Idag var dgaen då jag skulle klippa de sista tackorna. Men som vanligt kom det några  omständigheter i vägen. Jag måste stängsla av kvigornas bete på mitten för de traskar/springer ännu runt och runt. Fast tungan hänger utanför av utmattning så förstår de inte att stå stilla.

Årets lärdom:  Släpp kvigor först på litet område tills de lärt sig vad det innebär att vara på bete.

En tacka klippt idag och en lite putsad som jag hade klippt dåligt förr. Två kvar. Imorgon planerar vi att föra ut tackorna och lammen på bete i skärgården. Så då ska de vara klippta. Så nu borde jag gå och lägga mig så att jag orkar stiga upp och börja på någon gång imorgon. Tydligen något kol i saxen ??? som är slut och måste bytas. Räcker 50€ till? Den går en stund om man slår den hårt i sidan med en stor skruvmejsel. Men mina nerver håller inte för sån skit. Jag tar gamla hederliga hushållssaxen. Långsamt, men fungerar i alla väder.

10 glada grisar har flyttat hit denna vecka. Finns att beställa griskött till hösten. Kilopris ca 6€. Dyrare än industrigris, men ack, så mycket bättre. Både för grisen och för gommen.

Slåtterkrossen är kopplad till traktorn, så imorgon slås årets första gräs. Lite tidigare än vanligt.

Nu är det tomt i hjärnan. Dags att inta sängläge.

Idag har vi delat upp skärifarandet. Krister sover på skären och jag är hemma och håller koll på att allt fungerar. Blir väl min tur så småningom hoppas jag. Lite synd att inte kunna ta ledigt tillsammans, men men, så tycks det vara.

Bifogar bilder från då vi var och gödslade åkrarna i slutet av april. Då hade vi sällskap av 5 fjolårs älgkalvar som sprang med oss på åkern. Tyvärr blir det inte så tydliga bilder med telefonkameran, men om du tittar riktigt noga så kanske du kan se två av dem. 

Ja nåt ska väl en rubrik heta.

Var via kvigorna på morgonen, fortfarande mycket spring fram och tillbaka, men alla vid liv. Gårdagens stressade ko låg fortfarande för sig själv, men nu stod hennes tvillingsyster med som sällskap. Hon steg nog upp då jag kom närmare, men såg på mig som vore jag ett spöke. Så jag drog mig försiktigt tillbaka och hoppas att allt lugnar sig under dagen.

Min fårklippningssax som jag haft på service till en kostnad av 90 €, höll 1 tacka. Så nu har jag fortsatt att klippa för hand. 4 klippta, "bara" 5 kvar. En dorperbagge som själv tappar ullen verkar som ett betydligt billigare alternativ nu. Den här fårklippningsrumban går mig verkligen på nerverna. Jag har ju förstås för lite får för att kunna anlita kringresande proffesionella fårklippare, men så här kan jag ju inte hålla på år ut och år in. jag vill ju kunna ha kvar min fårflock, men det här är ju bara löjligt. Hur många arbetsdagar får gå åt till att klippa 9 tackor?

I söndags blev jag annars inkallad till ett kodrivartalko. En highlandkviga på rymmen i grannnbyn skulle försöka fångas med hjälp av 30 frivilliga i drev och jag och mina tre hundar. Jag lovade inget resultat med en ensam ko som aldrig sett vallhund förr och tät skog som gjorde att hon lätt kunde gömma sig. Dessutom är min bästa hund inte längre så bra på att springa, min andra hund är döv och måste hållas i lina för att alls kunna följa kommandon och min tredje hund är bara valp och utan erfarenhet, men dock med stor arbetsvilja.

Några gånger fick drevet fram kvigan till åkerkanten där det var meningen att hundarna skulle ta över och driva in henne i en fålla, men kvigan ville inte ur skogen och ut på den öppna åkern utan svängde och tog sig igenom drevlinjen flera gånger. Alla hundarna kämpade så gott de kunde, men de var nog chanslösa mot detta. Motion fick dock både hundarna och jag. Så om du ser något lurvigt i skogen, så är det kanske bara en ko.

