Oj,oj,oj nu var det länge sen!

Tja, det har varit en händelserik sommar som vanligt och jag har haft svårt att samla tankarna till att blogga. Ibland gör jag allt för invecklat för mig själv.

Nå, det första jag borde göra är att ladda in några triljoner bilder från de senaste månaderna, men det blir en annan dag.

Vad händer då? Nå, vi stretar på som vanligt. Sommaren har varit varm och torr, men vi har fått riktigt bra skördar. Foder har vi tillräckligt. Jag har dessutom sålt mycket djur till avel, så vi har mindre djur än vanligt i husen i vinter. Nå en vinter får det väl vara lite mindre. Kokalvarna som föddes i våras tänkte jag spara åt oss själva varenda en, så då fyller det upp igen.

Fåren tänkte jag minska på också i vinter. Just nu är det väl ca 40 tackor inne. Jag ska försöka ta ner det till 20+, varav hälften ungefär får gå med baggen. Det är ju alltid samma sjå varje höst då man ska sälja de där lammen, så nu tänkte jag förenkla livet lite.

Ja! Nytt för i år är att vi skickat 6 tjurkalvar för uppfödning på slakteriets tjuruppfödningsstation. Där vägs och testas de på olika sätt och de som fyller kraven bjuds ut på auktion i vår. Vi har inte skickat dit förr, så det här är nytt och spännande för oss. Jag valde ut några intressanta tjurar efter de nya semintjurarna vi använt; Imperator, Alvaro, Emil, Testo, Hugin och så en efter Chicago av Katslösa.

Den där Imperatorsonen är något av en favorit. Han har onödigt högt födelseindex, så det är inte säkert att någon vågar ropa in honom, men både Imperator och morfar Orvar var ju sådana som ger tunga kalvar, men de är långa och kommer ut lätt. Han heter Impostor och har ärvt sin morfars underbara lynne. En riktig tillväxttjur.

Så jag lovade honom att om ingen vill ha honom så köper jag tillbaka honom själv.   

Chicago gick det annars inte så bra för. Vi satte ut honom med korna efter avslutad seminering och han såg ut att sköta jobbet. Men han började halta på vänster bakben. Och då ko efter ko började gå om i ny brunst tog vi in honom på vila och medicinering. Men han blev inte bättre utan veterinären sa att det bara var att skicka till slakt. Så det var inte så roligt.

Därför sparar jag nu varenda kvigkalv efter honom åt oss själva och så sparar jag också en tjurkalv som får gå med en grupp kor i sommar. Tjurens morfar är Bar 5 Evolution. 

Vi hann väl få 14 kalvar efter Chicago och så väntar vi 2 till nu i december och så eventuellt någon enstaka nästa vår.

Det kan ju inte alltid gå som planerat. Vi hade ju nog tänkt använda Chicago ännu i flera år. 

Nåja, nu måste jag iväg till bybutiken innan Liam ska hämtas från förskolan. Kanske någon ny dag jag får in lite foton.

Ha det bra!

Jaja, jag behöver väl inte nämna vädret? Det är för jävligt. plus 1 grad och snöstorm. Och så ska det vara hela helgen. Kul.

Igår var det rätt fint i alla fall, men då var Liam spysjuk och hemma från Päivis, så då blev det heller inte mycket gjort.

Så då blev inte mitt första stängselprojekt färdigt som jag hade planerat. Och idag tänker jag då inte stängsla.

Nå, det finns ju saker som försummats i hushållet på sista tiden, men det biter inte riktigt på. Jisses vad man blir trött av lågtryck! Borde städa, baka och börja på med middagen, men men.......

Igår fick jag också ett samtal som lett till en del eftertanke. det visar sig att ett ungt vargpar har parat sig vid Ledörens södra udde den 6 mars. Valpar väntas alltså i början på maj. 

Visar det sig att de är kvar där ute i skärgården så kan vi inte föra ut fåren på sommarbete. Men det är svårt att se spår den här tiden.

Så hur gör vi?

För vi ut fåren utan att veta var vargflocken finns? Nä, känns inte bra.

Vi får vänta tills vi får besked om var de kan tänkas hålla till. Nära är de i vilket fall som helst, men ute på öarna har vi ingen möjlighet att vakta och beskydda våra djur, och vi kan ju inte sätta ut fåren som lockbete.

