Åhhh, dumma mig.

Jag har skickat ut räkningar på en hel bunt med avelsdjur, men så har jag räknat momsen fel! 

Dumhuvud!

Oj vad pinsamt att i efterhand skicka ut en korrigering och be om mer pengar. Jag borde ha förmyndare.

Och som grädde på moset så har jag dessutom försummat tillsynen av en tvillingskalv. Det kom tvillingstjurar i förrgår. Kon kalvade två pigga fina tjurkalvar helt utan assistans. Allt såg så bra ut. Juvret var rent och fint och kalvarna såg pigga ut. Tills idag, då den ena bara ligger, svag och kall. Jäklar. Dumhuvud! Tro aldrig att allt är som det ska vara. Se till att vara 100% säker!

Nu ligger den lille i pannrummet med varma flaskor och en filt runt sig. Temp 35 grader.

Jag har tvingat i honom ca 1 liter mjölk. Men det är så dags nu. Det skulle jag gjort i förrgår. Dumhuvud!

Inte precis den syn jag förväntade mig att se idag.

Lite gladare blev jag av tidningen nauta som publicerar de högsta vikterna i landet.

6 avde 10 tyngsta simmentaltjurarna  kommer från Norrnäs.

Talet efter tjurens namn är alltså tjurens levande vikt vid 1-års ålder.

Förra lördagen slutade lite väl dramatiskt.

Det såg inte ut som om vi skulle få någon kalv de närmaste 12 timmarna, så vi tog en lite lugnare kväll med middag och bastubad. 

Ett sista varv med hundarna, via korna innan det var dags att ta en tidig natt.

Nå, förstås. En av kvigorna ligger och krystar. Det brukar inte gå så fort, så jag går via de andra korna och stänger in dem till natten. Hämtar ämbaret med handdukar och draglinor och går tillbaka till kvigan.Skickar sms åt Krister att vi har kalvning på G.

Då jag kommer tillbaka till kvigan så är redan halva kalven ute. Kvigan ligger i en storbox med 4 andra dräktiga kvigor. Jag hinner inte avskilja henne nu. 

I det här skedet brukar inte kalven röra sig mycket, men den här skriker rakt ut och slänger huvudet åt alla håll. Ibland slår han huvudet hårt i en betongkant. Jag blir smått  panikslagen och rusar in med draglinor och försöker dra för hand, men kvigan ligger så tokigt att det inte går. Samtidigt står 4 stressade kvigor och försöker förstå vad tusan det är som låter så förfärligt.

Mormor och morfar på resa, storasyskon på fest. Krister inne med Liam. Vad göra?

Jag får tag på ett långt järnrör som jag stryker in genom öglorna på draglinorna. Tar stöd med röret mot grinden och drar för kung och fosterland medan jag blundar och hoppas att ingen av de andra kvigorna hittar på något elände. Kalven glider ut med ganska god fart och så PLOFF. I samma andetag kommer hela livmodern ut på kvigan. S-TAN!

En dålig situation blir snabbt värre. Jag försöker tänka klart men det blir för mycket på en gång. Vad tusan gör jag nu. Jag ringer flämtande in till Krister och berättar vad som hänt. Han kan inte göra något för Liam sover i hans famn.

Jag textar vår vän Anders och ber honom ringa om han inte redan sover.

Jag ringer Linn och får veta att hon snart är hemma. Skönt, gå och sov med Liam och skicka ut pappa.

Jag ringer dejourerande veterinär som förstås finns 1 timme bort, men lovar komma så snabbt som möjligt.

Anders ringer och vi får några goda råd. Men nu måste de andra kvigorna bort. Men det är ju fullt överallt! 

Vi lägger i alla fall ihop två grupper med yngre kvigor så att vi får en tom box att sätta de 4 dräktiga kvigorna i. 

Vi samarbetar inte så bra under stress kan jag berätta och tonhöjden blir ganska hög innan vi får allt som det ska vara.

Ok, den kalvade kon ensam med sin kalv och hela livmoderpaketet i skrapgången. Jag hämtar ett ämbar vatten och försöker tvätta av diverse skräp. Lägger en handduk under och försöker sedan stoppa in hela faderullan igen. Fy fasiken vad en kolivmoder väger! Jag inser snabbt att detta klarar jag inte.

Krister kör in ny halm i boxen så att det blir rent och fint.

