Har varit på slc´s fullmäktigemöte i Jakobsstad i dagarna två. Intressant möte med livliga diskussioner.

https://svenska.yle.fi/artikel/2016/06/28/bonder-djupt-besvikna-pa-regeringen

Kunde konstatera att de norröver även i år har fått för mycket regn. Grödorna såg ytterst lidande ut på vissa ställen.

Det är väldigt intressant att få höra vad som är på gång i Finland, både allmänpolitiskt och speciellt då lantbrukspolitiskt. Dessutom att få diskutera med kolleger från hela svenskfinland och med alla olika inriktningar. Man får en större förståelse för andras problem då man hör dem berätta . Känner mig ödmjuk inför andras vedermödor. Tänk vad mycket företagsamt folk det finns bland de svenskspråkiga bönderna.

Fick dela rum med en kvinna som drev ett företag med 400 mjölkkor plus ungdjur. 3 mjölkningar per dygn.

Flera anställda plus två familjer till.  Vår gård blev plötsligt väldigt liten.

Fast jag tyckte väldigt mycket om mötesdagarna, så kan jag nog konstatera att det nog inte är något för mig. Jag beundrar de som satsar tid och engagemang på lantbruksorganisationen. Många kunniga och hängivna människor.

Jag är mer som Ferdinand i Kalle Ankas jul, jag trivs bättre här, där jag kan lukta på mina blommor.

Så finns det någon där ute som känner att de vill ersätta mig, så ta gärna kontakt.

Glädjande nog så kan jag äntligen berätta att fåren har åkt flotte till ledören!

40 stycken glada fårskrottar.

Hemma är ännu ungtackorna, varav två ännu inte har fått sina lamm, samt avelsbaggarna som går på bete med en utslagstacka och hennes två bagglamm.

Senaste natt fick en ungtacka 3 lamm! De ser alla pigga och fina ut, men troligen kommer vi nog att få stödmata någon av dem. Jag tror inte en ungtacka klarar av att producera mjölk åt 3. Normalt brukar ungtackor bara få ett lamm och det räcker bra det första året.

Flotten fungerade precis så bra som jag hade tänkt mig.

Nu har jag dessutom köpt ett motorfäste som vi fick tips om fanns på findit.fi. Så då fåren ska hem i höst så kan vi köra flotten med egen motor och måste inte bogsera den med båten.

Motorfästet fanns i Jakobsstad, så då kunde jag handla på parkeringen vid segelpaviljongen på måndag kväll då vi hade middag med bönderna. På samma gång, som vanligt.

Jag hade också tänkt köpa en begagnad bilstol som jag hittade. Men den fanns i Larsmo så jag kunde inte börja arrangera med någon sådan träff också. Bilstolen som Liam har nu verkar inte vara så bekväm och jag misstänker att den inte är så säker heller om vi skulle hamna i någon olycka. Så jag får söka vidare efter en sån. 

Äsch, nu har jag knaprat i mig för mycket choklad igen. Har börjat märka en konstig bilring runt magen. Borde sluta knapra choklad och annat gott. Lätt att säga nu då chokladsuget är mättat.

Nu måste jag söka mig i sängen. Gonatt gott folk!

Jag har köpt en egen flotte, som jag kan åka på....

Hör ni Ted Gärdestads melodi?

Jag har märkt med mig själv att jag har blivit sämre på att ta beslut. Jag velar fram och tillbaka och måste ofta rådfråga andra innan jag vågar göra något.

Jag kom själv till slutsatsen att det är för länge sedan jag fått någon drink. Jag borde ta en sup eller två för att tagga ner lite, slappna av, inse att livet inte är så himla allvarligt.

Men jag ammar fortfarande och får vänta med min sup.

Då var det någon som påstod att det blir så då man blir äldre, man funderar mer över saker innan man slår slag i saken och kanske skjuter upp beslut på framtiden.

