som jag skrev igår så hade Asterix blivit sämre och jag fick ny medicin av veterinären.

Då jag kom ut idag så låg han raklång i bädden och andades svagt. Jag sprang efter mer medicin och satte på honom ett varmt hästtäcke. Jag ringde på nytt till veterinären och han lovade komma igen för att pröva ännu en ny medicin. Ge inte mer av det du fick igår sa han, men det var redan försent, för det var ju det första jag gjorde. Skit, jag har väl inte gjort honom sämre jag nu då?

Det gick en timme ungefär så somnade han in.

Jag ringde veterinären igen och sa att han inte behövde komma mera nu. Men han sa att han kommer i alla fall av eget intresse för att obducera honom.

Jag gick in och ringde till kadaveruppsamlingen i Honkajoki. Vi får ju inte gräva ner självdöda djur, utan de ska brännas upp och förstöras av godkännt bolag.

Jag drog ut kalven och virade in den i gammalt ensilageplast. Veterinären kom och skar upp bröstkorgen. Min söta lilla Asterix, min kommande avelstjur. Suck, så orättvist. Nu har jag bara kvar hans sterila tvillingsyster. Men bättre än ingenting.

Dödsorsaken konstaterades vara ett medfött hjärtfel. Hjärtat var förstorat och ett hål i mitten gjorde att syrefattigt blod blandades med syrerikt blod vilket i sin tur innebar att kalven hela tiden lidit av syrebrist. Därav hans snabba andning. Lungorna var friska.

Känns skönt att veta orsaken i alla fall. Under veterinärens 50 år i tjänst har han sett samma fel totalt kanske 10ggr. Mycket ovanligt alltså.

Hejdå Asterix