Vi hade en liten incident här i våras.

Det var nämligen så att jag hade sålt en tjur, Istanbull, till östra Finland. 

Innan jag skickar iväg avelstjurar så vill jag ha pengarna på kontot. Så Istanbull var betald och redo för avfärd.

Vår gård ligger förhållandevis nära slakteriet, så då vi säljer avelsdjur ut i landet så brukar det passa bra att skicka dem med returlasset, då slaktbilen har varit med slaktdjur till slakteriet. Efter så tvättar de ur bilen och kan hämta avelsdjur.

Nå bilen från östra Finland hade en sen transport och hämtningen av Istanbull beräknades ske ca kl 2 på natten. Chauffören skulle ringa då han startade, så har vi 45 minuter på oss att gå ut och ställa till.

Japp, japp. Passar bra.

Nå Istanbull gick i stor box med andra tjurar. Och det lovades regn och blåst till natten, så då kom jag på den briljanta ide´n att vi kan sätta tjuren färdigt i en kalvningsbox redan kvällen innan, så behöver vi inte sortera tjurar mitt i natten.

Vilken bra ide´, så gör vi.

Min plan fungerade utmärkt och Istanbull gick lydigt in i boxen. Färdig för avfärd.

Klockan 1 ringer chauffören att nu har han startat. Prima, vi går ut och förbereder.

Synen som mötte oss då vi kom ut var inte rolig.

Istanbull hade tryckt ut huvudet ovanför vattenkoppen för att försöka komma ut till kogruppen. Tydligen var det en ko i brunst där och Istanbull var redo för tjänstgöring. 

Nu vet vi inte riktigt vad som hänt, men tydligen hade han ju fastnat och så hade någon ko gett honom stryk där han satt fast med huvudet. Så blodet flödade över golvet och tungan hängde ut och munnen såg helt sned ut.   

Jag ringde direkt till chauffören att sväng om, vi kan inte lasta någon tjur inatt innan vi vet hur allvarligt detta är. Han skulle ju ha 6 timmars resa till östra Finland framför sig, så det gick ju inte.

Krister fick skruva loss vattenkoppen och tjuren kom lös. Nu såg det genast bättre ut. Ingen blod rann längre och munnen var inte längre sned. Kanske han bara rivit tungan eller något.

Men nej, veterinär kom och kunde konstatera att käken spruckit i mitten och han kan varken äta eller dricka.

Jag ringde vårt slakteri och frågade ifall han ännu rymdes med till slakt denna vecka, det var onsdag. Men nej, alla bilar var fullt planerade, tidigast på söndag skulle det gå att få med den. Det går ju inte, han kan ju inte vara utan mat till måndag.

Så vi måste göra det bästa av situationen och försöka sätta ett bandage som stöd i munnen.

Så sagt och gjort. Med hjälp av bandage och smärtstillande så kunde han dricka och äta lite gröt. Han var hungrig och försökte äta ensilage, men allt det kom bara ut tillbaka. 

Veterinären for hem och funderade och så ringde han tillbaka och sa att det kan lyckas att operera. På riktigt?

Så vi testade med operation.

Istanbull fick bedövning och lugnande och så borrades ett hål rakt igenom käken. En järntråd träddes igenom och bands ihop under tungan. Bandage på och så några buntband för att hålla bandaget på plats. 

Sen fick jag då försöka hålla liv i honom. Jag gav smärtstillande och penicillin en gång per dag och så blandade jag gröt med finklippt färskt grönt gräs. Jag gick alltså med hushållssaxen och klippte gräs. Dessutom skulle han tvättas i munnen dagligen och inget äckligt fastnade i såret.

Inget ensilage fick jag ge för tuggrörelsen som det krävde var för kraftig. 

Några veckor sa veterinären.

Efter en vecka kom han på besök och inspekterade skadan och sa att jag själv fick bestämma om han skulle skickas till slakt eller inte.

Nu?! 

Nej om vi har kämpat på med operation och medicinering så nog tusan ska vi försöka få det att läka.

Köparen i östra Finland var mycket tålmodig och beredd att vänta på att han skulle bli bättre. Men tiden gick och till slut sa jag att han får välja på att få pengarna tillbaka eller välja en annan tjur.

Och då kom vi fram till att han köper Impostor av oss istället ( det finns en lång historia om honom också, men det måste vi återkomma till).

Så Impostor for iväg och jag fortsatte behandla Istanbull. Efter 7 veckor togs bandaget bort. Då hade han börjat äta gräs igen. Vid det här laget hade ju gräset vuxit upp ordentligt och jag behövde inte springa med saxen.

Och otroligt nog blev han helt återställd. 

Så jag satte ut honom till försäljning till avel igen, men på hösten är det ju inte riktigt säsong för avelstjurar, så intresset har varit svalt. Synd på en fin och mycket hanterad tjur.

Ingen som behöver en avelstjur?

Annars väntar sista resan i december