Sitter här med en tékopp och en pepparkaka. Just hemkommen från butiken där jag förföll i frestelse och köpte både pepparkakor och jullimpa. Nåja, det är ju bara två veckor kvar till lillajul så kanske man kan unna sig lite gott redan.

Jag har haft problem med två rymlingar.

Här den ena fångad på bild. Det har inte stört mig så fasligt, för gräsmattan mår bara bra av att bli klippt en sista gång. Men nu har de tu tydligen insett att gräset på grannens gräsmatta är grönare. Varje gång jag sett dem ge sig iväg så har jag skickat hunden  för att hämta hem dem igen. Man tycker ju kanske att de kunde räkna ut att om de bara hålls på egen gräsmatta så får de vara ifred. Nu har de gått så långt så att de springer direkt till grannen så fort de tar sig ut. Så igår satte jag eftermiddagen på att gå igenom stängslet och  stänga för alla eventuella kryphål. Till sist testade jag styrkan i elstängslet och det small nu till ordentligt i mätstickan så nu borde de nog hållas inne, tyckte jag.

Vad tror ni jag ser då jag tittar ut genom köksfönstret idag på morgonen?

Jo två får som går och smaskar i sig hos grannen. Suck och stön.

Att de äter deras gräs är väl inte hela världen, men då de lämnar så mycket otrevliga visitkort efter sig. Den ena har dessutom smitit in i sädförrådet och ätit för mycket säd, så hennes visitkort är blött och kletigt och inte fina små preplor.

Yezz, som redan är ute och underhåller sig själv med en leksak, reagerar direkt då jag skickar höger. Som en kanonkula springer hon iväg och söker upp rymlingarna. Jag får stå kvar i tossorna vid trappan och dirigera henne.

Men det är jätteskönt att hon helt ignorerar djuren som går lösa medan hon är ensam. Utan mig rör hon dem inte. Fantastisk hund.

Men var går fåren ut?. Jag ställde ut mer fårgrindar utanför grinden som går in till hagen. Kan de verkligen krypa under grinden? Nu har de hållits inne sedan jag stängde in dem i morse. Hoppas det fungerar denna gång. 

Efter sisådär två timmars sömn tvingar jag mig upp och äter lite flingor. På med nya rena kläder och ut och titta till kalvarna. 

Alla ser bra ut förutom den nyaste som fortfarande ser väldigt medtagen ut. Jag har med en nappflaska och passar på att fylla den med råmjölk från Zeline som inte orkar stiga upp och protestera. Jag sätter flaskan i munnen på kalven, men tungan verkar gå åt fel håll och det mesta klottas bort i liggbädden. Nå, i alla fall lite gick dit det skulle. 

Nu måste jag lasta lammen innan slaktaren kommer.

Hästsläpet står utanför stallet och det går relativt enkelt att med hundens hjälp få dem att gå in i transporten.

medan jag lastar kommer Per och Isak. 

Vi går in och tar oss en kaffekopp. de har kört i 1,5 timme för att få komma och slakta hos oss. Visst är goda vänner guld värda?

Jag får föklara för dem att tyvärr kommer jag inte att hinna göra lunch åt dem idag, men de får välja av pizzerians meny så beställer jag hem pizza med dottern som lovat komma hem till 12-tiden, för hon ska hålla ridlektion till sina elever kl 13.00

Jag bokar pizzaleveransen. Hon ska dessutom hämta lillebror som spenderat natten hos en kompis i Kaskö. Döm om min förvåning då ingen pizzeria svarar! Det finns 3st pizzerior i centrum, men ingen av dem öppnar före 12 på lördagar. Panik igen. Linn får gå och banka på dörren och hoppas någon finns på plats. Hon får napp på stadens nyaste pizzeria och hon beställer 6 olika pizzor så får vi skära upp dem som buffet. 12.20 kommer pizzaleveransen och slaktarna får komma in på en välförtjänt lunch.

Själv vill jag inte vara med på själva slakten. Jag har inget obehag av döda djur, men att titta dem i ögonen strax innan skottet klarar jag helt enkelt inte av. Jag är en värdelös djurägare, jag vet. Det hör till att man borde klara av sånt, men jag har hittills anlitat andra till det värsta. Jag är en fegis.

