Vad är det med mig och djur?

Jag är tydligen någon slags djurmagnet.

Ni har ju hört mig tjata och drömma om dorperfår. Nå idag fick jag klart att jag ska få hyra en i höst.

Otroligt, eller hur?

På något konstigt vis så ställer slumpen alltid till det så att jag får tag i just de djur jag vill ha. Det är som i reklamen: Plötsligt händer det!

Så nu är jag oerhört lycklig just idag. Tänk alltså, att det kan ordna sig så bra.

Mera info kommer då han flyttar hit.

Idag är det meningen att jag ska hämta fåren från skärgårdsbetet. Transporten är ikopplad och bara väntar. 

Men då beslutar sig Liam för att ta sig en riktigt lång förmiddagsvila. Så nu bara väntar jag, och transporten, och mor och far som ska hjälpa till. Nog vaknar han väl så småningom. Det går ju inte att väcka honom i förtid heller för då blir han väl bara grinig. Och det går ju inte att lasta får med grinig bebis.

Linn börjar sin nya skola idag. Nu just sitter hon säkert i någon stor samlingslokal och lyssnar på rektorns välkomsttal. Spännande. Hon har sovit sin första natt i sin första egna lägenhet. Med sin hund Walle med. 

I söndags var Liam med på sin första båttur i det vackra vädret.

Nå nu börjar han prata. Nu åker vi och hämtar får.

En av våra kogrupper fick i år tillgång till ett bete som de inte tidigare varit på. 

Det var nära intill deras gamla vanliga bete och de behövde bara gå genom en korridor över en grannes mark för att komma till nytt fint grönt gräs.

Nåjo, de gick längs korridoren, fram till det nya betet, och där var det stopp. Så svängde de och gick hem igen. Krister gick före med sädämbare och försökte locka dem, men nehepp, tvärstopp. Dit gick de inte!

Det här var alltså i juni då jag var mer eller mindre fast i hemmet med lilleman. Nåja tiden gick och gräset växte och så kom jag på att jag skulle pröva på ett Pettson och Findus trick. Kor är väldigt nyfikna djur och i en bok med Pettson och Findus så har grannes kor rymt och då drar Findus en påse över sig och då blir korna så nyfikna att de följer efter honom in i hagen igen.

Jag drog ingen påse över huvudet, men jag tog tackorna med lamm och flyttade dem genom hela kohagen, via korridoren och in på nya betet. 

Och då kunde korna inte hålla sig längre utan då måste de också prova.

Varför drev jag inte över dem med hunden, kanske ni undrar?

Jo, för då kor blir riktigt uppspelta och nervösa så springer de hellre genom stängslet än in på ett område som de är lite rädda för. Om jag hade haft korna i korridoren och hunden bakom och den hemska betesmarken framför, så är risken stor att de hade försökt forcera stängslet eller svänga och springa över hunden. Och jag ville ju inte riskera något av de alternativen. Så Findustricket är jag mycket nöjd med.

       
  Nu borde jag ju infoga en bild på hur området ser ut idag, men jag har inte orkat vandra ända dit. Kanske en annan dag.

Årets lamninssäsong var kort. de första kom 21.5 och de tre sista tackorna lammade igår. 19 fina levande lamm på 9 tackor, ett medeltal på 2,1lamm/tacka. Det är vi mycket nöjda med.

De två senaste åren då jag använt gotlandsbagge som faderras har lamningarna varit väldigt problemfria. Inga besvärliga lamningar och lammen har ändå varit stora och livskraftiga. Och framför allt, inga flasklamm!

Det är troligen treraskorsningen som ger denna positiva effekt. Tackorna är alltså korsningar av finsk lantras och köttrasen texel.  Då vi ytterligare sätter på en tredje ras så ger det positiva effekter på lammens livskraft. Treraskorsningarna ska då endast gå till slakt. Den positiva effekten av korsning försvinner troligen med ytterligare korsning.

Tackorna har hittills i år endast varit dagtid på grönbete och så har de fått komma hem till vinterhagen nattetid.

Äsch, grinig bebis.

Vi återkommer.

Årets vårbruk har varit synnerligen besvärligt. Att hitta den rätta dagen med tjänlig såbädd har inte varit så enkelt, då regnet stått som spön i backen minst varannan dag.

Ännu återstår några hektar som inte hunnit harvas och sås. 

Denna vecka har Krister haft pappaledigt, men han har varit ute i jobb innan Liam och jag vaknat och då han kommit in igen så har vi redan gått och sova igen. Tack och lov har han inte behövt mata djuren annat än på morgonen utan hans avbytare Ragnar har skött om det. 

