Tack och lov för pomfrites och länkkorv då man inte orkar koka mat!

Idag tog vi då in de sista korna från betet. Det var 6 kvigor och 5 höstkalvande kor. Det tänkte gå nästan för bra, så det gjorde det inte.

Då vi backat in bilen mot fångstfållan så gick nästan hela gruppen rakt in i fållan. Bara 3 blev kvar utanför. Ska vi ta dem som är i fållan, frågade Krister? men jag ville ju försöka få med alla på 1 försök. Förstås, svängde alla om och sprang ut tillbaka då jag försökte fösa in de sista. 3 st hann vi få instängda. Vi satte in dem i bilen och körde hem dem. Lossade och for ut igen, denna gång utrustade med kornkross och Wilma. Vi strödde ut lite kross på marken och så gick jag och Wilma bakom dem. De försökte göra några små utbrytningsförsök, men då de märkte att Wilma hann före dem så gav de med sig och knallade snällt in i fållan. Det gick väldigt lungt och fint till. Vi stängde fållan och de resterande 8 fick komma hem. det känns skönt att ha dem inne nu, även om det är mycket mindre jobb medan de ännu går på bete.Vi sorterade ut 4 kvigor som vi ska spara och resten får gå till slakt.

Efter djurflyttningen hann vi ännu väga ettårsvikten på kvigorna som gick på naturbete i sommar. De var nog betydligt mindre än de vi vägde i våras som fått äta mat från foderbordet. Jag har ännu inte räknat något medeltal, men det syns nog på vikterna att de varit för länge på för svagt bete. Den missen ska vi inte göra om.

De gick riktigt bra att väga dem idag. Ettåriga kvigor brukar annars vara svårast att väga för de yrar på fram och tillbaka och de ger gärna en spark om man kommer för nära. Men idag uppförde de sig exemplariskt. Man kunde nästan inte tro att det var samma kvigor som vi kämpat med för att få att gå över en bro tidigare i sommar.

Tackorna tog jag in i vinterhagen idag också. Dem ska jag försöka hinna klippa denna vecka. Pappa är ju hemma igen nu så har jag tur så kommer han och klipper några också.

Baggarna ska jag försöka få in i stallet ikväll. Dit har de inte varit förr, så det blir en utmaning för hundarna att ändra deras invanda rutt. Det borde jag annars göra nu innan det blir riktigt mörkt. Hej så länge!

Passar på att skriva lite samtidigt som jag bryner kött till en kalops. Hoppas jag inte bränner något nu då.

Mina föräldrar befinner isg just nu på 10 000m höjd någonstans mellan San Fransisco och Köpenhamn. Sedan ska de vidare till Stockholm och till sist till Vasa, där de beräknas landa kl. 21.45 De har varit på besök hos min moster i Fresno ca 3 veckor. Jag ska börja värma upp deras stuga så småningom så att de inte behöver frysa sin första natt i vår kalla nord.

Igår skrev jag inget inlägg och nu sitter jag här och undrar : vad tusan gjorde jag igår????? Så kort minne har jag alltså.

åtminstone så rengjorde vi hos korna och så tog jag in två kor i enskild box.  Stina har beräknad tid 19.10, så henne tog jag in för säkerhets skull eftersom jag ändå har lediga boxar. Och så tog jag in Maria. Hon har beräknad tid först 26.10 men hon har så besvärligt att gå. Jag har tittat på henne hela sommaren på betet och märkt att hon inte går riktigt rent. Hon har kutat upp ryggen lite onormalt och satt fötterna väldigt försiktigt. Men hon har klarat av av gå på betet i alla fall. Men nu då hon kom in på betonggolvet så har hon blivit sämre. det är ju inte bättre heller av att hon nu är så tung av sin graviditet.

Det syns att det smärtar varje gång hon sätter ner en fot och det verkar vara både på fram- och bakben. Det påminner lite som då hästar får fång. Det är som om hon skulle sätta ner tyngden på foten bakom klöven. Ser riktigt konstigt ut.

Jag tänkte nu då behandla henne med Ketovet som är både smärtstillande och antiinflammatoriskt. Men så läste jag på innehållsförteckningen att man ska undvika att ge Ketovet i slutskedet av graviditeten för att det kan fördröja förlossningen. Så nu måste jag vänta till måndag morgon för att ringa och rådfråga veterinären om jag kan ge Ketovet eller om jag får något annat av honom. Hon får i alla fall vila nu i egen box. 

