Vet inte i vilken ända jag ska börja, men mycket har hänt de senaste dagarna.

Vi tar det i tur och ordning:

Jag och Yezz ska tävla i finska mästerskapen. Japp. Jag blev påhejad av mina vänner i Team Pampas och så anmälde jag mig då. Hon tävlar förstås i lägsta klassen; junnumestaruuus.

Tävlingen är i Halikko 28.9 Håll tummarna för oss då.

Höstkalvningarna närmar ju sig, första beräknad tid 22.9, så idag tänkte vi ta in dem från bete.

Igår fick vi dock en tidig överraskning.

Tekla hade fått en kokalv i hagen. Allt gick bra, men kalven ska ju vägas och märkas inom ett dygn, så det hade ju varit enklare om hon väntat tills vi hade dem inomhus.

Idag tog vi så lilla kalven i en skottkärra och körde den över vägen och så kom så småningom hela flocken efter. Det gick faktiskt bättre än jag kunde föreställa mig.

Väl inne sorterade vi dem i olika grupper. Nya kalven och Tekla fick gå in i en ensam box, de höstkalvande korna fick gå ut i rasthagen, de betäckta kvigorna togs in i box och avelstjuren Zolvert fick gå in i en egen. Alla lydde så bra och alla gick i rätt grupp. Jag hade tagit på långkalsongerna i morse då det bara var +5 grader, men innan vi fått in alla kossor rann nog svetten så nu har kalsongerna åkt av igen.

Eftersom vi har lite för mycket djur, så körde vi faktiskt ut en grupp med kvigor på bete idag också. Det var de som jag har haft in och seminerat. Vi satte dem i lastbilen och körde ut på dem till Sjöslätan där de höstkalvande kvigorna ännu går. Lite bakofram känns det ju att sätta ut djur på bete i mitten av september, men prognosen visar sol och värme två veckor frammåt och gräset växer så det knakar. Tyvärr visade en av kvigorna ny brunst igår, så då får jag sätta henne på slaktlistan. Jättefin kviga, seminerad med kanadensisk tjur, men, men. Om hon inte är dräktig måste hon gå.

Jag har också blivit publicerad.

Mitt reportage om min resa till Norge godkändes och kom i tryck i LoA tidningen i fredags. Känns overkligt.

Ja, och så har jag plockat massa svamp.

Bara en del av mitt fynd rymdes på bild.

Vi var och tittade på våra skogsskiften i övermark och plötsligt hittade vi hur mycket Karl-Johan svamp som helst. Som tur var hade jag med en tygväska i fickan och den fylldes till brädden.

Men det är mycket jobb innan svampen är redo att frysas in.

Avslutar med en bild av de vårfödda kalvarna. Det börjar bli deras tur att avskiljas från sina mammor nu.

Nu ska Yezz och jag gå och sortera lammen. Tacklammen ska få gå i en egen grupp och baggarna för sig. Samtidigt får vi ju träna inför FM.

Kvigorna som är under behandling repar sig inte som önskat. Den som är i sämst skick har jag sprutat medicin i nacken på i över två veckors tid nu, olika sorter, och ändå ser hon lika eländig ut. Jag måste väl ringa veterinären imorgon igen. Tyvärr är det lite besvärlig tidpunkt nu att gå hemma och vänta på veterinären eftersom vi äntligen har uppehåll och allt åkerarbete måste skötas innan nästa regnperiod infaller. Börjar det regna igen nu så blir resten till skit. Det som duger till fodersäd är nu tröskat. Kvar på åkern finns ännu en del otröskat, men det slår vi av med slåtterkross och plastar in som dietfoder åt korna. vet inte om de kommer att äta det, men det måste bort från åkrarna i vilket fall som helst eftersom vi har nästa års gräs insått under säden.

På kvigbetet där de höstkalvande kvigorna går har jag ett litet bekymmer också. Nr. 299 Räfbackens Zeline fyllde upp sitt juver i mitten av sommaren och jag misstänkte då att hon fick missfall även om vi aldrig hittade någon död kalv. Nu har hon fått en infektion i juvret vilket lätt till att det blivit ett hål där det rinner ut var och blod. Hennes allmäntillstånd är nog bra, men hennes framtid som diko här är nog hotad nu. Det blir att anmäla henne tillsammans med de andra till slakt i november och om hon inte kalvar som väntat i mitten av oktober så får hon gå. Tyvärr. Bra förväntat avelsvärde och stor och fin. Men alla kan inte lyckas.

