Sitter och söker flygbiljetter.

Nämen kom hon inte just hem? kanske ni tänker och jo, men denna gång är det för jobbet och vår avelsdjursköparresa till Sverige. Vi blir inte så stor grupp som åker men jag hoppas de som kommer med har köpbyxorna på, så inte resan blir i onödan.

Själv velar jag från dag till dag. Ibland tänker jag att nog vore det ju enkelt att skaffa en ny avelstjur inom landet och ibland tycker jag att visst kan jag köpa en tjur åt korna och en åt kvigorna och kanske någon ny kviga på samma gång från Sverige. För att inte tala om att jag ju skulle kunna slänga i några renrasiga dorperfår på samma gång som transporten ändå går.

Men sen är det allt extra jobb. Transporter, provtagningar, dokumenteringar, karantän och fan och hans moster.

Nå vi får se. Ny tjur behöver vi i vilket fall som helst.

Jag har förhandsbeställt 10 semindoser av Sneumgaard Imperator. Jag behöver nog mer än 10 doser, men det går att beställa mer av tjurar som finns i lager senare i vår om jag tycker det. Det beror lite på hur många tjurar som kommer med hem från Sverige och förstås vilka släktträd som finns på dem.

Imperatordoserna var lite onödigt dyra, 53€/st, men han borde vara en toppentjur och det finns en begränsad mängd doser i lager, så det gäller att passa på.

Vi har nu börjat ta dna-prover vid öronmärkningen av kalvarna och jag har anmält oss till genomprojektet. Så bara att börja rycka dnaprov på kossorna nu då. Funderar på att beställa klövverkaren och knycka hårstrån då de ända sitter fast i klövbänken. På samma gång, ni vet.

Vi väntar ännu på höstens sista kalvning. Det är Xylvia, hon som fick trillingar. Hon har beräknad tid 8.12, så det borde vara nära nu. Det blir henne sista kalvning, för hennes juver krånglar. 1/4 av juvret blir inflammerat varje gång vid kalvning. Det har gått bra hittills, men nu ser det inte bra ut. Så bara vi klarar av denna kalvning nu, så får det bli hennes sista.

Jaha, en kaffekopp nu bara, så ska vi se vad denna dag bjuder på. Ha det gott!

Nu är vi lyckligt hemma igen och vardagen börjar fungera som vanligt så småningom. Dygnet är ju lite omsvängt, men inte så farligt.

Jag prickade ju in en ordentlig förkylning som vanligt då jag är på resa. Kanske jag är allergisk mot flygningen   

Frustrerande att vara så nära mormor och ändå måste sitta på avstånd för att inte riskera att smitta ner henne. Vi brukar besöka henne 2 gånger om dagen då vi är där, men jag orkade inte ens med det de dagar jag mådde som sämst. Så det var ju tråkigt, minst sagt.

Dessutom kunde inte resten av mina släktingar ta sig fram till Kalifornien pga snöstorm i Sierra Nevada. Ja kan ni tänka er? Snöstorm.

Vi hade annars otroligt tur med vädret under hela resan. Då vi kom fram till Santa Barbara var det soligt och fint.

Det här är första glimten av solen och Stilla havet då vi startat från Los Angeles längs highwAY 1 mot Santa Barbara.

Trafiken gick långsamt från LA och det tog oss ca 3 timmar att köra, så det hann bli mörkt innan vi var framme vid hotellet.

Sen hade vi en hel dag, och 2 nätter, för vila i Santa Barbara.

En härlig stad.

Liam hittade en vän på stranden.

Det slutade med ett ofrivilligt dopp i havet, så då fick vi gå tillbaka till hotellet och byta kläder. men Liam hann ännu med ett dopp både i poolen och i badkaret.

Vi hann också med ett besök på zoo på eftermiddagen.

På lördagen hämtade vi storebror från hans skola och så körde vi längs HW1 upp norrut längs kusten till Monterey. Vi tog först en väg som vi inte kört förr, väg 154 mot Los Olivos. Det var en riktigt fin väg upp i bergen. 

Några dagar efter att vi kört där så brann det i Santa Barbara och vägen stängdes av. Tur att vi hann åka därifrån. Det var skrämmande bilder som Lucas skolkompisar skickade från branden. Folk evakuerades bara några kvarter från där han hade bott.

HW1 slingrar sig runt bergen och bjuder på vackra men hisnande utsikter. Glad att det inte var jag som körde.

Amerikansk frukost i Morro Bay.

och några små surfvågor vid stranden.

Det var mäktiga vågor fast det inte riktigt kommer fram på bild.

Vi stannade också och tittade på elefantsälarna i San Simeon.