Nu ska jag slarva ihopa lite mat, ta in tvätten och förhoppningsvis klippa en tacka till innan kvällen är slut.

Man borde väl inte blogga då man mår som jag. Alltså så trött i huvudet.

Så om ni märker något konstigt så är jag bara trött. Sitter framför datorn med stickad mössa på å peltor med succémorgon i öronen. Ja, egentligen håller jag på med morgonmatningen av korna, men plötsligt fick jag en sån donitscraving, så jag måte in till kylskåpet, via datorn och nu sitter jag här och har dåligt amvete för att jag inte jobbar. Behöver kanske en donits till? Nej, det behöver jag ju inte alls, men då det är så himla gott! Jo en till tar jag.

Mmmmm....

Lite för trött för att minnas allt vad som hänt på sistone, men kalvar och lamm kommer hela tiden.

Här bild på de två första.

Oj så mycket jag ha att berätta om kalvningen, men det måste vi ta senare. 3 kalvningar kvar ännu i vår.

Nu måste jag nog gå tillbaka ut innan jag äter nåt mera. Jag borde börja slå ner lite stängselstolpar också, men det är så himla tungt.Jo jag vill ha massor med betesmark, men f-n det ska utföras också. Ibland önskar man att pensionsålder skulle vara lite närmare.

Äntligen har fjolårets fårskinn blivit färdigt beredda och finns nu att beställa på cindi(at)rafbacken.fi eller texta/ring 0505263155.

95€ för bruna

75€ för vita

65€ för II-klass bruna

Skinnen är testade i djurförsök och godkända av prinsessan på ärten.

Jag tittar på dagens statistik och undrar varför ingen tittat in idag. Tills jag kommer på att klockan är snart halv 3 på natten och dagen just börjat. Ni har ju inte vaknat än sömntutor!

Ja själv har jag inte somnat än. Hade samfällighetsmöte ikväll i 4 timmar, med kaffe, och efter det såg jag en Will Smith film med sonen. Vet inte vad filmen heter, men det är en film baserad på en sann historia om Chris Gardner. Riktigt bra film faktiskt.

Sen gick jag faktiskt och sova, men det var just det jag inte kunde. Så därför är jag uppe nu och kurerar sömnbristen med ett glas mjölk och en bulle. Det brukar göra susen. Men det skulle kanske underlätta om jag gick till sängs nu också, kanske. Har annars haft öppen kran på i näsan hela kvällen, tills Gunilla kom och gnuggade mig på rätta stället på ryggen, så slutade det att rinna! Hoppas vara frisk och kry efter en lång natts sömn?! imorgon.

Kanske det fungerar att räkna får?

Gottfrid är lite frustrerad över att tackorna inte är roliga längre. Men nu har Gottfrid flyttat hem, så lugnet har återställts i fårhagen.

  Gonatt!

Känner kanske en förkylning i antågande. Trött och kall om nosen.

Idag hittade jag en otrevlig överraskning. En av de vårkalvande korna hade visst fått missfall. En liten naken, missformad krake, som tagen ur en Harry Potter film, låg i skrapgången. Den vägde kanske 1-2kg. Det hade kommit ut i ett så tidigt skede så det syntes inte vilken av korna som var modern. Blir bara att vänta och se vilken av dem som visar brunst snart.

Till de roligare händelserna hör att jag fick en förfrågan från simmentalföreningen i Sverige. Jag hade satt in några bilder på deras facebooksida med en hälsning från djuren som vi importerade från Sverige. Senare fick jag en förfrågan om jag kunde skicka lite bilder via mail, så att de kunde visa dem på Mila-mässan nu 13-15.2 Så givetvis skickade jag iväg en bunt bilder. Så om du har vägarna via Malmö så kanske du ser mina kossor i simmentalföreningens monter. Tänk vad den här datavärlden kan leda till.

