Eller lugnet före stormen kanske man kan säga. Idag soligt och fint, imorgon utlovas snö, storm, snöslask och till sist regn.

Så idag har vi passat på att pyssla på där ute.

Lite modiga blommor i rabatten.

Siesta på flisbädden

Mera ungar som vill prova på att hamra på bygget.

Andra ungar vill börja lära sig köra traktor. Brum,brum säger han.

Är det här min valp? frågar Yezzi.

Kör sakta alla ni som måste ut med sommardäck i snöstormen imorgon.

Lamningarna borde börja fr.o.m imorgon. Hoppas de väntar ut snöstormen.

Lämnar er med lite skön blues ikväll.

Ha det bra.   

Tänkte bara visa hur vi har löst det med utfodring åt tackorna under vinterhalvåret.

Tackorna går ju i en vinterhage, ute året om, med armeringsmattor som stängsel. Hagen är inte så stor, kanske 30 * 30m, men betydligt större utrymme har de än om de skulle bo inomhus.

Fodret får de helt enkelt genom att vi ställer en ensilagebal utanför stängslet så att de har fri tillgång till foder dygnet runt. Och så går jag en gång per dag och drar ut lite foder så att alla kan äta samtidigt. Billigt och rationellt. Ingen som trampar eller skiter i fodret som det lätt blir med utfodringshäckar. Jag drar tillbaka den avskurna plasten från balen över som skydd mot regn och snö efter att jag tagit bort balnätet.

Tackorna får inget annat foder än gräs medan de är dräktiga. Efter lamning kan de få lite spannmål beroende på hur många lamm de har och hur gott hull de har. Viktigast tycker jag det är att ge tillskottsfoder och de unga tackorna som lammat första gången. De blir lätt lite tunna eftersom de både ger di samtidigt som de själva ännu växer.

Ja snart dags att klippa dom här igen. Suck, never ending story. Länge leve dorpern, som fäller sin ull själv!

Fick annars rapport från en biodlare som använt vår ull i sina bikupor i vinter att ullen fungerat utmärkt som isolering. Inget mögel hade bildats och det var liv i alla kupor. Vi blev utlovade en burk honung i ersättning för ullen   Det blir smaskens i tékoppen.

Det är flera år sedan jag först läste om fårrasen Dorper, blev förtjust, och bestämde mig för att såna ska jag ha.

Det var ju bara ett litet knix, rasen finns inte i Finland. Jag tog kontakt med en stor dorperproducent som har uppfödning i Mexico, Canada och Sverige och var riktigt ivrig där ett tag. Tills förståndet hann ikapp min iver och jag satte mina planer i malpåse. Det blev helt enkelt för dyrt. Inte ens jag, som handlar och vandlar med alla slags djur, kunde förmå mig till att ta en så stor risk som en investering i en helt ny fårras skulle innebära. Det blev en såndär undangömd dröm, som visserligen fortfarande glödde hett i mitt hjärta, men som kvävts tillbaka av den krassa verkligheten. 

Vad är det då som är så speciellt med denna ras, kanske ni undrar? Ja nå, i princip allt. Det är den perfekta fårrasen.

Den växer bra på svaga marker, den föder små livskraftiga lamm som har en bra tillväxt, den har en naturligt bra motståndskraft mot parasiter. Tackan kan få 3 kullar på två år med i snitt 1,7 lamm per gång. Dorperns möra och smakrika kött är eftertraktat över hela världen och sist men inte minst den fäller ullen själv och behöver alltså inte klippas.Som en extra bonus så blir korsningslamm efter dorper jättefina med roliga teckningar på skinnen.

Jag längtar så oerhört efter att få se hurudana lamm vi får i vår.

Nå så hände det som nästan är lite overkligt. Jag fick ett samtal från en dam som hörde sig för om arbetande border collievalpar. Jag är först alltid lite reserverad då okända ringer och frågar om valpar, för det är så många som bara har sett en så fin hund och vill ha en sån för att de matchar deras inredning, typ.