Jag hämtar vatten, handdukar, stövlar, halare så att vi har allt klart tills veterinären kommer.

Ny veterinär som inte varit till oss förr. Tacksamt nog är även hans fru veterinär, så de kommer båda.

Han dirigerar oss hit och dit, vi sätter fast kon, drar undan kalven i en skyddad knut och så börjar han tvätta och putsa bort efterbörden.

Jag håller i svansen och repet som håller fast kon. Veterinären fru och Krister håller upp livmodern med hjälp av en handduk. Veterinär tvättar och trycker, tvättar och trycker. Till sist åker allting in tillbaka och han trycker med hela sin arms läng plus en 1,5l petflaska för att livmodern skall falla på plats. Till sist syr han fast blygdläpparna för att hon inte ska kunna krysta ut det igen.

Nu är vi alla smutsiga och trötta.

Jag passar ännu på att mjölka ur en flaska råmjölk och hälla i kalven, så att jag vet att han klarar natten.

240€ och tack och god natt.

Krister går in igen och jag städar upp lite grejor innan jag tar kvällens andra dusch.

Skönt att kalven lever och livmodern är på insidan där den ska vara.

När jag kommer ut nästa morgon möts jag av denna syn:

Ahhhh, vad skönt. Vårt jobb lyckades. Möra i kroppen är alla inblandade, men vi lever ju.

Nu återstår bara den lilla detaljen att plocka bort stygnen. Hehe, nu är hon pigg och i ordning igen. Någon som vill hålla fast henne, så klipper jag?

Hoppas på en lugnare lördagskväll ikväll. Är det månne någon vits att tända bastun?

Idag får kossorna nytt tak.

Jätteskönt att vi kommit så här långt nu. Ännu är jag oerhört stressad över att få allt färdigt inom april månad, men det går ju framåt, så kanske , kanske vi hinner.  

Äntligen fick jag en lite bättre bild på Doris.

Här syns också mamma Bilius hemska horn.

En annan som inte gärna vill ställa upp på foto är Yezz. Tänkte visa runda magen idag, men hon tror att kameran är en hemsk smärtsam manick så hon ser alltid så plågad ut. Och stå och visa upp sig går inte alls.

Men visst börjar hon bli lite tjockis? Halvvägs i graviditeten nu.   

Jag vet inte vad det är med Doris, men hon vill inte fastna på bild.

Doris är ju kalven som egenttligen inte borde finnas. Hennes mamma, Räfbackens Bilius, antecknade jag som slaktdjur direkt vid födseln. Orsaken var att hennes pappa är den danska semintjuren Vingegaard Filius, som åtminstone här har gett väldigt höga födelsevikter. Visserligen en hög tillväxt, men som sagt en allt för hög födelsevikt för att det skulle vara intressant som avelsdjur. Vi fick två tjurkalvar förutom Bilius som vägde 68 respektive 70kg i födelsevikt eller 20 kg för mycket. Jag tillkallade veterinär för att starta förlossningen på Bilius mamma då hon gick över det föväntade datumet och trots det var Bilius 61kg tung när hon föddes.

Dessutom har Bilius stora vassa horn som sticker rakt ut. En klar slaktkanditat alltså.

Men så kom då mina tvivel. Om vi kommer att sälja kalvarna till förmedling vid 6 månaders ålder, så gäller det ju att ha så tunga kalvar som möjligt vid försäljningen. Det är ju en annan sak om man säljer blivande avelstjurar till bruksbesättningar. De vill ju ha avelsdjur som ger lätta förlossningar. Men om vi börjar föda upp djur till förmedling så måste vi kanske ha en annan strategi. Hm, hm.

Så jag beslöt betäcka Bilius med Orvar, som jag vet bara ger hornlösa kalvar, och hoppas på det bästa.

Och visst gick allt bra. Förlossningen gick bra och vi fick en fin hornlös kokalv med en enorm tillväxtpotential.

Nu har vi ju igen svängt med planerna och kommer inte att sälja tjurarna till förmedling utan föda upp allt själv, men jag tror nog Doris får bli kvar som diko på gården. Mamma Bilius åker nog dock på bilen i höst efter att Doris slutat med mjölken. Så stora fula horn som hon har så finns det nog ingen annan utväg. 