Nä, det här känns inte alls bra. Det blir väl nog att avsluta betesavtalen om det är så att vi ska ha varg runt oss.

Synd. För fåren gör nog mycket nytta för flora och fauna, men vargen vinner alltid.

Vi får fundera över det här nu en tid. Och nu då vi har fårhuset fullt av lamm. Nä, känns inte hoppfullt alls.

Ja, kalvningen jag väntade på sist gick inte heller bra. En motgång kommer sällan ensam. 

Jag låg på soffan hela natten med ett öga på övervakningskameran. Grinchen steg upp och la sig ner, vankade av och an, men det gick inte framåt. På morgonen, då inget hänt, satte jag fast henne i fångstgrinden och kände efter. Jo, två klövar, men ganska långt in och liksom tvärs över drivningskanalen, inte rakt bak. Jag försöker få dem svängda en stund, men jag är för kort och för svag. Ensam hemma, så jag ringer veterinär som kommer efter 1,5h. Han känner efter, jo kalven ligger 45 grader, men det finns ännu vätska, bara vänta.

Så jag väntar och väntar. På kvällen kommer så en fosterblåsa, yeiii. Och så väntar vi igen. Grinchen stiger upp och lägger sig ner. Jag sköter allt det övriga som ska skötas, men vid åtta-tiden bestämmer jag mig för att nu ska den ut. Vi kan inte vänta längre. Jag sätter fast henne igen och känner efter. Jo, nu är klövarna längre ut och rätt väg. Jag sätter på draglinor och börjar dra. Och dra. Nix. den rörs inte. Krister kommer och hjälper, vi drar båda. Den kommer lite längre ut, så klövspetsarna syns. Timmarna går och Liam är ensam inne. Jag ringer efter Linn som kommer för att vara med Liam, så vi får fortsätta att dra båda. Annars finns det ingen chans. och vi dra och vi kämpar. med mycket litet resultat. Då klockan är halv ett på natten funderar vi på att hämta bultpistolen. Vi är slutkörda, Grinchen är slutkörd och kalven högst antagligen död.

Då skickar Lucas textmeddelande från festen han är på: Hur går det? Jag svara:-är du i skick att slakta en ko? Jo, är jag väl?

Kom hem då. Ok, Kim är här också, vi kommer båda. Bra, men ni får försöka dra först.

Så efter 20 minuter kommer nya krafter med. Då är vi 4 som hjälps åt att dra. De tar spjärn med en planka, jag håller mot och hjälper kon. Och till sist kommer så en jättekalv ut. Död, men ut i alla fall och Grinchen lever! Det var nog i sista stund.

Så tacksam för alla som hjälpte till   

Grinchen får ett par ämbare med vatten med fruktsocker i. Och en hop hö bredvid sig.

Vi går in och duschar och stupar i säng. Pojkarna far tillbaka på fest.

Nästa dag är Grinchen lite vinglig, men hon äter och dricker och repar sig snabbt. Nu är hon ute i flocken igen. Det trodde vi inte kl 1 på natten kan jag säga.

Troligen hade hon gått över tiden pga att kalven låg fel. Vi hade inte kunnat göra mycket annorlunda. Fan ska ha sitt.

Ja, och så har jag nu då gjort min semindosbeställning klar. Jag tog en djup diskussion, med mig själv, och det blev att kompromissa litet. Jag beställde bara 5 doser av VB Chaplin.

Lite så jag kommer igång igen med semineringarna, utan att behöva bränna av de dyraste doserna. Jag kan ju alltid beställa mer till höstens semineringar om det känns så. 38 doser har jag nu till maj-juni, av 5 olika tjurar. 

Nej, nu ska jag börja göra något vettigt. Hoppas ni också får vara inne idag   

Det får ju aldrig gå lätt förstås. Jag har en massa bilder på telefon som jag tänkte ladda upp, men nu slipper jag inte in på bloggplatsen via telefonen. Jag behöver säkert göra en massa uppdateringar, men jag har inte orkat ta mig tiden.

Nåja, ni får ord idag igen då bara.

