En liten sammanfattning av året:

Vi har plats för 40 dikor + kalvar och ungdjur, men p.g.a att jag sålde 5 dräktiga kossor i år så har vi bara haft 35 kalvande 2012. Av dessa föddes 11 tjurkalvar och 24 kokalvar. En tjurkalv dog vid födseln, i övrigt är alla vid liv.

Vi har en nollvision här på gården, d.v.s att inga kalvar får dö vid födseln. Jag sätter mycket tid på att övervaka brunster, så att jag kan beräkna förväntad kalvningsdatum och så sätter jag mycket tid på att övervaka kalvningar. I de alllra flesta fall så behövs ingen assistans vid kalvningen, men jag försöker i alla fall se till att det inte sker onödiga missöden som jag kunde ha åtgärdat.

Med facit i hand så inser jag ju att jag väntade för länge på att kvigan Hirscht skulle börja kalva. Hon var seminerad och jag visste förväntat kalvningsdatum, ändå gjorde jag inget fast hon gick mer än en vecka över tiden. Det var dumt, och ska inte upprepas. Tyvärr blev Hirscht inte heller dräktig senaste sommar, men hon är nu seminerad med Gormo. Jag håller tummarna för att det ska lyckas bättre nästa gång.

I övrigt så var 15 kalvar efter seminfäder, 18 efter Orvar av Frönshult och 2 efter egen ungtjur.

Alla Orvars kalvar föddes utan problem, och det har varit pigga, fina kalvar som vuxit väldigt bra. Dessutom är samtliga hornlösa. Det betyder alltså att Orvar är homozygot hornlös och endast nedärver hornlösa kalvar.

Jag är SÅ nöjd med min "lilla" Orvar   

Han har nog varit värd besväret, med både importen och sjukdomar. Nu är han frisk och på gång igen.

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag kommer att släppa ut honom efter nyår för att betäcka de kossor som inte blivit dräktiga genom semin, men jag släppte ut honom redan några dagar innan jul , eftersom jag var upptagen med mycket annat än att parera seminören.

De kor som i alla fall blivit seminerade har inte visat ny brunst, vilket innebär att semineringarna lyckats bra.

Vi lyckade till sist få två tjurkalvar efter Orvar.

Det här är Räfbackens Zero. Han föddes på luciadagen, årets sista kalvning. Nästa kalvning beräknas till början av april.

Nu får jag gäster, måste fortsätta en annan gång.

Humöret är lite bättre idag. Jag blir alltid lite nedstämd då det är slakt på gång, men då det är över så känns det bra igen. Nu ser jag fram emot smaskigt lammkött. Grisköttet hade betydligt mindre fett på sig i år. Kropparna var 50kg! lättare i medeltal än förra året. En liten besvikelse måste jag säga. Kanske berodde det på att vi fick en annan ras i år, kanske inverkade även det kalla vädret i sommar, kanske var de lite yngre detta år. Nästa år ska vi i alla fall vara tidigare ute med kultingköpet och även försöka få tag på korsningsgrisar. Jag har inte hört så många kommentarer av folk som köpt griskött av oss än, men av de som sagt något har vissa varit nöjda medan andra saknat det fina fläsket. Jag saknar nog också fläsket. Vill absolut inte behöva vara tvungen att sätta smör i pannan då man steker fläsk.

Veterinären var just på besök. Vi har två kor som gått över tiden. Kalvarna låg rätt, och så fick kossorna en liten injektion. Förhoppningsvis får jag snart gå och ta emot lite kalvar. Vi diskuterade lite utfodring och vi kom fram till att vi alltid ska ha en låda med slickstensmineraler åt digivande kor, så att de säkert får alla mineraler som behövs för att få en fin och välväxande kalv. Annars får de bara mineraler på foderbordet i samband med kraftfodergivan, men vi är ju inte 100% säkra att all får i sig tillräckligt av mineralerna. Förhoppningsvis löser det sig med en minerallåda.

På matrasten fick jag också snabbt rafsa ihop en insändare till den lokala tidningen och svara på en fråga som kommit om etableringen av vindkraftverk i vår kommun. Jag skrev den på ca 15min, utan att tänka desto mera, men den ska kontrollläsas av de andra i arbetsgruppen och sedan snabbt in till redaktionen så att den hinner med morgondagens tidning. Ibland är det mycket som ska gå i kors i hjärnan; kalvningar, utfodringar och vindkraftverk allting hullerombuller.