Annars har jag haft kontorsdag idag. Jag har så dålig ordning. Jag planerade att anmäla lammen som föddes ifjol! , men jag hittade inte öronmärkena. Kommer någon inspektör nu får jag sitta i skamstock på torget. Ja, och så skulle jag ju anmäla den slaktade tackan, men jag hittar ju inte lappen med hennes öronnummer. Så nu måste jag gå ut och läsa av de levande tackornas öronnummer och genom uteslutningmetoden komma fram till vilken vi ätit upp. Jojo, jag vet att jag borde gjort allt detta direkt, men mina några fårskrottar kommer inte så högt på prioriteringslistan då det kommer till skrivbordarbete. De både föds ju och dör här, så jag tycker inga byråkrater behöver bry sig i deras öronnummer, men det tycker ju inte byråkraterna förstås. Det straffar ju bara mig själv om jag blir granskad, men är man kärringen mot strömmen så är man. Men jag kan ju gnälla här förstås; JAG TYCKER INTE OM LANTBRUKSBYRÅKRATI! 

Så söta så, utan öronmärken.

Vill bara berätta att semineringen förra veckan gick bra. Och till min stora lycka så hade seminören 12 doser Tiset Vagn i sin bytta. Så nu kan jag ännu hoppas att jag får en Tiset Vagn kalv. Orvar har nu fått flytta in i kogruppen och de som inte blivit dräktiga med semin får han ta hand om. Kvar att seminera är ännu två kvigor. Tyvärr har de inte visat någon tydlig brunst. Jag har nu satt en tjur till kvigorna i boxen intill boxen med kvigorna jag ämnar seminera, men inte heller han visar på något sätt att något spännande är på gång i grannboxen. Borde jag sätta en övervakningskamera där för att kunna följa med vad de gör medan jag sitter i tv-soffan månne? Det är bara 3 veckor kvar av den här semineringsperioden så jag börjar bli lite nervös över hur det ska lyckas. Borde jag ge upp nu och sätta dit en tjur? Måste läsa i mina papper om jag har någon lämplig kandidat som inte är släkt med dem.

Behandlingen av halta Maria har gått bra. I frånvaro av veterinären har hon varit hur snäll som helst. Jag har gett henne penicillin i 3 dagar + 5 dagar med smärtstillande och antiinflammatoriskt. Tyvärr tycker jag inte att hon ändå är helt återställd. Jag ska släppa ut henne ikväll för att bättre kunna se hur hon rör sig, men hon hamnar nog på listan över kor still slakt i vår.

I lördags såg jag också en kalv som såg hängig ut och så låg han och huttrade litet. Jag fångade in honom i ett hörn med hjälp av en fårgrind och tog tempen på honom. Kunde konstatera att han hade 39,4 grader. Ingen panik, men för högt. Som tur var hade jag köpt en reservpenicillinflaska då veterinären var hit och jag satte direkt in 5ml Ethacillin i nackmuskeln på honom. Till min stora glädje så såg han mycket piggare ut redan nästa morgon. Såg inga andra symptom på honom så jag vet inte vad jag behandlade honom för, men huvudsaken att han blivit bättre. Vi gav i alla fall en spruta till i går och så ska ge ytterligare en ikväll, för säkerhets skull. Sen blir det att avvakta och se om det kommer tillbaka eller inte.

Fotograferade kalvarna som gått och lagt sig i sin egen lilla kalvgömma. Hit slipper inga mammor och störa.

En av fördelarna med att ha begränsad kalvningstid är ju att alla kalvar i gruppen är jämngamla och därmed också jämnstora. Inga bråkiga storpojkar som stör friden för småttingarna.

Kossorna mötte snön i helgen.

Pälsen isolerar bra och snön skakar de av sig då de kommer in under tak, men förstås tycker de bättre om klart och kallt väder än blöt snö.

Krister har åkt ut i skogen för att röja sly på en plantering i Övermark. Jag lovade i ett svagt ögonblick att komma med denna vecka. Inte så roligt då jag ser väderprognosen för denna vecka. Kallare än -10 varje dag. Blir att hålla sig då ifall man blir nödig. Inget extra saftdrickande.

Mina dorperplaner ligger ännu och glöder. Jag har fortfarande kontakt med uppfödaren och bollar lite fram och tillbaka.