Efter de kalla pizzabitarna går jag ut igen för att försöka få lite mjölk i kalven. Den här gången verkar han lite piggare och jag får största delen av flaskan dit den ska. Fortfarande ligger kalven raklång på liggbädden och jag måste lyfta hans huvud för att få mjölken rätt väg. Lite hoppfull blir jag.

Nu går jag in för en liten eftermiddagsvila. Jag sover en timme tills det är dags att mata alla djuren inklusive kalven. Denna gång går det ännu lite bättre och kalven gör ett försök att stiga upp. Modern står nu och äter vid foderbordet. Hon ser ut att ha klarat pärsen bra.

Slaktarna är nu färdiga och tolv kroppar hänger för mörning. 

Nu minns jag inte om det blev någon kvällsmat denna kväll. Jag matade kalven ytterligare en gång och tog en tidig kväll. Inatt ska jag sova, inga nya kalvar behöver komma nu.

I denna veva märker jag en ömmande blånad på mitt vänstra ben, men det hinner jag inte tänka desto mera på nu. På söndag måste jag få kalven på benen, annars är det kört.

Söndag morgon börjar bra då jag ser att kalven försöker resa sig upp. jag går in för att stöda hans vingliga bakdel.

Zeline står lungt bredvid och jag knuffar försiktigt kalven frammåt. Den söker spene!

Jag hjälper till och innan jag vet ordet av står kalven och dricker själv.

Vem skulle ha trott detta då man såg den nästan livlösa kalven ett dygn tidigare?

Och 10+ till Zeline som låtit mig hjälpa henne hela vägen. En klar kandidat på behåll-listan.

Efter detta har kalven klarat sig själv och allt vårt slit var värt besväret.

Nu var allt lungt fram till tisdagen då nästa felläge knackade på dörren........

Jag kommer in och värmer min kebabhamburgare i micron. Krister är på väg i säng, men han sätter på övervakningskameran innan han går. Ja vad tror ni vi ser där då?

Jo, kvigan 299 Zeline har födslovärkar. Zeline var den som jag trodde fick missfall i juni då hon plötslig fyllde upp juvret flera månader för tidigt. Tydligen var det bara en juverinflammation, för nu skulle hon helt tydligt kalva.

Ok, jag sätter mig ner framför tv,n medan jag avnjuter min kebab. Hmmm, det ser bra ut.

Så småningom sätter jag på rena kläder och beger mig ut igen. Den först köven syns och jag väntar avvaktande på att nästa ska komma fram. Nähä, nu syns plötsligt huvudet istället. Sablar,sablar, sablar. Det går inte. Båda klövarna måste fram om det ska rymmas ut. 

Jag går försiktigt fram, sätter på en skyddshandske och känner försiktigt efter hur det står till. Långt, långt där framme känner jag det andra benet som svänger in under kalven. Då måste jag alltså trycka tillbaka kalvens huvud och ena klöv för att ge rum för den andra klöven. Jag försöker först på egen hand. Jag vet ju vad som måste göras. Jag trycker tillbaka huvudet allt vad jag orkar, samtidigt som kvigan försöker krysta ut kalven. Hon tycker säkert jag är galen som försöker få kalven åt fel håll. Efter ett tag inser jag att jag inte kommer att klara av det här själv. 

Jag ringer Krister för att få hjälp. Inget svar. Han sover så djupt så han hör ingenting. Suck. Jag får gå och väcka honom helt enkelt. Jag går till ytterdörren och ringer på. Vid det här laget är jag ju igen smutsig från topp till tå.

Ingen reaktion. Jag får dra av mig dyngstövlarna och knalla in i sovrummet HALLLÅÅÅÅÅ! 

Karlstackarn hoppar upp från sängen. Jag behöver lite hjälp.

En liten parantes: I boxen bredvid står Xylvia med sina tvillingar. Gissa om jag blev glad då jag såg detta:

Tillbaka till Zeline.

