Vi har 5 gamla ödegårdar att ta hand om. Gårdar med hus i stort behov av underhåll och inte minst att få ordning på allt som sparats under de senaste 100 åren. Ingen av dem beboeliga, men ändå med inneboende möjligheter som kanske inte vi hinner ta vara på, men kanske någon i efterföljande led.

Vi har i alla fall som långtidsprojekt att försöka få ordning på skräpet.

De senaste hundra åren har sopsortering inte varit högt i kurs verkar det. Eller om vi tänker tillbaka bara under min livstid, så pratades det ju inte om sortering då jag var barn. Man slängde allt på tippen bara, i bästa fall. Naturen var ju också oändlig förr och skräp ofarligt.

Så nu får vi då försöka göra det bästa av situationen och sortera och slänga.

Ja det går ju inte att beskriva allt skräp som av någon outgrundlig orsak har burits in i förråd och sparats.

Så vi firas delvis jul på detta sätt:

Här brinner gamla obrukbara vagnar och diverse träredskap.

I en hög samlar vi gammalt järnskrot och frysar och kylskåp ska till återvinningscentralen.

Det är ju visserligen rätt så roligt att bränna brasor och roligt är det då man får ordning på någon knut. Men jisses vad mycket jobb vi har framför oss ännu.

Sen, om och när vi får skräphanteringen klar, kan vi börja titta vad vi har att jobba med och fundera över byggnadernas användning.

Men just nu ser vi bara skräp, och mera skräp.

I måndags satte vi oss på bussen till Vörå. Ja, det går ju inga bussar direkt till Vörå annars, men den här var beställd för ÖSP´s höstmöte. Det var dimmigt coh nära fryspunkten, så vi var glada att få köra buss.

ÖSP firade 85 år under höstmöten. Först var det höstmöte, så fick vi god lunch och så var det föreläsning och utdelning av förtjänsttecken. Denna gång fick jag vara en av de som premierades.

Dagen avslutades med kaffe och tårta.

Tacksam för uppskattningen.

Och jag måste nog säga att jag är glad för att producentförbundet finns. De gör nog nytta för oss bönder. Vem skulle annars bevaka våra intressen?

Och duktigt folk har de lyckats rekrytera inom organisationen. Kunniga, intresserade och välformulerade är de.

Mötet sköttes perfekt och höll tidtabellen.

Jag har lite svårt att förstå de bönder som inte ansluter sig till bondeorganisationen. Javisst, det är billigare så, men vi andra får ju istället betala för allt. Och organisationen arbetar ju för alla markägares bästa.

Visst kan man vara av olika åsikt i många saker, men var ska man diskutera detta om inte inom bondeorganisationen? Vi har högt till tak, och allas åsikt får komma fram. Men majoritetens åsikt gäller ju. Det är väl det som kallas demokrati?!

Det här var nu mitt sista möte som fullmäktigeledamot för SLC. Nästa år fortsätter en annan kvinna på min plats. Lycka till Josefin!

Inte kan jag stoltsera med mycket jag åstadkommit, men att stärka kvinnornas roll inom bondeorganisationen har varit en hjärtesak för mig. Och därför kan jag nu tryggt lämna över stafettpinnen då jag hittat en kompetent och engagerad kvinna i mitt ställe.

Via lokalavdelningen har jag skrivit några motioner som fått blandat mottagande. En handlade om att höja summan för utjämningsreserveringar i beskattningen. Den togs väl emot och borde träda i kraft detta år. Men sedan var regeringen och föll innan det hann träda i kraft, så nu är jag lite osäker på om det gick igenom eller inte.

En annan motion jag skrev handlade om att det var för mansdominerat i styrelsen och jag yrkade på att det alltid borde finnas en plats åt en ungdom och en åt en kvinna i styrelsen. Den togs däremot inte väl emot av styrelsen och det kan hända att jag trampade på några ömma tår då jag påstod att styrelsen mest bestod av gamla gubbar som hängav sig åt inbördes beundran. Det var tom en `gammal gubbe` som tyckte att jag borde ha förstånd att vara tyst, varpå jag replikerade att det liknar lite gamla kommunistfasoner om man inte fritt får uttrycka sin åsikt.

