Vilken tur jag har bloggen att gå till då sömnen inte hittar hit. Kan ju förstås inverka att vi har 30 grader varmt i huset, men jag har både simmat i sundet ikväll och duschat straxt innan läggdags, så inte är jag övervarm på något sätt. Men ibland blir det bara så här om nätterna. Ligger och vänder mig och funderar på saker som jag borde gjort. Helt mörkt ute nu faktiskt då klockan är lite över ett. Fullmåne är det tydligen också, men det lär ju inte störa nattsömnen enligt experterna, så det är väl något annat som håller mig vaken då.

Jag vet nog vad som hjälper då man har svårt att sova. Ett glas mjölk och en bulle! Sen somnar man direkt. Men såna fasoner kan man inte börja med då man redan ligger 15 kg över önskvärd vikt.

Har annars börja känna av ålderstillägg som värk i knäna. Det känns som om det är för lite smörjmedel i lederna. Man borde ha en sån där vaselinnippa i knävecket som finns på maskiner. Bara att pumpa in lite vaselin då och då. Knävärk är en sådan där ärftlig sak som alla kvinnor i min familj drabbas av. Bara att tacka och ta emot. 

Det jag skulle berätta om nu inatt är en sak som jag inte gjort. Ganska onödigt att berätta om saker som inte hänt, men en lite uppdatering om vart jag är på väg för tillfället.

Nämligen samtidigt som vi hade vår nordiska simmentalträff så pågick årets Gunnelkurs i österbotten. Trevlig, nyttig vallhundträning som jag förstås inte kunde vara med på. Jag kunde kanske klona mig för att kunna vara på två ställen samtidigt, men denna sommar missade jag sommarens vallningshöjdpunkt. Det harmar förstås, men jag har ju vetat om att datumen krockar ganska länge, så det var bara att sätta det åt sidan. 

Nemo skulle verkligen ha haft nytta av att gå på kurs nu då han är 1,5år, men kanske han hinner lära sig något ännu nästa sommar.

Yezz är jag lite konfunderad över nu. Hon gör så konstiga saker ibland. Alltså som ikväll då vi försökte flytta en ensam ko som inte vågar gå över bron till betet fast maten är slut där hon är. Först gick det riktigt bra med båda hundarna, men sen bröt sig kon igenom vårt led och hundarna skulle springa och stoppa henne. Nemo fungerade riktigt bra, men plötsligt börjar Yezz driva kossan åt fel håll!???? Vad gör du? NEJNEJNEJ!

Jag fick henne bort och vi kunde börja om, men sådana där konstigheter har hon gjort nu ibland som jag inte alls förstår mig på. Hon borde veta bättre. Tillockmed lilla fis Nemo förstod vart kossan skulle, men inte Yezz!?

Nåväl, livet för Yezz är inte det ideala just nu. Jag har faktiskt tänkt tanken att hon skulle ha det bättre någon annan stans än hos oss nu. Hon älskar Liam. Att detta är ett problem kanske ni tycker är konstigt, men som jag skrivit förr så är Liam en buse. Liam vet att han inte får kasta stenar, sand eller pinnar åt hundarna. Liam vet att jag blir hysteriskt arg om han kastar stenar, sand eller pinnar. Yezz blir som besatt om Liam börjar kasta. Liam älskar uppmärksamheten från Yezz. Så allt som oftast så får jag sätta Yezz i källaren och bära in en skrikande pojke. Med en mamma som får räkna till 10, eller 20.......

Nemo undviker hellre Liam och det är mycket bättre. Då har Liam inget intresse av honom heller.

Nåväl, det var vallning jag skulle skriva om.

En träning har vi faktiskt tagit oss ut på med Nemo i sommar. Och det var riktigt roligt att se lite var vi ligger i träningsväg just nu. Men jag var ju tvungen att ha med Liam och fast jag hade med barnvaktshjälp, så går det inte att träna som man vill med en treåring med.

Det här är ju lite mitt dilemma. Ska jag fortsätta att träna hund, som jag älskar, trots att det innebär frustrationer över min älskade son? Jag vet ju att han är liten bara en kort stund. Snart är han tonåring och sitter inlåst i sitt rum med sin dator. Men samtidigt har jag ju bra hundar nu, som kommer att vara för gamla då Liam är tonåring. För att inte ens nämna min egen ålder!