Så jag börjar med att fråga om erfarenhet av hundar och vilken typ av arbete den skulle få göra. Så denna dam börjar berätta att de har ett tjugotal tackor och en hel del andra djur och så har de precis köpt en dorperbagge.

Gulp! Vad sa hon? Dorperbagge?!

Min undangömda dröm flyter plötsligt upp till ytan igen och jag kan nästan inte dölja min barnsliga iver och stackarn får istället tusen frågor från mig istället för de svar hon ringde om.

Nå för att göra en lång historia något kortare så slutade denna historia med att hon beställde en valp och jag fick hyra hennes dorperbagge.

Och i början av december fick Nelson flytta hit.

Här syns det att han håller på att tappa fällen. Är han inte snygg?

Att det gick så här hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro på. Det finns för tillfället säkert inte mer än en handfull dorperbaggar i landet. Och en av dem går på backen hos oss!

Bara att tänka på honom får mig att bli alldeles bubbligt lycklig.

Precis som det overkliga då jag började drömma om avelstjuren Orvar som bodde i Skåne, så trädde även denna gång ödet in och gjorde att min dröm förverkligades. Helt otroligt!

Nu slutar ju inte den här historien här, utan nu måste jag ju få tag på en ny dorper till nästa höst att betäcka Nelsons döttrar med. Men jag är förväntansfull inför hur det ska gå till. Kanske någon ny människa ringer och bjuder ut sin bagge. You never know   

 Mina brokiga korsningstackor, finull, texel och gotlandsfår.

Vi avslutar med en sång till Nelson:

Vi har haft lite små bekymmer med djuren också den senaste tiden. 

Det började med en 6 månaders tjur som fick trumsjuka. Det innebär alltså att gasbildningen i magen blir för stor och våmmen sväller upp som en jättestor ballong. Man behandlar i första hand genom att hälla i djuret några liter matolja för att ytspänningen på gasbubblorna ska spricka och magen börja fungera normalt igen. 

Tjuren blev sjuk första gången i början av november tror jag. Vi gav matolja, men då gasen inte försvan blev vi tvungna att ta en nål och punktera magen så att gasen slapp ut den vägen. Nåja kalven repade sig och såg ut att ha klarat det bra. Så i juletider så började det på igen. Han svällde upp och hade ont. Vi började som vanligt med punktering och matolja. Det hjälpte för stunden, men efter någon dag såg han likadan ut igen. Vi började överväga slakt. Så kom vår veterinär hit för att ta andra provomgången av våra kalvar för Mycoplasma Bovis provet och då frågade vi om råd hur vi skulle göra med den sjuka tjuren. Hon sa då att vi kunde pröva att ge den jäst.

Sagt och gjort, jag tog ett packet jäst ur kylskåpet, blandade med ljummet vatten och gav åt kalven. Detta upprepades nästa dag. Och kalven blev bara sämre. Då råkade en annan veterinär komma hit och vi frågade även denna veterinär som sa att absolut inte jäst utan köp en barnmedicin som heter Cuplaton för att minska på gasbildningen och försök gärna få magbakterier från en frisk ko.

Vi köpte tre flaskor Cuplaton och gav en om dagen. Det verkade hjälpa och tjuren svällde inte upp igen......på en vecka. Så var han stor som en ballong igen. '

Mera matolja, mera punktering. Så till sist gick jag in till korna och vräkte in armen i gapet på en idisslande ko och slet ut gräset hon låg och tuggade på. Vätskan som fanns i tuggan pressade vi ut i en flaska och fyllde på med ljummet vatten och så rände vi i det i kalven. Till sist tryckte jag ner det som var kvar av kons tugga i kalvens hals. 

Och se nu, peppar,peppar, verkar han hållas normal och återfå sin matlust. Vi ska tro att han klarar sig nu.

