Jag funderade ju lite över hur det skulle gå i höst med kalvningsövervakningen. Nå, så här långt har det gått bra.

Jag tar kvällspasset, då alla andra sover och Krister tar morgonpasset, då jag sover.

Så igår kväll då jag gick sista rundan för att se om det var några kalvningar på gång så hittade jag 315 Zymfoni som precis hade fått en kalv i liggbädden på utsidan.

Jag har alltså fyra kor instängda i box som jag tror är först i tur, men förstås är det en som går ute med stora flocken som kalvar. Typiskt.

Nåja, jag går in och släpper ut 298 Zana, som visserligen har gått över förväntat datum, men som ändå inte ser så kalvningsfärdig ut.

Jaha, hur får jag in ko och kalv nu då?

Jag hämtar en skottkärra, som jag bäddar med lite halm, att köra kalven i. ni skulle ha sett kons min då jag kommer släpandes med en skottkärra fram till hennes kalv. Hur tänkte du nu? ser hon ut att tänka.

Hon ställer sig bredbent över kalven och visar åt mig att någon jäkla skottkärra behöver jag inte försöka med.

Jaha,jaha!?

Hmmf. jag står en stund och funderar över hur jag riktigt ska lösa situationen. Ko och kalv ser pigga ut, ska jag bara lämna dem ute och ta in dem först imorgon då jag har hjälp?

kalven stiger upp och jag beslutar mig för att göra ett försök att driva dem in i boxen.

Jag puffar kalven lätt med herdestaven i rätt riktning och kon följer med. Hon tar minsann inga extra steg utan hon står riktigt, riktigt nära sin kalv. Skyddande men ändå inte hotande mot mig. Sakta meter för meter puffar jag så ko och kalv in i rätt box. Nästan direkt jag har fått in dem svänger kalven runt och trycker huvudet upp i juvret på mamman. Skönt, han dricker. Uppdraget slutfört.

Förstås har 291 Xylvia passat på att smita ut ur sin box också medan dörren stått på glänt. Hon ser ut att vara så nära förestående, så henne vågar jag inte ha kvar ute. 

Så ut med ficklampan i högsta hugg och söka upp henne i mörkret. Vi tog några extra varv runt foderhäckarna innan hon gav med sig och masade sig in tillbaka i boxen.

Tack och gonatt. Nu får det räcka för en kväll och jag får nöjd gå in och sova.

På morgonen då jag tittar i övervakningskameran får jag se något glädjande.

Hirscht står och slickar på sin kalv!!!!! Prisa gudarna, eller  prisa Champs Bravo, semintjuren som jag använde åt henne enkom för att få en liten kalv och en lätt förlossning. Efter sju sorger och åtta bedrövelser har hon nu äntligen en egen kalv igen. Och det är en tjur! Yippiii.

Då jag går ut för att betrakta underverket ser jag samtidigt att Xylvia nu har en fosterblåsa på gång. Nästa kalvning är på gång.

Xylvia har kalvat två gånger tidigare och båda gångerna har hon fått levande tvillingar, så jag misstänker ju att det är likadant i år.

Jag går in tillbaka och övervakar i kameran.

Klockan går och inget händer. tick, tack, tick tack.

Då förlossning inte gått vidare ännu kl 14, så ringer jag in barnvakten och beslutar mig för att gå in och känna efter hur kalven ligger.

Xylvia är inte särskilt medgörlig och jag beslutar snabbt att sätta fast henne i fångstgrinden.

Jag känner snabbt att det är två bakklövar som kommer först. Skit.

Jag sätter på draglinorna och känner efter lite hur kalven ligger. ????? 3 klövar? Hur ligger kalven riktigt?

Kalven är stor och vi är tre personer som hjälps åt att dra ut en stor tjurkalv efter att vi beslutat att dra i två bakklövar. Då vi börjar dra så far den tredje klöven undan och kalven slinker relativt lätt ut. Och den andas. Pust.

Nå vi enas om att hon inte kan ha tvillingar i år eftersom hon fick en så stor kalv.

Jag går in och tar hand om en nyvaken bebis.

Då jag sitter där och ammar framför övervakningskameran så börjar jag ana att, tusan, visst tänker hon få en till!

Jag ringer till Krister, men han är redan där och har märkt samma sak. Även denna kommer med bakbenen först.

Skit, barnvakten for hem redan, men tack och lov kom tonårssonen hem just då.

-Vad bra, här får du ta hand om lillebror, jag måste gå.

Ut igen, på med draglinor och ploff kommer även nästa kalv ut, lika stor den. Och även den lever! denna gång blev det en kokalv.

Jag skyndar mig in tillbaka för att rädda mina söner från varandra. Krisen avhjälpt, både inne och ute.

Under kvällen har jag hållit tvillingarna under uppsikt i kameran och kunnat konstatera att de där vingelbenen nog inte kommer att hitta maten själva.

Så då jag lagt alla pojkar, stora som små, drar jag på mig vinterhalaren och stickad mössa och beger mig ut igen på uppdrag rädda tvillingarna.

Jag lockar Xylvia igen till fångstgrinden med lite säd och hon kommer lydigt upp och äter. Jag slänger in massa halm runt hennes fötter så kalvarna ska få stadigt underlag då de dricker.

Jag börjar med kokalven som redan står upp då jag kommer. Nähäpp, hon ramlar under sin mamma och vill inte alls samarbeta. Nå ligg där då, tänker jag , och hämtar kalv nummer två. Hon är ivrig och söker spene överallt, men hans ben spretar åt alla håll och ingenting vill riktigt lyckas. till sist får jag honom i rätt position under modern och så fort jag får hans munn tryckt mot spenen så hugger han in. benen flyger och far ännu hit och dit, men han dricker i alla fall. samtidigt passar jag på att fylla en nappflaska med råmjölk, så att jag kan ge åt den andra kalven så att hon kommer igång. Även det lyckas över förväntan och då hon ivrigt druckit upp sin flaska börjar även hon söka på sin mamma och jag får henne på spenarna på andra sidan. kalvarna dricker länge och intensivt. Kon är förvånadsvärt lugn och då jag tycker att kalvarna fått tillräckligt puffar jag tillbaka dem upp i liggbädden och släpper lös Xylvia.

Nu ska ni se att de klarar sig själva imorgon.

In i duschen och blogga medan håret torkar en aning. Klockan visar lite efter 01 och jag kan trött och nöjd börja söka mig till sängen.

4 kalvar detta dygn. Får se hur många som kommer imorgon?