Jag tänkte åka och sprätta några åkrar med halm som legat ute i regnet, men nu är det nog så regntunga skyar där ute så jag väntar en stund så att jag inte måste sprätta samma åker flera gånger. Det blir väl kanske att slå lite gräs idag också i väntan på att halmen som ligger ska bli riktigt torr. Uppehållsväder är bra, men nu vill vi också ha sol och friska vindar.

Vi hörs!  

Plasthuvsdragningen på halmen är i full gång också, tråkigaste jobbet på hela året.

Regnet det bara öser ner......

Och säden står kvar på åkern......

och halmen......

och en del gräs.......

Jag steker plättar nu samtidigt som jag bloggar. Vet inte om det är en så bra idé.

Igår kväll tog vi en ledig skärikväll. For via pizzerian för att hämta middag, gick i bastun, simmade, nu 18 grader i vattnet, och så i säng vid 10-tiden. ( äsch nu blev en plätt för mörk)

Sov ganska oroligt, lyssnande till regnet.

Steg upp och åt en skål med flingor, då ringer telefonen. Det är grannen som berättar att det står en flock med får på gräsmattan! ( ännu en lite mörk plätt, vrider ner plattan litet)

Alltså varför händer allt då vi åker bort? Kunde de inte passa på igår på dagen då vi ändå jobbade?

Snabbt in i bilen och hem igen. Väl hemma står de hemma på egen gräsmatta, tack och lov, och jag kan enkelt föra dem med hundarna till nytt bete. Jag hade ändå tänkt flytta dem idag, men de kunde förstås inte vänta tills jag kom.

Den sista sjuka kvigan fick vi fast i förrgår.

Så nu är de alla tryggt innomhus där jag kan behandla dem i lungn och ro. Hoppas vi får dem i någorlunda skick igen.

Idag hade jag planerat att sätta i ordning min tävlingsbana för vallningsträningarna. Men hur kul är det nu att stå i regnet och bygga fållor? Tar en innelördag idag istället. Det saknas ju inte saker att göra inne heller, köket ska städas, kläder tvättas och så har jag en frys som skulle behöva avfrostas. Men jag hade mycket hellre byggt banor.

valpen får nöja sig med att valla plastlammet :)

Bloggar lite medan jag förväller bönorna jag fick igår av mamma.

3 av 4 sjuka kvigar är nu inne.

Jag gick ensam ner till hagen, strödde ut säd i fångstfållan, smög mig sakta ut tillbaka och gick försiktigt bakom kvigorna. Medan jag pratade lugnande med dem tog jag sakta ett steg i taget mot dem för att pressa dem mot fållan.

De stirrade misstänksamt på mig, men började backa åt rätt håll.

Planen var att åtminstone få dem att gå in och äta, så kunde jag vänja dem sakta litet åt gången.

Den ena svängde plötsligt åt rätt håll och gick in i fållan.

Ok, bara lugn. Ska jag bryta här och försöka igen en ny dag?

Nej, jag tar sakta ett steg till mot den mörka kvigan. Gå in nu ditt dumma kräk.

Här står hon och överväger: ska jag springa iväg eller följa den andra in i fållan?

Jag närmar mig sakta med blicken vänd mot de andra kvigorna, som står på andra sidan stängslet och intresserat tittar på, för att inte sätta för stor press på kvigan.

I den gruppen finns nu den sista kvigan som rymde iväg vid vårt förra misslyckade försök.

Jag närmar mig sakta grindarna. Nu gäller det att vara snabb, men inte skrämmas.

Oj, vad avståndet mellan grindarna kan kännas långt då man behöver få dem stängda.

Yeiiiiiiii

Veterinär tillkallades och nu får de antibiotika mot inflammationer i benen samt effektivare smärtstillande. De blev genast mycket lugnare och mera lätthanterliga då de kom in. Tänka sig att de kan lida av frihetsstress. Allt ska man då vara med om.

Nu gäller det bara att få in den sista sjuklingen så också hon kan börja behandlas.

Nu är bönorna färdiga.

Vi hörs.

Är lite nedstämd nu efter förmiddagens misslyckade infångning av kvigor.

Ni kanske minns att jag skrev tidigare om de unga kvigorna som sprang fram och tillbaka på betet tills de blev helt utmattade.

Nåjo, 3 st har haft svullna ben och legat ner ovanligt mycket. Så småningom började de magra av. Efter diskussion med veterinären beslöt vi att ge smärtstillande och antiinflamatoriskt åt dem på betet samt tillskottsutfodra dem. Eftersom de låg i en grupp skillt för sig så gick det ganska smidigt att ge dem medicinen i fodret. De andra fick en egen portion med kraftfoder.

kvigorna piggnade till och började hållas med den andra flocken. Vi delade in dem i två grupper, så att de höstkalvande kvigorna går skillt för sig och de unga kvigorna, som blir ett år i höst, går i en hage bredvid och får där extra mat varje dag.