Så den motionen blev det inget av, MEN, då det var dags att välja nya styrelsemedlemmar så hade 3 distrikt valt en kvinna som sin kandidat. Så fast motionen föll, så hade den haft sin funktion att medlemmarna började se sig om ifall det fanns kvinnor som kunde sitta i styrelsen. Så nu har det gått från 0% till 50% andel kvinnor. Lite nöjd över det är jag i alla fall. 

Men det är just det jag vill poängtera. Om inga kvinnor ställer upp och engagerar sig, så finns det inget stöd och ingen som tänker efter ifall det existerar kunniga kvinnor. Män väljer i första hand män. Förstås.

Jag vet inte riktigt hur man ska få med de bönder som står utanför, producentorganisationen. Javisst det kan vara så att de absolut inte vill. Men tänk om det är bara för att ingen frågat på länge och gett de rätta argumenten? 

Nå, all information finns ju lättillgängligt på nätet nu för tiden. På www.ösp.fi  eller www.slc.fi hittar du all information du behöver. Kom med vetja!

#bondenbehövs #viskaparlandet

Det blev Nisse som vi seminerade med denna gång. Och Xylvia fick tvillingskalvar på beräknad dag, tjur och kokalv. Hon har 12 levande kalvar på 6 kalvningar. Men inte en endaste kviga har jag sparad efter henne. Förra årets var ju så nervös, så hon for till slakt. Årets kokalv verkar ha ett helt annat lynne, lugn och nyfiken. Däremot är ju hon då tvilling med tjur så det blir väl ingenting av det heller. 

Gloria och Goliat. Goliat med lite böjda framben ännu. Men de rätar nog snart ut.

Det blev ju inte heller något av 440 Flamenco som jag skrev om som skulle dräktighetsundersökas. Fanns ingenting där, typiskt.

Och jag mindes fel, det var inte Polkas dotter, det var hennes dotterdotter. Morfar Steinadler. Hon är snygg som tusan, toppen stamtavla och steril. Jepp, jepp. Nåja, bara att bryta ihop och börja om.

Höstens kalvningar är nu överstökade och vi kan konstatera att vi har i medeltal 1 levande kalv per ko, även om hösten började med två kastningar. Detta tack vare flera tvillingfödslar. Så vi får väl vara nöjda i alla fall. Det kunde vara bättre, men det är nöjaktigt.

Just nu arbetar ungtjuren 2204 Räfbackens Favör med de höstkalvade korna. Han är son till vår förra tjur Charmör och till tidigare nämda 278 R. Veronica som seminerades med Nisse (morfar Amat av Matberga).

Jag valde Favör som betäckare nu mest för att vi skulle få så enkla höstkalvningar som möjligt. Vi ska minska på höstkalvningarna och prioritera vårkalvningar, men de han hinner få fixade på 3 veckor får kalva ännu i höst.

Äsch, måste gå. Återkommer då jag kan.

Flygbiljetterna är beställda och 15-17.1 bär det iväg till södra Sverige på tjurshopping. Flygresan tar drygt 3 timmar och går Vasa-Helsingfors-Köpenhamn. Så blir det tåg vidare till Malmö och därifrån på rundtur med buss.

Pyjamasflyget avgår kl. 6.00 från Vasa. Linn bor bara 15 minuter från flygfältet så jag tror jag åker kvällen före och övernattar hos henne så behöver jag inte vara så nervös över föret på natten.

Får hålla tummarna att vi får bättre reseväder än vad vi har idag. Temperatur runt 0, full storm och något äckligt snöblandat regn.

Tacksam för att inte behöva ge sig ut i trafiken en dag som denna. Att jobba hemma har sina fördelar ibland. Liam har dessutom hemmadag idag, så jag måste inte skjussa honom heller.

Däremot är seminören beställd tills idag. 278 som kastade sin kalv i höst ska semineras idag. Jag har själd inga semindoser i byttan för tillfället utan jag får ta något som seminören har. Vi får se vad det blir.

Dessutom ska vi dräktighetsundersöka kviga 440 som är tvilling med tjur. Jag tyckte ju att hon visade brunst tillsammans med tjuren i somras, så nu håller vi tummarna för att vi hittar en liten kalv där i. Pappa till kvigan är Evolution och mamma är Polka av Frönshult. Hon är väldigt fin och jag vill så gärna ha henne kvar. Om hon är tom så är det ju slutdestination Kauhajoki som väntar.