En annan stor tjur, ca 15 månader, har fått något som irriterar hans ögon. Det rinner vätska ur dem och han verkar irriterad, men han äter och verkar klara sig väl än så länge, så honom har vi bara under uppsikt och håller tummarna för att det bara är något skräp och inget smittsamt så att alla står med rinnande ögon snart.

Och så har tre tackor fått en ögoninflammation. De blev blinda på ena ögat den ena efter den andra. Vi trodde först att de skadat sig på något vasst, men då veterinären fick se dem så sa hon att det var en smittsam ögonsjukdom. Isolera sjuka djur genast och behandla med 10ml Petovet med spruta i muskulaturen i 10 dagar.

Så in i en hästbox med dem och så injicera en gång om dagen. Och döm om min förvåning då de en efter en repade sig och fick synen tillbaka.

Nu behöver en liten kille mig.

På återhörande.

Denna vecka har gått i förkylningens tecken. Vi har snörvlat en efter en annan här, mer och mindre. Värst är det ju förstås för minstingen som får så svårt att äta då han har täppt näsa. 

Tacksam är jag i alla fall att det bara är en simpel vanlig förkylning. Man vet ju att det är övergående.

Fick beskedet om att en bekants barn, som är knappa 2 år, fått leukemi. Kan inte föreställa mig deras fasa. Jag är inte religiös, så jag kan inte bidra med deras önskan om böner, men de finns i mina tankar. Stackars liten.

För övrigt har vi haft 2 veckor semester nu. Sol och bad kanske man borde satsa på då. Njae inte riktigt.

Jag, som både har mammaledigt och semester, har passat på att klippa tackorna.

Jisses vad mycket ull det finns på gotlandsfåren! Men fin och lätt att klippa är den.

Jag klippte 20 tackor. Jag brukar ju hålla mig till under 10 tackor, men eftersom jag kommer att få hyra dorperbagge i år så sparar jag allt som duger till avel. Inte kanske så genomtänkt, men, ibland bara blir det så här hos oss.  

Att jag nästa vår kommer att ha 20 lamningar samt en valpkull förutom mitt vanliga arbete samt en bebis under ett år kanske borde hejda mig, men nej, tydligen inte. Problemet är väl egentligen att jag inte har utrymme för 20 tackor plus lamm= ca 60 får. Men det löser väl sig.

Nu skulle vi haft den där gården vi ville köpa tidigare. Där skulle det funnits rum för mina får! Och mina frusna hönor! Snablar.

Tog hem baggarna från betet idag. Tyckte att det blev onödigt ruggigt väder åt dem ikväll. Men då jag var ute och titta till dem en sista gång ikväll så var det bara några som hade brytt sig om att gå in och ligga i halmen. De andra låg på utsidan i regnet. Nå, nu vet jag att de har ett alternativ i alla fall, så behöver jag inte ligga osovandes för det.

Har två rymningstackor nu igen. Som så gärna vill gå och beta på grannens gräsmatta. Tänkte spika för där de rymmer idag, men bebis var inte riktigt med på noterna, så vi måste gå in istället. Kanske imorgon.

Ja, vi har också fortsatt med vår utbyggnad under semestern. Vi har nu gjutit stenfoten till den vägg som ska komma på kosidan. Nu behövs bara hämtas lite byggnadsmaterial ur skogen för att bygget ska kunna fortsätta. Det är lite knepigt att bygga tillsammans med djuren, men med kreativa lösningar så går det på något vis.

Slaktbilen var beställd till denna vecka, men det är kö till slakteriet så det blir uppskjutet till nästa vecka. Det betyder att vi får returkött torsdagen den 26.11 Det finns ännu kvar att beställa kött om någon vill ha.

Lite besviken är jag allt på slakthämtningen. De uppmanar oss att anmäla djuren misnt 4 veckor på förhand för att få avhämtning då vi vill.

Jag hade anmält dessa redan i september, men ändå fungerar inte hämtningen. Det är ju så harmligt då man säljer kött vidare och har utlovat ett visst leveransdatum och så måste man ändra det i sista stund. Folk har ju planerat att ta hand om köttet och kanske ordnat med både det ena och det andra och så får de planera om alltihop.