Jag var just upp och hämtade Liam från Päivis. Han hade börjat må dåligt mitt i allt, så det var bara att hämta hem honom. Nu mår han nog redan bättre, men vi får se vad det här är nu. Vi vill inte ha magsjuka, tack.

Min arbetsdag blev därmed kortare än planerat. Jag hann dock vara med på ett nytt projekt på förmiddagen: Farmer Time, Finland. 

Det är alltså en skolklass som får tala med en livs levande bonde, nämligen jag. Meningen är att jag ska berätta lite om hur det är att vara bonde och så får de ställa frågor. Allt går förstås via nätet i dessa tider. Men jag var uppkopplad via telefon och talade med dem från fårhuset. De fick bland annat se alldeles nyfödda små lamm och så kom baggen och tittade in i skärmen en stund.

Det var riktigt trevligt och 30 minuter gick snabbt. De hade förberett bra frågor.

Sen gick jag och flyttade ut och in lite kalvande kor. 303 hade kalvat redan 9.4, men hon har inte rensat sig än, så jag har haft henne lite under övervakning. Men nu är det så fint väder och flera kalvningsstinna kor i kö, så hon fick ta sin kalv och gå. Kalven var en tjur efter Chicago, årets bokstav är I, det blev IstanBull.

I väntan i kalvningsbox står nu Cazza som har en Alvarokalv i magen. 4 dagar över tiden idag   nu måste det snart hända något, annars blir den så stor.

Jag tog också in Fjållon, en Bar 5 Evolutiondotter, dräktig med Chicago och även Europa, efter Worldwide, dräktig med Imperator och så stod Edam, Hugindotter och köade utanför kalvningsboxarna, så då måste jag ta in henne också. Hon ska också få en Chicagokalv. 

De gamla korna brukar nog veta när det är dags och säga till då de vill in. Samma är det med gamla tackor. De visar själva när det är dags att gå in i lamningsbox. Det är rätt så häftigt. Man måste bara komma ihåg att lyssna vad de säger. De använder inte så många ord precis.

Det närmar sig också för den första av importkvigorna Fifi av Åbuen, seminerad med Imperator. Väntas kalva 20.4

Hon såg inte så färdig ut än, men hon är ju lite extra viktig, så jag skulle gärna ta in henne. Men nu är det fullt i boxarna. Hallå Cazza! Kläm ut din Alvarokalv nu, du är i vägen!

I måndags, då vi hade snöoväder, passade jag på att göra semineringsplanering inför säsongen. Jag har 10 doser Hiking, 10 doser Moonlight, 8 doser Dora Lees Jack och 5 doser Harley. Jag tänkte bara seminera kvigorna och korna som kalvat i mars och april. De som kalvar senare får gå med tjuren, som är bättre att pricka rätt än mig.

Så då jag gick igenom listan, så hade jag riktigt lämplig mängd doser. Så jag var helt nöjd.

Tror ni inte de idag bjuder ut VB Chaplin, som nu har blivit dna-testad och godkänd! Skit, jag behöver inte mer doser. Men Chaplin vill jag ju ha!

Fördelen med Chaplin, förutom att han är snygg, passar åt kvigor och är homozygot hornlös, är att hans doser är förmånliga. De andra jag beställt ligger på mellan 40-50€/st. Chaplin ligger runt 10€/st.

Jag kan ju inte ens med god vilja påstå att jag är en erfaren seminör. Låter det inte vettigare att börja på med doser som kostar 10 istället för 50? Ja, jag menar det!

10 doser Chaplin, visst låter det vettigt? Så gör vi.

Det låter så förnuftigt då jag sitter vid datorn. Men jag vet ju hur det kommer kännas då de kommer och fyller på kvävebyttan. 43 doser. Bara att börja på........

Jo, men det blir ju bra träning. Kanske i slutet av säsongen jag börjar få det att löpa smidigt till och med.

Ja, nu hade jag ju gärna haft lite bilder, men det får bli en annan gång.

Vi lyssnar på lite musik istället idag.

Idag är det påsklördag och jag borde egentligen städa huset. Det har blivit lite eftersatt på sistone med lamningar och kalvningar på agendan. Men jag söker ju undanflykter från städningen, så jag kom på att det nog är hundra år sedan jag skrev något på bloggen sist. Det måste jag göra först. Städning efteråt. Det gäller att prioritera rätt.