Vi går gemensamt och försöker få  ut kalven. Kraften då en ko har krystvärkar är otrolig. Då man själv sätter in armen i hela dess längd så klämmer det till så otroligt så hela armen domnar. Man känner klöven man borde få fram, men fingrarna lyder helt enkelt inte. Kvigan kämpar på, men vi känner oss helt hjälplösa. I tre timmar håller vi på. Till sist orkar ingen av oss mer.

Vad gör vi nu? Nu skulle vi behöva en stark person med erfarenhet. Känner vi någon sådan? Jodå, vår goda vän Anders som har dubbelt så många djur som vi har och som har hjälpt oss i ett liknande fall en gång förr. Men klockan är 3 på natten, täcks vi ringa nu? 

Alternativet är ju att både kalven och kon dör. Ok, vi ringer.

Tack och lov svarar Anders. Jo han kommer.

Vi går igenom läget och diskuterar hur vi fortsätter.

Anders har nya krafter och efter en timmes jobb får han äntligen fram klöven. Är det sant???? Jo otroligt nog fick han det att fungera. Vi hjälps sedan alla tre åt att dra fram kalven. Vid det här laget är kon ganska torr och vi får ta i för allt vi är värda. Efter en stund kommer så äntligen kalven ut. Och den andas! Otroligt. Ansiktet är rejält svullet och både kon och kalven ligger helt utmattade i bädden. Inatt kan vi inte göra mera. 

Tvättmaskin fylls igen och jag får äntligen duscha. Då vi stupar i säng är klockan 5.

Klockan 8 i morgon bitti ska lammen stå färdigt i transporten för då är slaktaren på plats..........

Tack Anders!

Okej, ska nu försöka fortsätta där jag slutade.

Benet är bättre och sämre. I förrgår kändes det som om jag var i skick igen, men igår drabbades jag av en otrolig trötthet. Sov halva eftermiddagen. Idag känns det lite bättre igen.

Så, nu ska jag försöka minnas vad som hände för två veckor sedan.

jag avslutade ju med att berätta att Ronja fick en tjurkalv. Nåjo. Vid det här laget hade redan börjat skymma och jag måste passa på att stänga in slaktlammen så att de skulle stå redo tills nästa morgon. Jag tog in hela flocken med tackor i en hästbox och så sorterade jag ut de minsta 4 tacklammen som skulle gå till slakt. Jag sparar 5 tacklamm som inte kommer att betäckas utan som enbart ska fungera som träningsfår åt mig och hunden i vinter. Om man bara har dräktiga tackor så begränsar det ju träningsmöjligheterna. Jag har planerat att träningstackorna får bo i lösdriften med hästarna. 

Nåjo, efter sorteringen fick de övriga tackorna gå tillbaka ut i hagen.

Ni kanske minns att jag berättade att jag tidigare under dagen satt baggarna i en egen hage nära gården, utan ström i stängslet. Ledartackan har en skälla runt halsen och förstås hörde baggarna då jag drev tackorna över gården. Plötslig rusar hela flocken med baggar in i tackflocken. Där står jag mitt på gräsmattan med fullständigt kaos runt mig. Hjälp! Baggarna rusar runt och försöker hitta brunstiga tackor. En och annan försöker också hoppa på. 

In med hela flocken i stallet igen. Baggarna in i en hästbox och tackorna ut genom dörren. Tack och lov har de mycket ull så jag har något rejält att greppa då jag hivar dem åt olika håll. Så småningom har jag alla baggar i boxen. Jag går ett varv och känner efter så alla har påse baktill, så jag inte i misstag har stängt in någon tacka och slängt ut en bagge. Nej, det verkar stämma. Pust.

Jaha var är tackorna nu som jag slängt ut genom dörren?

Med Yezz hjälp hittar jag så småningom alla tackor som står lite här och var och mumsar i sig av gräsmattan. In tillbaka i hagen. Vad skulle man göra utan vallhund?

Medan jag rusar runt med får åt olika håll kommer kärestan hem från åkern och frågar: vad blir det för mat ikväll?