Apropå ull så stod jag förra veckan inför ett moraliskt dilemma.

Vår fina ull som produceras i detta land, är ju mera eller mindre ett problemavfall. Ingen vill köpa vår ull, som kommer av får som lever enligt världens strängaste djurlagstiftning. Och fåren i detta land har det i allmänhet bra.

Nåja, så skulle jag köpa en höftvärmare i ull i farsdagspresent åt min ryggsjuke make. jag hittade ett inhemskt företag som tillverkar dessa produkter. Men märk min besvikelse då det framkommer att de använder merinoull till sina produkter. Merinofår utsätts för plågsam behandling då de flås levande runt analen för att förhindra att fluglarver förökar sig där. Detta är något jag ju förstås under inga förutsättningar vill understöda, men vad göra?

Nu utlovas i alla fall i detta bolags broschyr att det är luomuvilla, alltså ekologisk ull. Och jag kan ju inte i min vildaste fantasi tro att denna behandling är tillåten om det får kallas ekologisk. Men, det är ju på andra sidan jorden. Så det är inte lätt att veta vilka regler som gäller där.

Nå, jag beställde produkten. Valde att tro att allt är som det borde vara. Och hoppas att inhemsk ull i framtiden blir upptäckt som en fantastiks råvara. 

Fast jag satsar ju på dorper, som fäller den där sabla ullen av sig själva. Så slipper jag klippningsbesväret och problemavfallet. Och så lever vi lyckliga i alla våra dagar med produkter gjorda på andra sidan jordklotet.....

Shit, blev visst en roman ikväll igen. Men det var å andra sidan länge sen jag skrev något nu.

Tänkte ta before-after bilder. Men den blev inte så vacker som klippt. Så det blev bara before.

Gonatt!

Jag skrev ju tidigare om att jag borde träna delning med min hund 10 minuter om dagen i en vecka så skulle delningen sitta. Nå kan ni gissa hur många minuter jag tränat?

Svar noll minuter totalt.

Men så igår så måste jag flytta undan bagglammen från åkern de gick på eftersom dräneringsrören skulle spolas rena just där.

Baggarna har ju gått i hage bredvid tacklammen avskilda med två eltrådar mot ett dike och så två eltrådar på andra sidan diket. Där har de gått nu i ett par veckor och hållts bra på varsin sida. Då jag nu flyttade dem så var det bara eltrådar på ena sidan av diket och ingenting på andra. Men jag tänkte att kanske de hålls i alla fall, de kan ju inte räkna.

Igår hölls de bra, men idag då Linn for ner för att hämta några balar åt hästarna såg hon att vi bara hade en fårflock, med baggar och tacklamm i samma flock!

Ack och ve. Jag slängde Liam till fadern, drog på mig galonkläder, tog med hunden och slängde mig på cykeln.

Nu pojkar måste delningen sitta! Tacklamm i en hage och bagglamm i andra. 

Först skickade jag henne på ett lååååååååångt vänsterhämt. Trodde hon skulle springa via grannbyn innan hon vek in bakom flocken. Men så småningom kom de glatt springande mot mig. Lite för hög fart, men det var inte hundens fel för hon höll bra avstånd. Jag hade fårgrindar tvärs över ingången till åkern och så tryckte jag med hundens hjälp upp hela flocken längs grindarna. Så stod jag bara och sorterade ut tacklammen då de kom passligt vid en öppning. Nå riktigt som på Strömsö gick det ju inte direkt utan 3 baggar slank också ut genom grinden.

Så då alla tackor plus tre extra baggar var ute tog jag dem till den angränsande åkern och började dela. Först fick jag två av baggarna som jag sedan sprang snabbt framför och så tog vi dem tillbaka till de andra baggarna.