En glädjenyhet är dock att jag igår bokade båt, hotell och biljetter till Stockholm Horse Show i slutet av månaden. Jag har velat åka många gånger, men alltid har det varit något som satt käppar i hjulen. Men i år ska det verkligen ske. Jag får fara med min kära dotter. Vi ska ha så kul   

Vi fick en påse abborrar igår som jag nu ska filéa. Skynda, skynda innan kalvarna kommer.

Är anmälda till en kurs i Jakobstad imorgon, men det tyder nog på att jag måste stanna hemma med kossorna, på onsdagkväll är det byaplanering i lokalen, på torsdag är det lammstyckning på dagen och möte med stadens representanter på kvällen, fredagen är tom i kalendern hittills, men på lördag kommer hästskoaren och sätter på vinterskorna.

Tackorna fick gå ut på bete en sväng idag, men jag hämtar nog hem dem till kvällen. Passlig motion både åt dem och hunden :)

Trevlig fortsättning på måndagen, kära läsare!

Nu är både folk och fä på Räfbacken friska igen. Nåja, 100% effektiv kanske jag inte är än, men sjuk kan jag ju inte kalla mig fast kroppen är lite slö än.

Min hjärna har en hel del att planera och bearbeta för tillfället och jag har lite svårt att koncentrera mig och göra det viktigaste först. Allt är så spretigt för tillfället. Kanske genom att skriva ner en del här på bloggen, kan jag hjälpa mig själv att få en bättre översikt.

Praktiska saker: Hushållet! Bordet rinner över av smutsig disk, smutstvätt finns, tvättade kläder finns som ska sorteras, kanske strykas, terassmöblerna ska på vinterförvaring, det behövs dammsugas; ÅKE!!!!, och golvet har inte blivit tvättat de senaste 100 åren känns det som.

Lobo äpplena borde varsamt plockas ner och sättas i kylrummet, kronärtskockorna och majskolvarna skördas efter senaste natts frost. Husse är på maskinmässa idag, så jag ska sköta djuren ensam, borde jag göra det först, så att det säkert blir gjort?

Planeringar: Vallhundskurs nästa helg, vem övernattar, hur många ska ha mat, när träna kursfåren, vad behöver skaffas?

Tjejkväll på lördag i skäribastun, vad behöver göras, kan man överhuvudtaget ta in folk där efter fönster, dörr, takbyte, vad skall städas? 

Våra pågående projekt inom samfälligheten, skriv ut, kör runt och hämta underskrifter på protokoll, posta. Ta itu med försäkringsbolaget angående busshållplatsen som förstörts i olycka.

Föräldramöte på måndag, dikesrensningsmöte på tisdag, vindkraftsmöte på torsdag och därpåföljande måndag, förberedelser inför dessa. Meddela alla som beställt griskött att det är köttleverans 1.11 Ordna med lammslakt, informera mera kunder.......

En eftermiddagstupplur skulle inte vara helt fel.

Jag satte tillbaka fåren till betet idag. Vattnet har återått till normalt, så nu finns det ström i tråden. Solen skiner och gräset är ännu grönt.

Djuren som blev skadade i somras är nu alla helt återställda, tack och lov. Orvar har fått flytta ut i fållan tillsammans med sinkorna, alltså samma kor som han tillbringat sommaren med på bete. Om någon av dem inte är dräktig, så lär han ju visa det, så jag får mönstra ut den. Effektivare och billigare än att ta ut veterinären på dräktighetsundersökningar. Slaktbilen kommer och hämtar ungdjuren och 4 kor vecka 47, köttretur 29.11

Och snyggare än någonsin är han:

Ser ni hur snälla ögon han har, mysgubben min?

Ja, hans första höstkalv har fötts, en liten flicka! Förstås, kan han inte göra pojkar alls månntro?

Mette-Marits sår har läkt ihop, och hon har blivit körd några gånger.

Mina blåbär blir så småningom lite blåare, men inte är de ju skördemogna än.

Vindruvorna däremot borde skördas, men jag vet inte vad jag ska göra av dem, vinet vi gjorde ifjol finns kvar än. Det är inte speciellt gott måste jag medge.

Jaha, vad kom jag till nu då? Disken först?

Djuren sen, och så får vi se hur mycket som är kvar av dagen, ja och så måste jag ju elda också, så att det finns varmvatten.

Vi hörs, tack för att jag fick lätta mitt hjärta lite. Nu måste jag få baken av stolen och börja på. 