För att ha bättre koll på dem så beslöt vi att ta in dem till ladugården. Vi byggde en fålla mellan lastbilen och foderhäcken där vi utfodrat dem några dagar. Då vi lockat in drygt halva gruppen så stängde vi fållan och körde in dem. I den omgången kom bara en av de sjuka kvigorna.

Bara att åka ut igen då och ta in resten.

Nehepp, det gick inte. Med de kvarvarande så finns en riktigt hysterisk kviga. Hon springer iväg så fort man tittar på henne. De senaste varma dagarna nu har vi inte försökt ta in dem utan bara matat dem i fållan för att lugna ner dem. De kommer inte när vi är där, men maten är borta då vi kommer ner igen, så in i fållan går de.

Idag då det var lite svalare väder beslöt vi att göra ett försök med hundarna.

Den hysteriska kvigan flög nästan genast över stängslet till den andra gruppen. Nåja, lika så bra. Då kanske de andra hålls lugnare.

Jag gick alltså med mina två äldre hundar i lina och Yezz fick göra springjobbet, som är ung och ivrig. Det gick inte alls. Hundarna jobbade duktigt på, men kvigorna sprang kors och tvärs och vägrade gå in i fållan. Ibland var en in, men då de andra sprang iväg så rusade förstås de andra efter. Inte så hälsosam sysselsättning för husfriden heller sån här sysselsättning kan jag säga. Vi hade kanske lite olika åsikter om hur det skulle gå till. Tänk om gubben skulle ens försöka lyda lika bra som hundarna.

Nåja, efter att gamla Wilma blivit stångad, inte farligt skadad, och ena kvigan gjorde ett utfall mot mig, så avbröt vi vårt försök. Jag vet inte hur vi ska fortsätta. Borde kanske bygga mera fållor. Dumma kräk. Vi vill ju bara hjälpa.

Har inga bilder från idag tyvärr. Hoppas snart kunna visa dem inne i trygghet.

Bifogar istället en bild från då vi plockade flyghavre för några veckor sedan. Hann inte skriva om det då.

Fantastiskt kontorslandskap jag har, eller hur?

Hej igen, jo jag överlevde, OCH jag är så glad att jag tog mod till mig och reste. Vilket fantastiskt äventyr jag fått vara med om. Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig hur bra resa jag skulle få.

Och så insåg jag att jag är en girig liten jäkel som försökte kräva en fattig simmentalförening på pengar till min resa.

Till ock med svenskarna som har en relativt rik förening betalade sin resa själva, av eget intresse och så räknade de det som lite semester på samma gång. Och givetvis, så måste man tänka.

Jag har lärt mig massor, fått tala ko från morgon till kväll, och mött så intressanta människor med samma intresse som mig. På ett sätt kände jag ju mig som en obildad nolla bland dessa erfarna simmentalmänniskor, men man måste ju börja någonstans. Kanske om 20 år så kan jag lika mycket som dem. Det är som med mycket annat, att ju mer man lär sig, så inser man hur lite man kan.

Jag kommer i detta inlägg låta bilderna tala. Jag kommer att försöka göra ett reportage från resan som jag kanske kan länka på något vis hit så småningom, men nu får ni se något av vad jag fått uppleva.

Möte på lördagsmorgonen med bl. a information av Henning Hansen från Danmark  om Interbeef.

Vi besökte bl.a  en gård som hade sina simmentalkor på sommarbete i norska fjällen, ovanför trädgränsen på 1000 meter över havet. Fina djur och ofattbart vacker natur.

Korna var instängda i fålla en stund för att vi skulle få titta på olika semintjurars avkommor, men de släpptes efteråt ut fria på fjället. Inga stängsel!

Bergssluttningarna var hisnande, men inte alls otäcka som jag hade föreställt mig.

Vi bodde vid en skidort som hette Skeikampen. Mycket vackert ställe. Många turister var där även sommartid för att vandra eller cykla i naturskön miljö. Hyresstugorna hade ofta grästak.

Ett besök hit rekommenderas verkligen.

Jag filmade några snuttar av norrmännens lockrop. Underbart, eller hur?

 
 
  Hoppas det fungerar.