Sen var det bara en bagge till som skulle bort. Knepigt. Det är alltid svårast att bara ta undan ett lamm eftersom de gärna vill tillbaka till flockens trygghet. Men vi fick baggen separerad från de andra och då bara jag och hunden gick bakom baggen blev den så osäker att den sprang under stängslet, ner i diket, under nästa stängsel och ihop med de andra baggarna. YEIIIIIIII!!!!!!!! Duktig, duktig hund. 

Sen slängde jag mig på cykeln igen och så tog vi hem flocken med tacklamm till gården där de fick gå tillsammans med sina mödrar igen.

Totalt tog det inte längre än kanske 30 minuter. Vilken fantastisk hund jag har. Är så otroligt stolt över henne och så glad att jag fick just lilla Yezz.

Det negativa med detta äventyr är ju dock att baggarna har tillbringat dagen med tackorna. Får se nu då om de hann ställa till med något elände.......

Bilden från FM ijol. Ganska glada då också. 

Idag hade vi köttretur.

Men dagen började redan kl 5.

Krister gick upp 4 för att se till de kalvande korna och då han startade bilen och for till övermark för att kolla torken blev jag plötsligt klarvaken. Vad gör man kl 5 om man är klarvaken. Jo plötsligt kom jag på att jag borde städa kylrummet innan köttet kommer och det hinner jag ju inte då Liam vaknar. Så sagt och gjort, upp och städa kylrum. Samtidigt hängde jag upp en tvätt och då jag nu ändå var uppe så tömde jag och fyllde diskmaskin igen. Tänk vad effektiv man kan vara medan bebisen sover. Vid 6 tiden kryper jag till sängs igen och somnar lite lugnare och nöjdare.

Klockan 7 ringer chauffören och meddelar att köttet finns i Närpes för avhämtning. Ok. Hopp i byxorna, släng i sig en flingtallrik, väck bebis och kör iväg. Vi for med båda bilarna för att få med allt kött. Krister for och levererade fram till dörr till dem som var hemma och kunde ta emot och jag tog köttet som skulle förvaras i kylrum till kvällen. 

På samma gång sprang jag in och handlade en kärra mat. Ni vet, på samma gång, som vanligt.

Liam han hänger med han bara. Tack och lov så somnade han på vägen hem, så jag kunde bära in alla lådorna i kylrummet genast jag kom hem.

På eftermiddagen förde jag Liam till mommo igen så att jag och Yezz kunde gå och avskilja bagglammen från tacklammen. Det börjar bli aktuellt med brunster på dem nu och jag vill ju inte riskera tjyvbetäckningar nu då jag har en dorperbagge på gång. Nog skulle det vara snopet det om de redan var dräktiga.

Jag gjorde en avskiljning mellan dem med hjälp av flyttbara grindar. De är alltså kvar på samma åkrar, men med metallgrindar som håller dem åtskilda. Jag måste nog gå ner och kontrollera imorgon så att de fortfarande är kvar på varsin sida.

7 kor har kalvat nu, 8 fina, pigga små gullungar.

Jag har även anmält nästa gäng till slakt. Årets sista åker v.46 Så sista chancen till köttretur blir 19 november. Inga kvigor denna gång, enbart tjurar och en gammal ko. Det är Victoria som ryker nu. Victoria som vi vunnit pris för tre år i rad. Men hon har en gammal juverinflammation som ser så besvärande ut och hennes bakklövar är inget att hurra för längre, så motvilligt så anmälde jag henne nu. Hon är en jättestor ko. Ska bli intressant att få veta hennes slaktvikt, även om jag helst hade haft henne kvar.

Låter som om det är storm på gång inatt. Nå ingen snö än i alla fall.

Ja, jag har ett litet bekymmer. 

Linn har renoverat stallet. Lagt nya panelbräder och målat vitt bl.a Det har blivit så fint.

Så nu är mina hönor portförbjudna i vinter. Inga smutsiga hönor i hennes fina stall. Nähäpp.

Hur gör jag nu?