Jag fick höra att två vargar setts i grannbyn i fredags, så vi beslöt att ta hem fåren från gamla kobetet på Sjöslätan till en hage närmare hem, så att vi kan hålla bättre koll på dem. Tyvärr finns det inte tillräckligt med bete åt dem här, men vi får väl stödutfodra istället. Hellre det än att plocka ihop slärvorna efter fåren om vargen kommer på besök. Vi har ju rovdjursstängsel runt Sjöslätan, men p.g.a översvämmningarna vi haft de senaste dagarna så ligger de nedersta trådarna under vatten, så ingen ström finns i tråden. Bara för Zeke att klampa in till dukat bord alltså.

Med hundens hjälp är det enkelt att ta hem dem.

Jag kan bli lite högljudd ibland då jag vallar med hunden, då hon vill vara lite för ivrig. Men det är inte så farligt som det låter. Vi brukar vara glada och nöjda båda två efter avslutat arbete. Hon är bara lite onödigt intensiv i sitt arbete. Hon tror liksom inte på mig om jag kommenderar ligg i normalt tonläge, det krävs ett ordentligt LIGG NER.

Hemma igen i trygg förvaring på ridplan.

Vackra bilder över vad som ser ut som insjö Finland har jag fått ta på åkrarna.

Den här har jag så konstnärligt kallat: Sjunger på sista versen.

Gäller både ladan och sångsvanarna

  simma lungt

Ja, jag höll ju på att glömma att berätta att min fina spättade kyckling låg död i lekstugan i går morse! Inget synligt fel någonstans. Och jag som var så ivrig över min fula ankunge   Jag har inte en susning över vad som hänt. BESVIKEN!

Blir mest bilder av djuren idag.

Dagens bökande skitgris:

Tackorna och tacklammen fick komma hem från Ledören i söndags. Jag trodde jag tog flera kort, men tydligen hade jag inte tryckt in knappen tillräckligt, mähä mig.

Vi har ju bara en vanlig motorbåt att köra dem i, så det är ganska bökigt och tungt. Det går ju då man inte har så många får. Som mest har vi haft 45 får på ön, och då var det nog jobbigt innan de alla var hemma på fastlandet igen. Högt på önskelistan står en transportflotte av något slag, men den ligger inte i de närmaste projektplanerna tyvärr.

Här är de hemma på backen igen:

Jag håller på och röjer under gräs under stängslet till en större hage åt dem, men det regnar ju konstant nu, så det blev lite uppskjutet. I den här hagen har de gräs några dagar, men stängseltråden runt om är för kor, så då maten är slut går fåren ut. Jag har alltså press på mig att gå ut och röja.

Katten är förstås med, som alltid:

Höstens första kalvar har börjat komma. Den första kom igår. Pappan heter Steinadler. Jag har tidigare flera fina kalvar efter samma tjur.

Här ligger mor och son:

Här syns ju tydligt vilka stora färgnyanser det finns inom simmentalrasen. Mamman är väldigt ljus, men ändå är kalven mörkbrun.

Inatt kom kalv nummer två. Han var beräknad till 23.9, så jag hade inte stängt in modern, men det gick ju bra i alla fall. Pappa är en ny bekantskap för mig, han heter Gormo. Bra början med okomplicerad kalvning i alla fall. Ikväll ska de vägas och öronmärkas.

Kalven är så ny här, så mamman är väldigt orolig över min kamera:

Det var dagens hälsning från Räfbacken   

Äsch, att ladda upp filmer på denna blogg fungerar ju tydligen inte alls. Vallningsfilmen var dubbelt längre än vad som kom upp på sidan. Nu har jag fått tipset att ladda upp dem på youtube först, men det har jag inte lärt mig än. men det kommer väl så småningom.

Idag ska vi ta in kor med kalvar från betet. Gräset är slut och istället för att tillskottsutfodra dem där ute så tar vi nu in dem. Jag bara väntar på husse, som tröskar ärtor nu för brinnande livet innan det börjar störtregna. Istället kommer vi att få lasta djur i storm och regn, men det får vi väl tåla.

Jag fick förfrågan idag om jag kunde komma med mina hundar och ta in en simmentalko med kalv som springer i skogen i Ilmajoki. De har varit på rymmen sedan mitten av juli.

Tyvärr måste jag tacka nej, av flera orsaker; för det första har dessa djur inte sett en vallhund förr och vet därför inte hur de ska reagera på den. Antingen springer de i full fart undan eller så går de till anfall.

För det andra så är ensamma djur mycket svåra att valla. Vallning fungerar bäst på djur i flock. Då kan hunden styra flocken dit den vill. En ensam ko kan kasta sig åt vilket håll som helst och hunden får ett mycket svårt jobb.

För det tredje så har de vid det här laget, efter två månader i skogen, blivit ganska förvildade. De betyder alltså att du inte kan hjälpa till med t.ex ett ämbar med säd, eftersom kon är lika rädd för föraren som för hunden.

