Jaha nu ska vi se om jag får det här att fungera.

Igår fick jag med mig en filmare till åkern. Filmen blev så lång så det finns inte en chans att jag skulle få den uppladdad här. Därför gjorde jag en film på youtube. Det har jag inte gjort förr. Så jag fick börja med att googla: Hur laddar man upp en film på youtube?

Och tro det eller inte, jag lyckades! Nu återstår ju bara att få filmen länkad härifrån då.

Yezz och jag övar ju inför grundbaneprovet i mitten av oktober. Grundbanan måste man avlägga för att bli godkänd som avelshund för finska vallhundsföreningen, suomen paimenkoirayhdistys.

Momenten består av först en hämtning på minst 85m, hunden ska föra fåren till föraren, runda stolpen, gå bakom föraren genom två grindar. Efter grindarna fri vallning vilket innebär att hunden ska kunna hålla flocken utan kommandon, man får bara bromsa.

Fasthållning av ett får medan hunden håller resten av flocken.

Fålla in fåren, hunden in och ligg i fållan, hunden bakom flocken medan fållan ännu är stängd. Öppna fållan, fåren trippar sakta ut och till sist en fråndrivning från föraren på minst 10 m.

Alla moment bedöms med poäng och man måste få poäng vid varje moment för att bli godkänd.

Sänk volymen nu igen. Ännu har jag inte skaffat vissla utan jag skriker allt jag orkar. Hela byn hör då jag tränar.

https://www.youtube.com/watch?v=DI5slDl3zPM&feature=youtu.be

Hoppas detta funkar nu då om du klickar på länken.

Denna helg har vi firat vår vallningstränare som nyligen fyllde 50 år. Vi planerade en liten överraskningsfest för henne.

Jag bjöd in vårt träningsgäng till vanlig vallningsträning på fredag kväll hemma hos oss. Till överraskningen hörde då att vi planerade en liten vallningstävling, men det blev i verkligheten nog mera en vanlig träning. Finska mästerskapen hägrar för henne snart, så hon ville finslipa några detaljer. Nå, i alla fall så bjöd vi henne till vår sommarstuga där vi bjöd på middag och bastu. Vi vallade ju dock tills vi inte såg fåren längre, så klockan var ju 22.30 innan vi kom ner till skären, då började vi koka mat. Vi hade specialtillverkat en vindtät jacka åt henne med texten Team Pampas och coach på framsidan. Tyvärr förstod jag inte att fotografera den med logon, men jag ska beställa en åt mig själv så kan jag fota då.  

Efter middagen blev det bastu och dopp i havet. Vattnet var nog inte alls så behagligt som det varit tidigare i sommar.

Till sängs kom vi någon gång efter 3.

Förstås ställde vi klockan på halv 9, åt frukost och åkte för att valla lite till på förmiddagen. Diskussionerna under hela detta dygn handlade förstås om vallningsteknik, vad annat?

Tänk att det finns lika tokiga människor som mig där ute!

Och vad roligt vi hade, hoppas vi kan göra om det snart.

Och lycka till ni som ska tävla i team Pampas färger i höst på mästerskapen; Leena , Päivikki och Mico!

jag hade kameran med mig, men det blev allt för lite bilder tagna.

Bifogar också en film på walle som inte fick vara med på träning, så han gick och vallade på egen hand. Ingen bra kvalitet på filmen. Taget med telefon.

Håller han månne på att bli dement också, förutom blind och döv?

Korna verkar dock inte bry sig så mycket om honom.
 

Oj vilken höjning i läsarstatistiken jag fick på en gång! Intressant fenomen det här bloggandet.

Första dagen utan Wilma. Vi hade åska inatt och jag tänkte direkt att vad skönt att Wilma inte behöver vara rädd för åskan inatt. Hade hon varit i livet ännu skulle hon ha sprungit fram och tillbaka i vårt sovrum med klorna klapprande i laminat golvet och nervöst snabbt flämtande. Rädslan för skott och åska har hon börjat med på äldre dar. Jag kopplar ihop det med medicineringen hon fick mot ryggsmärtorna, men jag vet ju inte om det har något samband.