Dagen avslutades med en jättegod middag på Thon hotell där vi bodde. I receptionen satt finska Sirpa från Lahtis som blev så glad då hon trodde hon skulle få prata finska. Så visst fick hon det :)

Servitören tog ett kort av hela gruppen

Ja, jag tänkte ju helt glömma bort att berätta att mitt bagage aldrig kom fram. 30 grader varm och inga byteskläder. Tack och lov fanns det en liten butik på hotellet som hade blus och byxor som passade åt mig, så att jag fick rena kläder till middagen. Dessutom fick vi alla en t-skjorta av svenska simmentalföreningen, så den kunde jag ha på mig på söndagen, då jag upptäckte Oslo för mig själv. 

Det tog 3 h att köra från Skikampen till Oslo. Jag fick skjuts av Bengt som bodde en bit nedanför Oslo. Klockan tolv kom jag dit och vandrade från busstationen till Karl Johann, Oslos gågata i centrum. Jag hade 6 timmar på mig och jag njöt av att titta på människor och mijön.

Lite olustigt blev det dock av terrorvarningen som hade utfärdats för Norge, så det fanns poliser överallt.

På gatan fanns massor av gatuunderhållning av varierande slag. Denna "staty" började dansa och ge slängkyssar om man satte pengar i hennes lilla burk.

Tiggare och uteliggare fanns det dessvärre onödigt mycket av. Eller kanske jag bara reagerar på det eftersom sådana inte finns alls där jag bor.

T.o.m sparvarna tiggde.

Jag njöt i alla fall av god mat och vin på en uteservering.

men som sagt, poliser, poliser, poliser......

Denna musikant blev jag väldigt förtjust i. Dessvärre fick jag bara slutet på film

Och efter det träffade jag på en konststuderande från Sydamerika som studerade i Italien och där prutade jag åt mig denna underbara oljemålning.

Den är stor.

Jag vet inte var jag ska ha den, bara att jag älskar den. Tänkte glömma den på dasset på Helsingfors flygplats. Men den var tack och lov kvar på samma plats som jag glömde den då jag rusade tillbaka.

  Lämnar er denna gång med ett underbart möte längs vägen. Tänk om det skulle se ut så här vid strandvägen i Närpes också.

Och tusen tack till alla som var med på denna resa. Det var fantastiskt.

Första skörden avklarad Bra kvalitet och många balar. Inget regn har stört.

Men nu skulle vi tacksamt ta emot en si sådär 30-40mm. Annars blir detklent med både spannmålen och andra skörden. Men månne det nu inte ska regna snart.

Idag hade jag dessutom barnen turvis på inlärning i den ädla konsten att plasta in balar. Det gick så bra så. Det kan vara bra att ha någon på lager som kan hoppa in ifall att jag har något annat spännande att pyssla med just i grässkördstider. 

Förra torsdagen, då meterologen lovade 30mm regnoch vi fick 1,8mm, så tog jag och barnen oss en ledig dag på stan. (Ja barn och barn, jag syftar ju på att de är mina barn, inte på att de skule vara särdeles små.)

 Ja djuren skulle ju matas före vi for och då vi kom tillbaka, men mellan nötsturor, tog jag nåra timmar ledigt. Det var riktigt roligt. Vi shoppade dels lite presenter till sommarens alla kalas och dels lite kläder, så vi inte behöver gå på kalas i 20 år gamla kläder. Vi åt hamburgare och gick på café och dagen avslutades med bio, Maleficent, en Disneyfilm baserad på sagan om Törnrosa. Så roigt att umgås med barnen i något annat än arbetets tecken.

Och dagens bästa. Jag var in på en databutik i Malax, för att köpa en ny bildöverföringssladd eftersom de andra tagit slut av någon konstig anledning. Nåja väl därinne så fick jag ett infall att fråga hur mycket de skulle ha för att byta min spruckna telefonskärm. Då säger damen i kassan att just min modell har 2 års garanti på skärmen! Bara kom hit med garantibeviset så skickar de in den så får jag en ny. Alltså va? Detta visste ingen på den lokala butiken, eller ville de inget veta? Lätt att lura pengar av en gammal kärring som går runt och låtsas vara cool med smartphone?

Nåja, sprudlande glad blev jag i alla fall. 200€ inbesparat. Så nu har jag sökt garantibeviset i en halv vecka. Jag har sorterat räkningar och tidningar, tömt lådor och vänt in och ut på både kök och kontor, inget garantibevis. Tills jag ikväll kom på att  titta i lådan där vi förvarar garantibevis. Sedär, där låg det! Där det skulle vara. Måste vara den där sabla gubben min som satt det där. Där skulle ju aldrig jag sätta det.