Ja, hmmm. Du kan ju se om det finns några kebabhamburgare i frysen som du kan värma i micron. Jag måste gå tillbaka och se till att kalvarna som kommit får den viktiga råmjölken innan jag vågar ta kväll.

Väl tillbaka till korna ser jag hur Ronja röjer runt med sin kalv på cementgolvet. Ibland får kossorna lite fel i huvudet vid kalvning och blir lite onödigt ivriga. Till sist har hon skuffat in kalven i boxen intill där det står 3 ettåriga tjurar på ca 600kg vardera. Hehe.

Jag kliver försiktigt in i boxen och skuffar tillbaka kalven till sin mor. tack och lov står ettåringarna lungt vid foderbordet och tuggar i sig kvällsmaten. Jag går till andra sidan foderbordet för att hjälpa tvillingkalvarna till ett första mål mat. den första kalven, som låg kvar i fosterpåsen, är svag och vinglig och jag inser ganska snabbt att han inte kommer att klara sig på egen hand. Jag får fast modern i fångstgrinden och föser varsamt kalven till juvret. Nu börjar det jobbiga. En drygt 40kg tung kalv ska skuffas fram till spenen. Spenen in i munnen, samtidigt som man måste se upp för kons eventuella sparkar.

jag bäddar upp med en rejäl hop med halm under kon för jag vet ju att jag kommer att få stå på knä i diverse vätskor som finns i skrapgången.

Tack och lov står kon ganska lungt i fångstgrinden medan jag kämpar på med kalven. En stor risk är också ifall kalven ramlar under kon och kon blir orolig och i misstag trampar på sin kalv, eller mig.

Svetten lackar medan jag försöker få det hela att fungera. Jag mjölkar några strålar in i munnen på kalven för att den ska få smak på den goda livsviktiga råmjölken.

Så småningom sitter spenen i munnen och kalven suger själv. Å herrejestas vad skönt det känns just då. den svaga kalven dricker ganska ordentligt och jag beslutar mig för att hämta den piggare kalven för att säkerställa mig om att även den fått råmjölk innan jag tar kväll.

Samtidigt ser jag på andra sidan foderbordet att Ronja fortsätter köra runt med sin kalv och hur den igen hamnar inne hos tjurarna. Denna gång låter jag den ligga kvar tills jag är färdig med tvillingarna, eftersom de stora tjurarna inte bryr sig ett dugg om honom. Skitko, tänker jag om Ronja, innan jag igen focuserar på tvilling nummer två.

Nu hade jag ju räknat med att det skulle gå lite smidigare eftersom den här kalven är piggare än sin bror. Tji fick jag. jag släpar fram kalven till spenen, stoppar spenen i munnen och väntar på en sugreflex. Nix, kalven vägrar suga utan kämpar istället bakåt allt han orkar. Min rygg, som redan nu börjar vara trött efter den första bataljen, protesterar och jag måste avbryta en stund för att stretcha lite. Okej, nya tag. kalven till spenen, spenen i munnen och....... ingenting. Men va f-n?

Nu börjar jag redan vara ordentligt trött och frustrerad. Jag låter kalven ligga i halmhopen samtidigt som jag håller upp ahns mun med ena handen och mjölkar kon med andra. Största delen av mjölken hamnar i alla fall i hans mun och jag håller på så en stund tills jag vet att han fått så mycket att han klarar sig till nästa morgon. Jag skuffar tillbaka kalvarna upp i liggbädden och släpper lös kon som genast går och slickar sina små. De klarar sig några timmar nu i alla fall. 

Jaha Ronja väntar oroligt på andra sidan. Vid det här laget är jag smutsig, trött, hungrig och ganska irriterad.

Jag öppnar grinden så att kalven kommer på rätt sida igen. jag härjar ordentligt med Ronja så att hon backar bort från mig och kalven och så får jag den på ostadiga ben upp på liggbädden. Denna kalv är tack och lov stor och stark och börjar själv ivrigt söka spenen så fort jag får honom till juvret. Ronja står ofattbart nog stilla medan jag hjälper till med spenarna och kalven hugger in som om han inte fått mat förr. Ja, det har han ju förstås inte heller. Åhh, så skönt det känns då det lyckas så mycket bättre än med tvillingarna.