Lekstugan som de bor i nu är visserligen isolerad, men med enkel dörr och enkla fönster. Ingen el finns där ännu heller, så någon uppvärmning är inte i dagsläget möjlig. En mild vinter klarar de nog sig där, men jag har på känn att vi får en riktig dundervinter detta år. Och då är det inte roligt att vara en liten höna i en lekstuga.

De värper riktigt bra nu också, så jag vill helst inte ta bort dem. Ingen stor efterfrågan på gamla hönor så här till vintern heller.

Ja, det är ett sånt där bekymmer som jag kommer att skjuta upp tills det inte går att stjuta upp längre.

Det mesta brukar ju lösa sig av sig själv av någon konstig anledning. Jag får hoppas på det denna gång.

Nu ska jag anmäla de senaste kalvarna till nötkreatursregistret. Ja, och så borde jag anmäla lammen också. Suck och stön då det ska vara så mycket anmälningar hit och dit hela tiden.

Ska vi spela något ikväll då?

Kanske lite Timbuktu?

Blev att börja dagen med att föra Liam till mormor för 3 nya kalvar hade kommit under natten. Xelmina fick tvillingar efter Champs Bravo och Ziesta fick en stor tjurkalv efter Orvar. Tvillingarna var pigga och hittade själva snabbt maten, men den stora tjurkalven var lite vinglig i benen och halvslö. 

Då vi stängt in dem i separata kalvningsboxar hämtade jag hem Liam tillbaka för lite tankning medan mormor tränade på gymet.

Då hon kom tillbaka gick jag och hjälpte kalven att hitta spenen. Nix, vill inte ha, sa han. Så jag fick stå med en hand i kalvens mun och hålla upp den medan jag mjölkade kon med den andra och försökte pricka rätt in i munnen. Jag fick mjölka alla spenar på kon och hon stod så snällt och lät mig hjälpa. Då jag var säker på att kalven fått i sig några deciliter lät jag dem vila en stund. Det kan ta en stund innan råmjölken "går upp i huvudet" så att säga och kalven blir så pass pigg att den självmant börjar söka juvret.

Jag avlöste igen min mamma över lunchen och körde sen ner en utvilad baby till henne en tredje gång samma dag. Samtidigt tog jag med morfar för att hjälpa mig med fåren. Vi stängde in alla fåren i en fålla och så släppte vi ut mammafåren och behöll lammen i fållan. Sen minskade vi på fållan så att det blev trångt så att inte lammen skulle rusa runt medan vi fångade och öronmärkte dem. Vi hade hästtransporten redo och förde sedan på tackorna med hundens hjälp på transporten.

Hunden fungerade inte alls lika bra idag som häromdagen med korna. Det var som om hon plötsligt inte förstod mina kommandon. Helt konstigt. Men efter en rejäl utskällning skärpte hon sig och vi fick tackorna lastade.

Sen körde vi tackorna till betet bredvid mina föräldrar. Jag for hem och kopplade ur transporten, släppte tillbaka lammen ur fållan ut på betet och så for jag ner och matade bebis igen. Sen hem igen och se efter hur kalven klarar sig. Denna gång var han mycket piggare och jag behövde bara föra honom fram till juvret och stoppa spenen i munnen så åt han själv. Pust, skönt.

In i duschen innan jag igen hämtar hem liten bebis.

Hur skulle jag klara mig utan mina föräldrar? Dessutom bjöd de på kaffe och nybakad kaka. Och igår fick jag två burkar med lingonsylt levererad hem. Vilken lyx.

Tack för att ni finns där för oss   

Sonen har förresten varit och vurpat med sin moped. Han skulle öva sig på att köra på bakhjulet då något gick snett och han och mopeden damp i backen.

Skrubbade ben och armbågar blev resultatet. Ledigt från gymnastiken i två veckor efter är ju inte helt fel.   

Nu börjar pojken vara i skick igen men inte mopeden. Den har visst sämre läkkött.