I ugnen ligger en älgtjälknöl och gottar sig. Tänkte göra en potatisgratäng till. 

Liam fick gå på påskäggjakt på gården i år igen. Det går ju inte att gå mellan gårdarna och be om godis, som annars är tradition här på påsklördagen, under rådande pandemi. men huvudsaken man får godis.

Det fokuseras annars väldigt mycket på vad man inte får göra. Tror att det vore mycket bättre för alla att tala om allt som man faktiskt får göra. Så skulle inte alla känna sig så instängda och begränsade.

Jag gjorde annars något väldigt upplyftande idag. Jag beställde växter på nätet! Tjofaderittan.

Oj, vad det är kul.

Jag är extremt dålig på att köpa saker till huset. Ni vet man ska fixa och göra fint. Nix, det går inte. Har inte den genen.

Men växter! Fy farao vad roligt.

Vet inte om jag vågar skriva om allt jag beställde   

Men visst, det måste jag ju. Ett citronträd, det förra drabbades ju av sköldlöss och vi förlorade kampen. Ett bananträd! Crazy? I know!

Ett periskaträd. Jo, jag har försökt två gånger förr och de frös bort, men, denna gång tänkte jag köpa en stor kruka och ta in den i vita huset till vintern. Förr har jag ju inte haft någonstansatt vinterförvara växter frostfritt. 

Hoppas ingen klagar då jag kör in en massa växter i höst.

Så köpte jag en trumpetblomma att ha på terassen och så fick jag visst en pion då jag kom över en viss summa. Sen köpte jag några påsar med blommande ängsväxter för bin och fjärilar.

Jaa, och så en praktmagnolia (måste också in i verkstan) och en vit trädlilja.

Well, vi får se hur allt lyckas.

I övrigt så pågår ju som sagt både lamningar och kalvningar. Just nu så har jag inte hunnit reflektera så mycket över resultatet, haft fullt upp med förlossningar och nattvak. Men många nya semintjursavkommor har kommit och även två kalvar efter Chicago av Katslösa. Två fina kvigkalvar. 

I stort sett så är det fina kalvar. Nu har jag ju mest bara vägt och märkt och släppt ut, men jag ska ta mig tid att titta på dem lite närmare snart. 

Lamningarna har däremot inte gått så smidigt som vanligt. Hade en ungtacka med slidframfall, Båda lammen dog. Sen hade jag en annan tacka som hade 1 stort lamm som också dog. De andra har också mest haft 1 lamm vardera, så det blir inte många lamm i år. En har fått 3. Några har fått 2, som är optimalt. Tror vi är uppe i 21 levande lamm nu på 16 tackor.

Nästa vecka kommer slaktbilen. 4 kor och 2 tjurar. Och jag vet inte jag ska klara av det, men Polka är anmäld till slakt. Hon har inte blivit dräktig   

Nu kom en son in. Måste avsluta. Återkommer någon gång 

Å swosh, dit for en månad till.

Allt möjligt och omöjligt på gång. 

Just nu är vi förkylda, som i dessa corona-tider innebär en hel del begränsningar. Liam är hemma ur Päivis, och vi kan inte röra uss ute bland folk. Lucas har flyttat till egen lägenhet under helgen för att undvika oss så gott det går.

Kalvningarna är på gång och det är jättespännande nu med alla nya semintjurar som vi använt. Det har kommit kalvar efter Mustik, Hugin, Emil, Testo och Imperator hittills. På tur är den första efter Alvaro. Chicagos kalvar börjar komma först i april.

Livdjursförsäljningen tuffar på bra. Jag har bara 5 osålda tjurar kvar och flera som frågat. Kvigor har jag dock ett överskott på. Hoppas någon tar kontakt och vill köpa en 10-15st. Så blir betesplaneringen lite enklare. Och så har jag ingen tjur som passar åt kviggruppen riktigt. Jag kunde ju seminera, men då jag inte behöver mera kvigor själv, så hade det nog varit enklast att sätta dem med tjur. Men jag försöker först att få dem sålda innan betessäsongen. De kommer att bjudas ut på Fabas nötförmedling, så kanske det lossnar då.