Maria, far Camel av Häggenäs. Ser ni hur de arma flugorna har bitit sönder hennes spenar? Vet inte vad de där flugorna heter, men de ser ut som små husflugor, men de biter alltså hål på spenar och surrar irriterande i flock runt kor och hästar. Vissa kor kan ha riktigt många av dem på ryggen.

Imorgon ska vi ta in de sista korna från betet. De lovar mycket regn i slutet av veckan, så då vill jag ha dem under tak. Betet är ju nog slut nu också så risken finns ju att de bara trampar sönder gräsrötterna vilket leder till att det växer sämre nästa år. Och det vill vi ju inte.

Jag planerar nu också höstens slakt. Baggarna kommer att slaktas i slutet av denna månad och 8 biffdjur kommer att gå till slakt sista veckan i november. Returkött av tjurarna finns att beställas med leverans 5.12 Kvigorna är slutsålda.

1/4 bakdel av tjur väger ca 160kg.

Nu puttrar kalopsen passligt på spisen. Då får jag gå ut och mata kossorna, så är köttet färdigt tills jag kommer in igen.

Ja nu!! kom jag ihåg vad jag gjorde igår. Jag bakade bullar. Ett recept som jag tog ur förra lördagens Vasablad; Saftiga äppelsnurror med choklad. Kan varmt rekommenderas. Fast fördubbla receptet genast, de går åt som smör i solsken, och sätt gärna mer ckoklad än vad som står i receptet, 50g, pyttsan räcker ingenstans. Om någon är intresserad av receptet, men inte har Vasabladet, så säg till så kopierar jag hit det.

Åhhhhh, är så slö idag.Krister är på lantbruksmässa till Jyväskylä hela dagen och jag har tusen saker att göra, men då jag är så laaaaaaat.

Känner av mina käkar nu redan fast jag bara varit ute ett par timmar. men det gör att hela jag inte orkar göra något. Jag vill inte äta smärtmedicin alla dagar,eller dricka sprit, så jag biter ihop och tycker synd om mig själv istället.Tycker synd om dem som är sjuka på riktigt, lite värk i käken och jag blir helt värdelös. Ja och lat.

Jag älskar att ha nystädat och fint, blänkande arbetsbänkar och golv som doftar liljekonvalj. Det är bara det lilla kruxet att jag inte tycker om att städa. Tidningshögen rinner över och jag orkar inte göra något åt det.Och jag har ett problem. Tydligen så är Lucas allergisk mot valpen. Han är testad och ger utslag på katt och häst, men nu är han återmurad i näsa och ögon varje morgon och den enda som varit inomhus är valpen. Hur gör jag nu?Jag ville så gärna att den här hunden skulle få bo inne hos oss, för att lättare kunna lära den alldagligt folkvett.Heter det månne så då det handlar om en hund? Hundvett?Nåja, skit samma. Wilma bor i källaren och Walle bor i sadelkammaren, så var sätter jag valpen nu då? Jag kan testa att flytta ut Wilma i sadelkammaren nästa vecka då Walle far ner med Linn till Ypäjä, så får valpen bo i Wilmas rum. Det kommer ju nog att bli gråt och gnäll, ja från valpen då, inte så mycket av mig. Men jag kan ju inte plåga stackar Lucas heller. Kanske jag får sätta en madrass åt mig också bredvid vedlagret så får jag sova med min lilla Yezzzzzzz.

Wilma är en gammal sur tant så hon kan inte bo med någon av de andra hundarna därav utplaceringen av sovplatser.Skulle ju säkert inte vara sämre för Lucas allergi om jag dammsög ibland förstås.

På tal om det så behöver jag köpa nya dammsugarpåsar. Det är nu ett evigt problem. Varför i hela världen finns det 1000 olika sorter av dammsugarpåsar? Säkert någon annan än de som använder dammsugare som planerar utformningen av dammsugarna. Varför inte en allround modell?

Ja här blir inget städat! Ha en bra dag alla, nu ska den här latmasken dra arslet upp ur stolen och göra något vettigt.

Drömmer om sommaren i Norrnäs....