Nu är klockan 22.00 och jag får äntligen ta kväll. Alla kläder hamnar direkt i tvättmaskin och jag luktar minst sagt pyton. Lite mat nu bara en dusch och så sängen.

Trodde jag....... 

Min plan för fredagen var att ta hem lammen från bete och stänga in dem i stallet över natten så att de är nära till hands till lördagens slakt. Dessutom planerade jag att förbereda mat åt Isak och Per som skulle komma och hjälpa oss med slakten.

Nåja, det började bra. Jag hämtade baggarna från Sjöslätan och satte dem i en hage hemma, så att jag bara kunde ta in dem sedan innan mörkret. Jag satte ju ingen ström i staketet för de skulle ju bara stå där några timmar. Tacklammen fanns ju färdigt på gården tillsammans med hästarna.

Vi tog lunch och kunde i övervakningskameran konstatera att Xylvia har krystvärkar. Nåjo, en kalvning ska jag väl nog hinna med.

Jag hinner precis ut tills kalven föds. Tyvärr ligger huvudet kvar i fostersäcken och nosen ligger i en pöl av vätska. Xylvia stiger upp och börjar slicka kalven på ryggen. nej, nej, nej. Jag rusar in, skrämmer kon, och sliter sönder säcken. Samtidigt tar jag tag i bakbenen och drar kalven ur pölen. Jag kan pusta ut då kalven ruskar kraftigt på huvudet.

Jag märker att Xylvia blivit lite upprörd av mitt tilltag och jag skyndar mig ut samma väg jag kom in.

Jag stannar kvar en stund för att se att allt går som det ska.

Xylvia kalvade första gången förra året och fick då tvillingskalvar efter Gormo. Xylvias pappa är Tiset Vagn och morfar Hedetoft United.

Efter en stund börjar jag fundera att det kanske kommer en kalv till även denna gång. Och mycket riktigt, snart sticker två nya klövar ut. Xylvia stiger upp i utdrivningsskedet och kalven faller handlöst ner i liggbädden, landar uppochner med huvudet under kroppen. jag försöker igen rusa in för att rädda situationen, men denna gång säger Xylvia tydligt med sitt kroppsspråk att kom inte nära min kalv, kärring. Jag retirerar och observerar från foderbordet. Jo, den andas, och så småningom lyckas han själv lirka sig ur sin obekväma ställning. Två tjurar i år, två kvigor i fjol. 4 kalvar på två kalvningar, ganska bra resultat. Mycket bättre än Hirscht i alla fall som bara har en levande kalv på 3 kalvningar.

Nu har klockan hunnit bli så mycket så jag bestämmer mig för att börja ge djuren kvällsmat istället för att förbereda morgondagens kalops och äppelpaj.

Då jag stänger ut korna för att skrapa gången ser jag Ronja gå med svansen utåt. Jaha, en kalvning till. Jag stänger in henne i en egen kalvningsbox och forsätter kvällsmatningen. Efter en stund föder även hon en tjurkalv.

Äsch, hinner inte skriva mer ikväll.

Fortsättning följer..........

Just hemkommen från veckans matshopping. Något jag undviker så länge det går, men är det tomt i alla skåp så är jag så illa tvungen.

Kalvar, kalvar, kalvar. I alla knutar och vrår. Allt har nu gått så mycket bättre än med Hirscht. Om hon fick en elefant så kom det en liten antilop dagen efter. Krister var på lantbruksmässa och jag hade inget annat än att sköta om djuren och matlagning till mig och sonen före jag skulle åka på hans konsert till simhallen. Allt gick fint, men på förmiddagen började jag titta på kvigan Ziesta att hon nog hade ovanligt spänt juver. Hmmm...

Kollade min lista och kunde konstatera att hon har beräknat datum till 23.10, så det är lungt inte kalvar hon ju nu då. Men tji fick jag.

Jag förde upp sonen till 16.45 Då hade jag bara kvar att halma 2 halmbalar och ge en ensilagebal. Inga problem. jag skulle ändå hinna till konserten i god tid.