Var försiktiga alla ni som måste ut i trafiken idag.!Håll avstånd och inte så bråttom. Bättre att vara lite sen i detta livet än för snabbt fram till nästa.

Sitter och söker flygbiljetter.

Nämen kom hon inte just hem? kanske ni tänker och jo, men denna gång är det för jobbet och vår avelsdjursköparresa till Sverige. Vi blir inte så stor grupp som åker men jag hoppas de som kommer med har köpbyxorna på, så inte resan blir i onödan.

Själv velar jag från dag till dag. Ibland tänker jag att nog vore det ju enkelt att skaffa en ny avelstjur inom landet och ibland tycker jag att visst kan jag köpa en tjur åt korna och en åt kvigorna och kanske någon ny kviga på samma gång från Sverige. För att inte tala om att jag ju skulle kunna slänga i några renrasiga dorperfår på samma gång som transporten ändå går.

Men sen är det allt extra jobb. Transporter, provtagningar, dokumenteringar, karantän och fan och hans moster.

Nå vi får se. Ny tjur behöver vi i vilket fall som helst.

Jag har förhandsbeställt 10 semindoser av Sneumgaard Imperator. Jag behöver nog mer än 10 doser, men det går att beställa mer av tjurar som finns i lager senare i vår om jag tycker det. Det beror lite på hur många tjurar som kommer med hem från Sverige och förstås vilka släktträd som finns på dem.

Imperatordoserna var lite onödigt dyra, 53€/st, men han borde vara en toppentjur och det finns en begränsad mängd doser i lager, så det gäller att passa på.

Vi har nu börjat ta dna-prover vid öronmärkningen av kalvarna och jag har anmält oss till genomprojektet. Så bara att börja rycka dnaprov på kossorna nu då. Funderar på att beställa klövverkaren och knycka hårstrån då de ända sitter fast i klövbänken. På samma gång, ni vet.

Vi väntar ännu på höstens sista kalvning. Det är Xylvia, hon som fick trillingar. Hon har beräknad tid 8.12, så det borde vara nära nu. Det blir henne sista kalvning, för hennes juver krånglar. 1/4 av juvret blir inflammerat varje gång vid kalvning. Det har gått bra hittills, men nu ser det inte bra ut. Så bara vi klarar av denna kalvning nu, så får det bli hennes sista.

Jaha, en kaffekopp nu bara, så ska vi se vad denna dag bjuder på. Ha det gott!

Jo det är så att alla andra har tagit natt, men jag är inte det minsta trött, så jag passar på att ta igen lite förlorat bloggande.

Jag har annars fått något som jag kallar för åldersrelaterade krämpor. Jag har till och från haft en sån besvärlig smärta under höger häle. Jag har inte visat upp mig någonstans, men jag har anlitat dr.Google så det närmaste jag kom till en diagnos var hälsporre. Ibland värker det för j-vligt och ibland känns det inte alls. Tror att det är över nu i alla fall. Då det var som värst och jag linkade fram, så belastade jag istället höften fel, så då blev det värk i höften på vänster sida. Suck och stön. Man vet inget om sådant då man är ung och i ordning.

Nå nu har jag något fanskap i höger hand. Jag är riktigt kraftlös i handen och har varit det några veckor. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan. Nå, då jag hjälpte en nyfödd kalv till spenen i förra veckan så får jag förstås en kospark över handryggen. Inte så farligt, lite blå, men efter det blev jag riktigt svag. Inte så roligt då man ska trycka i hydraulikslangar och man saknar kraft i handen. Att öron märka kalvar har också blivit riktigt tungt. Först anklagade jag örontången för att ha blivit trög, men det är nog handen som krånglar. Idag måste jag använda båda händerna för att få bilens växelspak i parkeringsläge.

Som vanligt så väntar jag bara på att tiden ska läka alla sår. Nå ska ju åka bort nu 12 dagar, så får kroppen förhoppningsvis vila upp sig.

Ja och så har jag fått löss. Ja inte jag själv då, utan mitt citronträd.