Argggghhhhh!!!

Och jag har ett sånt härligt, duktigt träningsteam som jag får träna med nu. De kommer att träna vidare till oanade framgångar inom de närmaste åren.

Och jag försöker bara hindra att min hund inte får 3kg sand i magen, blandat med sten och pinnar.

Denna vecka pågår Pohjanmaan Open, som är en 4 dagar lång vallhundstävling som är uppdelad på 2 gårdar. Den ena gården är i Pensala där vi brukar träna.

Jag borde varit där. Jag borde för det första ha tävlat, men eftersom jag inte hunnit träna mina hundar, så var tävling inte aktuellt. Men jag borde varit där och hjälpt till på tävlingarna och hejat fram mina tävlande vänner.

Men det går inte. Jag hade varit tvungen att ta med Liam. 

30 grader varmt, trotsig treåring, tävling, fårflockar som ska ställas fram.

Om livet skulle ha följt mina planer, så skulle jag ha varit med. Men nu känner jag mer och mer att vallningen är det som jag måste stryka. Det är väl ingen stor sak, kanske ni tycker. 

Och nej, det är ju bara en sport, en hobby, en krydda i vardagen.

Men vallningen har jag hållit på med i 30 år, och kommer förstås att fortsätta använda mig av hund. Men det är med Team Pampas som jag utvecklats mest och vi peppar varandra att bli bättre. Nu trillar jag liksom av. Det är ju inte något definitivt avslut, men det blir ju så. Jag bara plågar mig själv, då jag planerar att ta mig ut på träningar som inte blir av.

Men jag kommer att följa de andras framgångar. Jag vet att de är på rätt väg. Jag är glad att jag fick vara med och se dessa stjärnor födas.

Jag får ta vara på de sena kvällar då jag får gå en sväng ensam med mina hundar och träna på någon ensvis gammal kossa. Det är nog roligt det också.

Nemo fick vara med om en ny upplevelse ikväll ockå. De kan sparkas de där kojävlarna.

Aj!

Han såg ut som ett frågetecken ett tag. Men jag uppmuntrade honom att gå på igen. -Duktig Nemo, duktig.

Och så fortsatte han flytta kossan.   

Det finns hopp, även för lilla fis Nemo   

För två veckor sedan hade vi nordisk simmentalträff i Österbotten. Vi hämtade våra gäster från flygplatsen på onsdagen i strålande vackert sommarväder.

De kom två personer vardera från Sverige, Norge och Danmark. 

Vårt första stop var vid Österbottens kött´s kontor som ligger nära flygplatsen. Anskaffningschefen Kim gav oss lite allmän information om företaget och så lite djupdykning om dikoproduktion i Finland. Ett intressant program och så bjöds vi på kaffe och smörgåsar.

Efter det så for vi vidare till vår första besöksgård i Vörå. Hos Peter och Ann-Louise fick vi se produktion med 100 simmental dikor med slutuppfödning. Ekologisk växtproduktion, men med konventionellt uppfödda djur.

Dagen avslutades med avfärd till powerpark i Härmä där vi avnjöt gemensam middag och övernattade i Silverstone-stugorna. Vi småbarnsföräldrar tog en tidig kväll, men de övriga fortsatte diskussionerna i den ljusa, ljumma sommarnatten.

Torsdagen forsatte med gemensamt styrelsemöte på powerpark på förmiddagen. Övriga med på resan fick förlusta sig på parkområdet. 

Presentationer över vad som var aktuellt i de olika länderna och så diskussion över hur vi kan utveckla samarbetet länderna emellan. Det var givande diskussioner och vi enades om att mötas igen nästa sommar i Sverige. Det skulle gynna rasen om vi inom den nordiska simmentalavelsrådgivningen skulle enas om gemensamma avelsmål och riktlinjer. Så att de som köper simmentaldoser från Norden vet vad de förväntas få för djurmaterial om de väljer simmental.

Det som skiljer länderna emellan nu är olika prioriteringar då egenskaperna väljs ut. I Sverige och Norge läggs stor vikt vid låga födelsevikter, lätta kalvningar, medan man i Danmark anser att stora födelsevikter inte är något problem bara man har stora kor. Där sätter man större vikt vid djurens tillväxtförmåga.