Då jag kommer ut igen kan jag konstatera att Ziesta går med svansen utåt och ser bekymrad ut. nej fasiken, hon tänker visst kalva i alla fall. Okej, jag för bort de andra korna och sätter in henne i kalvningsbox. Inte går det väl så snabbt tänker jag och börjar därför skrapa gången där jag ska köra balrivaren. jag kikar in som hastigast och ser förstås två fötter sticka ut. jasså, det går så här snabbt! Jag springer in efter handdukar och draglinor för säkerhets skull. Då jag kommer ut igen har de utstängda korna lyckats få upp grinden och springer glatt skuttande omkring på min nyskrapade gång NEJ!!!!!!!! Jag hinner inte med sånt här skit nu. Fast med yttergrinden och ut med korna igen. Visst har de hunnit smutsa ner en del, men det hinner jag inte bry mig om nu. Jag går in igen till kvigan och får se då hon föder en liten, liten tjurkalv. Klockan är då 19.10 och konserten började för 10 minuter sedan. Suck. Jag halmar och kör gräs, kollar att ko och kalv har det bra. Springer en snabb tur med hundarna, duschar och kör snabbt upp till centrum. Jag hinner höra den sista låten.

Förlåt, jag hade faktiskt velat vara där.........

Bifogar också en filmsnutt av en djupt sovande liten kalv. ibland blir man ju rädd att de är allvarligt skadade.

och Mette-Marit har fått tackorna som sällskap medan Atte skolar sig på Kimito.

Vet inte hur bra de trivs med varandra, men hon behöver nu inte vara ensam i alla fall.

Nu åter till kossorna, vägning av gårdagens kalvar och instängning av blivande föderskor står först på programmet. 

Blev jagad av en björn inatt! Jag blev så rädd så jag vaknade och tänkte inte kunna somna om. Björnungarna hade gått in i vår farstu. De var så söta så, men samtidigt som vi fotograferade dem så var vi livrädda för när mamman skulle hitta dem.

Istället såg hon mig då jag matade korna och jag hann precis få fast uthusdörren innan hon anföll mig. *skakar av mig obehagskänslan*

Nåjo, i verkliga livet hämtade vi hem lammen från Ledören igår. Vädret var perfekt, solen sken och vattnet var helt lungt. Vi stängde in alla fåren i en fålla och så körde vi över 2-3 lamm åt gången och satte dem i häststransporten. Det skulle ha blivit jättefina bilder, men med händerna fulla med lamm så vågade jag inte ta fram telefonen.

För att tackorna skulle hållas lugna så fick de stå kvar i fållan medan jag körde iväg hem. De fick stå där en stund och fick lite säd att mumsa på innan de släpptes ut igen.

Lammen måste bort nu för baggarna kan bli könsmogna redan vid 3 månaders ålder. Samtidigt tog jag också bort tacklammen så att tackorna får sina av. Tacklammen får gå tillbaka till sina mammor då mjölkproduktionen upphört.

Väl hemma släpper jag lammen på nytt bete tillsammans med rymlingarna från i lördags. Där finns mycket nytt bete och så får de ta skydd från regnet i lastbilen.

Jag passar på att driva hela gruppen litet med Yezz för att få bort dem från grinden.

Då ringer telefonen! En granne på skären meddelar att hela får flocken simmar över Ledörsundet! Va!!!!!!

Får kan ju inte simma och sundet är minst 200m brett. Jag slänger hunden i bilen och ringer till mamma som fortfarande är på skären. Hastighetsbegränsningen glömde jag definitivt bort.

Efter en stund ringer mamma tillbaka och berättar att de klarat sig över sundet och nu är på väg i full galopp hemåt. Det är 13km hem.

En knapp kilometer från stranden möter jag dem. Mamma och pappa i bil bakom. Jag kör åt sidan och fäller ner lastbryggan på transporten. Pappa går före med en tom plastlåda som de tror det finns havre i. Hela flocken tågar snällt in i transporten och jag smäller fast dörren. Puh.....

Lite väl mycket dramatik. Jag kör hem tackorna och de får gå i en egen hage. Där är de relativt nöjda fast lammen är borta.