I Monterey besökte vi akvariet. Väl värt ett besök. Vi fick tvinga Liam därifrån med våld. Han hade så roligt.
  

Monterey är också en fin stad. Jag har varit dit flera gånger. Mysigt.

Efter Monterey körde vi över bergen igen mot Fresno och Clovis där mormor bor. På vägen möttes vi av en sandstorm som ibland gjorde det svårt att se vägen. En annorlunda upplevelse. Fick inte så bra bild, men det syns ju lite av sandstormen.

Vi hyrde ett helt hus via airbnb.

Och det var riktigt lyckat. 3 sovrum och kök och vardagsrum och en trädgård där Liam kunde springa av sig lite.

Planen var att vi skulle fira Thanksgiving här med min moster och kusin med familjer, men det blev ju tyvärr inhiberat pga snöstorm. Det hade jag sett så mycket fram emot. Men man rår inte på moder natur. Vi får bara se framåt och se till att vi får träffas snart på annat sätt.   

Mommo Martha fick vi träffa i alla fall och det känns bra i hjärtat.

Mommos boende:

4 generationer. Martha 102, Eivor 81, jag 50, Lucas 19 och Liam ynka 4 år. Så glad att vi kunde göra denna resa tillsammans. Och glad att Krister kunde komma med och ansvara för körandet. Jag vet inte om jag skulle klara av det själv. Trafiken i Los Angeles är ju nog något nästan utomjordiskt. 6 filer i vardera riktningen och fullt med bilar i alla filer. Suck!

Under veckan som vi var i Clovis så stängde även väg 5 av mellan Fresno och Los Angeles pga mycket snö. Så det var nog lite spännande att se hur och om vi skulle ta oss över bergen tillbaka till flygplatsen. Men vägen hann röjas passligt tills vi skulle över, så vi hade tur ännu en gång. men lite overkligt att köra i snö i Kalifornien var det nog.

Paus i grapevine innan vi börjar köra uppåt.

Vi möttes av snöslask i bergen, men vi tog oss tryggt över.

En sista natt på hotell i Los Angeles och så den långa resan hem på söndag. Söndagen var den största resedagen i USA då alla skulle hem efter att ha firat Thanksgiving, så trafiken in till flygplatsen kröp fram. Men vi var ute i god tid och allt gick bra. Skönt att sätta ner fötterna i Norrnäs efter en lång resa.

Och tacksam att vi kom undan med blotta förskräckelsen från både markbränder och snöstormar. 

Glad att vi for och glad att vara tillbaka hem. Precis som det skall vara.

Sjuklingen och busen.

Nu kommer ett inlägg som är svårt att skriva.

Ja, jag skrev ju tidigare om Piruett som inte var i så gott skick. Nå veterinärens besked var att det var dags.

Piruett föddes här på gården 1997. Hon har varit med oss en ganska lång tid med andra ord.

Det var meningen att hon skulle bli min travhäststjärna. Hon hade den rätta släkten, rätt kroppsbyggnad och rätt lynne. 

Jag blev bjuden bra betalt för henne som unghäst, men jag fick rådet att spara henne och tjäna pengar. Ha!

Nå, jag fick mitt andra barn och travträningen sattes i malpåse. Det gick inte heller att sätta henne på proffsträning med hemvårdsstöd som inkomst. Jag skulle ha tagit pengarna då jag kunde. Istället blev hon gårdsprydnad här i många år och så småningom ridhäst. 

Men en trevlig häst har hon varit. Hon har varit utplacerad som ridhäst några gånger och till och med såld en gång. Men varje gång kom hon tillbaka. Hon trivdes bäst här hemma. Jag är tacksam för att ha fått ha henne som vän.

Hon hade ett speciellt sätt. I boxen kunde hon se sur ut och till och med hota att sparka, men gav man bara lite uppmärksamhet så blev hon hur snäll och söt som helst. Hennes ansiktsutryck var så roliga.

Men nu var det alltså dags att säga hejdå en sista gång.

Hon fick en lugnande spruta i boxen och så fick hon gå ut på gräsmattan för den dödliga injektionen. Det gick lungt och värdigt till. Hon visste inte vad som hände.

Tacksam för en proffsig veterinär.

Och tack Piruett, min fina piraya. Du har en del av mitt hjärta.

Jo det är så att alla andra har tagit natt, men jag är inte det minsta trött, så jag passar på att ta igen lite förlorat bloggande.