I Finland råder ju lite mera vilda västern och varje uppfödare har sina egna avelsmål. I Finland finns ju heller ingen seminstation för köttraser, utan vi köper in doser som produceras i andra länder.

Intressant är det ändå att lyssna på proffsen.

Efter lunch på parkområdet gav vi oss iväg norrut till föreningens ordförandes gård i Toholampi. Där fick vi se deras 35 dikor plus ungdjur, konventionell produktion, och så kom tidningen Landsbygdens Folk och gjorde ett reportage om vår träff. Ska bli spännande att läsa vad som skrivs.

Semex sposorerade oss med skyddskläder till alla gårdsbesök.

På kvällen bjöd ordförande på grillfest med inre filé av kött från gården. Under dagen och kvällen anslöt flera av föreningens medlemmar till träffen och vi fick en trevlig kväll i fantastiskt väder på hotell Hirvikoski.

Frukost klockan 7 på fredag före avfärd till Jaakkos gård i Ilmajoki. 100 fina dikor med slutuppfödning. Konventionell produktion. Jaakko har tidigare också sålt avelsdjur, men har nu övergått till att enbart föda upp djur till slakt. Ett stort avelsintresse har han dock och hans kossor är mycket fina.

Vi fortsatte färden till Linds kök i Närpes där vi fick avnjuta en läcker lunch i växthusmiljö. Detta uppskattades också av våra finländska medlemmar tror jag som inte visste om att denna trevliga restaurang fanns. Vi hade tur och slapp in relativt snabbt utan att köa speciellt länge. Efter oss kom två busslaster med lunchgäster, så då var kön in långt ut på parkeringen. Man fick inte göra bordsreserveringar under lunchtid, så jag var nog lite nervös före ifall vi skulle hinna med lunch där, men det gick som sagt riktigt smidigt.

Efter lunchen styrde vi kosan mot Norrnäs. Nu var vi redan ett ganska så stort följe. Jag blev lite överraskad över det stora intresset från medlemmarnas sida. Alla anmälningar hade inte riktigt kommit fram, men det gick bra i alla fall.

Eftersom norrmännen skulle iväg med ett flyg redan 17.40, så hann vi inte se alla våra djur med hela gruppen. Våra djur är ju dessutom på flera olika beten, så vi tittade först bara på våra höstkalvande kor och tjurarna. Jag hade printat ut djurlistor så folk fick titta på djurens uppgifter på egen hand. Det är ju svårt att hinna svara på allas frågor. Där fick de uppgifter på släktlinjer och index samt vilken tjur som använts till seminering och betäckning.

Då svenskarna och norrmännen åkt iväg till flygplatsen blev ett gäng finländska uppfödare kvar, samt danskarna som inte fick biljetter hem före på lördag eftermiddag.

Vi forsatte att se på våra djur och så dricka lite läskande på terassen. 30 grader varmt fortsättningsvis. Vi hade fantastik tur med vädret. Tänk om vi hade haft träffen förra året då det bara var kallt, blåsigt och regningt.

Då alla övriga åkt vidare hem installerade vi danskarna för övernattning i Linns lägenhet.

(Roligt i sammanhanget är ju att Roger som var en av deltagarna från Sverige, är chef över djuren på Bollerup där Linn praktiserar. Så Linn var i Skåne och hennes chef var i Norrnäs. Det tyckte jag var rätt kul faktiskt.)

Sedan for vi ner till skären och tog med dem på en båttur ut till Märigrund där vi har får på bete. En båttur hade de speciellt bett om att få göra. 

Inga får hittade vi, men vi fick en fin kväll med grillad korv och några öl och en vacker solnedgång. Väldigt lyckat faktiskt och vi hade givande diskussioner om lantbruk i våra länder.

Vi blev inbjudna på en öl till min syster Pia på vägen hem och i skymmningen tog vi fel infart till Saga kanal och körde på en sten! Lite spänning fick de uppleva också   

Kvällen avslutades med älgsafari. Vi körde hem via Mjödträsk och Vikbäckvägen och tror ni inte vi fick se en ståtlig älgko stå i dimman på åkern. Som grädde på moset på en härlig dag. 

Nästa dag tog vi med dem på en tur till Söderfjärden och Meteorian. Meteoritnedslag var tydligen Hennings specialintresse och han visste mycket mer om Söderfjärden än vad vi gjorde! Han var mycket glad över att få se det.