Jahapp, det blir nog tråkigt i längden om jag ska räkna upp allt jag gör om dagarna, så jag tror jag tar ner berättelsen till det trevligaste under dagen

Idag tog jag mig tid att köra fyra år gamla norska fjordhästen Mette-Marit i det vackra höstvädret. Solen sken och det var helt vindstilla. Det är så fridfyllt att sitta bakom en häst och lyssna till det rytmiska ljudet av hästens hovar som slår i marken. Doften av murknande löv som blandas med doften av svettig häst. Det kanske inte låter så bra, men för mig så är det underbart.

Vi var ute en dryg timme och hästen blev ordentligt svettig.

Nu då Linn är i skolan så kommer 6 medryttare på varsin dag och håller igång hästarna, men ibland kör det ihop sig med tiderna och då blir jag inkallad från reservbänken för att köra en ledig häst.

Piruett och Atte är lite snoriga så jag är lite i valet och kvalet om jag ska ringa veterinär eller inte. Vi får se hur de ser ut i morgon bitti.

Jag skulle så gärna ha delat med mig av en bild från dagens utflykt, men det är ju så krånglit med min kamera. Ska jag bli tvungen att skaffa mig en smartphone i alla fall?  Då skulle ju bilderna vara direkt tillgängliga och kameran alltid med. Något att fundera på. Å andra sidan tar det mig emot att byta ut något som fungerar, men min telefon dör väl så småningom.

Dagens bild är från villaavslutningen på mina föräldrars villa. Pappa står och filéar en av Lucas gäddor. Gott med  panerade gäddachips stekta i smör.

Har käkvärk :(

Kommer alltid den här tiden på året då det blir kallare ute. Då jag kommer in i stugvärmen slår smärtan till. Min kropp är inte skapt för klimatet i detta land. Jag tar stryk både psykiskt och fysiskt.

Ska kurera mig med "en lille en" i soffan tillsammans med Bonde söker fru.

Gonatt.

Jahapp, samma rutiner igen. Jag märker att det som skulle bli korta uppdateringar har en tendens att bli långa romaner i alla fall.

Krister kör undan jordmassor från ett större dikningsprojekt från morgon till kväll nu, så jag får sköta kossorna som jag vill :)

Idag skrapade jag rent rasthagarna från spillt foder och slask före jag körde in nytt foder i utfodringshäckarna. Sinkorna får helsädsensilage och hö och de mjölkande korna med kalv får överårigt första skördens ensilage. De balarna är från juni 2011, men de flesta duger bra som foder än. Några får man kassera om det kommit hål på plasten och balen börjat mögla.

Vi har en liten hjullastare som jag använder till all slags körning hos korna. Den är tillräckligt stark för att lyfta balar och skit, men ändå liten och smidig så man slipper till i alla hörn. Mycket roligare att köra än en styv traktor. Dessutom är det bara att gasa och bromsa, inga växlar alls. Lätt som en plätt.

Vid lunchen övade jag lite på min ukulele igen. Låten börjar sitta nu.

Jag får anmäla mig till anonyma kakolister. Jag ljuger inte om jag säger att det gick åt  kanske 10 chokladöverdragna dominokex till tékoppen. Suck, och jag som skulle gå ner i vikt till min resa i november. Det är som en osynlig kraft som tvingar ner min hand i kaklådan om och om igen. Usch och fy. Och det värsta är att jag får så dåligt samvete efteråt. Jag är annars inte så förtjust i godis och chips, det klarar jag mig bra utan, men kakor och pajer, mmmmm......

Då jag slitit mig från kakorna tog jag en sväng förbi tvättstugan, vek ihop och hängde upp nytt. Tänk då det aldrig tar slut.

Eftersom det hade börjat dugga lite ute satte jag regntäcken på alla tre hästarna och fyllde upp deras vattenkar. Tack och lov har vi ingen frost ännu, så slangen får ligga ute på gräsmattan utan att den fryser ihop.

Lucas musikteorilektion blev inställd idag, så istället för att ta skolbussen direkt till Söff så kom han istället hem en stund. Det innebar att jag måste ha djuren färdiga redan 16.15 för att hinna skjutsa honom till hans gitarrlektion. Det blev lite svettigt må jag säga och jag som obotlig tidsoptimist missbedömde förstås hur länge det skulle ta, men tack och lov kom Krister hem och kunde sköta om det sista. Jag rusade in och slängde gitarren och ukulelen i bilen och körde med lite överhastighet iväg till Yttermark. Exakt på minuten svängde vi in på parkeringen.