Om allt går som det ska så flyttar sista valpen till Sverige om drygt en vecka. Det kommer att vara roligt men sorgligt på samma gång. Då man säljer en bunt med 8 veckors valpar så är det nog enklare, men Orca har ju bott med oss nu och blivit en del av familjen. Jag har försökt hålla mig lite avtrubbad, men hur svårt är nu inte det med en gullig valp?

Ozkan är dock en valp helt i min smak. Hon är lugn och säker. Orca är mer full fart framåt. Orca är däremot barnens favorit. Nå, hoppas jag får ha min Ozkboll ifred.

Ja, och ute är det fortfarande vinter. Det gillas inte. Enda fördelen är att hundarna hålls rena. Annars är det usch och fy och blää.

Jag kämpar på med instagram. Ibland mer, ibland mindre. Precis som här på bloggen.

Inspirationen till arbetet är svårt att hålla igång med förkylning i kroppen. Men det bryr sig kalvningsfärdiga kossor inte om. Och tänk då 5-åringar inte ens dämpas av förkylningar, nej full fart bara. Suck.

Så förkylning, överenergisk unge och vinter, suck. Men glad och nöjd i alla fall. Nog har vi det bra i vår del av världen!

Finns det någon musik som botar förkylning? Vi kan ju försöka.

Ja, så har jag gjort bort mig igen.

Det var ju straxt innan jul jag akut anmälde Chandra till slakt för att hon hade framfall. Nå, hon rymdes inte på bilen, men vi kom överens att hon fick åka direkt de börjar köra igen efter jul.

Nå, efter lite diskussioner med flera veterinärer kom jag fram till att vi ska vänta och se, de kan lösa sig själv då kalven blir tyngre. Så jag avbokade slaktbilen.

Nå, framfallet har kommit och försvunnit hela tiden, men kon har varit på gott humör och ätit som vanligt i sin sjukbox.

Så förra veckan beslöt jag att hon får gå ut i sinkogruppen tillbaka.

Nå, det gick inte många dagar så hängde det ut igen ordentligt. Och denna gång for det inte tillbaka in.

Så in med kon tillbaka i sjukbox och så anmälde jag henne till slakt tills nästa vecka.

Ja, så ringde jag till slaktplaneraren och bad om att hon skulle få stå ensam på bilen då hon inte var riktigt i skick.

Eftersom det fortfarande hängde ut där bak så måste jag ta mig till att hjälpa henne, annars kunde hon ju inte kissa normalt. Så jag tog ett ämbare med vatten och tvättade rent hela härligheten och så tryckte jag in hela paketet så långt jag kunde.

Nå, tror ni inte det blev bra då? Två dygn gick och framfallet var borta!

Onsdag är sista anmälningsdag för nästa veckas slakt, så eftersom hon ännu var normal idag på förmiddagen så ringde jag igen till slaktplaneraren att han fick ta bort Chandra från listan. Hon är frisk nu.

Vad ska han tro om mig, vilken virrpanna?

Nå,efter samtalet gick jag ut igen och vad tror ni jag fick se?

Chandra har framfall igen   

Så trött på mig själv.

Men det är en fin ung ko efter Worldwide, dräktig med Chicago av Katslösa. Jag vill ha henne kvar.

Nå, bara att dra på skyddshanskarna och försöka trycka dit allt igen. 

Vad har jag ställt till med? Tänk om det blir pannkaka av alltihop och både kalv och kossa dör i boxen.

Åhhhh, varför gör jag så dumma beslut?

Yeii!!!

Teoridelen i min seminexamen genomförd och godkänd!

Åhh, vad skönt! Det var nog lite spännande idag faktiskt, men det gick riktigt bra. Examinerad blir jag 18.1 Så då får jag rättigheter att seminera mina egna djur.

Idag har jag dessutom, äntligen, öppnat ett instagramkonto för gården. Kontot går under namnet rafbackensranch om ni vill följa oss där. Jag ska försöka sätta in mycket bilder där, men ännu är det helt tomt. Men jag kommer väl igång så småningom hoppas jag.

Men man får ju inte vara för glad. Linn hittade nyss en tacka som igen fått ögoninfektion. Och imorgon är det söndag, mitt i veckan. Försök få tag i en veterinär nu då.