Här blickar Krister och Jörgen ut över Söderfjärden.

Då vi ännu hade lite tid så svängde vi in för en rundtur och en kaffekopp på Stundars. Sirkkas café där kan verkligen rekommenderas.

Vi var även glada över att komma ut på lite sightseeing i närområdet. Inte far man ju på egen hand ut och tittar på sådant. Eller i alla fall inte vi. Får vi lite ledigt så far vi för det mesta bara ner till skären en stund.

Efter Stundars for vi till flygplatsen och vinkade av våra nyfunna vänner.

Det var en mycket lyckad träff tycker jag. Programmet fungerade enligt planerna och gästerna verkade nöjda med det de fick se och uppleva. Ena svensken sa att han levt i tron att det var kallt i Finland, men nu var det andra gången han var hit och båda gångerna har det varit 30 grader varmt.

Så jag sa att det bara var en myt att det är kallt i Finland. Nej, så här har vi det hela tiden.

I wish!

Nu har jag fått bättre självförtroende att ordna dylika träffar. Det har ju gått lite trögt i planeringen under vintern, men nu vet jag bättre hur jag ska bära mig åt en ny gång.

Har redan börjat fundera på att ordna en resa för simmentalföreningens medlemmar till tjurauktionen i Gunnarp nästa vår.

Plus en resa till simmentalträff i Sverige nästa sommar. Kanske kombinerat med en liten semestertripp för resten av familjen i södra Sverige. 

Jag som inte skulle planera något extra till nästa år.......

Nu är jag lite trög. Liam skulle upp vid 6-tiden, så det var bara att följa med.

Igår kväll var jag å nöjd då jag fick honom i säng vid 19-tiden så jag fick jobba lite ifred, men därmed har jag nu en pigg och utvilad 3-åring.......

Dom e så söta då de är bebisar. 3-årstiden är mindre kul.

Igår hade jag några ärenden i centrum, med 3-åringen med. Förlåt, till alla som måste träffa oss......

Grässkörden är på gång.

Här provkörs nya balmaskinen i beteshagen som ännu är tom. Blev ju att byta maskin i vintras. Vi har ju haft två olika ekipage tidigare, en balare och en plastningsmaskin. Men det kräver ju därmed två traktorer och två chaufförer. Nu kan Krister helt på egen hand sköta balandet och plastandet utan att behöva oroa sig över om barnvakter och fruar har tid. Sen ska ju balarna köras hem också, men till det kanske det hittas chaufförer. Det kan ju även göras nattetid. Huvudsaken att balarna blir snabbt inplastade så att de inte blir förstörda.

ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka fårskinnen som jag sände ifjol. Det var dock väl värt väntan. De är jättefina!

Vilken nalle!

Vattenledningsarbetet till mitt fårhus är på gång.

Inga hinder första dagen i alla fall. Risken är ju att vi kommer på berget och blir tvungna att börja spränga. Mera stenar upp i ytan får vi i alla fall. Precis vad vi behöver.......

Förra söndagen var vi ner till skären för att titta om det skulle gå att få ut flotten, och samtidigt hade vi ner lite lösgrindar. Kunde konstatera att de också fungerar som provisorisk hundhage då 3-åringen inte kan låta hundarna vara ifred.

De är alltså mer för att hålla ungen ute än hundarna inne.

Är det annars säkert att ni inte behöver en tjur?

Jag har en så snäll och gullige en, barnbarn till Orvar, som ännu inte har någon egen koflock.

Lilla Räfbackens Durrin. Passar åt både kor och kvigor.

Idag behöver jag lite metall

Jag har inte fått något vettigt gjort de senaste dagarna då Liam varit hemma. Han är verkligen speedad nu, suck och stön. Därför har jag tagit en lite längre kväll ikväll och gjort undan lite arbete som legat och skavt på mitt samvete.

Trädgårdslandet är påbörjat.Jag har satt 23 potatisar och sått lite ett och annat som rödbeta, morot, dill, persilja, sallat,bönor, vitlök, rödlök och gul lök. Jag började också plantera ut majsen som jag drivit upp, men mörkret och myggen tog mig. Jag började med att sätta upp en armeringsmatta åt ärterna att klättra på, men jag har ju glömt att köpa ärter!