Eftersom jag då ännu hade 1 timme kvar tills min lektion så passade jag på att beställa pizza från centrum och köra dit och hämta det.

Lektionen gick bra och jag fick en ny läxa, nu ska jag lära mig Don´t worry, be happy    

Med pizzan i bilen så sparade jag in matlagningen ikväll i alla fall. Efter maten gick jag på promenad i regnet med hundarna. Det var rätt skönt faktiskt. Då jag var innomhus så skakade jag av köld, men en rask promenad satte fart på blodomloppet och jag mådde mycket bättre efteråt.

En sista sväng via djuren för att se att allt är i skick. Kossorna som togs från sina kalvar igår står och skriker efter sina kalvar, men kalvarna ligger nöjda och idisslar i kalvbaren där de får vara ifred för andra kor.

Nu ska jag passa på och ta en tidig kväll. Regn och rusk känns av på sinnet.

Gonatt på er.

Lycka är........

att ha en vän som man kan dela allt med.

Dag 2 på min dagbok

Rutinjobb som vanligt, dvs baggarna in och ut samt frukost och kvällsmat åt korna. Inga kalvningar.

Måndag = dyngdag. Rengjorde gångarna och fyllde på med torr torv i liggbäddarna.

Idag vägde vi två 1 åriga tjurar. 2086 vägde 725kg och 2088 vägde 685kg. Bra vikter båda. Faba har körning nästa måndag, så då får de sina avelsvärden. 2086 är son till Steinadler och 2088 är son till Olvert av Esered. Jag tänkte sätta dem med varsin grupp kvigor i december.

Dyngkörningen gick bra förutom att kossan Ronjan beslöt sig för att gå ut till de andra korna med sin kalv. Då vi skulle stänga hennes grind så tryckte hon upp den och trängde sig ut. Ronja kalvade 1.10 och de skulle vanligtvis ha blivit utsläppta för länge sedan, men eftersom vi har platsbrist ute så har hon fått stå inne i box lite längre än vanligt. Hennes kalv är efter Vingegard Filius, tjuren som jag fick gratis semindoser av för att vi ställde upp i tv ifjol. Kalven vägde 68kg! men kalvningen klarade hon själv. Någon dag tidigare kalvade Pinglan efter samma tjur och den kalven vägde 70kg. Det tror jag är den största kalv vi någonsin fått. Jag hjälpte till och dra då, men den kom nog ut utan problem.

I vår kommer fem kalvar till efter samma tjur. Hoppas de inte blir lika stora. Så stora födelsevikter duger inte till avel, utan de får bli kött. Ronjas kalv har dessutom lite problem med frambenen, så ett köttdjur helt klart.

Så eftersom Ronja gick ut så släppte vi även ut Pinglan och dessutom Ragnhild med de andra korna med kalv. Det ledde i sin tur till att jag måste avskilja en grupp vårkalvande kor idag. Kalvarna får gå kvar i gruppen där de gått med sin mamma. Men mamman får gå i hagen bredvid tillsammans med de höstkalvande korna som inte kalvat ännu. De kommer att vara högljudda nu några dagar. Så om ni hör något i byn som ropar, så är det bara Jenny, Viivi, Semlan, Tingeling och Wanja som är stinna i juvret och längtar efter sina kalvar.

Dessutom går 11 djur kvar på bete ännu på Sjöslätan. De ska nog tas in så småningom, men hösten är ju ännu så fin så de mår bäst ute.

På eftermiddagen hade jag tid till besiktning av volvon. Allt i skick, kör vidare ett år igen.

På samma resa var jag och hälsade på vår stora John Deere traktor som befinner sig på verkstan. Den hade lite överlopps vätska på ett ställe där det bara skulle finnas olja. Vi befarade det värsta, som Krister ofta gör, men det visade sig bara vara cylindertoppspackningen som var sönder. Nu väntar de bara på nya delar och så ska de skicka iväg cylindern och slipas lite så borde den bli som ny. Det är alltid spännande då man måste föra traktorn till verkstaden. Man vågar inte gissa heller hur saftig räkningen blir.