Jag har annars fått något som jag kallar för åldersrelaterade krämpor. Jag har till och från haft en sån besvärlig smärta under höger häle. Jag har inte visat upp mig någonstans, men jag har anlitat dr.Google så det närmaste jag kom till en diagnos var hälsporre. Ibland värker det för j-vligt och ibland känns det inte alls. Tror att det är över nu i alla fall. Då det var som värst och jag linkade fram, så belastade jag istället höften fel, så då blev det värk i höften på vänster sida. Suck och stön. Man vet inget om sådant då man är ung och i ordning.

Nå nu har jag något fanskap i höger hand. Jag är riktigt kraftlös i handen och har varit det några veckor. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan. Nå, då jag hjälpte en nyfödd kalv till spenen i förra veckan så får jag förstås en kospark över handryggen. Inte så farligt, lite blå, men efter det blev jag riktigt svag. Inte så roligt då man ska trycka i hydraulikslangar och man saknar kraft i handen. Att öron märka kalvar har också blivit riktigt tungt. Först anklagade jag örontången för att ha blivit trög, men det är nog handen som krånglar. Idag måste jag använda båda händerna för att få bilens växelspak i parkeringsläge.

Som vanligt så väntar jag bara på att tiden ska läka alla sår. Nå ska ju åka bort nu 12 dagar, så får kroppen förhoppningsvis vila upp sig.

Ja och så har jag fått löss. Ja inte jag själv då, utan mitt citronträd.

Sköldlöss sa samma dr.Google

Så nu utstrider vi ett krig lössen och jag. Jag har putsat alla blad, klippt bort så mycket som möjligt för att undvika att lössen kan gömma sig mellan bladen. Men de tycks nog bara komma igen hela tiden, trots att jag klämmer ihjäl alla jag hittar. Planen är ju att vi ska äta citronerna så jag vill ju inte använda kemiska bekämpningsmetoder. Dessutom är vi ju ekologiska odlare, så det skulle väl ses som ett misslyckande.

Men jag vill inte kasta ut mitt citronträd!!!! Har du något bra tips för att bli av med lössen så hör gärna av dig. 

Måste också infoga en bild på mina smarta hönor.

Då det regnar så går de och ställer sig nära huset för att inte bli blöta. Ganska smart av en höna tycker jag.

Ikväll tycker jag att vi ska spela lite musik, vad ska vi hitta på för roligt. Jo, jag vet! Lite uppmuntrande sång bland klagosången.

Jo det var så här att vi blev inbjudna att få besöka vår riksdag för några veckor sedan. Detta för att vi deltagit i valarbetet för den nyinvalde riksdagsman Norrback.

Krister såg sig inte ha tid att åka med, men jag ville gärna se med egna ögon hur det går till i riksdagshuset.

Så vi startade tidig morgon med buss  och begav oss iväg mot Helsingfors.

Ja se nu har jag ju redan glömt lite i vilken ordning vi gjorde vad, men vi fick i alla fall gå genom säkerhetskontroll innan vi  kunde gå in. De fungerade ungefär som på en flygplats. Av med ytterjackor, väskor och bälten som kördes genom röntgen och så gick vi igenom en metalldetektor.

Först gick vi på en rundtur genom riksdagshuset.

Och sen fick vi lite information av Norrback hur arbetet går till. Och så fick vi ställa frågor. Riksdagsman Ollikainen stack också in näsan och hälsade på oss Österbottningar.

Sen gick vi på lunch och efter lunchen promenerade vi tillbaka för att delta i riksdagens frågetimme i plenisalen.

Samma säkerhetskontroll en gång till och så fick vi traska många trappor upp för att sitta på läktaren och följa med diskussionerna.

Jag måste faktiskt säga att jag var förvånad över hur vilt det gick till i salen. Oppositionen var ju förstås livligast med utfrågningar av ministrarna. Men jag hade nog inte trott att det gick till så här. Det ropades och anklagades och pratades i mun.

Ja det var en upplevelse att få vara med.

Jag har ju sett på tv hur vilt det går till i brittiska parlamentet, men finska riksdagen är nog inte långt ifrån. Men vår talman är kanske liiite mer färglös än den brittiska   

En intressant dag. Tack för att jag fick komma med!

PS! Hemma hade vi fått tvillingskalvar som inte klarade av att dricka själva medan jag var borta plus en del annat strul förstås. Så det var bara att dra på arbetshalaren då jag kom hem och börja mjölka lite mat i små kalvar. Det gick bra, men klockan var ju 2 innan jag kom in.  Det blev nästan ett dygn på fötter den dagen, men så blir det ju ibland. Nu har jag nog tagit igen sömnbehovet.

Jo, livet springer på hit och dit som vanligt. Och jag bloggar massor ska ni veta. I huvudet alltså. men allt för sällan har jag möjlighet att sitta i lugn och ro här och få ner texten i print. Nu ska jag egentligen ut med hunden och kolla kalvningsläget ett sista varv, men det är ett sådant eländigt snöslask ute just nu, så jag drar ut på plågan lite.