Jag gick ett sista varv och övervakade brunstläget hos kossorna. En ko visade brunst på förmiddagen så henne har jag beställt seminör åt, men vet inte om det hinner bli för sent tills imorgon. Kanske någon annan är på gång imorgon också, så seminören inte kommer förgäves. 

Jag passade på att riva en hårtuss av en ungtjur som jag är lite osäker på faderskapet på. Jag ska skicka in håret för dna-analys till Faba för att se om mina farhågor besannas. Hans mamma var seminerad med Champs Bravo, men han liknar ingen av de andra Champs Bravo avkommorna vi har, så jag misstänker att jag missat brunsten, seminerat på fel dag och vår ungtjur fixat resten då de flyttade ihop senare. Dna-provet ger förhoppningsvis snart svar på min tveksamhet.

Det är inte så enkelt att springa efter en lös tjur och slita av 30-50 hårstrån med hårsäcken med. Han blev nog lite misstänksam över vad jag höll på med. Jag fick inte två chanser.

Jag tog tidigare förresten salmonellprov på avelstjurarna som ska säljas i juni. Denna gång skickade jag till vårt nya slakteris laboratorie. Men det är nu 3 veckor sedan och jag har ännu inte fått något svar. Nu börjar jag bli lite orolig att skitproven har kommit bort i posten. Det måste jag hinna kolla upp imorgon. Hittar inte mina lösenord till Naseva-tjänsten dit alla uppgifter lagras heller. Hade ju lösen sparat på min arbetsdator, men den dog ju, så nu är jag lite i pisset.

Ja just det, de ringde från dataverkstan. Min dator kunde inte räddas. Moderkortet var dött. Typiskt. Så nu måste jag köpa en ny dator och försöka få in allt i den. Jag borde ha skickat fakturorna redan på avelstjurarna, men allt finns ju i min gamla dator. Och den här datorn hittar inte min printer, så den kan jag inte använda. 

Men det var ju 3-årskontrollen jag skulle berätta om nu. Blev ett litet sidospår.

Jo, vi var på kontroll. 95cm hög och 15kg. Fin pojke. Pigg och glad.

Vi blev erbjudna vattenkoppsvaccin, som jag tackade ja till. Hon varnade att han kan bli lite febrig och trött till kvällen, men vi såg ingen skillnad. Full fart som vanligt bara. Ingen som helst reaktion.

Förra helgen firade vi honom med kalas. Underbart väder för en liten aktiv utomhuskille dessa dagar. Lite bilder:

Ute och provkör presenten.

Inte så illa att få var med på ridtur med storasyster heller.

Sitter nu och skriver med en hand med Liam i famnen. Han har vaknat lite för tidigt och halvsover nu. Får se om detta blir till något. Men jag börjar på i alla fall.

Vårens kalvningar har i allmänhet gått bra. Några har vi fått hjälpa till att dra ut och några kalvar har behövt lite hjälp att komma igång. Vår rekordko Xylvia som fått 3 gånger tvillingar och en gång trillingar fick bara en kalv i år. Nästan en besvikelse, hon har minsann mjölk för flera. Dessutom fick hennes kalv någon slags infektion i början så vi behövde veterinär hjälp, men nu är hon i skick igen och alla kor och kalvar är nu i samma grupp och bara väntar på betessläpp.

Här är pigga prinsessan Fabiola. Pappa är en av våra egna tjurkalvar efter Worldwide. Hon blir nog kvar här som diko.

Jag hade reservering på alla vårfödda kvigorna, men det har blivit avbokat, så om någon behöver kvigor så kommer det att finnas några i höst.

Lamningarna är också överstökade och det har i år varit väldigt lättskött. Lamningarna har gått utan assistans och pigga lamm har direkt börjat dia. Fjolårets strul, med mammor som inte riktigt visste hur många lamm de hade fått, fanns inte i år. Det är så roligt då man kommer till stallet och hittar nyfödda lamm som står och diar sin lugna mamma.

Vi fick också de första 88% dorperlammen i år. Jag sålde ju 5 ungtackor, så bara 2 blev kvar, men de fick varsitt fint tacklamm så det är jag mycket nöjd över.

88% tacklamm får gråa öronbrickor. 75% får lila, 50% orangea och alla bagglamm får gröna. På det sättet är det lätt att sortera lammen.

