Ja allt är ju inte jobbrelaterat. En ny sak som hänt är att jag skaffat mig utsikt åt väster. Åt solnedgången.

Ni vet ju hur viktiga vackra solnedgångar är för mig. Och oftast brukar jag ju njuta av solnedgången tillsammans med tjurarna, som har den bästa utsikten på gården.

Och jag har alltid tänkt, att en dag, då jag får mera tid, så ska jag ha en bungalow med utsikt mot väster.

Nå livet bjuder ibland på överraskningar. 

Det var nämligen så att det kom en sommarstuga på en ö, Ledören,till salu i byn. Det är en stockstuga byggd på 1970-talet och den har bytt ägare några gånger. Fint ställe ,men inget som intresserat oss. 

Nå det speciella med denna är att den alltså finns mitt i vårt fårbete. Vi har stängslat bort tomten från betet, men fåren går runt om.

Nå, min syster planerar att bygga en stuga på samma ö, så jag tipsade henne att där skulle hon ju få ett färdigt hus och slippa bekymret med att bygga på en ö.

Nä, hon var inte intresserad, men hon tyckte att det ju skulle passa bättre åt oss.

-Nä vi behöver ingen sommarstuga. Vi hinner ju knappt vara i bastun vi har. Och dessutom trivs jag inte så bra på skären.

Nå, vi gick via tomten då vi var och tittade till fåren och tyckte ju förstås att platsen var riktigt fin. Men nej, det var för dyrt i vårt tycke.

Men det var ju en sådan sak som började gro lite bak i hjärnan. Ja vi har ju 3 barn och en bastu. Det börjar redan bli lite osämja om vems tur det är att få övernatta på skären.

Dessutom så använder ju de som äger den där stugan samma parkering som oss, och där börjar bli trångt.

Så, vi pratade lite med säljaren som ju förstås tyckte att vi skulle vara de perfekta köparna.

Tiden gick och vi velade fram och tillbaka. Så kom vi till att vi ger ett bud, för vi tyckte att utgångspriset var allt för högt. Antingen så lyckas det eller så blir vi utan köp. Och vi var lika nöjda med båda utgångarna.

Nå, inte var de så glada i vårt bud. Kunde vi inte tänka oss att höja? Så vi svarade att nej. Enda orsaken till att vi ger ett anbud är att den befinner sig där den är. Mitt i vårt fårbete, på tomt som tillhört gården. Annars skulle vi inte ha tittat på den heller. Så får ni ett bättre bud så sälj.

Nå efter att de funderat en tid så godkände de vårt bud. Och plötsligt hade vi blivit stugägare!

Det hade hunnit bli höst, så det årets säsong var ju över. Vi fick i princip bara vinterstänga.

Ett litet missöde hade ju drabbat de förra ägarna mitt under försäljningen. En varmvattensberedare hade brunnit och alla inredning i bastuutrymmet måste bytas ut, inte bastubänkarna men skåp och dusch.

Så det skrev vi ju in i köpeavtalet att det var på försäljarens ansvar att det skulle sättas i skick.

Nå, inget går ju av sig själv, så det blev färdigt först i juli i år. Ännu saknas det handtag på badrumsskåpen, men dem kan vi väl montera själva någon dag. Ingen försäkringsgubbe behöver komma ut för några handtag.

Min nya utsikt mot väster.

Med facit i hand så är vi mycket nöjda med hur det blev. Känslan här är helt annan än i sundet där vi har vår gamla skäribastu. Här är så otroligt fridfullt. Man får verkligen semesterkänsla, även om det bara är 400m från vårt gamla ställe. Det fungerar ju också utmärkt att köra ut från vår gamla hamn. 200m över sundet i min solpanelsbåt och 200m promenad över holmen så hittar vi detta paradis.

Lite sommarbilder:

Vi har till ock med haft tid att ha över en del vänner på besök hit. Och förhoppningsvis, då vi får allt i skick så ska vi hinna med mer sånt.

En gäst hade med dessa godingar. Vilken lyxkänsla att få njuta av chokladdoppade jorgubbar och njuta av solnedgången!   

Nu har vi stängt stugan för säsongen och vinkat hejdå.

Den blåa färgen är kanske inget som jag skulle ha valt, men det får duga för nu. Vi har ju nog haft och har fortfarande en hel del småfix att ordna. Men det funkar och är så mycket enklare än att börja bygga en ny stuga.  

Nu blir det förhoppningsvis ingen mer försäljning av denna stuga. Platsen är återförenad med gården och får så bli de närmaste 100 åren ska vi tro och hoppas.

Det blir kanske inga resor till södern nu på ett tag, men det är inget jag sörjer. Vi slipper flyga och jag får helt enkelt lära mig att stå ut med den finska vintern. 

Nu går jag i ide och så vaknar jag upp då flyttfåglarna återvänder.

Nähä, det var inte så det funkar. Nåjo, men jag får försvinna in i mina goda minnen. Allt fantastiskt som jag fått vara med om detta år. Ta det goda med det onda.

Nu dags att börja på med denna arbetsdag. Det ska köras in balar och skuffas lite skit. Och ja, vår gamla hankatt, Frassin, håller på att magra bort. Jag måste ringa veterinär. Jag är ju ganska säker på vad utlåtandet blir. Han är 12 år. Nå bättre att det blir nu än innan marken fryser på. Men roligt är det inte. Även en liten frass kan ha en stor plats i ens hjärta