Så nu blir deten resa till Malax igen. Tror att jag kommer att inhandla ny kontorsdator där också. De verkar ha bra service och det uppskattar jag.

Ja idag har jag seminerat 4 kor på samma gång. Vi har ju 7 kor och 6 kvigor ännu inne för att semineras och på detvå första veckorna som v har haft semieringstid så har jag endast lyckats pricka in 2 semineringar. Det var nästan så att jag började misströsta på min förmåga att kunna identifiera rätt brunst. Därför blev jag extra glad igår kväll då jag möttes av tre genomsvettiga kossor. Hurraaa, nu ska jag ringa semintänst. Jag ställde klockan på 7.40 och så ringde jag och beställde seminör och så drog jag täcket över huvudet och tänkte ta mig en sovmorgon. Så kom textmeddelande att seminören kommer till gården mellan kl 8.40-10.40 Jaha, upp och hoppa i arbetskläderna, dags att sätta fast några kor.

Väl ute märker jag att ännu en kviga villigt står för ridning, så då sätter jag väl fast den också på samma gång. Tack och lov tog seminören med sig hela reservbyttan där våra doser finns, så jag kunde sätta i den tjur jag hade planerat. Victoria fick Steindler, Zonja fick Champs Bravo, Alice fick Olvert av Esered och Anja fick Strabinos. Bra gick det och alla stod så lungt och fint fast det var första semineringsgången för tre av dem. Känns som jag vann en VM-match med 4-0.

Nu ska jag gå ut och försöka locka in 4 kor från betet. Slaktbilen kommer 7.15 imorbon bitti och korna springer ännu på betet. Ingen sovmorgon imorgon heller tydligen.

Nu blir dthär ärldens längsta blogginlägg, men jag har jag lovat någon gång att visa hur det ser ut då vi får biffkött i retur. Och nu har jag bilder och dessutom en sladd så jag har fått dem överförda till datorn.

Det här är bilen som hämtade våra slaktdjur förra gången. Målad av Sjöblom i Böle. Är den inte fin?

Köttet levereras hem färdigt styckat i sådana här lådor.

I lådorna finns då t.ex det malda köttet i lösvikt. S får man själv packa i så stora portioner som man vill ha. Vi packar 500gr/paket.

Allt annat som stekar och fileér kan man själv skära med vanlig kökskniv till lämplig storlek. På nätet hittar man bilder som bra beskriver vad som är vad, men förstås är det bra om man har med en som är kunnig på kött åtminstone första gången. Vi har också skaffat oss en vaccummaskin, och så mörar vi stekarna i ca 4 veckor i kylrummet innan vi fryser ner dem.

Denna gång är allt kött bokat, men om man vill provsmaka så kommer det att finnas till salu i Nybo´s affär i Töjby nästa fredag 27.6 Sen kan man beställa direkt från gården om man har möjlighet att köpa större mängder till hösten.

Nej, nu måste jag stoppa ved i pannan och locka in några kossor. Kom, kom små flickor så ska ni få åka i Snellmans fina bil. Kom kodd, kom kodd....

Semineringarna är igång, tjurarna betäcker och grässkörden har påbörjats.

Vi balade det första i söndags och nu ligger 15ha med slaget gräs. Och det utlovas regn! Inte bra.

Gräset skulle gärna få förtorka tills imorgon, men vi måste nog börja på idag om vi ska hinna få allt inplastat innan regnet på onsdag kväll. Nackdelen med det är att balarna fryser ihop till isglassar i vinter om det blir en kall vinter. Det är inget roligt att hantera och högst troligt inte roligt att äta isglass i -20 grader.

Förutom att grässkörden pågår så samanfaller det med besprutningstidpunkten för stråsäden. Så Krister kör traktor både natt och dag. Men det tycker han bara är roligt, väl? Själv sover jag om nätterna nu då kalvningstiden är över. Skönt.

I lördags skulle jag ha fått åka till en ny stor fårgård i Pensala för att hjälpa till att träna deras får med hund. Men förstås hade jag kvigor i högbrunst på morgonen, så det blev att ringa seminören istället. Det är en av nackdelarna med att seminera. Man vet aldrig vilken dag man hamnar att parera seminören. Då man släpper korna med tjuren så sköter ju han allt. Så som vanligt fick jag meddela att jag inte kan komma med. Det är säkert frustrerande att försöka få med mig på något. Jag lovar alltid att komma med, men i sista stund så är det något som gör att jag inte kan åka.

Nu måste jag fortsätta.