En lite lustig sak var att de gröna öronmärkena gick exakt jämnt ut med antalet baggar. Man måste ju beställa nummerlapppar på förhand och göra en uppskattning på hur många man behöver. Jag hann nog bli en aning nervös för om det skulle komma mera bagglamm, men de sista var ju tacklamm, så det gick jämnt ut med lapparna. Tala om tur.

Så nu har vi 70 får i år. Tur att jag sålde 5 ungtackor, annars hade vi haft 80. Någon måtta får det väl ändå vara     

Igår gjöt vi plattan till insamlingsfållan på betet.

Här ska också kalvarna få sig en egen kalvgömma och här kan vi stödutfodra med ensilage då betesgräset blir svagare. Så skönt att få detta klart inför säsongen. Och förhoppningsvis är det nu slut med att springa en halv dag och försöka få fast djuren. Nu är det bara att stänga grinden då de alla är inne.

Vår kära vän Anders kom och hjälpte till. Alla borde få ha en Anders att ringa till. Alla behöver hjälp någon gång.

Så mycket lättare då man är flera som hjälps åt.

Denna gång blandade vi inte cementen själva utan två bilar kom med färdig betong. Så smidigt och snabbt. Dyrare förstås, men tid är också pengar. Speciellt den här tiden på året då vårpaniken står för dörren. Extra bråttom kommer det att bli i år då våren är så sen. Det kommer inte att bli någon mellantid mellan vårsådd och första skörd av ensilage i år.

På eftermiddagen gick jag med röjsåg och började röja ner enrisbuskage på vårt nya får och hästbete.

Tyvärr fick jag inte igång sågen efter tredje påfyllningen av bensin. Orken var slut, både på mig och sågen tydligen. Men jag hade så gärna fått det färdigt på en gång. Jag vet inte när jag slipper ut igen och stängsel ska byggas, skräp ska plockas och gräset växer.

Blir nog bra då det blir färdigt, men det tar sin tid.

Vår 70 kg kalv hade ju benfel vid födseln.

Hon åt och drack och växte bra. Men tiden gick och benen blev inte mycket bättre.

Så till sist tog vi fast henne och band benen med bandage, silvertejp och ett kort, styv svartslang frampå benet så att benen hölls raka.

Så med hjälp av detta så rätade benen ut sig och igår kunde vi ta bort stödet och äntligen, efter 3 veckor i box, släppa ut dem i flocken.

Jo min dator försvann några dagar pga att Linns skoldator sa upp kontraktet och stendog. Och eftersom hon hade bråttom att få in de sista skolarbetena i vår, så fick hon låna min. Därav några dagars tysthet på bloggen.

Nu är istället dottern på rymmen, men datorn är tillbaka. Hon är på rundresa Wien-Graz-Bratislava-Budapest. Hon for idag och kommer tillbaka 5.5

Den onämnbare sonen kommer däremot tillbaka idag från en resa till London med musiklinjen. De hade ett riktigt intressant program inplanerat. Det ska bli spännande att höra hur de haft det. De har bl.a varit på Motown musikal, Abbey road studios och på Royal Albert Hall på konsert med musik från Harry Potter filmerna. En resa jag gärna skulle ha varit med på.

Så syskonen kanske befinner sig samtidigt på Helsingfors-Vanda flygfält idag, men på väg åt olika håll.

Idag har jag fått ta emot en kalv. Filmade då den var alldeles ny, med fötterna ännu i ugnen och fast i navelsträngen. Här får inte pappan vara med och klippa av, utan den brister av sig själv.

Riktigt pigg och fin liten flicka, Räfbackens Fazer.

Hon är dotter till vår nya avelstjur Charmör, som är ersättare efter Orvar.

Jag har inte alls tyckt om Charmör lika mycket som Orvar. Charmör är inte lika kramgo, men efter att hans kalvar har börjat födas så har han växt i popularitet. Samtliga har varit plopp-hoppopp och drick sopp  kalvar. Inga bekymmer alls. Precis som det ska vara. Jag hade tänkt sälja honom vidare efter sommarens jobb, men jag har nu fått börja fundera om litet. Kanske han är värd att spara. Det är ju nog kanske en viktigare egenskap att han får fina kalvar än om han vill kramas med mig eller inte.

Nu måste jag börja på med middagen. Jag har fler bilder och filmer, så jag återkommer snart.

Trevlig valborg och första maj!