Se nu till att få någon ordning på valpen, sa husse, så vi har någon arbetshund som fungerar.

Och jovisst, vår lilla skräphund visar goda tecken på att bli en riktigt bra vallhund. Vallhundsprovet ska vi försöka klara i oktober. Jag ska just ställa till en övningsbana på en åker, där jag kan öva på vårens lamm efter att vi avskilt dem från tackorna.

Jag försökte ta en selfie med lilla Yezz, men hon envisas med att pussas istället.

Yezz är mycket mer samarbetsvillig än vad Wilma var. Wilma var alltid av den åsikten att hon visste bättre än mig hur djuren skulle flyttas. Och visst hade hon ofta rätt, men det är ju inte det som är pointen. Hunden ska göra som jag säger oberoende om det går åt helsike. Men då är det ju mitt fel. I ärlighetens namn måste jag säga att jag och Wilma inte riktigt kunde samarbeta bra, vi var båda för envisa och temperamentsfulla. Jisses vad jag härjat med den hunden.

Med Yezz är det mycket mer gullegull och det är mycket roligare att träna med henne. Hon har lite samma livsåskådning som mig, allt är inte så himla allvarsamt, man ska ha kul i vardagen.

För Wilma var inget kul, allt var på förbannat allvar.

Nåja, vi öppnar ett nytt kapitel.

Idag slutade Wilmas liv.

Hon har ju gradvis blivit sämre och om jag fått ensam bestämma så skulle hon ha fått somna in redan tidigare. det märktes att hon hade ont. I sommar har hon helst gått undan då jag velat ha med henne och flytta djur. Och det är inte den Wilma jag känner.

Igår så började hon läcka avföring. Kökssoffan fick bäras ut. Så nu fanns ingen annan utväg. Husse muttrade nog ännu missnöjt något om att nu får jag som jag vill då, men som hundägare måste man ta sitt ansvar. Då livet inte längre är meningsfullt så får hunden somna in.

Veterinären kom hem till oss och Wilma fick först en spruta som sövde henne. Hon låg på sin favoritfilt. Då hon var medvetslös fick hon sin sista spruta. Allt gick lungt och fint till.

Sista dagen med Wilma.

Tack för rosorna vid vägen tack för törnet ibland dem.....

Vi lär oss något av alla vi träffar under livets gång.

Sov i ro Wilma   

Vi inleder tröskningen idag. Det första kornet är klart att skördas. Samtidigt ligger priset på en bottennivå redan nu. Det blir ett knapert år för många bönder. Ännu återstår att se hur importstoppet till Ryssland påverkar priserna.

Igår köpte jag 20 liter blåbär. Färdigt rensade, stora och fina. Det skulle gå att vänja sig med att få blåbären färdigt plockade. Där jag vanligtvis brukar plaocka finns ingenting i år.

Själv har jag bara plockat jordgubbar i år och något enstaka hjortron.

En ny upplevelse i år var också då våra skärigäster bjöd oss på vår finska nationalrätt kalakukko.

Det var bättre än väntat faktiskt. Salt kokt fisk i mörkt bröd. Nu har vi prövat på i alla fall.

Lilla hunden hade löptid mitt i sommarvärmen.

Lite skamsen över spetsbyxorna var hon.

Och mina rosor har blommat, och blommar än, så vackert så.

Ja, och jag hade fel om mina fyra clematisplantor. Jag tror banne mig att alla sorterna lever. Dock är det bara en eller två som kommer att blomma i år, men små, små plantor pickar ändå upp av de andra sorterna. Det var väl bara så torrt och kallt i juni så de inte orkade upp. Nästa år ska jag vara bättre på att vattna.

Nu ska jag gå och mata lite kossor.

Ha det gott.

Eller var det fredag idag är väl den rätta frågan. Klockan passerade just tolv. Låt er inte luras av bloggens klocka, den är svensk.

Idag har jag hunnit med allt jag planerat för dagen, fast å andra sidan hann ju dagen gå över i nästa innan jag kom in, men i alla fall.

