sitta på föreläsning då man istället kan rutcha i bollar?

I övrigt kan jag bara lovorda de som planerat kryssningen. Buss fram och tillbaka, båtresa med föreläsningar samt kaffe och smörgås. Gårdsbesök och möjlighet till shopping i Umeå och till sist en jättegod middag med lokalproducerade råvaror på väg hem tillbaka. En österbottnisk tapastallrik till förrätt och nöt innerfile med potatisgratäng till varmrätt och till sist kalvdanspannacotta med jordgubbar. Middagen var jättelyckad. Och i mitt tycke en väldigt viktig del då man åker ut så där tillsammans med andra bönder. Maten är viktig.

Hemma igen var vi vid 1-tiden på natten. De mera festsugna bönderna fortsatte ut på stan då vi kom i land. Men vi var nog nöjda att bege oss hemåt. Lucas kom och hämtade oss till bussen.

Det är ganska bra att ha barn med körkort.

Ja allt skulle ha varit perfekt, om det inte vore för förkylningsbobborna som vi fick med oss hem. Men det är väl smällar man får ta.

Liam har sovmorgon. Vi var på 6-års kalas igår kväll och det tog tydligen på krafterna. Nu är klockan snart halv tio och han har inte synts till än.

Skönt! Jag får sitta ensam i tystnad med en kaffekopp i handen och blogga litet.

Tänkte lägga in några bilder som blivit över.

Fast först en bild av en gäst vi haft på besök över helgen då husse och matte varit borta på klassträff.

En brun labradorvalp! Gullelulledigdå!

En sån skulle man ju kunna ha.

Jag har ju haft labradorer i många år, men det var länge sedan sist nu.

Jätteroligt att få ha en till låns en stund i alla fall.

Vi har frossat i fastlagsbullar den senaste månaden, men nu får det vara färdigt med det.

Men oj, så de är goda!

Liam och jag och hundarna var och hälsade på Krister i skogen och hade picknik med. Det var jätteroligt. Det var svårt att få med dem hem tillbaka.

Vi var på lantbruksmässa till Seinäjoki i början av månaden. De här kossorna fick vi hälsa på flera gånger.

Att vara på mässa med barn innebär ju att man får turas om att springa efter bebis. Att ställa sig och diskutera med någon är ingen idé. Då är man utan barn. Men då vi är två så får vi ju turas om att titta på barn och att titta på utställarna. Fast jag började ju dagen med att vara på simmentalföreningens årsmöte, så då jag kom till utställningen var det min tur att sköta barn   

Nu vaknar han. Måste springa!

Jonä, alla fjolårslammen är nu borta. Vi slaktade de minsta här hemma och de större fick faktiskt åka till vårt nya avtals slakteri. Vi fick ju inget avtal på lammen, bara nöten. Men nu fanns det i alla fall rum för ett gäng. Tack och lov, så slapp vi dem.

Och visst är det fest då man kommit så långt att man får dem i pannan.

Mumsfilibabba!

Hönorna har också börjat värpa igen efter vinteruppehållet. Känns bra att få egna ägg igen.

Fast ett var pyttelitet!

Fick lite överlopps äggvitor då jag bakade en drömtårta. Så då fick det bli ckokladmaränger.

Jag lovade ju i ett inlägg i höstas att jag siktar på -15kg till juni.

Kommer inte att hända, kan jag säga redan nu.

Kanske jag siktar på -15 kg under ett år?

Jag fyller jämna år nästa år, tills dess ska jag väl kunna ha mist ett kilo eller 15?

Liam och jag har roligt med kameran.

Nu har jag laddat hit en massa bilder och filmer. Ska försöka kombinera med text så fort som möjligt.

Idag bifogar jag en film på Liams favoritsysselsättning just nu.

Det har alltid varit svårt att få Liam klippt. Hans pannlugg är alltid för lång och håret hänger över öronen. Så fort jag närmar mig med saxen så får han myror i brallorna.

Men undrens tid är inte förbi. Här om kvällen då jag klippte hans far med klippmaskinen så blev Liam väldigt intresserad och ville bli klippt han också. Det var mycket spännande må jag säga. Jag visste ju inte om han skulle ångra sig efter att jag dragit ett drag med rakmaskinen. Skulle ju kunnat bli en intressant frisyr!

Så samtidigt som jag försökte vara så snabb som möjligt så måste jag ju också vara extremt försiktigt för att inte riva i hans mjuka hår.

Det gick vägen och även pannluggen for. Bebi vort fin! Blev hans kommentar.

Berätta inte för honom vad storasyster sa: HERREGUD VAD HAR DU GJORT!?

Så nu har vi en ny bebis, knappt så vi känner igen honom. Och luggen växer ju ut igen, om vi tycker så   

Före:

Efter:

Linn har skolat upp Liam att hjälpa till i stallet. För Liam är det höjdpunkten på dagen att få mocka hästkakka¨.

Visst är han duktig? 2 år och 5 månader gammal.

Det blir ju att ta några foton på Liam.

Här kommer några:

Bästa stallhjälpen

Ibland blir det lite väl roligt att mocka i stallet :)

Liams lånehäst Lussan blir borstad.

Jag kunde inte välja vilken bild som var roligare av stubbilderna.

Hej mamma!

Liam har fått ett skrivbord till sitt rum. Bordet har ägts av en länsman som bodde i byn någon gång på 1800-talet. Bordet ärvdes av hans hushållerska och sen ropades det in av Liams morfarsfarmor Räf Johanna på auktion. Sen fick hennes son Olof bordet, senare min pappa Joel och nu är det alltså Liam Olof Johannes tur. Ganska häftigt tycker jag.

Vi var på dop till södra Finland ett varv i sommar. Liam har aldrig gillat att köra bil, men med barnfilm som underhållning går det lite bättre.

I väntan på att få köra traktor med pappa en sväng.

Nåja. Nu vet jag var jag har dig!