I mitt förra inlägg hann jag bara skriva om fårfunderingar även om jag har mycket annat på gång.

Jag håller också på och planerar inför nordisk simmentalträff i Finland i början av juli. Simmentalföreningen har årsmöte i Seinäjoki 3 februari och då hoppas jag att vi kan komma överens om ett program så att vi kan skicka ut åt de som ska bjudas in. Det var meningen från början att det bara skulle vara en par deltagare från varje land, men nu börjar vi fundera på om vi ska bjuda in flera medlemmar från varje land, Fylla en buss liksom. På samma gång!

Men jag märker att det är mycket som ska planeras. Tidtabeller, buss, chaufför, föreläsningar, mötesrum, gårdsbesök, skyddskläder, mat, festtalare, hotell, mat........ Pris? Hur mycket kan föreningen betala?

Men nu måste jag börja duka fram middagen. Ikväll blir det nötstek. Mums.

Jag har för första gången beställt varor av Gårds-Smak. Ett bondföretag som kör ut varor hem till trappan. Det passar mig utmärkt. www.gards-smak.fi 

De kör till Närpes måndagar och torsdagar. Mjölken har fått klart godkänt av vår petiga panel här hemma. 

Men nu som sagt måste jag koka lite middag.

På återseende.

Väntar som bäst på att slaktbilen ska dyka upp. Finns ett litet restlager kvar med tjurar som inte duger till avel.

Det är nog hög tid för dem att gå till slakt, men pga att slakteriet höjer priset litet vid årsskiftet så har vi inväntat det. Bra att de kommer så här direkt i början i alla fall.

Jag kommer att ta en framdel i retur och har ännu någon osåld låda malet kött ifall det börjar sina i någons frys. Bara att höra av sig till mig, så levererar vi till trappan inom kommunens gränser.

Jag har också den sista gruppen med baggar som kommer att få möta allas vår sankte Per denna månad. Även där finns ännu osålt. För nog är det ju så att man är hungrig igen nu efter julen.

Jag har också försökt bjuda ut 8 ungtackor som är 50% dorper och dräktiga med renrasig dorper till livs. Men det är inget riktigt sug efter ungtackor verkar det som. Fast det kan ju delvis bero på att vi inte har gått med i Maedi Visna programmet för fåren. Det finns flera olika nivåer på det programmet också och man ska ta blodprov på alla djuren ett antal gånger innan man uppnår högsta nivå. Känns dock ganska onödigt med tanke på att massor med får har testats i Finland i många herrans år och inga fall har uppptäckts. Sjukdomen finns inte i landet helt enkelt. Men vi gillar ju papper i detta landet så i vårt fall så saknar tackorna några papper. 

Risken finns att de får gå kvar på gården bara för att de är så fina. MEN JAG BEHÖVER INTE MER TACKOR!!!!

Jag ska ännu försöka prångla ut dem någonstans, men om det inte lyckas så måste jag ta mig samman och anmäla dem till slakt.

Jag förstår nog varför jag gillar avelsarbetet. Det är sååå mycket roligare att få sälja djuren till livs än till slakteriet. Bässar och tjurar har jag inte så stor skillnad på. Eller de flesta har ju slakterivägen utstakad direkt, men tackor och kvigor som kan bli framtida avelsdjur har jag svårt med att skicka till slakt. Det enda "fel" de gjort är ju att jag inte har möjlighet att spara alla.

Men just du som läser nu: Visst har du alltid tänkt att det vore mysigt att ha 8 tackor? Ja, jag tänkte väl det. Ring mig så ordnar vi saken.......

Infogar både bild och film så alla kan se.

Xanna hade beräknad nedkomst 2.11 Hennes juver har varit fyllt redan länge och vi har alla gått omkring och bara väntat på den lyckliga nedkomsten.

Fredag kväll och Krister frågar vilken tid jag vill ha bastun klar. Klockan 20.00 ska jag nog vara inne, lovar jag.

Jag ska bara......ta in hästarna, mata fåren, stänga in tacklammen över natten eftersom en varg har synts till i grannbyn, se till kalvningskorna och eventuella brunster.

Nå förstås trampar Xanna oroligt runt i boxen, hon har påbörjat kalvningen.

Jag skickar sms att jag troligen inte kommer att kunna hålla tidtabellen, men om Krister kan hålla ett vakande öga i övervakningskameran och meddela när det närmar sig och fötterna syns så hinner jag sköta hästar och får under tiden?

Så jag springer iväg och gör allt annat klart och kan konstatera att kalvningen inte gått så långt framåt som jag hade önskat. Jag kan ana en klöv och kanske en till, eller? Xanna är orolig och stiger upp och svänger om så fort jag kommer för nära.

Tack och lov är hon lättlurad med havren och kommer ganska smidigt fast i låsgrinden.

På med plasthandskarna och känn efter: en STOR klöv och ett huvud. Nej, nej nej! Jag trycker tillbaka huvudet och får tag om knäet på den bakåtvikta klöven. Det sitter som berget.

Jaha, jag ringer in och ber om hjälp och ringer efter mamma som får komma som barnvakt.

