Klockan är just 2 på natten. Jag har varit uppe lite senare eftersom jag tänkte gå och titta till en ko som ser ut som om hon tänker kalva när som helst.

Det är runt 0 grader och jag tittar till kossan som sover sött. Jag går in och försöker sova, men det går bara inte.

Tusen tankar flyger huller om buller i min skalle. Ingen ordning alls.

Jag hör hur en ko därute lockar på sin kalv med ett starkt muuande. Så brukar de göra då kalven legat för länge i kalvgömman och juvret behöver tömmas. Då kalven vaknar brukar det tystna. Jag går ut på trappan och lyssnar - Nej, nu var det tyst. Nu har säkert kalven kommit upp. Jag går tillbaka till sängen. Snurrar 15 varv. Kossan råmar på nytt.

Nåja, jag kan väl gå ett extra varv och titta till dem. Jag drar på ytterjackan över pyjamasen och första bästa sko par som ligger i farstun. Jag sätter på belysningen hos korna och tittar runt. De flesta sover gott, allt är tyst. Jag börjar släcka lamporna på nytt då kossan råmar högt igen. Vem är det som ropar, och var är hon?

Jag går på utsidan av rasthagen och lyser med min ficklampa in genom hagen. En grupp kor och kalvar står och äter gräs ur en foderhäck.

Kossan råmar igen.

Inte kan väl en foderhäck ha stjälpt över någon, tänker jag. Jag ser något diffust i mörkret.

Jag springer upp mot stallet och sätter på utelampan för att se bättre. Jovisst ligger något där.

Jag tar upp grinden och springer in genom koskiten för att se om mina farhågor besannas.

Och visst SATAN ligger en kalv ihjälklämd med ett järnrör rakt över bröstkorgen.

Nej, nej, nej! Och 299 Zeline står och hoppas att jag kan hjälpa hennes lilla kalv. NEJ! Åhh, vad förbannad, frustrerad och oerhört ledsen jag blir. Förbannade foderhäckar!

Kalven är drygt veckan gammal. Zeline som har haft ont i fötterna under senare delen av dräktigheten och äntligen fått sin kalv och blivit bättre. En jättefin kalv efter Evoluton. Så otroligt onödigt!

Vilket skitår detta har varit. Skit, skit, skit.

Krister sover, jag ids inte väcka honom. Det finns inget han kan göra inatt heller.

Jaha, jag får ringa kadaverbilen imorgon bitti då. Nej fy.

Åhhhh....... Varför händer sån här skit?

Nej, det här fick bara inte hända.  Nu hör jag henne skika ännu högre där ute. Hjälp min kalv!

Nej, förlåt Zeline. Jag kan inte..... förlåt...      

Vi är mitt i höstkalvningarna och det går väl hyfsat. Både med- och motgångar.

Igår kalvade Räfbackens Champagne. En kviga efter Champs Bravo seminerad med Testo.

Kalven kom rätt väg, men alltid då det gäller kvigor så hjälper jag till om kvigan tillåter. Så även denna gång. Kalven kom en dag före beräknad tid och vände rätt, alltså först kom frambenen och huvudet. Jag fick på draglinorna och kände efter och kunde konstatera att kalven lever, men kvigan är rätt så trång i utdrivningskanalen. Jag kallade på draghjälp så att jag kunde massera och hålla emot medan Krister drog. Det gick bra och ut kom en fin tjur.

Vi lämnade kalven framför den trötta kvigan så hon fick lukta på och tvätta den. Det såg bra ut.

Samtidigt började en annan ko på med kalvning. Eftersom alla kalvningsboxar var upp tagna fick vi börja med att hämta våg och öronmärken och väga, märka och släppa ut en pigg tjur som föddes dagen innan. "Bara" 64kg i födelsevikt. Den kalvningen hade dock gått helt utan draghjälp.

Vi tog in Zeline som ganska direkt födde en pigg kalv.

Själva gick vi in och värmde lite ärtsoppa. Det blir inga festmåltider för oss den här tiden på året.

Då vi kom ut igen så stod redan Zelines kalv och drack den viktiga råmjölken.

Champagnes kalv var också upp på benen, men eftersom kvigan var ovan så stod hon inte stilla då kalven sökte spene. Vi beslöt dock att avvakta eftersom båda såg pigga ut. Det brukar reda upp sig bara kossan rensat bort efterbörden.