På vägen hem stannade jag vid markkarteringstjänst för att hämta tomma askar att sätta jordprov i. Vi är tvungna att med jämna mellanrum ta prov av marken på våra åkrar för att undersöka vad marken innehåller och på basen av analysen bestämma gödsel och kalkningsåtgärder. Skittråkigt, men det måste göras.

Vi körde även idag ut en halmbal i hagen åt korna. Tänk vad de tycker att det är roligt att få bråka med en hel bal. Jag försöker puffa den åt ett håll och på andra sidan står en ko och försöker få den åt ett annat håll. Lite spännande ibland för de är ju lite starkare än vad jag är, men jag vann i alla fall.

Nu återstår provförhör av den bångstyrige sonen och hundpromenad. Tror det är lättare att gå ut och gå med tre hundar än att få sonen att läsa läxan. Suck.

Tänkte bjuda er på lite ogräs idag.

Har ni tänkt på hur mycket vackert ogräs vi har i detta landet?

Ja, jag tänkte ju glömma att berätta att jag givetvis har övat på min ukulele idag.

Ja faktiskt så har jag börjat ta ukulele lektioner. Jag såg att medborgarinstitutet ordnade en kurs i ukulele, så jag for och inhandlade en dylik och anmälde mig till kursen. Så varje tisdag 17.40 har jag lektion i 20 minuter. Låter kanske knasigt, men det är jättekul. Nu övar jag på min favoritlåt, Somewhere over the rainbow.

Om ni vill höra hur det egentligen ska låta så gå in på youtube.com och sök IZ och låtens namn. Den sitter jag och sjunger och spelar till nu varje dag. Kanske någon kan filma mig någon dag då jag sitter och över, så ska jag bjuda er på ett gott skratt.

Gokväll!

Jag funderar lite på utformningen av min blogg. Den släpar alltid lite efter.

Borde jag istället använda den mera som en dagbok?

Kanske med ett mera kortfattat språk, men som istället ger snabbare uppdatering på vad som händer. Jag är lite dement light, så jag glömmer så fort bort vad jag sysslar med om dagarna, bloggen kunde ju vara en påminnelse till mig själv också.

Jag kan försöka uppdatera oftare, så får vi se hur det utfaller. Ge gärna respons på vad som är mera läsvänligt. Ofta och kort eller då jag har tid och lite längre inlägg. Detta är ett test nu då, vi får se hur ofta jag hinner in.

Söndag 6.10

Solig och fin höstdag. Sov lite längre pga att jag satt uppe och såg en rolig film igår kväll. Baksmällan hette den tror jag. Kul film.

Tog ut Yezz och Wilma och förde ut bagglammen till Görans beteshage. Gick bra.

Tog regnvåta täcken av hästarna.

Släppte ut Walle. Han fick inte vara med och valla, han gör mer skada än nytta.

Frukost åt kossorna. Inga kalvningar på gång. Blött i rasthagen, har nog säkert regnat en del inatt.

Gick in och gjorde amerikanska pancakes med blåbär + lönnsirap och knaprig bacon till lunch.

Ordnade med Esta papper från amerikanska ambassadens hemsida, lite struligt, men det gick.

Ja här måste jag då inflika för de oinvigda att Lucas och jag är på väg till Kalifornien i november. Vi är bjudna på bröllop I Los Angeles. Hur fantastiskt är inte det?

Med på resan kommer också mina båda systrar och syster Tinas två yngsta döttrar. Jag ser sååååå fram emot resan :)

Det kommer säkert mer uppdateringar om den resan ännu.

Städade lite i mitt katastrofkök. Inte allt, men det värsta.

Gick ut och körde lite komposterad dynga i min blomrabatt. Körde kanske 5-6 skottkärror, men mer skulle ha rymts dit. Kommer väl kanske nya fina söndagar i höst? Sågade ner en stor kvist i gamla äppelträdet som vi duckat för alla gånger vi klippt gräsmattan.

Kvällsmat till kossorna.

Hämtade hem baggarna till natten.

Nu bloggning medan jag tillreder tortillas till kvällen.

Ännu återstår middagen och hundpromenad i mörkret.

Hoppas jag hinner in igen imorgon.