Igår började jag studera kalven med de dåliga frambenen. Eftersom benen inte riktigt är som de ska vara, så blir ju resten av kroppsställningen lite konstig. Men kutar hon inte ovanligt mycket med ryggen?

Jag gick in och kände igenom henne och konstaterade ganska snabbt att hon inte fått tillräckligt med mat. Konstigt, hon diar ju duktigt redan, och hennes mamma har tidigare gett bra med mjölk åt sina kalvar. Jag åkte till butiken och handlade helmjölk för att se om kalven ville ha tuttflaskan.

1l mjölk for ner i ett huj, och kalven blev riktigt ivrig. Mina misstankar visade sig alltså stämma; av någon orsak släpper inte kon ner tillräckligt med mjölk.

Idag ringde jag således till veterinären och undrade om han kunde behandla henne på något sätt för att få igång mjölkproduktionen. Han lovade att komma, men eftersom han ändå var på väg så bad jag honom ta med utrustningen så att vi kunde avhorna två kor som har besvärligt vassa horn. De flesta av våra kor är antingen medfött hornlösa eller avhornade, men jag har några kvar som av en eller annan orsak fått behålla sina horn. Men nu har jag tröttnat på deras terroriserande i kohagen och beslutat mig för att hornen ska bort.

Ritamäen Viivi

och

Räfbackens Silla.

Jag satte fast dem i de låsbara fångstgrindarna i väntan på veterinären.

Här har veterinären gett lugnande och lokalbedövning innan han sågar bort hornen.

En innerslang till ett cykelhjul har virats runt hornen för att minska på blödningen.

Färdig!

Silla blödde ganska mycket, så vi satte på kompresser och jesustejp.

En stund var de lite groggy, men ganska snart kunde vi släppa ut dem igen.

Nu kan de andra kossorna få äta ifred utan att behöva vara rädda för att få vassa horn i sidan.

Kon som inte ger tillräckligt med mjölk fick 1ml oxyticin-hormon. Jag fick två flaskor och ordinerades att ge henne behandlig två gånger om dagen.

Nu ska jag värma en liter mjölk och bjuda åt kalven för att se om hon är lika hungrig som igår. Om behandligen har lyckats så är hon mätt och undviker flaskan. Hoppas, hoppas.