Igår var det som vanligt måndag-dyngdag. Men pga att termometern visade -10 grader så blev det lite framskjutet tills traktorerna hunnit värma upp lite. Istället fick jag klippa två tackor. Krister har fixat saxen. Det var något kol som tagit fast. Vad det betyder har jag ingen aning om, huvudsaken att det fungerar nu i alla fall.

Maria som vi behandlade med ketovet fick en kalv igår. Hon hade beräknad tid till 26.10, så kalvningen blev inte försenad pga medicineringen tack och lov. Mor och dotter mår bra. Även Penny kalvade igår, hon fick en tjurkalv. Båda är Orvars.

Jag ringde även till veterinären igen och frågade om jag behövde köpa 4 förpackningar till av den dyra hästmedicinen, men han svarade att 7 sprutor var en behandling och att det räcker. Pust, vad skönt. Annars hade vi ju nästan behövt sälja en häst för att kunna medicinera en annan. Vi hoppas nu att Attes mage ska bli bra. Istället lider nu Piruett av ett svullet framben. Hon ömmar och travar inte rent. Så det är jämna plågor med hästarna som vanligt.

Mina vana trogen så blev det bråttom innan kvällen då jag skulle iväg på möte med styrelsen för Västra Närpes producenter. Alltid roligt att vara ute och prata med andra bönder om små och stora problem inom branchen. Vi diskuterade också en motion som vi tänker lämna in till organisationens höstmöte.

Bifogar en bild som jag tog av huset på torsdag morgon.

Längtar så efter vår resa till Kalifornien om lite drygt två veckor. Fast jag blir samtidigt deprimerad och bitter. Jag provade min klänning som jag hade tänkt ha på bröllopet. Spelar ingen roll hur klänningen ser ut eller om jag fixar frisyren, jag är ändå en medelålders, överviktig kärring med åderbråck. Här hemma då jag traskar på i arbetshalare behöver jag inte tänka på hur jag ser ut, men då man ska till Los Angeles på bröllop. Fy. Hoppas alla gästerna bara har ögon för bruden, så kan jag gömma mig bakom någon palm. Jag borde få en extreme makeover, inklusive fettsugning. Hatar att jag bryr mig i utseende, men jag inser ju att jag är kusin bondläpp från landet. Jepp, thats me, and I like cookies as you can see. Ha, det rimmar, kanske jag kan sjunga en sång på min ukulele på festen. Ser mig själv med halmhatt och ett grässtrå i munnen sjunga om koskit och pajer.

Gillar livet betydligt mer då det ser ut så här.

Nä, nu ska jag köra ett ensilagelass till Taklax och glömma glamorösa fester. Jag är glad att jag får komma på fest till LA, oberoende av hur jag ser ut.

Jag och maskrosorna strävar på.