Idag tänkte jag så att jag håller koll tills dess att jag är säker på att den får dricka. Ganska snabbt insåg jag ju att den inte druckit. Kvigan ville dock inte ha min hjälp, så jag blev tvungen att locka henne till fångstgrinden för att kunna hantera kalven riskfritt.

Ganska snabbt fick jag sedan den hungriga kalven att hitta maten, trots att mamma sparkade varje gång den nuddade spenarna. men den sparkade ganska "snällt". Det var inte så att kalven slängdes i andra väggen.

Jag filmade en snutt, men jag är inte säker på att jag får in filmen rätt vänd här nu.

Vi gör i alla fall ett försök.

Tror inte detta funkar.

Men bilden är rätt väg i alla fall.

Vi fortsatte vårt uppdrag. Nu var alla djur i en flock och på rätt åker. Uppsamlingsfållan var uppställd och lastbilen redo. Vi använde även en traktor med en höbal i frontlastaren som en vägg.

Nu var det bara att gruppera om och fösa flocken in i fållan.

Alla mot, några in i fållan och så pang! Fast med grinden då ett lämpligt antal kossor var på rätt sida. in i lastbilen, iväg till gården, släpp ut och så tillbaka och hämta ett gäng till. Det blev kanske 6-7 varv innan alla var inne.

Sista varvet kom 4 halvårskalvar som vi kunde stänga in längst fram i lastbilen och sedan lasta på de större djuren.

Då var det en envis gammal ko som ställde sig med huvudet in i lastbilen , men absolut vägrade stiga på. De andra kunde inte heller slippa på för hon stod som en propp i hålet.

Måste hon ännu bråka efter allt springande idag?

Man blir lätt arg och uppgiven då man är trött.

Linn gick hem med hundarna då jag började skrika och härja med kossan. Hundarna blev så oroliga.

Nåväl, efter några varv runt i fångstfållan fick vi till sist de andra att gå på och då följde hon fogligt efter.

Fast med dörren.

Ahh, vad det kändes skönt. 7 timmar höll vi på. Och då återstod ännu vanlig matning och skötsel av alla djur och människor.

Jag hade inte ännu vågat ringa och beställa båttransport till fåren som jag planerat att hämta hem på lördagen.

Om vi inte fått hem alla kossor så hade vi förstås behövt fortsätta med det följande dag.

Men projektet slutfördes och jag kunde beställa båten och planera för fårhämtningen från Märigrund till lördagen.

Prognosen visar 20mm regn till söndagen och jag vill gärna ha hem alla mina små.

Den berättelsen tar vi en ny dag.

Nu händer så mycket varje dag så jag har svårt att hinna ikapp med storyn.

Men alltså förra fredagen skulle vi ta in korna från betet med lastbilen.

Det var en regnig, kvalmig morgon. Knotten bet oss under skärmmössorna.

Betet består av tre olika fållor. Planen var att sätta alla kor först i minsta fållan, sedan bygga en fångstfålla av metallgrindar där vi kunde stänga in en liten grupp åt gången.

Liam var ju sjuk denna morgon och han fick stanna inne med storasyster på förmiddagen.

Det var meningen att hela flocken enkelt skulle föras till minsta hagen först. Så gick det inte riktigt......

Kossorna var på springhumör denna dag. Vi försökte locka hela gruppen på ca 50djur, men endast ca 20 behagade komma till rätt hage.

Nåja, vi byggde upp fångstfållan och fick relativt enkelt in 6 kor direkt. Upp i lastbilen och så köra hem och lasta ur.

Okej, bara drygt 40st kvar.

Vi beslöt oss nu för att försöka få resten av flocken till rätt hage. I spring flocken fanss största delen av kalvarna. Och de ville vi absolut inte ha kvar på åkern ensamma till sist.

Mommo kom och bytte av Linn som barnvakt och hon kunde komma med båda hundarna, Yezz och Nemo.

Nemo är ju bara 10 månader än och kan ännu inte så mycket, men det vet ju inte korna.

Krister försökte locka kossorna och jag och Linn gick och föste med varsin hund.

Vi fick dem fram till grindöppningen, så vände nån j-vel på klacekn och sprang i full galopp åt andra hållet.

Okej, börja om.

En vid sväng runt flocken och så föste vi igen.

Hundarna fattar ganska snabbt vad vi vill att de ska göra. Nemo är fast i lina för säkerhets skull. Vi vill ju inte att han ska bli översprungen av en flock vilda kossor.