Dumma jag satte resterande ethacilin i läkemedelsreturen sist. Det hade nog funnits kvar att påbörja behandlingen av en tacka om jag hade tagit vara på det. Korkat!

Nåja, nu är det lite lättare att skriva igen.

Det har hänt en hel del sedan sist, bl.a har jag klarat min semineringsexamen! Yeiii!!

I tisdags hade jag två kor i brunst och då min bedömare hade passligt att komma så sa jag att då kör vi! Antingen så klarar jag det, eller så måste vi prova igen senare.

Och det behövdes faktiskt två kor. Den första lyckades jag inte med. Men till mitt försvar så var det en gammal stor ko som var svår att seminera. Så seminören fick seminera henne färdig.

Men med den andra kon så kändes det direkt helt annorlunda och jag klarade av att seminera den rätt. Godkänd!

Nå, det betyder ju då inte att jag får börja seminera själv. Först måste jag klara teoridelen. Den bokades då till 5.1 Suck. Förstås är det jul och ingenting händer. Och om jag klara teoridelen så är det examen först 18.1

Och då är ju vinterns semineringsperiod passligt över.

Så det blev inte riktigt som jag planerade, att jag skulle seminera allt själv nu i december - januari, för att få ett eget betyg över hur bra jag lyckats. Men jag får ta nya tag i slutet av maj.

Men då har jag ju mina fina importtjurar. Då är det större press på att jag faktiskt lyckas. Men den dagen den sorgen.

Idag har jag två kvigor som ska semineras, så jag har ringt till seminbeställningen som vanligt och seminören kommer mellan kl 14-16.

Jag kommer ju nog att utnyttja tillfället och seminera själv under övervakning. Det får jag alltså fortsätta med, men jag har inte befogenhet att sätta in semineringen till djurregistret. Byråkrati ni vet.......

Nåja, det pågår ju annat också. Fast minnet kanske sviker en del nu då jag inte bloggat på ett tag.

Jo, ni vet jag tackar ju gärna ja, både till det ena och det andra. Jag tänker lite att man ångrar ofta inte sånt man gjort, men kanske sånt man inte vågade göra. Så jag tackar ja och ser vad som händer helt enkelt. 

Inte alltid så kloka beslut, men, what the heck.

Så då pandemin började på i våras, så tog jag beslutet att nu reser vi ingenstans. Vi har rest kors och tvärs tidigare, nu tar vi paus i åtminstone ett år, eller så länge det krävs helt enkelt. Bra för miljön, plånboken och hälsan helt klart. Det var ett ganska lätt beslut.

Nå, då på våren hade vi ett möte med simmentalföreningen där jag fick frågan om jag kunde ställa upp som representant för finsk simmental i de nordiska avelsrådets möte, för alla biffraser, i Danmark i höst. Ordföranden skulle annars ha varit den som åkt, men då hennes engelska inte är så stark, så undrade hon om jag kunde åka till Danmark istället.

Det här var alltså tidsmässigt ungefär samtidigt som jag precis tagit beslutet att inte lämna gården, i princip, innan pandemin är över.

Vad tror ni jag svarde?

Jepp, jovisst kan jag åka till Danmark. Det blir kul!

Öhhhhh, hallå dingdong!

Nå, det bestämdes att jag skulle åka. Sen hörde jag ingenting på lång tid och vi funderade att jag kanske blivit utbytt. Men mötet hade bara blivit framflyttat till januari 2021. Och nu, tack och lov, kom beskedet att vi kommer att ha mötet via datorn. Ahh, så skönt.

Eller förstås hade det varit roligt att åka till Danmark, men i dessa tider så känns det betydligt bättre att få sitta hemma i soffan och delta på distans.

Så jag ska få delta i ett möte om avelsutveckling och samarbete i Norden. Häftigt!

Vi får återkomma till ämnet senare.

Ja valparna också. Det växer och blir stora. Nu börjar ögonen glisa litet. Just nu är det jättekul med valpar. Yezz sköter ju dem helt ännu. Jag bara sitter och pussar på små sötnosar. Nästa vecka börjar matning och skitstädning, så då kanske jag är av annan åsikt igen. Men just nu njuter vi av valparna.