Men så kan det väl inte vara heller? Jag gammal?

Visserligen har min syn blivit sämre också det senaste året, men gammal, jag?

Nä, jag håller fast vid min teori om supen. Känns bättre så.

Men detta var en parentes.

Det jag ju egentligen skulle berätta idag var att jag kom till skott och beställde mig en flotte att flytta fåren på.

Det var bara att ringa ett samtal, säga vad jag ville ha och så kom det levererat till stranden.

Svårare än så var det inte.

Tänk så många år jag funderat på detta. Varför gjorde jag inte det här för 10 år sedan?

Nåja, ännu väntar jag på löstagbara grindar som vi ska bygga en fålla av så djuren står stadigt under överfarten. Så det är på intet sätt färdigt än. Men själva flotten guppar nu på vågorna.

Att sköta om sjuka kor har ju inte varit det enda på agendan denna vecka. Tyvärr har det varit så mycket så jag börjar redan glömma allt som hänt.

En sak som vi tvunget måste göra denna vecka var att klippa fåren. Linn som ska utför sin praktik nu på en häst/fårgård fick instruktioner om hur man klipper får.

i gassande solsken och närmare 30 grader varmt instruerade jag på Brumma och sa: Nu får du klippa resten.

Och hon har flitigt knatat på och klippt den ena efter den andra. 16st klara nu, 4 kvar.

men då man hanterar djur så går det ju inte alltid som på Strömsö.

Som ni ser på bilden så använder vi en klippstol där vi spänner fast tackan vid halsen, men i övrigt får de stå fritt. Järnstängerna runt halsen gör att man inte kan klippa ullen på halsen utan till sist måste man hålla dem i grimma medan man klipper.

Nåja, hon hade klippt flera och allt hade gått lungt och bra, men plötsligt då hon klipper en förstagångslammare så hoppar tackan rakt upp i luften då hon släpper lös huvudet och fast Linn håller i allt hon orkar så landar tackan med hela sin tyngd på det ena järnröret. Röret stryker in i buken en bit bakom frambenen.

Jag undersöker såret, men kan inte bedöma hur allvarlig de inre skadorna är. Vi sätter tackan med sina lamm ensam i en liten hage och beslutar att avvakta och se hur hon börjar reagera.

Efter några timmar börjar någon konstig vävnad tränga ut ur såret. Tackan ser i övrigt ut att må bra. Hon äter och dricker och sköter sina lamm, men vi inser att vi nog måste göra något åt såret. Kanske antibiotisk blåspray, steril kompress och ett bandage runt hela magen? 

Det är då vår nya veterinär ringer och säger att han står på vårt foderbord och kontrollerar att kossan vi behandlade igår är på benen. Åhhh, bingo! Veterinären är här. Vi har en liten fråga......

Så vi släpar med veterinär med fru ut i fårhagen och visar skadan. Ojoj, säger han, jag ska söva henne.

Ojdå, vi som tänkte sätta på en kompress!

Tackan sövs och plötsligt har vi en operation på gång i hagen.

Han putsar och trycker in vävnaden igen som visar sig vara fettvävnad som omger tarmarna. Sedan syr han både inne i såret och till sist syr han ihop hudflikarna. Han avslutar med antibiotika i såret och i lårmuskeln. Jag får en spruta till att ge om 24 timmar. 

Där hade tackan allt tur, att veterinären råkar komma via på samma dag som hon skadas.

Nu står hon hemma i hundhagen, men imorgon ska hon få gå ut med de andra om allt ser bra ut.

Tack och lov att väderleken slog om till svalt och blåsigt, så att inte flugorna besvärar henne i såret.

Ja allt möjligt.

Samtidigt for Krister och slog det första gräset. Ensilageskörden inledd 4.6 i år. Det är väldigt tidigt hos oss.

Det borde vara bra kvalitet på gräset nu. Så nu får vi hoppas att meterologen håller vad de lovat och håller regnen borta några dagar.