Jag visade honom vidare till en som brukar hålla kurser i nötvallning, men jag försökte också förklara hur svår situation detta är.

Han hade också ett alternativ att skjuta den med bedövningspil, och det skulle jag nästan rekommendera   . Problemet då är väl att få fast kalven om mamman somnar i skogen.

Ingen enkel lösning finns det på detta problem, jag kan bara önska dem lycka till.

En annan sak som man kan fundera över i detta sammanhang är prissättningen. Vad skulle jag kräva i ersättning om jag kör fram och tillbaka till Ilmajoki och springer med mina hundar i skogen hela dagen? Tänk om det inte lyckas, skulle man ändå kunna ta betalt? Klart att ingen vill betala för något som inte fungerar, men om jag har blivit tillfrågad om mina tjänster? Kanske man bara kunde be om km-ersättning då och sätta resten på hobbykontot?  På ett sätt känner jag mig skyldig för att jag inte for och försökte hjälpa honom, men å andra sidan så vet jag ju att chansen att lyckas är väldigt liten. Dessutom har jag en hund som börjar bli gammal, 11år, och en hund som är nästan döv. Kanske man borde specialicera sig på dylikt arbete? För det händer faktiskt med jämna mellanrum att djurägare ringer då de har djur på rymmen.

Jag försöker hitta på argument till att skaffa en hund till här märker ni   

Ja, en ny hund kommer nog att komma så småningom, troligen nästa år. Riktigt säker på ras är vi dock ännu inte. Familjen vill ha en snäll och gullig familjehund, typ labrador,  eller någon tuff liten hund, typ dansk-svensk gårdshund, men jag vill förstås ha en vallande border collie.

Här är Wilma på träning i våras.

Bifogar även en bild av fåren på Ledören.

De kommer också att tas hem nu så fort vi bara hinner och vädret tillåter. Det måste vara ganska lungt eftersom de körs hem med båt. 

Tror tyvärr inte att jag vågar ta med någon kamera idag då vi tar hem korna p.g.a vädret och för att jag inte vill ha den mosad i någon trängd situation.

Nåja, vi fortsätter......

Varje år så ordnas det temadagar för får-och getuppfödare i Ilmajoki. Dagarna avslutas med en baggauktion, där avelsbaggar av olika raser bjuds ut. Den största rasen är förstås finsk lantras, och de fanns som vita, svarta eller bruna. övriga raser som bjöds ut var texel och Oxford Brown.

Jag har faktiskt aldrig tidigare besökt denna auktion, men då jag fick höra att min kompis Mico skulle visa upp vallning med sina hundar där, så passade jag på och följde med. Det var faktiskt väldigt roligt och jag köpte mig en ny herdestav. Ett redskap som jag använder så gott som dagligen i mitt arbete. Jaaaa, där hann ni nästan tänka att nu köpte hon mera djur igen, men se det gjorde jag inte, eller kanske. Det blev att diskutera lite texelbaggar nog med en uppfödare. Kanske jag måste åka och titta lite, kanske ta med hästtransporten, kanske ta några tackor på samma gång   

En av föreläsningarna handlade om hur man använder hunden som hjälp med det dagliga arbetet med fåren. Föreläsare var Kari Kotikoski som är orförande för finska vallhundsklubben, www.spky.fi

Här demonstrerar han vallning med sin hund Mirk, även om hunden tyvärr inte syns på bild.

Det här är en av Micos hundar, Börje, en riktig snygging!

Bifogar en liten snutt då Mico demonstrerar vallning inför en intresserad publik. Det var många som ville ställa frågor och undrade var man kan köpa valpar.

Det här är bland det bästa jag vet. Tänk om man bara fick ha roligt om dagarna.......

Fast de har jag ju förstås, roligt alltså, men det kan ju bli ännu roligare.

Det är ju högsäsong nu för lammningar och kalvningar, så jag kan ju ge en mellanrapport om hur det gått hittills.

8 kalvningar har vi haft och alla, utom Hirsct då, har gått rätt bra.

