Natten till måndagen efter vår vallningshelg känner jag plötsligt att jag får kramp i mitt vänstra ben. Jag försöker ligga stilla och slappna av och jag slumrar till fram och åter. Då väckarklockan ringer kan jag knappt ta mig ur sängen. Hur jag ska ta mig över korridoren och väcka sonen har jag ingen aning om.

Jag stöder mig mot väggen medan jag hoppar på ett ben in till köket. Jag inmundigar några Burana och försöker försiktigt börja röra foten fram och tillbaka. Så småningom släpper den värsta smärtan och jag kan halta iväg ut till djuren. Det är ju måndag = dyngdag och vi har mycket jobb som väntar. På något sätt lyckas jag ta mig igenom dagen och innan kvällen känns benent ungefär som tidigare. Jag kan stöda på det helt ok och värken finns bara på det hårda området. Kanske det bara var en slump tänker jag då jag igen går till sängs.

Det var det inte. Tisdag morgon likadant. En strålande smärta i hela benent och jag kan inte alls stöda på foten. Jag ringer igen till akuten och frågar om det är meningen att det ska kännas så här. Kom upp igen och visa upp dig, säger de på akuten.

Jag får tid till 11.40 Klockan hinner bli närmare 14.00 innan jag släpps in till läkare. Samma läkare som förra veckan. Han kan konstatera att jag nu är mycket sämre än förra veckan och han skickar mig vidare till akuten i Vasa. Där får jag igen sitta i 1,5 timmar innan jag träffar en läkare. Hon vill ha blodprov och ultraljudsundersökning på mig och jag förs vidare i rullstol för undersökningarna. Efter det träffar jag läkaren igen som kan konstatera att jag inte har någon allvarlig propp, men att det troligen krävs blodförtunnande medicin i 40 dagar för att det ska ge med sig. Jag blir sjukskriven i 1,5 veckor och så blir jag instruerad i hur jag själv ska injicera en spruta i magen varje dag i 40 dagar. He, kul. Men det måste gå.

Jag åker hem igen och sova. Herrejestas så trött jag är. 

Nu har jag tagit medicinen i 15 dagar och benet blir långsamt bättre. Den värsta tröttheten har också givit med sig även om jag ännu är ganska slö. Månne det inte ska bli bra det här också.