Säga vad man vill om att ha djur, tråkigt blir det aldrig. På gott och ont.

som jag kan åka på.

En flotte som man kan köra fåren på fram och tillbaka till sommarbetet på, och använda till egen förlustelse däremellan.

Något i stil med denna:

Hur svårt kan det vara?

Lite bräder, hammare och spik och något som det flyter på. 

Ja, nästan så att jag kanske klarar av att bygga den själv. Men inte riktigt.

Men om jag beställer hem materialet och placerar det på gräsmattan och låtsas börja bygga. Kanske någon i min närhet börjar hjälpa till då? Är det värt att försöka.

Hittade en riktigt lämplig flotte, till lämpligt pris, färdigt med motor och allt. Bara ett litet krux. Den fanns i Skåne.

Varför finns allt roligt i Skåne just?

Igår kom 670km till på pick-upens tripmätare.

Varför då då?

För att vi hämtade våra nya baggar förstås! 

Gården fanns riktigt bakom takana längst bort på en slingrande grusväg långt bort om ingenting. Tänk vad mycket skogsmark det finns i detta land.

På vägen dit åt vi lunch på ABC-stationen i Viitasaari. Den fanns på en riktigt naturskön plats invid en insjö. Vi hade en kupong med två till priset av en, så vi tog varsin köttmästarens broilerfilé. Riktigt gott var det. Det känns så bra nu för tiden då ABC-stationerna använder enbart inhemskt kött i sina portioner. Nästan den bästa restaurangen som finns, med tanke på det. Går man på någon lyxig krog i stan så är det inte alls säkert att man får inhemskt kött utan någon hormonstinn biff från Paraguay. 

Så tacka vet jag ABC.

Ja, baggarna ja. 

Vi fick välja i en hop med kanske 25 baggar som sprang runt i vild galopp. Jag bad att hon skulle söka fram några lösgrindar så att vi kunde sortera ut de renrasiga. Så med lite strul fick vi in dem i ett hörn. Vi valde ut två snyggingar. Slängde in dem i transporten och startade iväg på den långa vägen hem.

De ser nog bra ut, men det verkar som om de inte just blivit hanterade av människor. Så vi vågade inte sätta dem direkt ut på bete idag, utan de fick gå bakom kogrindarna med de dräktiga tackorna nu först några dagar, så får vi se om de lungnar ner sig så småningom.

Nu är det kö till datorn. Får sluta här. Hej så länge. 

Ni märker ju att min tid vid datorn är begränsad. Jag har en ytterst aktiv 1-åring som hinner med allt han inte borde om jag försöker titta åt ett annat håll. Skräppåsen, wc-byttan och blomkrukorna, det är spännande grejer det.

Nu sover han tack och lov ännu idag, så jag tänkte använda min tid här för en gångs skull, även om två tvättar ligger i maskinen och borde hängas upp, men det hinner jag väl med sen.

Nu återstår endast två kalvningar. Det ser inte akut ut, så jag gissar att det låter vänta på sig någon vecka än. Lamm däremot kommer i parti och minut. 10 tackor har lammat och vi har hittills 22 lamm. Tycker att det börjar räcka nu. Tänk kommer det lika mycket till! Vad ska vi göra med så mycket får????

Vad har jag ställt till med?

Med snygga som fasiken är dom.

Jag planerar att hämta mina nya avelsbaggar nästa vecka. Måste bara arrangera praktiskt med barnvakt och kanske resesällskap, för det går nog åt en hel dag.

Får se då vad jag har handlat. Det är nog lite som att köpa grisen i säcken.

Liam älskar att gosa med fåren.

Det här är Brumma, en ungtacka som fick lite hjälp förra våren och som betalar tillbaka genom att vara världens gosigaste.

