Hann en snabbis på vallningsträning till Taklax i lördags. 

Jag hade inte nerver att stanna så länge för den nyfödda kalven som kom på natten hade inte hittat spene innan jag for iväg. Så jag tränade en kort stund och for hem för att hjälpa till, men då jag kom hem stod kalven och drack. Tack och lov. Ibland är det bästa bara att vänta tills kalven hittar själv. Det får man ju avgöra från fall till fall förstås, beroende på väder och vind samt kalven allmäntillstånd. Den här kalven tyckte jag såg pigg ut fast den inte riktigt hittade rätt från början, men bara han fick tiden på sig så löste det sig av sig själv. Det är sånt man lär sig med åren, när man måste hjälpa och när det är bäst att låta bli.

På vallningen tränade vi delning av fårflocken. Det är användbart t.ex om du vill ha in bara en del av fåren för behandling som klippning eller något annat. Jag har inte tränat delning med någon av mina tidigare hundar så det är alldeles nytt för mig. Jag var inte bra.

Men det är ju inget som vi inte kan lära oss om vi tränar 10 minuter om dagen i en vecka. Men det ska ju göras också. Det är som med allt annat. Det räcker inte bara att åka på träning utan man måste öva hemma också. Så upp till bevis. 10 minuter om dagen måste jag väl hitta?

Bilder från träningen:

Den bruna Sune är Yezz tilltänkta valpfader. Supersöta Sune.