Nytvättade och fina.

Går det månne att få dem att hållas på holmen nu mera då de lärt sig att simma?

Eller var det fredag idag är väl den rätta frågan. Klockan passerade just tolv. Låt er inte luras av bloggens klocka, den är svensk.

Idag har jag hunnit med allt jag planerat för dagen, fast å andra sidan hann ju dagen gå över i nästa innan jag kom in, men i alla fall.

Till min stora förskräckelse märkte jag att korna, som jag stängt in för kommande semineringar, sprang ute på betet med Orvar i morse. What????

Jo de hade på något sätt fått upp kättingen som håller fast grinden. Nåja, nu har Krister byggt en rymningssäker kedja så nu ska de nog hållas inne. 4 av dem var ju döttrar till Orvar, så om de råkat visa brunst så hade det kunnat gå dåligt. Jag har under dagens lopp lyckats få in dem tillbaka en i gången tills alldeles nyss då jag kunde stänga grinden bakom den sista rymlingen. Pust.

Det var ju inte det jag skulle göra idag utan idag var det ju dags att flytta ut tackorna på skärgårdsbete. Eftersom alla 26 inte skulle å plats i transporten, beslöt jag att årets tre ungtackor med lamm får stanna kvar hemma, så kan jag stödutfodra dem med säd. De är lite åt magrare hållet tycker jag. Jag klippte den sista tackan som skulle iväg, åt lunch och så börjad jag sortera får. Jag backade upp hästsläpet på gräsattan och byggde en fålla bakom med hjälp av flyttbara grindar. Yezz och Wilma fick jobba en stund innan alla var där de skulle vara, och jag kanske höjde rösten en aning innan allt var som jag ville ha det. Då alla var infångde släppte vi ut de tre ungtackorna och deras lamm. Det tog en stund innan jag fick tag på rätt lamm till rätt tacka, men det gick till slut.

Wilma och jag for så iväg till stranden där mina föräldrar och Lucas väntade med båten färdig. Vi satte grimmor på djuren och körde en tacka + 2 lamm per gång i båten över det ca 200m breda sundet. Vi råkade tydligen få med fel lamm med första tackan, för då vi skulle åka tillbaka efter nästa gäng så slängde hon sig i vattnet och började bräkande simma efter båten. Vi fick svänga om och släpa upp henne på torra land igen, knastacka.

Så småningom fick vi med rätt lamm till henne så hon lugnade ner sig. En kaffekopp innan vi fixade till det sista med stängslet.

Hem igen, snabb mat. Ett samtal om att en av hästarna har fastnat i något i hagen. Jag slänger mig i bilen och åker ner och kan konstatera att Mette-Marit har rivit fårens regnskydd på betet, hon kliar sig våldsamt, och tydligen krafsat fram fårgallret som var där så att järntråden hade fastnat mellan hoven och skon. Tack och lov står hon blickstilla och lyfter lydigt foten så att jag kan bända ut tråden igen. Pust igen, inget skadat.

Hem igen och äta den snabba maten, potatissallad och sill. Ut och mata djuren, städa ur får- och grisskit ur transporten för Linn ska på kurs med hästen imorgon. Klippa den sista tackan.Tog in en rymlingsko till. Flyttade de nyklippta :) tackorna och lammen med hundarna till grannens hage. Tog in den sista rymlingskon. Klockan slår tolv och jag slutar dagen med ett blogginlägg.

Åh,jag får ju inte glömma: jag blev biten av en gris idag. Jag skulle visa hur vattenarrangemanget fungerar genom att tycka med fingret på vatten nippeln. Tror ni inte ni gris hugger in på mitt finger då? Hur exotiskt är nu inte det? Jag menar, när blev du biten av en gris sist?

Och så har jag plockat tre ägg idag av mina kära hönor. Vardagsglädje.

Nu ska jag krypa ner under täcket. Oj, kanske jag borde duscha, vad tror ni?

Senast halv åtta imorgon måste jag vara ute och kontrollera brunstande kor för seminören ska beställas före åtta.

Tror att jag kommer att sova gott inatt.

Sov gott du också