Men Doris blir spännande att följa. Blir hon en bra diko tro, med lätta kalvningar, bra med mjölk och med kalvar som växer så det knakar? Det återstår att se. Det här avelsarbetet är nog väldigt spännande.

Bygget går stadigt framåt, planka för planka.

Han är nog rätt bra att ha den här gubben min. Jag planerar hur det ska se ut och då vi kompromissat färdigt så ser han till att det blir utfört. Den delen klarar inte jag av.  

En händig man är guld värd!

Så har årets kalvningssäsong inletts. Den första kom på långfredagen. Två till kom idag. 

Inga större bekymmer hittills, men den ena kalven som kom idag fick jag hjälpa lite på traven ikväll innan han hittade rätt under spenarna. Passade på att mjölka ur en extra flaska med råmjölk på samma gång då jag ändå höll på. Kan vara bra att ha första hjälpen i frysen ifall det blir något krångel längre fram.

Jag försökte ta en bild av lilla Doris kalven  i samband med vägningen och öronmärkningen idag, men det blev en misslyckad bild. Jag får försöka ta en bättre så såningom. Det lär ju nog komma fler små gulliga kalvar än.

Bifogar istället en bild från lördagens påskjippo i Näsby centrum där Linn var med sina hästar och erbjöd en liten ridtur för påskhäxorna.

Liam verkar gilla hästarna ännu i alla fall. Måste erkännas att Linn och jag börjat titta på ponnyannonser. Ja, ifall vi skulle hitta någon lämplig åt Liam.  

Ja det är ju inget akut behov på något vis, men man vet ju aldrig när den rätta råkar finnas på marknaden. Då gäller det att slå till.

I lördags hann vi fira en 50-åring i byns ungdomsföreningslokal. Liam gillar då det händer saker och han höll igång till sena kvällen. Tog en god stund efter att vi kom hem innan han äntligen hittade nattsömnen.

Nu sover dock resten av huset. Jag har just sprungit genom duschen efter kalvhjälpen och väntar nu på att håret ska torka litet innan jag lägger mig.

Och ja, dit det bär så bär det. Ni minns jag berättade om att jag sått kronärtskockor? Nåja, nu har jag blivit riktigt vurm och sått apelsin och citronkärnor samt två avokadon och en ananas!

Jag tror ju inte att allt gror, men jag bara fick något sånt där knas infall. OM allt gror måste jag ju köpa ett litet växthus!?

Hoppas inget gror.

Lämnar er med en skön gonattvisa. Gonatt!

Jag såg i ett inlägg från ett tidigare år att jag skrev om Wanja som fick tvillingar. Nu är Wanja på tapeten igen men denna gång höll det på att gå riktigt tokigt.

I torsdags så regnade det, och efter det kom en riktig köldknäpp. Det innebär att det blir halt i kornas skrapgång på utsidan (den vi håller på och bygger tak över som bäst).

Wanja hade ramlat någon gång under fredagen och vi märkte att det var något fel först på kvällen då hon inte steg upp då det skulle rengöras igen. Vi satte rep runt huvudet och remmar runt baken och fick henne en liten bit upp på renare och varmare underlag. Hon hjälpte inte till alls. Hennes knän var uppskrapade efter att hon själv försökt ta sig upp på betonggolvet. Det lyckades inte så bra att dra henne, utan jag fick ta hunden till hjälp för att hon skulle hjälpa till själv. Vi fick i alla fall henne upp på ett bättre ställe.

Vi fick bygga en box runt henne för att hon inte skulle halka iväg ut på betongen igen.

Samma sak har hänt oss en gång för flera år sedan. Då ringde vi ut våran trogna veterinär och trodde kon hade blivit förlamad. Men då sa han att kossan har bara tappat tron! Vad? Jo hon har försökt komma upp så många gånger och misslyckats, så hon vågar inte försöka igen. Hon behöver bara vila så blir hon bra.

Vi var ju lite skeptiska till vad veterinären sa, men mycket riktigt, efter 3 dagars omvårdnad så steg hon upp igen som om ingenting hänt. Ta din bädd och gå.

Och mycket riktigt, efter tre dagar igen, alltså idag steg Wanja upp igen och gick direkt till foder häcken.

Jag gillar verklighet som har gott slut.

Efter detta är jag nu mycket bättre rustad för att gå på samfällighetens möte ikväll. Kom an bara, sura gubbar.