Till min stora förskräckelse märkte jag att korna, som jag stängt in för kommande semineringar, sprang ute på betet med Orvar i morse. What????

Jo de hade på något sätt fått upp kättingen som håller fast grinden. Nåja, nu har Krister byggt en rymningssäker kedja så nu ska de nog hållas inne. 4 av dem var ju döttrar till Orvar, så om de råkat visa brunst så hade det kunnat gå dåligt. Jag har under dagens lopp lyckats få in dem tillbaka en i gången tills alldeles nyss då jag kunde stänga grinden bakom den sista rymlingen. Pust.

Det var ju inte det jag skulle göra idag utan idag var det ju dags att flytta ut tackorna på skärgårdsbete. Eftersom alla 26 inte skulle å plats i transporten, beslöt jag att årets tre ungtackor med lamm får stanna kvar hemma, så kan jag stödutfodra dem med säd. De är lite åt magrare hållet tycker jag. Jag klippte den sista tackan som skulle iväg, åt lunch och så börjad jag sortera får. Jag backade upp hästsläpet på gräsattan och byggde en fålla bakom med hjälp av flyttbara grindar. Yezz och Wilma fick jobba en stund innan alla var där de skulle vara, och jag kanske höjde rösten en aning innan allt var som jag ville ha det. Då alla var infångde släppte vi ut de tre ungtackorna och deras lamm. Det tog en stund innan jag fick tag på rätt lamm till rätt tacka, men det gick till slut.

Wilma och jag for så iväg till stranden där mina föräldrar och Lucas väntade med båten färdig. Vi satte grimmor på djuren och körde en tacka + 2 lamm per gång i båten över det ca 200m breda sundet. Vi råkade tydligen få med fel lamm med första tackan, för då vi skulle åka tillbaka efter nästa gäng så slängde hon sig i vattnet och började bräkande simma efter båten. Vi fick svänga om och släpa upp henne på torra land igen, knastacka.

Så småningom fick vi med rätt lamm till henne så hon lugnade ner sig. En kaffekopp innan vi fixade till det sista med stängslet.

Hem igen, snabb mat. Ett samtal om att en av hästarna har fastnat i något i hagen. Jag slänger mig i bilen och åker ner och kan konstatera att Mette-Marit har rivit fårens regnskydd på betet, hon kliar sig våldsamt, och tydligen krafsat fram fårgallret som var där så att järntråden hade fastnat mellan hoven och skon. Tack och lov står hon blickstilla och lyfter lydigt foten så att jag kan bända ut tråden igen. Pust igen, inget skadat.

Hem igen och äta den snabba maten, potatissallad och sill. Ut och mata djuren, städa ur får- och grisskit ur transporten för Linn ska på kurs med hästen imorgon. Klippa den sista tackan.Tog in en rymlingsko till. Flyttade de nyklippta :) tackorna och lammen med hundarna till grannens hage. Tog in den sista rymlingskon. Klockan slår tolv och jag slutar dagen med ett blogginlägg.

Åh,jag får ju inte glömma: jag blev biten av en gris idag. Jag skulle visa hur vattenarrangemanget fungerar genom att tycka med fingret på vatten nippeln. Tror ni inte ni gris hugger in på mitt finger då? Hur exotiskt är nu inte det? Jag menar, när blev du biten av en gris sist?

Och så har jag plockat tre ägg idag av mina kära hönor. Vardagsglädje.

Nu ska jag krypa ner under täcket. Oj, kanske jag borde duscha, vad tror ni?

Senast halv åtta imorgon måste jag vara ute och kontrollera brunstande kor för seminören ska beställas före åtta.

Tror att jag kommer att sova gott inatt.

Sov gott du också   

Det är lite styvt det här bloggandet. Jag missar ju nog en hel del händelser som jag bara helt enkelt inte hinner skriva om. Vissa händelser så skulle också vara så mycket intressantare om jag kunde bifoga helst en bild.

Men, det lämpar ju sig inte alltid att fotografera och lägga upp bilder och så glömmer jag ju även ibland att jag borde fotografera.