Sköldlöss sa samma dr.Google

Så nu utstrider vi ett krig lössen och jag. Jag har putsat alla blad, klippt bort så mycket som möjligt för att undvika att lössen kan gömma sig mellan bladen. Men de tycks nog bara komma igen hela tiden, trots att jag klämmer ihjäl alla jag hittar. Planen är ju att vi ska äta citronerna så jag vill ju inte använda kemiska bekämpningsmetoder. Dessutom är vi ju ekologiska odlare, så det skulle väl ses som ett misslyckande.

Men jag vill inte kasta ut mitt citronträd!!!! Har du något bra tips för att bli av med lössen så hör gärna av dig. 

Måste också infoga en bild på mina smarta hönor.

Då det regnar så går de och ställer sig nära huset för att inte bli blöta. Ganska smart av en höna tycker jag.

Ikväll tycker jag att vi ska spela lite musik, vad ska vi hitta på för roligt. Jo, jag vet! Lite uppmuntrande sång bland klagosången.

Jo det var så här att vi blev inbjudna att få besöka vår riksdag för några veckor sedan. Detta för att vi deltagit i valarbetet för den nyinvalde riksdagsman Norrback.

Krister såg sig inte ha tid att åka med, men jag ville gärna se med egna ögon hur det går till i riksdagshuset.

Så vi startade tidig morgon med buss  och begav oss iväg mot Helsingfors.

Ja se nu har jag ju redan glömt lite i vilken ordning vi gjorde vad, men vi fick i alla fall gå genom säkerhetskontroll innan vi  kunde gå in. De fungerade ungefär som på en flygplats. Av med ytterjackor, väskor och bälten som kördes genom röntgen och så gick vi igenom en metalldetektor.

Först gick vi på en rundtur genom riksdagshuset.

Och sen fick vi lite information av Norrback hur arbetet går till. Och så fick vi ställa frågor. Riksdagsman Ollikainen stack också in näsan och hälsade på oss Österbottningar.

Sen gick vi på lunch och efter lunchen promenerade vi tillbaka för att delta i riksdagens frågetimme i plenisalen.

Samma säkerhetskontroll en gång till och så fick vi traska många trappor upp för att sitta på läktaren och följa med diskussionerna.

Jag måste faktiskt säga att jag var förvånad över hur vilt det gick till i salen. Oppositionen var ju förstås livligast med utfrågningar av ministrarna. Men jag hade nog inte trott att det gick till så här. Det ropades och anklagades och pratades i mun.

Ja det var en upplevelse att få vara med.

Jag har ju sett på tv hur vilt det går till i brittiska parlamentet, men finska riksdagen är nog inte långt ifrån. Men vår talman är kanske liiite mer färglös än den brittiska   

En intressant dag. Tack för att jag fick komma med!

PS! Hemma hade vi fått tvillingskalvar som inte klarade av att dricka själva medan jag var borta plus en del annat strul förstås. Så det var bara att dra på arbetshalaren då jag kom hem och börja mjölka lite mat i små kalvar. Det gick bra, men klockan var ju 2 innan jag kom in.  Det blev nästan ett dygn på fötter den dagen, men så blir det ju ibland. Nu har jag nog tagit igen sömnbehovet.

Jo, livet springer på hit och dit som vanligt. Och jag bloggar massor ska ni veta. I huvudet alltså. men allt för sällan har jag möjlighet att sitta i lugn och ro här och få ner texten i print. Nu ska jag egentligen ut med hunden och kolla kalvningsläget ett sista varv, men det är ett sådant eländigt snöslask ute just nu, så jag drar ut på plågan lite.

Men snart slipper jag slasket. På torsdag tar vi pyjamasflyget med sikte mot Kalifornien. Ska bli så himla roligt.

Men en dag soå rotade Liam i mina lådor och hittade detta gamla vykort.

Det här vykortet fick jag 1992 från någon, tydligen god vän som jag skrivit brev till.

Problemet är bara att denna goda vän glömde att skriva under med sitt namn. Och jag har ingen aning om vem det är som skickat kortet.

Känner någon igen sig? Eller vet om någon som for till Santa Barbara 1992?

Tänk om denna någon fortfarande finns kvar där. Jag kommer dit nu på torsdag. Skulle vara trevligt att träffa denna mysterieperson.

Har du något tips?