Vid fellägen på får så kan det också vara besvärligt, men då trycker man med några fingrar och krånglar på en stund så brukar det lösa sig.

Men en ko är det lite värre. Kalven väger runt 60kg och kossan som har krystvärkar väger runt 800kg. Det är inte så bara att trycka in en kalv tillbaka och dra fram bakvända ben.

Då Krister kommer så stoppar han in sin arm och trycker tillbaka kalvens huvud i utdrivningskanalen samtidigt som min arm går under hans och söker efter det bakvikta benets klöv.

Det tar alla mina krafter, dels att arbeta mot kons värkarbete som ibland klämmer om våra armar så det tar så helsikes ont, dels att få klöven svängd först utåt mot bukväggen och sedan rätt väg i kanalen. Puffa dra, puffa dra. jag är nerklätad av allt möjligt slemmigt och svetten rinner.

Till sist får jag klöven vänd och ploff kommer klöven ut. Yes!!!!

På med draglinorna och så börjar vi dra. Snart kommer även näsborrarna och tungan fram. Tungan rörs: Den lever!

Snabba tag nu, och dra och dra och Xanna krystar en sista gång, kalven stannar till lite vid höfterna, men vi tar ett nytt grepp och ploff, kalven faller till golvet. Vi drar upp den i liggbädden, ger lite hjärtmassage och torkar den med handduk och halm, kollar luftvägarna och drar ut lite slem. Kalven ruskar på huvudet och andas bra.

Åhh så skönt!

För säkerhets skull hämtar jag en nappflaska och fyller med råmjölk från Xanna medan hon ännu står fast i låsgrinden. Hon sparkar några hugg, men jag får så småningom flaskan fylld. Först kommer bara några ynkliga strålar, men då jag dragit några gånger så är det som om proppen går ur och mjölken kommer i stora mängder.

Jag för flaskan till kalvnes mun och den börjar ganska snart att suga i sig den viktiga råmjölken.

Nå nu har vi gjort det vi kunde ikväll. Vi släpper lös Xanna och går in och duschar och sätter igång en tvättmaskin. Liam är fortfarande vaken då vi kommer in. Blev ingen bastu ikväll heller, men en levande kalv är ju inte helt fel.

Idag på morgonen ser jag i kameran att den nya kalven har svårt att hålla balansen. Förstås kan han ha problem med frambenen som vi jobbade så hårt med igår kväll.

Jag går ut och sätter fast Xanna igen och hjälper kalven till spenen. Det går ganska snabbt och han hugger hungrit in direkt han får spenen i munnen. Detta skede kan ibland vara väldigt jobbigt om kon trampar oroligt omkring och kalven inte fattar vad den ska göra, men flaskan han fick igår kväll har gett mersmak och därför har han ännu krafter kvar.

Benen håller inte riktigt att stå på än, men det finns ju andra sätt.

Nu är de tillbaka upp i liggbädden och jag har ännu inte sett att han skulle ta något eget initiativ, men han drack så mycket i morse så han klarar nog sig några timmar än. Kanske måste jag hjälpa ännu en gång innan de klarar sig helt själva. Men den kritiska delen är över. Nu kommer den nog att klara sig.

Idag ska jag ta nya salmonellaprov på försäljninsdjuren. Det finns krav på att gårdar inte ska köpa djur som har salmonellaprov äldre än 2 månader. För oss innebär det att det blir många prov per år. Det skulle ju vara enkelt om man sålde alla djur på samma gång, men livdjurshandeln pågår hela året och då gäller det att inte ha föråldrade prov.

Nästa vecka flyttar åtminstone 1 tjur, så jag måste skynda mig att få in provburkarna.

Skiten ska packas i små burkar som stoppas i plastpåsar. Plastpåsarna i en skyddande låda och så i ett kuvert. Det gäller ju att se till att paketet inte riskerar gå sönder under transporten och skiten rinner ut.

Igår avskiljde vi 12 vårfödda kalvar från sina mammor. Så nu är det allsång på backen. 24 djur som råmar allt vad lungorna ger. På med öronskydden, de slutar nog snart.

I år har vi rekordlågt antal kalvningar. Det beror på att det varit stor efterfrågan på kvigor och jag passat på att sälja medan det finns köpare.

Det pågår litet av en dikoboom just nu. Mjölkkornas antal minskar, vilket innebär att mjölkraskalvar till slakt minskar. Därför finns det nu utrymme för utbyggnad av dikogårdarna. De som specialiserat sig på uppfödning av förmedlingskalvar till slakt, står med tomma byggnader då det inte finns kalvar.

Tydligen finns det många som passar på och bygger nytt åt dikor, eller byter inriktning från mjölkkor till dikor.

Ifjol sålde vi 20 kvigor och i år har vi också sålt 20 kvigor och 7 kvigor till flyttar så fort vi får dem avvanda. Mer hade kunnat sälja om det funnits.

Men vi håller ju på att bli utan kor själva! Jag har sparat fler äldre kor som jag egentligen skulle ha skickat till slakt, men alla som mår någorlunda bra har fått stanna. 