Tackorna har däremot varit lite besvärliga i vår. Det är främst gotlandsfåren som inte har respekt för eltråden då gräset är grönare på andra sidan. Nu har vi balkat av ett mindre område i hagen med hjälp av kogrindar, för att de ska hållas inne. Då lamningen är över så ska de flyttas till bete, men jag vill ha dem nära så länge som vi övervakar lamningen. Det verkar fungera.

Lammen kryper nog rakt genom grindarna, men de springer ju inte så långt ifrån sina mammor. Tackorna däremot har ingenting emot att vandra iväg och smaka på grannarnas gräsmattor. Ingen skam i kroppen har dom.

Så de får skylla sig själva för att de nu har ett betydligt mindre område att röra sig på.

Ibland undrar jag nog varför vi överhuvudtaget har får, man måste ju inte ha får, faktiskt.

Men jo, visst måste man.

Det har varit en händelserik vecka. Kalvar droppar in titt som tätt och så har vi ju fått våra första 50% dorperlamm!

Dom är precis lika fina som jag förväntade mig. Hittills har 4 tackor lammat och vi har 10 livliga, fina lamm. Förlossningarna har gått lätt och lammen har varit pigga och snabba upp till spenen. Jag är så väldigt nöjd med rasen, så här långt i alla fall. Kvarstår ju 16 lamningar än.

Slaktbilen kom förra veckan och tog både en grupp tjurar och kor. Mycket nöjd med slaktresultatet. En av tjurarna blev klassad E+. Vet inte om vi haft någon sådan förr överhuvudtaget.

En del av korna fick jag tack och lov sålda till livs i sista minuten. Det känns bra. Jag hade så dåligt samvete över att skicka fina kossor till slakt. Nu får de bästa leva vidare på en annan gård.

Och så skickade vi in vår ansökan om att komma med i övervakningen till ekologisk produktion. Äntligen alla papper ifyllda och inskickade! Eller jag tror och hoppas i alla fall att alla behövliga papper var med.

Och det roligaste av allt med övergången till eko: tjurarna fick komma ut!

Vad är detta? Ett hål i väggen!

Tyvärr hade jag något skräp på linsen, så bilderna är lite suddiga.

Dagen efter vägde vi fjolårets tjurars ett-års vikt.

Det var ju lite spännande att se hur det skulle fungera med vägning utomhus, men det gick riktigt bra. Även om tjurarna fortfarande var ganska så uppspelta över att ha blivit ihopblandade med främmande tjurar och dessutom utsläppta.

Mycket lyckat. Det här var viktigast för mig.

Jag har egentligen ingenting emot att göda växterna med konstgödsel. Det miljövänligaste jordbruket är ju dessutom det som ger mest skörd per hektar. Det finns ju inga bönder som gödslar sina åkrar med annan avsikt än att det som växer på åkern ska ta upp de näringsämnen som finns tillgängliga. Det urlakas de facto lika mycket, eller i vissa fall även mer, näringsämnen från ekologiska växtodlingar än från konventionella. 

Men ekologisk djurhållning innebär en garanti att djuren lever enligt ekologiska regelverk och har möjlighet till bete och utevistelse. Det finns också konventionella gårdar som behandlar sina djur minst lika bra som vilken ekologisk gård som helst. Men som konsument så kan du ju inte veta hur djuret som finns till salu i köttdiskarna har haft det. Det vet du bara om du köper direkt från en producent du litar på, ekologisk eller konventionell, eller om du köper ekologiskt märkt kött. 

Nu får vi då bara invänta den första kontrollen från ekogranskarna. Det är då det avgörs om vi har allt i skick och får godkänt så att vi kan ansöka om ekologiska hektarstöd. Det är minst sagt pirrigt. Alla stallar, lager, åkrar och alla anteckningar skall gås igenom och bockas av enligt deras anvisningar.

Vi får se hur det går. Vi vet inte när de kommer. De dyker väl bara upp en vacker dag.

Nervöst.