Så höll vi på, gång efter gång. Runt flocken, fösa fösa fram till grinden, STOPP, sväng och spring. Och så igen samma procedur.

Tungorna hängde längre och längre ut på såväl kossor, hundar och folk.

Jag vet inte hur länge vi höll på, men till sist gick en, vi stod alla stilla och höll andan och så följde resten efter.

Jaaaaaaaaaa!

Till sit lyckades vi få alla över i rätt hage.

Det tog allt för länge. Hade vi bara haft tid att ställa till allting på förhand så hade vi inte behövt hålla på sådär. Men prognosen visade massor av regn och vi hade helt enkelt inte haft tid att ställa till tidigare.

Jaha nu var de på rätt åker. Bara att fålla in och köra hem dem kvar nu.

Måste fortsätta senare. Lammen ska ha frukost och en ko ska stängas in för kalvning.

Återkommer.

Förra torsdagen sysslade jag med sådant som legat på men inte blivit gjort. Jag plockade av de sista svarta vinbären, klippte lite buskar, städade hönshuset (absolut på tiden) och allt möjligt ditten och datten. Liam var hos mommo och moffa.

Kändes skönt att få undan sånt som inte hunnits med.

Då jag hämtade ny halm till hönshuset gick jag förbi sjukboxen där vi stängt in en högdräktig halt kossa. Hon hade fått en 5 dagars kur med Ketovet och verkade ha blivit mycket bättre.

Hon hade beräknad tid till 16.9 och hade ännu inte fyllt i juvret.

Men då jag gick förbi tyckte jag hon såg lite otålig ut. Tänker hon börja kalva? Börjar vi höstkalvningarna med tvillingar i år också?

Klockan hade blivit ganska sent på eftermiddagen och jag cyklade ner och hämtade hem Liam.

Hemma igen så gick jag via kossan igen. -Jovisst, nu syntes vattenpåsen.

Första kalvningen efter en ny kanadensisk semintjur som heter Bar 5 Evolution.

Krister höll på att halma och mata de andra, så Liam fick gå till stallet med storasyster en stund.

Jag gick och bytte om och hämtade handdukar, engångshandskar och draglinor, för säkerhets skull.

Då Krister var färdig med utfodringen tog han Liam och gick in och började på med middagen.

Jag blev kvar ute och inväntade kalvningen. Det gick lite långsamt tyckte jag, men så känns det ju då man bara står bredvid och tittar på.

Så småningom såg jag två små klövar som pickar fram. Jepp, två klövar och rätt väg kommer de. Ser bra ut.

Då det ännu tar en god stund så beslutar jag mig för att sätta fast henne i fångstgrinden och känna efter.

Jo allt känns nog bra, men hon har inte de rätta krystvärkarna.

Jag beslutar mig för att sätta på draglinorna och hjälpa till. Ut kommer en pigg liten flicka.

Jag släpper lös kossan så att hon får ta hand om den lilla. Klockan är nu snart halv åtta och jag bestämmer mig för att gå in och äta något innan jag fortsätter.

Liam har somnat då jag kommer in, men vaknar nästan genast. Han gråter tröstlöst och ropar bara mamma, mamma. Jag känner att han har feber och är snuvig.

 Jag plockar i mig en kronärtskocka med en storgråtande bebis i famnen.

Krister går ut istället. Men ingenting mera kommer.

Ca. kl. 22 somnar Liam äntligen igen. Och nu syns två klövar igen i övervakningskameran.

Jag går ut och sätter på draglinorna. Den här kalven är betydligt större och denna gång är det bakklövarna som kommer först.

Jag drar för kung och fosterland och ganska snabbt kommer även denna ut. Men det är för sent. Den är redan död. Suck.

Men en pigg kalv har vi i alla fall. Jag går in och duschar och lägger mig bredvid Liam.

Han är febrig och vi får en dålig natt.

Nästa dag ska alla betesdjur köras in från Sjösläton.

Fortsättning följer....

Igår tog jag in gruppen med höstkalvande kor från Svedhagens naturbete. Det tar en stund att bygga upp stängsel längs vägarna så att de har raka spåret hem. Men det lönar sig nog, för de knallar på raka vägen hem.

Fanns nytt gott klöver på andra sidan bron som de måste stanna och smaka lite på. Men ganska snabbt kom de springande in.