Varför vill jag då ha dorper? Info om rasen hittar ni här: http://www.dorperforeningen.com/

Bara fördelar med den rasen alltså och den största fördelen av dem alla: de tappar sin ull själv!

Men att börja importera och marknadsföra en ny ras i Finland är ju inte så enkelt. Och får jag ut ett högre pris för de här än vad de andra raserna kostar? Vilket jag ju förstås borde få eftersom import av ny ras kostar pengar. Inte bara en gång, utan varje gång man behöver nytt avelsmaterial så är det import som gäller. Dessutom borde jag få ett högre köttpris också än vad jag får idag. Är mina kunder beredda att betala ett högre pris för en bättre vara, eller vill de ha lammkött som lammkött, så billigt som möjligt? Sånt här specialkött borde man få sälja direkt till restaurang för den vanlige konsumenten vill helst nog ha billigt. Lammköttet vi säljer idag också har ju bra kvalitét, så är det någon idé att satsa på en specialitet?

Man kan ju förstås ha dorperkött som en liten biprodukt för den som vill ha och ändå ha kvar de vanligare fårraserna till ett billigare pris. Äh, jag vet inte. Jag är sugen på att testa, men vet inte om jag har motivationen, tiden, pengarna att satsa på detta.

Men glöder, det gör det ännu.......

Ja dessutom är vi ju inte egentligen fårfarmare ännu heller. 9 tackor har vi i vinter. Det är ju ingenting, så det är ju inget som säger att jag behöver köpa några får alls. Men min magkänsla säger åt mig att det här nog kan bli bra. Men, men, om,om. Varför sitter jag ens och funderar över sån här skit? Behöver jag mera att fundera över? Nej, ska försöka lägga locket på. Jag har ju öppnat mig här nu, kanske leder mina funderingar till något, eller så inte. Vi får se.

Bifogar än så länge en bild på min flock idag.

Texel/finsk lantras korsningar med Gottfrid Gotlandsbagge som inhyrd avelsbagge i år. Ska bli spännande att se resultatet av denna kombination.

Men blir det texel eller blir det dorper i höst iställe?. Det återstår att se.

Idag har hästarna fått sina vinterskor. Visserligen är det inget vinterföre än, men precis som med bildäck så är det väl bra att vara ute i god tid innan halkan slår till.

Jag hann ju tidigare skriva och berätta om Ragnhild som hade slidframfall för 3 år sedan, men som efter det fått två kalvar utan några problem. Nåja, i onsdags ramlade det ut, 2,5 vecka efter kalvning. Varning för lite läbbiga bilder.

Här har jag just tagit in henne och hennes kalv i behandlingsboxen i väntan på veterinär. Hon mår inte bra.

Bilden är, tack och lov kanske, otydlig. Men det röda som hänger ut, ska inte hänga ut.

Veterinären kom, gav lugnande och ryggmärgsbedövning, och med hjälp av en vinflaska som armförlängare så tryckte han in hela paketet igen och sydde ihop. Hon var riktigt pissnödig, paketet hade säkert varit i vägen.

Som ny.

Ragnhild mår nu bra igen. Jag glömde ju förstås att fråga hur länge hon ska vara ihopsydd. Jag måste ju själv skruva bort skruvarna.

Denna gång vågar jag inte utmana ödet igen, utan Ragnhild kommer att få gå till slakt i vår då hennes kalv är så gammal att han klarar sig själv.

Lammen är nu styckade och frysta, Tackorna klippta och utflyttade i vinterhagen. Nu återstår bara att mocka bort fårskiten ur hästboxarna där de varit i drygt en vecka i väntan på slakt och klippning. Men det hinner jag inte idag, för nu måste jag gå och mata kossorna. Krister får förhoppningsvis det sista plöjt i Övermark idag. Sakta men säkert får vi höstens arbeten gjorda.

Ja, jag beställde en ny klänning på nätet som jag tänkte ha på bröllopet. Får se om det passar, fy, är både ivrig och rädd. Jag i klänning, det blir aldrig bra. Det går bara i skalan från dåligt till i bästa fall mindre dåligt.