Men nu har jag sparat en grupp kvigor åt mig själv, för att jag inte ska bli helt utan.

I december har jag kvar 8 st kvigor som är i semineringsklar ålder. Om ni minns Darling, som bröt sitt ben då hon bara var någon dag gammal. Henne ska jag seminera nu med en kanadensisk tjur som heter Bank Roll. Hennes ben är nog lite snett, men det verkar inte störa henne. Vi tar en kalv och så ser vi hur det går.

Darling är enda kvigan som jag har kvar från fjolårets vårfödda kvigor. Jag kunde ju inte sälja en med krokigt ben.

Sen har jag 7 st höstfödda kvigor. Två av dem är trillingar med tjur. Jag har inte ännu sett att de visat någon brunst, så de kan jag inte räkna med till avel. Då är det fem kvar. De planerar jag att seminera med en svensk tjur som heter Pepper av Katslösa. Han är ingen riktigt favorit, men det var svårt att hitta lämplig tjur som passar att användas på kvigor och inte är släkt med mina djur. Peppers pappa är Prostock Hickory som jag haft några doser av förr, men inte lyckats få någon kalv av. Vi får se hur det går.

Till kossorna ska jag använda två nya tjurar. Tidigare nämnda Bank Roll och VB Unne.

Efter att alla seminerats i december släpper jag på vår egen Räfbackens Charmör ( f: Champs Bravo)

I år har det fötts kalvar efter Worlwide,Evolution, Hugin av Esered, Strabinos, Testo samt egna ungtjurarna Ben och Conga och  så förstås Orvar av Frönshult. Vi väntar ännu på de tre sista kalvarna efter Orvar. De ska komma nu inom de närmaste veckorna.

Vi har köpt kvävebyttan som vi hyrde i början. Så nu är det bara att tuta och köra med semineringarna.

Av årets födda kalvar är jag särskilt förtjust i Räfbackens Europa. Mamma Zumba (mf. Steinadler), pappa Worldwide.

Vissa blir bara favoriter. Ska bli så spännande att se vad det blir av denna.

Vi fick också en jättesnygg tjurkalv efter Bar 5 Evolution i höst. Han är chokladbrun och riktigt krullig. Jag blev förälskad direkt. Men tror ni inte fanskapet vägde 64kg i födelsevikt! Blir prima kött, sablar.

Två Hugindöttrar har jag också sparat för seminering nästa sommar och ytterligare en Worldwide dotter. Men ingen annan är lika fin som Europa.

Kan nästan spela en liten melodi för henne   

Söndagkvällen såg ut ungefär som lördagskvällen.

368 Bettan beslöt sig för att kalva. Dock lite senare på kvällen.

Arbetsfördelningen blev som vanligt att jag tar nattpasset och Krister tar arla morgon.

Vid 12-tiden ser jag i kameran att jag får gå ut. Väl ute ser jag att två fötter sticker ut.

De ser ganska stora ut, trots att det ändå är två dagar före beräknad tid och pappan är Testo, som ska ge små födelsevikter. Nåja, det lyckas inte alla gånger fast man försöker.

Jag orkar inte stå och titta på riktigt länge mitt i natten utan jag halmar upp boxen ordentligt och så sätter jag på draglinorna. Fötterna stadigt i liggbädden och då Bettan krystar så drar jag. Kalven kommer dock ganska lätt ut. Den blinkar till och skakar på huvudet. Yes! Det gick bra.

Jag tar av draglinorna och drar mig tillbaka så mor och kalv får bekanta sig med varandra i lugn och ro.

Nu duschen!

Hittade en bild som väl beskriver känslan såväl i lamnings- som i kalvningstider   

God natt!

- Jaha,  vad gjorde du i helgen då?

Jo jag fick tillbringa lördagskvällen med att dra fram en ny kalv.

Räfbacken Zilla hade beräknad kalvning till 24.9 Så jag har haft henne instängd i kalvningsbox i en veckas tid redan. I fredags tröttnade jag på att vänta.

Krister ville att jag skulle känna efter så att det inte var något felläge som gjorde att det inte kom igång.

Sagt och gjort. Fast med kossan i fångstgrinden

På med handske och massa glidmedel.

Nej, allt kändes normalt-

Jag släppte ut henne med de andra kossorna så hon skulle få vandra lite mera.

Istället tog jag in en annan ko som såg mera kalvningsfärdig ut.

Under fredagen kom ingen kalv.

Men efter hundpromenaden på lördag kväll ser jag att förstås kossan jag släppte ut igen har börjat kalva.

In med henne i box igen och hämta hjälpmedel för säkerhets skull.

Nu är det jobbigt.

Jag tänkte filma kalvningen.

Men här har jag inte nerver att vänta längre utan beslutar mig för att hjälpa till.

Allt gick bra.

  Jag väntar med dem ännu en timme för att vara säker på att det inte är tvillingar.

Men kossan rensar sig och kalven stiger upp och börjar söka spene.

Nu fryser jag ordentligt och går in till tolvslaget och somnar bredvid lille Liam.

Sånt hos oss en lördagkväll.