I lördags i alla fall var jag på vallningsträning igen. En assisterande tränare var med och det var mycket nyttigt att ha ett par nya ögon att titta på hur vi tränar. Yezz och jag fick träna på att bli snabbare med ligg-kommandot. Inte på alla träningar man blir instruerad till att få ett bättre ligg   

Nåja,hrmhrm, träningen i alla fall gick ut på att jag skulle blockera hennes väg då hon försöker hitta balansen till flocken, medan jag ger kommandot ligg. Jag kunde alltså springa och stoppa hennes väg åt sidan eller genom att slänga mig genom fårflocken och med kroppen visa att NU! LIGG!

Min hund, som inte är dum, fattade ganska snabbt att det är bäst att lägga sig redan vid första kommandot och inte vänta tills alla grannar hör då jag skriker.

Så med lite träning hemma nu bara så kommer hon att bli mycket lydigare än förr. Hennes djurkänsla och naturliga vallning var lika strålande som alltid förstås. Planen nu är att hon ska avlägga vallhundsprovet i höst, så då måste kommandona sitta.

Men då man tränar med instruktör kan man ju inte samtidigt filma. Det är nog multitasking redan själva träningen. Även om det skulle vara bra att själv efteråt få se på film hur man egentligen gör. Men ingen frivillig filmare har jag......

Söndag kväll ägnades åt samfällighetens årsstämma. Vi hade en massa ärenden att gå igenom, så mötet tog 3 timmar från kl 19-22. Därefter tog styrelsen konstituerande möte, så då gick det en timme till. Lite städning och ihopplock efter det, så klockan hann bli 23.30 innan allt var klart.

Jag lovade sitta i styrelsen i 3 år till, men efter det är det finito. Då får jag glömma allt vad fiskeutplantering och båthusplatsfördelning heter.

Ja med mitt minne så kan det nog hända att jag glömmer det före också, men alltid finns det ju någon som påminner mig.

Inget foto från mötet heller, men är du intresserad av vad samfälligheten gör så är det ju bara att gå in på vår fina hemsida www.norrnas-samfallighet.fi

Idag har jag städat ur mina överfulla skrubbar. En storsäck med brännbart och en säck till Hoppets stjärna. Ni kan inte tro hur mycket jag sparar. Det finns alltså kläder från då jag gick i högstadiet i behåll! Och nej, jag slängde inte allt ännu heller. Men allt som mist sin elastisitet och sånt som helt enkelt inte går att knäppa runt midjan länge. De där sabla kalorierna som springer i skrubbarna och syr in alla kläder   

Jag tycker det är så skönt att bara titta på ätande och idisslande kossor. Det är något så förnöjsamt över dem.

  Närmast i bild är Räfbackens Zumba. Mamma Polka av Frönshult, pappa Steinadler.

Zumba väntar förhoppningsvis sin första kalv, och vår enda kalv, efter Prostock Hickory den 5.5 Om ingen kalv kommer då så har hon blivit senare betäckt på betet. En spännande väntan. Om det blir en PH kalv så är det en helt ny linje här. Hoppas, hoppas. 

Ingen dyngdag idag fast det är måndag, för det kom en entreprenör idag för att hugga i åslänten för oss inför kommande årensning.

Vad funderar månne valpen på?

En vecka kvar till första beräknade kalvning. Först ut i vår är Viivi, seminerad med Vingegaard Filius som gav så hemskt stora kalvar i höstas. Hoppas de blir mindre i vår. Men före kalvarna kommer så ska 5 höstkalvar avskiljas, 12 kvigor flytta till kvigstallet. 8 dräktiga kvigor flyttas från kvigstallet. Tjurarna packas ihop så vi får ytterligare en ledig box tills de avskiljda kalvarna ska tas in. 24 kalvar ska beredas plats nu inom en dryg månads tid. Det kräver en del planering för att få allt att gå smidigt. Nu behövs ju alla kalvningsboxar också inför kalvningssäsongen.

Så knip igen Viivi, vi hinner inte ta emot några kalvar riktigt än.