Idag skiner solen igen, men senaste natt regnade det 4mm igen, så idag måste vi bara vänta på att det ska torka upp igen, men tyvärr utlovas nästa regnområde komma över oss i natt. Nästa vecka måste alla djur ut på bete, men ännu kvarstår en hel del stängselarbete innan vi kan sätta ut några djur.

Tackorna har börjat lamma och tack och lov har de skött allting själva i år. Fina stora lamm har det blivit och alla har klarat sig fint förutom en tacka som inte riktigt vill acceptera sitt ena lamm. Hon har blivit fasthållen några gånger per dag för att lammet ska komma åt att dia. Lammet ser stort och starkt ut, men vi vågar inte riktigt släppa ut dem ur lamningsboxen än före vi är hundra procent säkra att han får dia.

Kossorna har kalvat klart för i vår och resultatet är 21 kalvar på 20 kalvningar, 12 tjurkalvar och 9 kokalvar. Klart godkänt alltså.

De tjurar som använts är förstås Orvar och så två egna ungtjurar Zolvert (e. Olvert av Esered) och Andy (e. R. Sickan) plus semintjurarna Strabinos, Champs Bravo, Olvert av Esered,  Tiset Vagn och Worldwide.

Efter Champs Bravo har vi tyvärr bara fått 3 tjurkalvar. Låga födelsvikter har han gett också. Normala år skulle jag vara väldigt nöjd med det, men om vi ska sälja alla tjurar till förmedling för slutuppfödning till slakt i höst, så är det så harmligt med dessa fina avelstjurar som bara försvinner i kötthanteringen.

Efter Worldwide och Tiset vagn fick vi tack och lov kokalvar, så de ska jag spara till egen avel.

Victoria fick ju en tjur efter Steinadler, men dess födelsvikt blev så hög(59kg) pga att hon gick 10 dagar över beräknad kalvningstid, så det kan bli svårt att få den såld till annat än kött, men tusan vad jag skulle vilja spara den och pröva den i aveln. Kanske han ryms in i något hörn i vinter?

Oj, nu är plötsligt hela familjen i köket. Måste passa på tillfället.

Vi hörs.

Idag fick tackorna en ny halmbal. De tyckte de var väldigt roligt. Svårt att mocka in halm med ett helt gäng "hjälpsamma" får runt fötterna.

Här fick jag gräva fram ett huvud.

Dimmig vacker morgon i Norrnäs.

Fast otroligt halt på vägarna. Det har fallit ett tunt snötäcke över glansisen. Förrädiskt.

Nu finns möjlighet att köpa Räfbackens fina fårfällar.

I år är de gjorda av treraskorsningar: finull, texel och gotländskt pälsfår. De är långhåriga, mjuka och sköna.

Vita fällar 80€/st

Bruna fällar 95€/st.

och så finna det 2st andra klass vita skinn (hål och sydda på baksidan) för 55€/st.

Även i år är de testade och godkända av vår prinsessa på ärten.

Ring eller skicka sms 050-5263155

eller beställ via min e-post cindi(at)rafbacken.fi

Begränsat antal.

Idag har Aminoff fått flytta in med 5 vackra unga kvigor. Alla inblandade är mycket entusiastiska. I nödfall får han betäcka kvigorna som jag planerar att seminera också, det är bara en som han inte passar till.

Lite spännande tyckte han det var då vi öppnade dörrarna och han ensam måste gå de 50 metrarna till kvigornas hus. Tack och lov förstod de att muua lite inbjudande så han vågade sig in. Halt som tusan var det på gården också, men han klarade utflykten utan att halka. Vissa djur blir ju i panik om de hamnar ensamma på okänd mark, men Aminoff verkar vara en sansad kille.

Tackorna har också, sent om sider, fått herrsällskap. Det blev Gottfrid i år också.

Gottfrid är den gråa, nyklippta.

Vanligen sätter jag ju in baggen också 1 december, men av diverse orsaker blev även baggen försenad i år. Nåjo, det blir lite senare lammningar bara. Kanske även våren blir sen i år.

Ja, och hönorna har förstås fått flytta in i stallet nu då det blivit vinter på riktigt. Ett litet,litet hörn i hästarnas foderrum fick jag ta i besittning. Dottern gillar inte alls mina hönor och vill inte alls ha med dem i stallet. Men nu är de inne i plusgrader i alla fall. Ännu borde jag kanske ordna ett rede åt dem. Ifall någon av dem skulle komma på tanken att lägga ett ägg.

Avslutar med ett par bilder av gårdens största livsnjutare.