Lite dramatiskt blev det på långfredagskvällen då Tingeling plötsligt hade kalvat en vecka före beräknad tid. Jag trodde vi skulle få en lugn påskhelg eftersom alla hade kalvat som var fullgångna, men då jag gick ut sista gången på kvällen hörde jag ett ynkligt myä-ande utifrån hagen. Jag var klädd för hundpromenad, inte kalvning, men jag fick springa ut i hagen och där låg en ynklig, våt  och smutsig liten nyfödd kalv med en orolig mamma trampande runt omkring. Jag förstod att det var bråttom, så jag tog tag i framfötterna och släpade in kalven i en torr box. Jag hämtade handukar och tuttflaska och torkade honom så torr som jag kunde. I boxen intill stod Silla som kalvat dagen innan, så henne fick jag mjölkat en flaska som jag kunde ge den lilla. Jag hämtade sen ett fårskinn som jag rullade in honom i och så la jag mig ner bredvid honom för att värma hans kalla kropp. Efter ca en halvtimme låg han fortfarande och skakade, så då hämtade jag en skottkärra och körde in honom i pannrummet. Där fick han ligga över natten. På morgonen hade jag en pigg och hungrig kalv som staplade omkring i pannrummet, hela källaren luktade kalv. Jag hade tinat upp råmjölk som jag hade i frysen som jag kunde ge åt honom innan jag satte tillbaka honom i skottkärran och körde ut honom till sin mamma. Som tur är accepterade hon honom direkt fast jag hade haft bort honom över natten.

Tyvärr förstod han inte riktigt hur ett juver fungerade, så jag blev tvungen att mjölka kon och ge honom i tuttflaska. Han verkade också litet slö och nästa dag såg jag att han hade lös mage. Det är ett livfarligt tillstånd för en nyfödd kalv. Jag hade penicillin mot magsjukdomar i skåpet som jag blandade tillsammans med Hivepect som är en produkt som ska hjälpa kalven att återställa vätskebalansen. Efter ett dygn var han piggare igen, men jag tyckte fortfarande att han drack för lite. Då jag i tisdags kände på honom under magen märkte jag att han reagerade då jag klämde runt navelsträngen. Troligen hade det kommit in bakterier då jag släpade in honom genom rasthagen. Jag gav honom en injektion med Terramycin mot infektioner hos nyfödda och genast på onsdag morgon såg jag honom för första gången dricka mjölk på eget initiativ av sin mamma. Igår vågade vi då äntligen öronmärka honom för nu verkar han pigg och fin. Han står ännu inne i box, men jag kommer troligen att släppa ut dem ännu idag.

Förra veckan blev dramatisk också för kon Kajsa som kalvade på måndagen. Allt såg bra ut, men då jag tittade i övervakningskameran på tisdag morgon såg jag att hon drabbats av kalvningsförlamning. Den direkta orsaken till förlamning i samband med kalvningen är att kalciumhalten i blodet sjunker, när kalcium förs över till mjölken i juvret. Förlamning drabbar främst kor som mjölkar mycket. Förlamning behandlas av veterinär med kalciumlösning direkt i blodet. Veterinären fick komma två gånger på samma dag innan vi fick henne på fötter igen. Kalvningsförlamning är ganska hemskt att titta på eftersom kon är ganska panikslagen och själv inte förstår varför hon inte kan komma upp. Hennes kalv förstod i alla fall att hitta spenarna fast mamma låg ner, så vi fick inget extra jobb med det i alla fall.

Samtidigt som Kajsa fick kalvningsförlamning så hade en tacka en besvärlig förlossning på gång. Endast ett jättestort huvvud stack fram ur tackan då jag kom dit. Om lammet vänder rätt så är det framklövarna som ska komma ut först, sen huvudet. Jag blev ganska stressad över att jag borde vara på två ställen samtidigt, både med den förlamade kon men tackan behövde ju också akut assistans. Dessutom hade de andra djuren förstås inte fått sin frukost ännu heller.

Jag beslöt att hjälpa tackan först eftersom det egentligen inte var något jag kunde göra för kon innan veterinären kom. Jag har en hink med hjälpmedel till förlossningar. Där finns handdukar, glidmedel, draglinor och skyddshandskar. Jag tog på en skyddshandske och satte på rikligt med glidmedel för att känna efter hur lammet låg i tackan. Frambenen låg alltså längs med kroppen bakåt i tackan och inte framåt som det borde. Jag såg genast att lammet redan var dött så jag fick helt koncentrerar mig på att rädda tackan. Jag tog tag om huvudet och drog för kung och fosterland. Tackan krystade och hjälpte till så gott hon kunde. Det satt väldigt hårt fast, men jag lyckades få ut det så småningom. Lammet var enormt stort för en förstföderska. Tackan var tagen efteråt och hade svårt att ställa sig upp, men med lite hjälp så har hon repat sig bra. Nu är det bara en tacka kvar som ska lamma i vår. De andra tre tackorna har lyckats bra med lammningarna och fått två fina lamm var. Så nu har vi 6 små söta lammungar som skuttar omkring. Då den sista tackan lammat får de flytta ut till iglon igen.