Den 16.9 väntas första kalvningen, så nu känns det bra att ha dem hemmavid.

Imorgon ska vi försöka oss på att köra hem gänget från Sjöslätan. Där finns ganska många djur, så jag ser fram emot då det är klart.

Håll tummarna för att alla låter sig fångas in.  

Fyllde på vattenkaret härom dagen.

Hade de kunnat klättra in i hjullastaren så skulle de ha gjort det. Det var inte så att de var utan vatten. Kossor är bara så sällskapliga.

Snart är sommaren slut. Nu vill jag ha hem dem.

Ja vet ni. Det har varit så mycket olika projekt och grejer på sistone så jag vet inte var jag ska börja.

Det jag helt glömt att berätta om är att Linn for på praktik till en fårgård med 400 tackor på Island i maj. Det var en sak som kom helt plötsligt. Jag såg en annons i april om en fårgård som sökte arbetskraft under lamningen, tipsade Linn som tog kontakt och vips var hon på väg. Det blev liksom ingen tid att fundera, bara pang på. Där fick hon uppleva mycket nytt och spännande. Tror dock att 5 veckor var alldeles tillräcklig tid borta.

Under tiden fick jag sköta hennes hästar och hundar. Alla överlevde kan jag väl säga.

Då hon väl kom hem skaffade hon en massa sommarhästar till sitt ridläger som hon planerat i juni. Vi gick i ett huj från 3 till 8 hästar. 3 av dem var dock endast en knapp vecka här, men 5 finns på gården åtminstone över sommaren. Kanske kommer det ytterligare en ännu i sommar. Det är som vanligt ingen ordning med antalet hästar här. 

Liam tyckte det var roligt med hästar i hans storlek.

Jag lovade stå för markservicen under det 3 dagar långa ridlägret. Förstås hade jag glömt bort att jag lovat åka på en lantmäteriförrättning för samfälligheten samma dag som lägret började. Blev att förbereda enchilladas natten före.

Ja, så hade vi djur på Farmarimässan i Seinäjoki. Till det gick 3 arbetsdagar. På onsdagen hade jag också med hundarna på vallningsuppvisning.

Perfekt utställningsväder. Sommar och sol och nästan 100 000 besökare.

Yezz och jag fick vara med i Maaseudun tulevaisuus tidningen.

Kossorna skötte sig bra, men trillingstjuren Daniel hade skadat ett ben på något sätt. Jag fick samtal från veterinären på torsdagkväll med frågan om de fick inleda behandlig. Givetvis fick de göra det. Tyvärr är han fortfarande halt. Har honom i ensambox nu och övervakar för att se om han repar sig utan desto mera medicin. Om han inte är bättre nästa vecka måste vi på börja ny behandling. Lite trist förstås.

Ja första skörden är avklarad. Krister håller som bäst på att köra hem balarna från åkrarna. 

Vi har inbokat 4 dagar semester nu torsdag till söndag. Får just se om Krister kan unna sig någon ledig tid. Han skulle verkligen behöva vila nu. 

Det känns som om denna sommar kommer att bli för kort, då våren var kall så länge.

Vi har ännu några åkrar som vi borde plocka sten på efter sådden, men växterna börjar bli så långa nu att det är svårt att se dem. Tyvärr kommer då slåttermaskin att hitta dem då det är dags att slå.

Vi skulle också måla lite uthus i år, men det är inte alls påbörjat.

Och så har vi 1,5km stängsel som ska byggas.

Visst arbetet väntar, men kommer sommaren att räcka till?

Och så ska liggbäddarna tömmas ut. Det borde göras i god tid före djuren ska in från betet igen. Och så ska den brunna gödseln på dyngplattan köras ut över den skördade arealen medan gräset är kort, så att det kommer en andra skörd.

Nej, nu blir jag lite stressad   

Ja, och så ska jag på vallhundskurs sista veckan i juli. I höst hoppas vi kunna tävla i nivå 2 i finska mästerskapen.

Ja, jag tänkte ju glömma att berätta att jag var med Slc´s fullmäktige på möte på Åland i tre dagar förra veckan. Mycket intressant. Jag borde nästan skriva ett eget inlägg om det. Påminn mig om jag glömmer.

Det märks att det var en stund sedan jag skrev sist. Säkert har jag glömt en massa nu också.

Nu vaknar pussgrisen. Måste springa.

Hejdå!