Men snart slipper jag slasket. På torsdag tar vi pyjamasflyget med sikte mot Kalifornien. Ska bli så himla roligt.

Men en dag soå rotade Liam i mina lådor och hittade detta gamla vykort.

Det här vykortet fick jag 1992 från någon, tydligen god vän som jag skrivit brev till.

Problemet är bara att denna goda vän glömde att skriva under med sitt namn. Och jag har ingen aning om vem det är som skickat kortet.

Känner någon igen sig? Eller vet om någon som for till Santa Barbara 1992?

Tänk om denna någon fortfarande finns kvar där. Jag kommer dit nu på torsdag. Skulle vara trevligt att träffa denna mysterieperson.

Har du något tips?

Ja hör ni. Tänkte bara berätta att pojken kom fram till rätt ställe och nu är på sin första skoldag. Nu kan jag slappna av lite.

De bor 26 elever i samma byggnad och delar på 3 badrum. Kom att tänka på Cornelis.

Ja hör ni, det har inte blivit mycket sömn denna vecka. Trodde jag skulle få en hel natt nu, men istället sitter jag vid datorn och söker information. Jag har varit på besök i huvudstaden fram och åter i torsdags, men det berättar jag om en annan gång för just nu pågår en trasslig följetong.

Jo, ni minns kanske min goda idé att skicka mellansonen på språkresa till Kaliforninen.

Nå nu är han där.

Bra så, men det har inte gått riktigt som på räls om man uttrycker det så.

Planerat flyg lördag morgon 8.30 från Vasa, via Stockholm till Los Angeles. 

Kvällen innan råkar vi ut för en riktig höststorm. 33m/sekund uppmättes i Kaskö.

Klockan tolv får han textmeddelande att flyget från Vasa är inhiberat!

Han väcker mig och vi försöker hitta information på nätet. Internet fungerar inte pga strömavbrott under kvällen. Vi delar internet från telefonen och slipper ut på nätet. Men det är ju mitt i natten. På flygplatsens hemsida finns inga uppdateringar. 

Efter en timme kommer ett nytt textmeddelande. Flyget försenat med en timme, ny avgång 9.30. 

Kruxet är bara att han hade 1h10min tid i Stockholm med sitt planerade flyg. Med en timmes försening så har han 10 minuter i Stockholm. Inte så lovande.

Nå vi beslutar oss för att gå och sova en stund igen vid 2 tiden och stiga upp som planerat vid 5 och köra den en timmar långa resan till flygplatsen.

Väl framme får vi information om att flygplanet inte kunnat landa i stormen, men att de istället skickar ett större plan som flyger till Stockholm på 45 minuter istället för planerade 1h15minuter.

Så han far iväg och jag får så meddelande att han hann med på LA planet. Pust!

Nå, väl framme i LA kl 12.15 på lördag eftermiddag lokal tid, 22.15 här. 

Jag hade köpt bussbiljett till Santa Barbara på förhand. Bussen gick kl 14.

Han missar precis bussen.

Skickar meddelande åt mig som lyder:

Öh...

Missade bussen.

What to do?

Nevermind.

Jag som har ställt telefonen på ljudlös ser meddelandet vid 2-tiden på natten. What? Var är han nu?

Nå , det visar sig att han fick hjälp av en anställd på flygplatsen som säger åt honom att snabbt hoppa in i en bil och så körde de ikapp bussen.  

Nå han kom med och kom lyckligt fram och tog in på hotellet som jag bokat i förväg pga att inget flyg gick på söndagen, så han kom en dag för tidigt för skolans boende.

Så idag söndag hade vi fått instruktioner om att han skulle ta sig till skolan på eftermiddagen mellan 12-15 för att få sitt boende. Då han kommer fram är hela stället öde och dörrarna låsta. Han prövar ringa de telefonnummer han har, men ingen svarar. Till sist ringer han ett nödnummer som han fått till skolan och därifrån har han nu fått lite vägledning om vart han ska ta sig.

Men där är han nu, ensam, med kappsäcken på släp och vet inte riktigt vart han är på väg.

Så nu sitter jag och väntar vid datorn på att höra om och när han hittar sitt boende.

Jag har börjat söka på hotell i närheten, ifall det blir att ta in på hotell en natt till.

Det är ju lite besvärligt med 10 timmars tidskillnad, så nu då det är dag där så är det natt här. Och jag får sitta upp en natt till.

Nå huvudsaken det ordnar sig för pojken. Men lite onödigt spännande helg har det varit.